husnrtretton

Fruktsallad i Mateus fina Ostronskål, vaniljkesella med kokos (inte färdig vaniljkesella, utan mycket bättre
att blanda egen med lättkesella och vaniljarom och så lite kokos i) och så lite chips med Fresh Island-dipp.

Vi fick ett litet ryck här hemma och bestämde att en tisdag är en lika god dag som en fredag för lite extra mys. Sagt och gjort. Två hyrfilmer (en rysare och en komedi) och så lite gott på soffbordet. Skrutten trodde dock knappt sina öron när jag nobbade chipsen och dippen för att istället göra en fruktsallad med kesella till. En film är redan avverkad och nästa åker i precis nu.

Idag är jag vansinnigt trött. Trött, tröttare, tröttast. En liten valp som hade ont i magen och vaknade hela två gånger under natten är orsaken till tröttheten. Detta känns igen lite tycker jag...

I och för sig fick jag sovmorgon, och det var ju faktiskt Skrutten som gick upp med henne 05.10, men ändå så kämpar jag mot svidande ögon idag. Är nog kombinationen av att det också fortfarande finns lite sömnförlust kvar sedan helgen.

Men nu till något helt annat... För en av gånger i natt som jag väcktes ur nattsömnen så var det inte Strössel som var orsaken. Utan det var knackningar på ytterdörren. När jag vaknade av knackningarna så inleddes först en diskussion med Skrutten om vem som skulle gå upp och öppna. Tills Skrutten sa meningen "jag känner inte någon som knackar på under denna tiden på dygnet... jag vägrar..." då insåg jag att det faktiskt var mitt i natten.

Handen sträckte sig efter iPhonen och på displayen såg jag att klockan bara var runt två på natten. Då blev jag rädd på riktigt. Och helt plötsligt klarvaken.

Vem knackar på ytterdörren klockan två på natten...?

Skrutten fick upp och kolla, men efter en kontroll av både ytterdörren och en kik runt om genom fönstren, så fanns det ingen där. Man skulle ju kunna tro att man blir lugnad då... Eller...?

Nej men klart att man inte blir lugnad. Vem..? Vad..? Detta är ju faktiskt skitläskigt (för att tala klarspråk). Både Skrutten och andra har försökt lugna mina lättskrämda nerver idag genom att säga "det var säkert bara du som drömde". Men jag är helt hundra procent säker på att det inte var någon dröm.

Jag drömmer väldigt väldigt mycket, och känner därför igen skillnaden mellan när man vaknar av något från drömmen, läskigt eller inte, och när man vaknar av något utanför drömmen. Detta var det senare. Och det är inte första gången det händer heller, dock första gången i detta huset.

Behöver nog inte ens nämna att lampan den var tänd resten av natten. Lätt att somna om var det inte heller. Usch...

Sitter här och lyssnar på hur vinden, eller kanske rättare sagt stormen, viner runt husknutarna. Kan inte riktigt komma ifrån känslan av "åh inte en sådan här vinter igen...", hur mysigt det än är när snön ligger fin och vit på backen utanför men Strössel och jag kryper tätt ihop här inomhus. Men minnena från förra vintern gör sig liksom lite påminda. Och med dessa minnen menar jag allt krångel som följer med vintern, eller i alla fall när vinter blir så barsk som den blev förra året.

Främst är det det där med att det plötsligt blir krångligt att ta sig någonstans. Det är liksom inte lika enkelt att bara hoppa in i bilen och köra från A till B. Det märks vart snöplogningen prioriteras främst, och inte är det här ute på landet inte, ju längre ut från city man kör desto värre blir det. Anledningen till att jag bekymrar mig något över detta är ju för att det ingår att köra en hel del mil varje dag i mitt nya jobb. Annars hade jag säkert inte brytt mig särskilt mycket alls.

Fast bra mysigt är det ändå, trots det där krånglet. Snön lyser upp och allt är inte lika grått längre, och när vädret är som det är så får man liksom lov att stanna inomhus och inte göra något särskilt alls. Mest mysa runt.

Under fredagseftermiddagen så inleddes helgen. Strössel var med Skrutten på jobbet hela dagen och sedan lämnades hon till lillebror för lite barnvaktande under eftermiddagen. Vi passade på att åka till Kristianstad för lite shopping. Ett rött läppstift var det enda som jag fick med mig, medans Skrutten fick med sig en helt ny vinterjacka. Det var härligt att bara få strosa runt. Strax efter 20 någongång kom vi hem och landade i soffan, med den där känslan i magen av att det hade varit en lång vecka, och med var sin pizza framför oss. Vi hämtade dem på vägen hem från shoppingturen, ifrån Hotel Edgars Lilla kök som har nyttigare (och ekologiska) versioner av pizzor.


Skrutten tog en med marinerad ryggbiff, champinjoner och färska tomater, på min fick det bli chevré, rödbeta
och karamelliserad lök. Till detta två sorters pizzasallad och ett glas rött vin.

Lördagen började som vanligt med ridlektion på Bokeslätt ridskola. Efter denna har jag fortfarande träningsvärk, vissa gånger är det faktiskt riktigt jobbigt, och denna lektion var en sådan. Efter ridlektionen begav jag mig till Kajans nya lägenhet där gänget hängde och hjälptes åt med golvläggning och allmänt renoveringsfix. Lägenheten kommer att bli så fin, och till och med jag längtar tills allt är klart och vi kan mysa, baka eller bara slappa i Casa a la Kajan.

Efter en dag i renoveringens tecken så byttes det om inför kvällen, vi lämnade renoveringen och gick in i partytema istället. Det var tjejmiddag på Taste som stod på schemat och därefter Skägg och lockars hårvisning, eller hårkavalkad tror jag de kallade det, på Grand. Både middagen och utgången därefter var fantastisk, även om den där hårvisningen inte var så mycket att se egentligen (om man nu ska vara helt ärlig) utan det var vårt dansmaraton på Grand som var det som verkligen gjorde kvällen.


Middagen på Taste. På tallriken helstekt fläskfilé med hummerbearnaise, potatisgratäng och citronsmör.
Till detta rött vin och underbart sällskap.


Under en liten paus från vårt dansande, toalettbesök och pudring av nosen. Mina fina tjejer - Kajan,
Nea och Elin.

Min fina vän Elin och jag delar samma kärlek till badbomber (i alla dess former), sist var det efter en lunch som vi inte kunde hålla fingrarna i styr utan köpte hem några stycken var från Organique och idag hade Elin länkat på min Facebook till Nordljus nätbutik och några underbara badbomber.


Badkaka med rosenknopp (äkta) och aromabrus fresh berry. Kärlek i en liten bomb är vad det är.
Från www.nordljus.net.

Och denna fredag startades med den roligaste av saker att göra - en städning - och ironin lyser så klart igenom. Nej, roligare saker kan man starta dagen med, helt klart. Fast denna städning, eller egentligen handlade det ju mer om iordningplockning, hade faktiskt ett visst syfte. Det är nämligen så att...


Skylt som sattes upp på vår tomt för snart en vecka sedan. Dock är det faktiskt inte så "på riktigt" än, och
det var varken vi eller en mäklare som satt upp skylten, utan bara en granne som skojat med oss lite. Mig
lyckades han i alla fall lura, för jag undrade vad killarna i kollektivet hade tagit för beslut utan min vetskap
egentligen.

Så nej, riktigt dags för försäljning av huset är det inte än. Men faktum är ju att det inom en snar framtid är aktuellt att lägga ut vårt hus för försäljning, hur konstigt det faktiskt än kan kännas. Och morgonens städryck hade just med detta faktum att göra. Fortsättning följer säkert snart.

Efter städningen så for jag in till city, för att jobba lite ostört på biblioteket, och började detta biblioteksbesök med att ganska så fort bege mig till Ritz för att möta upp Kajan för en lunch. När man spontanmöts så där som Kajan och jag gjorde idag (och där vi även fick en extra bonus när kära mor också kom och joinade på kaffet efter lunchen) så längtar jag faktiskt tillbaka in till city - i boendehänseende då alltså. Allt är liksom lite närmre, även om det fortfarande är i småstadstermer, men man kan liksom lite mer "springa över till varandra" här inne. Men men... Var sak har sin charm.


Fina Kajan spexar loss under lunchen. Kycklingsallad med pesto, soltorkade tomater och fetaost blev det
för oss båda. Vatten och kaffe till det.

...men det där att göra lunch till sig själv när man är ensam här hemma det är minsann inte världens roligaste grej. Så då får det bli så här tråkigt ibland.


Tre Finncrisp´s med Philadelphias färskost med smak av getost och soltorkade tomater. Och så ett stort
glas citrusmineralvatten till det.

Mairo smygöppnar idag sin 1000 kvm stora och nya butik i Bromölla fylld med massor av inredning och
inspiration. Märken som Mairo, Eva Solo, Rice, Tivoli Audio, Savon de Marseille, Mateus och mycket mer.
Klockan 17.00 klipps bandet och sedan bjuds det på bubbel och julmys och man får lov att mingla runt
och få första kiken på butikens alla splirrans nya saker.

Det är fina sambon Becka som gett mig en inbjudan till premiäröppningen av Mairos nya butik ikväll och klart att man inte kan missa det. Självklart är det fritt för även andra att bara titta förbi och få njuta av de nya lokalerna och allt som dessa är fyllda med.

Så finns det inget särskillt på schemat mellan klockan 17 och 20 så kom till Nyängsgatan 7 i Bromölla (bredvid Lampkungen) och mingla runt.

Kaffe med sojamjölk och grova "rostmackor" med Onsalakorv och hallonsylt. Kan
kanske låta som en något udda kombination - men ack så gott. Nya kopp och frukost-
fat hittade på loppis i tisdags.

Det blev inte någon särskilt nyttig frukost denna morgon. Havregrynsgröt är nog ganska så standard som frukost för min del, och känns nog lite bättre för samvetet än denna morgons frukost. Men eftersom en hund har velat ut klockan 3.14, 5.22 och sedan gå upp vid 6.30 så fanns liksom inte riktigt energin där för att tänka "äsch ska jag inte göra något lite nyttigare".

Mackor, frukostbullar eller bröd brukar det oftast bara få lov att serveras på lördagar eftersom jag då kliver upp på morgonen och direkt åker iväg för en ridlektion och sedan kommer hem nytränad i lagom tid för frukost. Har man ridit en sväng, eller tränat något annat för den delen, på morgonkvisten så gör det ju inte lika mycket om det slinker ner en macka eller två då och då.

Att säga att jag unnar mig det idag kan jag inte, för att "unna sig" något är bland de värsta uttryck jag vet (lång motivering finns) så dit tänker jag inte sträcka mig. Istället så simmar jag några extra varv i simbassängen ikväll. Punkt där.

Strössel ligger här bredvid mig och har nu somnat, ja precis - nu - sover hon. Jag gör allt jag kan (läs massor av kaffe) för att inte göra samma sak.

Idag är det bara en månad kvar till julafton. Inga julklappar inhandlade än. Men som lite firande av att det är bara en månad kvar så bestämde sig vädergudarna för att smycka naturen till ett fint vinterlandskap. Snö överallt är det minsann.

Strössel tyckte att det var fantastiskt det här med snö. Dock något förvirrad när hon sprang efter de snöbollar som jag kastade till henne men som liksom bara försvann när de hamnade på marken. Konstigt det där.

På tal om den där lilla valpen så har jag bestämt att vi två ska ha en mycket bättre dag tillsammans idag än vad vi hade igår. Därför har hon fått sig en lagom promenad nu på morgonen runt kvarteret (trots snökaos) och sedan lekte vi en stund med snöbollar på gräsmattan. Eller den gräsmatta som är där under någonstans. Efter att vi kommit in så har vi lekt tillsammans med en pipleksak en stund, gjort kaffe och frukost och nu ligger hon för sig själv på mattan och tuggar på ett tuggben. Tuggbenet är en torkad tjurmuskel (fy va hemskt det låter egentligen) som är inköpt på Hårboll & Jycken inne i city och är riktigt seg och god för valptänder. Betyder alltså att det tar evigheter att äta upp, mycket gnagande krävs det, mycket tid för gnagande krävs det. Gäller att inte vara dum som matte minsann.

Den där "att göra"-listan ska fortsättas betas av idag. Annars blir det ett väldigt lugnt tempo, insnöade som vi är. Kaffe med sojamjölk, lite planering inför jul och att allmänt bara vara är nog temat för idag. Försöker att njuta så mycket jag bara kan av de här sista lugna dagarna innan det är dags att börja arbeta.

Och det är nog inga problem ikväll. Denna dagen går till historien som en av de jobbigaste i min och Strössels relation. Vi har inte direkt haft det tipptopp om man säger så.

Precis som för små människor (barn) så går små hundar (valpar) igenom faser och olika utvecklingssteg. Detta leder till diverse olika utbrott, tester, oförmåga att sitta still och visst uppmärksamhetssökande. Vilket i sin tur leder till att matte måste ha en stor dos av tålamod.

Det sistnämnda tog slut idag. Det tog nog slut ungefär när Strössel inte ens kunde vara lugn i ridhuset under Kajans ridlektion utan skällde och försökte nafsa mig i ansiktet, eller kanske när hon tvärvägrade för tredje gången att gå ut, eller kanske när hon (när hon väl var ute) vägrade att gå in igen, eller kanske när hon envisades med att äta upp mina fina liljor som står i en stor vas på golvet - gång på gång - eller kanske när hon hoppade upp och krafsade mig i knävecket för etthundrasjuttiofjärde gången i jakt på uppmärksamhet.

Suck...


En valppuss senare så vet jag inte ens varför denna dagen varit så jobbig. Inte ens varför jag känner mig så slut som artist. För trots allt så är allting värt det för den där j-kla hundvalpen. Man älskar ju henne så.

Regnet det smattrar mot fönsterrutorna, kan nästan inte förstå hur det kan regna så mycket som det har gjort de senaste dagarna. Till och med Strössel vägrar att gå utanför ytterdörren och ligger hellre ihopkurad här i soffan. Tidigare idag fick jag locka valpen med både godis och sockerlen röst för att hon skulle gå ut i alla fall på gräsmattan. Fast då gräsmattan låg praktiskt taget under vatten så var det en väldigt tveksam Strössel som satte ner en tass i taget.

Kaffekoppen är fylld till bredden, jag förvånas varje dag över hur mycket jag älskar denna dryck, samtidigt som jag försöker jobba undan så mycket som möjligt här hemma. Sedan försöker jag också få ihop logistiken kring ett besök i den kungliga hufvudstaden i december. Lovade i augusti att jag skulle komma upp senast innan jul, och den där julen närmar sig ju med stormsteg. Enda problemet är bara att den helgen som passar allra bäst (10-12 december) är precis samma helg som Skrutten ska åka iväg med arbetskamraterna för en skidweekend. Inga problem väl...? Jo, nu har vi ju en liten Strössel också att ta hänsyn till. Och det passar nog varken att ta med henne på en skidweekend eller att ta med henne upp till Stockholm direkt. Självfallet så är detta precis när Strössels passare nummer ett (min lillebror) är upptagen också. Det löser sig säkert på något sätt.

Det hade i alla fall varit underbart med en helg uppe hos vännerna i Stockholm, få snusa på nya lilla E, kanske dricka ett glas vin ute, springa i stadens alla butiker, får ta igen massor med kramar, hitta lite julklappar och bara få känna storstadspulsen.

Nu tillbaka till "att göra"-listan.

Det är egentligen helt galet att det är vecka 47 nu. Vart tog detta året vägen?

Alltid när det närmar sig nyårsafton och därmed årets slut så tänker man att det gångna året gick väldigt väldigt fort. Att det känns som om det var alldeles nyss som man stod och skålade in det nya året och undrade lite drömmande vad det nya året skulle komma att innehålla.

Fast sedan när man faktiskt tänker efter vad som hänt under månaderna som gått så inser man att det inte går så himla fort. Det händer ju faktiskt massor under varje år. Tänk bara att vi för ett år sedan bodde i stugan hemma i Hällevik, ganska nyligen inflyttade där, Skrutten var sjukskriven för knäskadan och snön kom och lämnade oss inte på flera månader. Efter det har huset blivit klart, vi har flyttat in, hunnit spendera en sommar här, Strössel har kommit in i våra liv och vi jobbar båda två (snart) och så massor av annat så klart.

Men undra som en flundra vad 2011 kommer att innehålla...

Denna måndag ser ut att bli väldigt lugn, ganska så passande eftersom att helgen faktiskt var väldigt händelserik med både middagar och familjemys, och inte så mycket mer än ett träningspass i simbassängen står på schemat för denna dag. Och det räcker ju alldeles gott och väl.

Det inväntas fotbollsmatch mellan Arsenal - Tottenham här i soffan. Först ska bara skidåkningen avklaras innan kanalen kan bytas. Det kan kanske tyckas något annorlunda att jag ska kolla Arsenal  - Tottenham, fotboll i all ära men mitt intresse brukar kanske sträcka sig till svenska matcher eller EM, VM och liknande. Nu handlar det om att Skrutten har kört sitt jagkollarjupåalladinadesperatehousewifesochgreysanatomysochannatsådant-kort.

Är nog läge att finna sig att se en Premier League-match denna eftermiddag. För det är faktiskt helt riktigt att Skrutten brukar sällskapa bredvid mig när jag vill se Desperate Housewifes, Grey´s Anatomy och andra liknande program.

Förresten... Måste ju bara nämna att mötet igår gick väldigt bra. Anställningsavtalet är nu undertecknat och det var ju inte alls tal om något "nä men vi skojade ju bara..." utan det var verkligen ett varmt välkomnande. Nu är det på riktigt. Ytterst spännande.

Klar fisksoppa på lax, torsk och räkor. Serverat med aioli med limesmak. Hur enkelt som helst att göra.
Fräs lök, potatisbitar och morötter en stund i rapsolja. Häll på fiskbuljong så det täcker hela kalaset, och
så häll på lite till. När potatisen och morötterna hunnit bli lite mjuka, släng i bitar av lax och torsk. När
dessa är genomsjudna (tar cirka 5-10 minuter) så ta kastrullen från värmen och blanda i räkor - skalade
eller oskalade. Servera med aioli - kanske saffranssmak i juletider?

När man har haft en dag fylld av olika "att göra" och sedan avslutat med 1500 meter i simbassängen (och "måste" jag ju bara lägga till att jag simmade 1000 meter av dessa på rekordtid - 1000 meter på 26 minuter) så kanske man kan tänka sig att man på sin höjd köper med någon mat på vägen hem. Inte ställer man sig och gör fisksoppa. Alldeles för krångligt ju. Eller..? Jo men visst, det var precis vad vi gjorde här hemma igår.

Mycket lättare, smidigare och fortare än vad jag hade trott gick det dock. Tog väl kanske totalt cirka 30 minuter tills allting var klart. Och så mycket godare än en kebabsallad, pizza, hamburgare eller något annat som hade varit det enklare valet. En fisksoppa med aioli till, tända ljus, fin musik och Skrutten framför mig vid matbordet - bättre avslutning på en hektisk dag kan det knappast bli.

Trots att klockan närmar sig tio så sitter jag fortfarande med kaffekoppen i handen och försöker vakna till. En natt utan särskilt god sömn har gjort att jag behöver alla kaffedroppar som jag får tag i idag. Det var drömmar som störde sömnen något. Många, intensiva och konstiga drömmar.

Det brukar nästan alltid vara så dagen innan (eller natten innan då alltså) som jag ska göra något viktigt, att drömmarna kommer och håller ett himla liv. I natt vaknade jag till och med några gånger och hann tänka "men hur ska det här gå egentligen...".

Så klart handlar det om att jag ska på viktigt möte idag som har med mitt nya jobb att göra (ryser till och med när jag skriver det så roligt känns det) och då finns det ju så klart massor av funderingar som åker runt i huvudet, och har gjort det de senaste dagarna. Idag är det nämligen dags att få till alla detaljer, skriva avtal och slutföra hela anställningsprocessen. Någonstans i mitt huvud spökar en otäck tanke över att "tänk om de bara skojar, tänk om  de säger - vad då gick du på den? - följt av ett långt skratt när jag kommer fram till mötet idag". Jag tänker till och med att jag redan har hunnit säga det till så många, till och med skrivit om det här, tänk vad pinsamt nu om det inte blir av, om de bara har skojat. Och ja, jag hör själv hur knäppt det låter, men ändå ack så svårt att skaka bort.

Efter mötet (som är ett eftermiddagsmöte) ska jag ta bilen rakt tillbaka mot Sölvesborg och har planer för kvällen med Skrutten. Dock vet jag inte vad dessa planer innehåller. Det är Skrutten som är i överraskningstagen och jag vet desto mindre. Det jag vet är att det är firande av det nya jobbet som det handlar om. Så middag på restaurang kanske? En valpfri kväll kanske?

Firande av det nya jobbet... Jag har fått jobb.... Helt galet egentligen. Äntligen.

Sweetchilikyckling, ädelostkyckling, rostade rostfrukter, rostad
röd paprika, haricots verts och tzatziki. Från Richard en trappa
ner. Ser kanske inte så aptitligt ut på bild, men var väldigt gott.

Idag sitter jag på biblioteket inne i city, är ju inte som vårt fina JB (juridiska biblioteket i Uppsala) men man får "lite" mer gjort när man inte har en Strössel som biter en i tårna och piper om att få gå ut och kissa för etthundrafemtiofjärde gången.

Är precis tillbakakommen från en trevlig lunch med Kajan. Lunchdejter är ungefär bland det mysigaste jag vet. Man får mat i magen, ny energi och hinner att gå igenom viktiga saker som golvval till Kajans nya lägenhet, planer för helgen, skvaller från förra helgen och vad vår nya hobby ska bli nästa termin (kanske ska vi ta upp filmklubben igen...?).

Dock känns det som om det kanske hade behövts en kopp kaffe till, ögonlocken känns väldigt tunga. Det sneglas bort mot bibliotekets kaffemaskin som står i ett hörn och lockar med små minikoppar. Dock befarar jag att kaffet i den är precis som på JB - förfärligt.

Värt att chansa?

Det blev faktiskt inte någon vanlig måndag igår, trots att jag absolut inte anade något annat när jag steg upp på morgonen.

Istället blev det en måndag med underbara vita liljor från Skrutten, fika hos lillebror och en underbar mor som bjöd på rosa champagne och framför allt ett glädjerus utan dess like.

Glada nyheter var grunden till allt ovan. Glada nyheter i form av nyheten att jag fått jobb. När telefonen ringde igår förstod jag direkt vad samtalet skulle handla om när jag såg numret på telefonens display. Magen isade till och jag fick en känsla av att "ja nu gäller det, antingen kommer detta bli en av årets bästa dagar eller så kommer det bli helt tvärtom...". Det var också precis då som jag verkligen förstod hur mycket detta betyder för mig.

När samtalet sedan slutade precis så bra som det bara kunde göra så var lyckan total. Jag är helt ärligt och uttryckligen väldigt väldigt glad över detta. Fantastiskt är vad det är.

Mitt under samtalet så höll jag nästan på att få en tår i ögat, fast jag kände att det kanske inte var läge att börja grina det första jag gjorde. Istället höll jag masken någon minut till, avslutade samtalet med en mötesbokning i kalendern och sedan sprang jag runt i huset och bokstavligen talat hoppade av glädje. Komiskt nog kom Skrutten hem tidigt från jobbet just igår och hamnade (lite oväntat) mitt i glädjestormens öga och självfallet blev han då främsta målet för hopp, pussar, kramar och glädjetjut.

För egentligen är jag det just det som jag är gladast för - mig och Skrutten - och vårt liv. För det senaste året har varit allt annat än lätt och turen har inte direkt varit på vår sida alltid, men nu minsann ska det bli ändring på det. Jag vet... Det kanske bara är ett jobb, men just nu känns det så mycket mer än bara det. Just nu känns det lite som... som... en bal på slottet.

Min fina vän Myran, som egentligen heter Anna, befinner sig just nu på andra sidan jordklotet - närmare bestämt i Colombia - där hon gör allt vad hon kan för att hjälpa till med några av världens orättvisor. För någon vecka sedan skickade hon ut ett mail på Facebook till sina vänner där hon bad om hjälp att hjälpa.

Självklart vill jag hjälpa till att sprida ordet och därför följer Myrans mail nedan och skulle det vara någon som har en slant över och vill att den slanten ska bidra till YMCA´s verksamhet för att hjälpa barn och unga så tveka inte att skriva en kommentar här i bloggen, eller maila till Myran på hennes Facebook här.


Jag och Myran, sommaren 2010.

Myrans mail:

TILL ALLA MINA UNDERBARA VÄNNER! Snälla, LÄS DETTA och SNÄLLA SNÄLLA, hjälp mig hjälpa!

Det känns lite som om varje måndag startas med tanken "jisses är det måndag igen?" och lika så även denna måndag. Tiden fortsätter att springa iväg.

Helgen har varit riktigt härlig med roliga småevents, men framför allt mycket mys. Överlag har det varit en väldigt lugn helg, eller i alla fall för min del, Skrutten han vaknade med "lite ont i håret" igår. Inte så konstigt efter en "herrmiddag" som varat sedan tidig morgon och som slutade med ett telefonsamtal till flickvännen (mig) klockan två på natten om att vilja bli hämtad i Kristianstad där de var och klubbade.

Om jag inte känt mig som småbarnsmamma tidigare så gjorde jag det verkligen när jag var hemma själv med valpen under lördagen, när de flesta andra befann sig på ett dansgolv, fick stiga upp och packa in valpen i bilen mitt i natten och köra några sömndruckna mil och hämta festsällskapet runt tre-snåret.

Där sitter man i mysbyxor, osminkad, med håret i en rufsig knut och väntar i bilen som går på tomgång för att hålla värmen, under tiden som de andra står i partyoutfiten på nydansade ben och beställer nattamat på Burger King. Tilläggas ska att jag där i bilen upptäcker att mysbyxorna har ett hål på ena benet, inte ens hela mysbyxor liksom. Då börjar man undra vad som i hela friden hände... Vart är min apple martini?

Någonstans mellan hamburgare från Burger King och Skruttens ljudliga snarkningar så började jag undra om den där mysiga söndagen som jag hade i tankarna skulle gå förlorad. Kanske skulle den där promenaden och shoppingrundan bytas ut mot kaffe, alvedon och en oförmåga att röra sig från soffan? Hemska tanke.

Men icke. Igår var det mysigaste dagen på länge. Jag hade Skrutten alldeles för mig själv och vi spenderade dagen med att hela tiden göra vad som föll oss in för stunden. Någon eftersmak från gårdagens festligheter verkade inte presentera sig, även om Skrutten under shoppingstunden visserligen fick mutas med mat och vätskestopp för att inte det "onda håret" skulle komma tillbaka. Höjdpunkten var nog när vi satt tätt tätt tillsammans i soffan och laddade hem flera avsnitt av Så mycket bättre på TV4 Play och avnjöt tillsammans med julmust och snacks. Energi laddades för flera månader framöver kändes det som.

Jeansklänning, som är en gammal sommarfavorit, som nu fick ackompanjeras av
svarta (täta) strumpbyxor och stövlarna från Acne. Det fina, som tyvärr inte syns
på bilderna, är att klänningen är öppen i ryggen.

Så såg det alltså ut när jag och Nea begav oss till Karlshamn för modevisning på Mingel igår kväll. Modevisningen var helt klart underhållande, även om vi själva faktiskt stod för den stora underhållningen vid sidan av scenen. Vi stannade dock inte någon längre stund utan begav oss hemåt strax efter visningen, ett litet stopp på pizzerian i city hann vi med innan vi landade i soffan på Grottvägen.

Frukost/lunch - rostade mackor med ost och hallonsylt, kaffe med den lilla skvätt mjölk
som fanns kvar i paketet.

...så äter man chips mitt på dagen och ser på skräp-tv på E-channel. Skrutten är på herrmiddag (och resten av kollektivet är också utflugna) så det är bara jag och Strössel här hemma. Huset är tomt och tyst och jag gör inte så mycket mer än att skrota runt. Skrotandet sker iklädd mysbyxor och Skruttens tröja.

Ridlektionen har också blivit avklarad denna lördag. Hoppning stod på schemat och det gick faktiskt ganska så bra, det tar sig helt enkelt. Träningsvärken är dock totalt, i alla fall i benen. De har fått sig en genomkörare denna vecka med löpning onsdag och fredag, simning torsdag och nu ridning idag. Och inte ska de få vila imorgon inte.

Nu ropar Strössel att hon är hungrig. Hennes ord, min lag.

Snart dags att bege sig till modevisning på Mingel i Karlshamn. Eller snart och snart, typ nu. Det börjar om 30 minuter och Nea kom... precis.

Vi verkar vara lika bra tidsoptimister båda två, jag och Nea. För hur vi ska hinna detta är över min tankeförmåga. Ja ja... Det ordnar sig säkert.

Klädd är jag i varje fall.

Jag har ägnat en liten stund nu till att inleda "rensa upp datorn"-projektet. Tanken är att jag ska samla alla bilder som jag envisas med att trycka in i datorn på en separat hårddisk (måste bara införskaffa en sådan också) och innan dess rensa upp bland bilderna, så att inte en mass onödiga bilder sparas - typ som 18 bilder på en köttfärssås som ska fungera som bloggbild eller kanske några av de där tusen bilderna på Strössel som faktiskt inte blivit så himla bra, snarare suddiga.

När det ändå ska organiseras upp bland bilderna så tänkte jag att man lika gärna kan ta tag i det andra också. Rensa upp bland dokument, mappar, collage, och även rensa upp på allt som finns sparat på nätet. Så därför har mail på mailkontona blivit rensade, slängda och nu bortglömda. Och lika så på Facebook.

Dock så måste ju så klart en del av de där mailen, var av vissa hunnit bli riktigt gamla, faktiskt öppnas och läsas igen. Vissa för att jag faktiskt inte kommer ihåg vad de handlar om, och inte vill slänga något som jag vill spara, och vissa för att jag faktiskt visst fortfarande minns vad de handlar om men bara vill läsa dem igen. Då händer det att man kastas iväg i något av en nostalgitornado.

Detta var fallet när jag öppande en mailkonversation på Facebook mellan mig och min fina vän C ifrån Köpenhamnstiden. Men detta var redan innan jag åkte ner till Köpenhamn, detta var när jag och C först kom i kontakt med varandra, efter att en gemensam bekant kopplat ihop oss i bostadssyfte. Jag sökte lägenhet inför min utbytestid och C sökte en roomie eftersom ett rum stod ledigt i hennes lägenhet.

Schwoosh.... Lät det ungefär när jag kastades iväg i den där nostalgitornadon. Det är i och för sig inte särskilt ovanligt att jag är nostalgisk, utan händer titt som tätt tycker jag, men ibland är det bara upplevelsen lite kraftigare.

Som nu när jag hittade en länk, denna, i mailen som C skickat som visar lägenhetsområdet vi bodde i. Då minns man helt plötsligt att väldigt tydligt och längtar tillbaka - massor. Det var ju också på den tiden som jag började skriva blogg, så att man skulle kunna följa vad jag hittade på under utbytet, och den bloggen finns faktiskt kvar intakt här. Är verkligen som att åka tillbaka i tiden när jag läser i den.

Tänk vad mycket som har hänt och vilken annan plats man är idag. Både geografiskt, men också på annat sätt.

Spaghetti med köttfärssås efter träningen igår, blandade i massor av röda jalapeños också
vilket gjorde det hela lite mer... spännande för smaklökarna.

Det jag mest ville visa ifrån gårdagens middag var dock Skrutten jätteportion. Man skulle ju kunna tro att människan inte fått mat på flera månader, vilket så klart inte är fallet, utan han var bara ordentligt hungrig efter en hel arbetsdag följt av träning på gymmet.

Tilläggas ska att han också "backade", alltså gick och tog en andra portion mat. Vart tar allt vägen egentligen? En gåta är vad det är.

Frukt- och bäryoghurt från Semper.

Detta kan nog alldeles väl symbolisera vad jag har hållt på med denna dagen - barnvaktat. Lille J och jag har hängt hela dagen, eller kanske inte riktigt hela, men nästan. Jag är ganska slut som artist måste jag erkänna. Det är inte det lättaste att ha hand om en niomånaders bebis och en valp samtidigt. Och man blir inte mindre slut om man avslutar dagen med att simma 1525 meter i en simbassäng.

Mysigt är i alla fall det minsta jag kan säga angående att vara barnvakt. Även om det stundtals var "något" svårt att hålla Lille J och Strössel nöjda samtidigt. Men pussar på bebiskinder, skratt, mellanmål som rinner längst hakan, två små vita tänder i underkäken, barnvagnspromenad och vattenmugg med två handtag - underbart är vad det är.

Vet inte om det beror på att vädret utanför husets fönster är gråare än grått, om det är för att magen gör så ont idag att det gör ont i ryggen också eller om det är för att jag tog ut allt jag hade i form av energi igår. Igår hade jag nämligen ett sådant där super viktigt möte som man kanske inte har så många gånger i sitt liv, jag har i alla fall gjort mitt, och nu är det bara att vänta och se.

Den där energin är i alla fall tänkt att bättras på. Detta är tänk att ske genom några varv runt Slingan inne i city. Så nu är det på med löparskorna, in med hunden i bilen och iväg och hämta Skrutten.

Skrutten släpper jag av hos sjukgymnasten. Mig själv släpper jag av i skogen. Strösslan får stanna i bilen.

Det händer ju allt som oftast i vardagen att det finns saker som man blir irriterad över, eller frustrerad, eller något liknande. Småsaker handlar det oftast om. Att det finns berg med tvätt att vika, att hundvalpen är extra uppmärksamhetskrävande och man inte tycks få någonting annat gjort än att sitta med en tygknut och leka dragkamp, att bilen behöver in på lagning igen, att det är lång kö i mataffären, att det är stökigt i hemmet, att mjölken är slut till kaffet, att löven faller från träden i allt för snabb takt... och listan kan fortsättas och göras lång.

Så händer det saker ibland, som liksom rubbar det där, eller gör att man vaknar upp ur sin frustrationbubbla och man istället inser hur bra man har det och hur många saker det finns som man är väldigt lycklig över. Ibland är det en mysig fika med en vän, pojkvännen som ger en extra lång puss, mys med mjuka bebiskinder eller en hundvalp som ligger tätt intill.

Ibland är det helt andra saker - som en blogg om en cancersjuk flicka som för bara några dagar sedan lämnade jorden - som gör att man kommer ur den där bubblan och förstår vad det egentligen är som är viktigt i livet.

Det var bara av en händelse som jag kikade i på den bloggen, men det tog inte många minuter innan en klump uppstod i halsen och tårarna översvämmade tårkanalerna och rann längst kinderna. Efter läsning av några sidor var jag tvungen att sluta, annars hade nog tårarna inte kunnat stoppas. Förfärligt är vad det är.

Nu ska jag pussa Strössels blöta nos en extra gång och tala om för henne hur mycket jag älskar henne, kanske gå ner till Becka och ge henne en kram eller varför inte till och med gå över till grannen och berätta hur bra de är som grannar...

Ok, Strössel får sig en puss i alla fall. De andra lär nog undra vad tusan som flugit i mig.

Och jag känner att jag redan sett detta programmet. Vilket är en väldigt lustig känsla då Efter Tio väl är ett direktsänt program?

Nu är det någon magiker som trollar och jag är helt säker på att det är ett gammalt program.

Men vad... Är det en felsändning? Eller är det bara jag som har en kraftig deja vu? Konstigt värre...

Nu kanske det känns lite som om jag oroar och bryr mig om ytterst oviktiga saker, men så blir det när man spenderar alldeles för mycket tid i hemmet.

---

Update: Kollade TV4:s hemsida och det var visst höstlov för Efter tio och därför sänder de bara repriser. Känns tryggt att veta att så är fallet och att det inte bara är min hjärna som spelar mig ett spratt.

Strössel väckte mig som hon brukar göra varje morgon genom att hoppa på mig och bita och dra i håret. Och varför skulle hon sluta? Det fungerar ju varje morgon. Strössel har tråkigt och är framför allt hungrig och tycker att det är dags för mig att vakna.

Så klart så vill jag i de allra flesta fall fortsätta sova, och kan tycka att Strössel kan vara "något" irriterande som väckarklocka. Speciellt när det kommer till det där dragandet i håret. Men när hon buffar och kämpar för att få upp mig, och när man till slut vänder sig om och hon sätter sig ner i sängen, lägger lite undrande huvudet på sne och försöker avgöra om hennes väckningsförsök har lyckats så kan jag inte annat än le åt det lilla livet och masa mig upp ur sängen.

Mat till Strössel, kaffe till mig och så hoppa i gummistövlarna och gå en runda runt kvarteret.

Sedan kan det ju bli så att man är extra trött vissa dagar, som idag då nattsömnen varit si så där, och då råka lägga salamin och smöret i skafferilådan och brödet i kylskåpet. Sådant får man ta helt enkelt. Tur att det bara är Strössel som ser mig de där tidiga timmarna på dygnet.

När man har skaffat den där Nike Running-appen till iPhonen som jag gjort. Igår valde jag ett tolv veckor långt program med som mål att kunna springa en mil ganska så obehindrat.

Idag var första löpningen på programmet och det blev helt plötsligt mycket svårare att fuska och strunta i att springa de där 4,83 kilometrarna som det var planerat, när det finns en app i telefonen som ständigt påminner om att det just idag är dags att snöra på sig löparskorna. Trots att benen kändes väldigt tunga och energin låg då det började bli ganska så sent på kvällen, jag visste att jag skulle missa Bonde söker fru och att den där middagen (som jag typiskt nog skulle ta två stora potatisar till) låg och vägde tungt i magen så gav jag mig ut i novembermörkret och sprang.

Fick faktiskt med mig Skrutten ut också,snäll som han är och med totalt vetskap om hur mörkrädd jag är. Vi sprang till slut totalt 4,96 kilometer. Ok, vi fick pausa i några minuter och "bara" powerwalka då jag hade håll på två ställen, men annars gick det helt ok.


Efter löpning, och dusch, tyckte jag att det var alldeles på sin plats med några godisbitar
och nya Chic.

Redan under förmiddagen lämnades Strössel till lillebror som skulle vara snäll och passa henne under några timmar. Lillebror är faktiskt också tilltänkt som Strössels passare nummer ett om det skulle vara så att jag faktiskt landar ett jobb snart och inte kan vara hemma med henne hela dagarna. Om jag hittar/får ett jobb säger jag nu alltså... eller ska man kanske vara lite mer bestämd och säga när jag hittar ett nytt jobb...?

I vilket fall så passade lillebror Strössel när jag trotsade regnet idag och begav mig till Kristianstad för att möta upp fina Elin för en lunch. Vi landade på Fågel Fenix och jag tog deras fantastiska ceasarsallad (undra om jag har ätit så mycket andra saker än just den där ceasarsalladen på Fenix, lika gott varje gång helt enkelt) och sedan följde flera timmar av tjejsnack.

Elin presenterade mig också för butiken Organique som är det mest lika min gamla favorit Lush som jag hittat här nere. Lush har bara färska ingredienser i sina varor och deras ansiktsmask Love Lettuce är den bästa jag hittat hittills i mitt liv. Tyvärr finns Lush här i närheten, utan som närmst i Malmö, men Organique verkade faktiskt hålla måttet helt ok. Dock blev det ingen ansiktsmask inhandlad, men tre underbart doftande badbomber fick följa med hem istället. 


Badbomber från Organique i "smakerna" hallon, vanilj och jasmin/getmjölk.

Efter badbombsinhandlingen var det dags att bege sig hemåt igen. Fastnade hemma hos lillebror en stund när jag skulle hämta Strössel och blev bjuden på första glaset julmust för denna säsong. Älskar verkligen julmust. Sedan åkte jag hem till svägerskan min och kollade in all deras nya fina renovering, gosade med lille J och hans underbara kinder och sedan åkte jag och Skrutten ifrån city och begav oss ut på landet igen, fast först med ett stopp hos Skruttens pappa och hans fru som gav oss mat i magen i form av fläskfilégryta, kokt potatis och sallad, sedan hem till Hörvik.

Även Strössel hade en händelserik dag om man summerar den genom att få leka med nya leksaken och rastas på nya områden inne hos lillebror, sedan leka med en tax och en beagle, råka ramla ner för en trappa, leka med gran danoise (hur det nu stavas...), få tugga på ett väldigt stort märgben (anpassat för Bruce) och till slut få springa lös i en inhängnad trädgård.

Fick jag njuta av hallonpaj med vaniljsås som fina svägerskan hade skickat med Skrutten hem idag när han var där och snickrade. Skrutten undrade om jag inte tänkte lägga upp det på en tallrik, men jag tyckte att burkarna var så söta och absolut passade att äta rakt ur.

Ugnsbakad lax med chilitäcke och sesamfrön, tillsammans med broccoli och ugnsstekta
morötter (och potatisklyftor för de som inte ville köra GI) och så en kall vitlökssås på
creme fraiche.

Laxfiléer, ugnen på 200 grader, ett "täcke" till laxen gjort av brynd lök och vitlök och hackade jalapeños och ajvar relish, salta och peppra (citronpeppar), lite sesamfrön och så in i ugnen i 15 minuter. Väldigt väldigt enkelt. Till detta kokt broccoli, ugnsstekta morötter (även dessa med citronpeppar på) och vitlökssås på creme fraiche (fuskade och tog Arlas färdiga creme fraiche - vitlök).

Tallrikarna var skrapade efter middagen, så jag tar det som ett tecken på att maten var uppskattad. Ett glas vin slank ner också - fastän att det bara var tisdag.

Kanske lite tidigt att säga att det är kväll redan, då klockan faktiskt bara har passerat 17. Men när det är så mörkt ute som det är under denna årstiden så känns det ju ständigt som om klockan är mycket mer än vad den egentligen är.

Samtliga av sambosarna är borta från huset. En snickrar hos sin syster och två av dem är på golfbanan och "slår några bollar". Och jag är alltså här hemma alldeles själv. Just nu är det faktiskt ganska så skönt bara, ovant, men skönt. Ordet "egentid" ligger rätt så nära att användas, men då detta absolut inte tillhör mina favoritord, utan snarare tvärt om, så håller jag mig ifrån det.

Helt själv är jag ju inte heller, Strösslan ligger ju en bit bort här i soffan också. Hon har faktiskt sovit en bra stund nu, inte så konstigt kanske med tanke på hur hon levde rövare när jag var hos fina Anna på frukost under morgonen. Underbart mysigt var det med frukost, men med en bebis och två hundar så var det absolut en hel del att stå i, och kanske lite svårt att fokusera på att bara umgås. 

Och min lilla ängel till hund syntes inte till någonstans utan det var mer utav en liten byracka som hade intagit Strössels kropp och gjorde henne till en bitande liten best som omöjligt kunde lugna ner sig utan bara skulle fara runt runt runt hela tiden. Det tog ungefär tre timmar(!) innan hon lugnade ner sig och hennes matte hann bli både stressad, svettig och arg innan dess.

Egentligen är det hög tid för att ge Strössel hennes sista portion mat för dagen nu, men jag tror att jag njuter av den här tystnaden som råder en stund till, sen får hon sin mat.

Artikel på expressen.se där Andreas Carlsson säger att han söker efter kärleken i ingen
mindre by än Hörvik. Eller ungefär så säger han...

Nu är det ju så att jag redan har hittat mitt livs kärlek, som roligt nog också heter Andreas ( a k a Skrutten), så inte alls därför jag finner detta intressant utan mer för att han just nämner Hörvik. Vår lilla by här nere i Blekinge.

Vad är kopplingen liksom? Han kommer väl inte härifrån? Eller...?

Roligt är det i alla fall.

Ja minsann, nu har vi bytt ut oktober mot november, ställt tillbaka klockan till vintertid och löven på träden blir färre och färre. Det kittlade lite i magen när jag precis kom att tänka på att det snart är dags att julpynta. Tänk advent, adventsljusstakar, kanske några änglar och ett sådant där ljus som räknar ner dagarna till julafton. Fast nu ska vi ju inte önska bort november innan den ens hunnit börja nästan.

Idag har den mesta av tiden spenderats inomhus, förutom några korta rundor med Strössel då så klart, och jag sliter mitt hår för att få klart något som borde varit klart för längesedan. Strössel ligger och trycker mot min sida och ger lite värme så här i höstrusket.

MAIF spelar även sin sista hemmamatch för denna säsong och funderingar finns att ta på sig varma kläder och åka ner till Strandvallen och se matchen ikväll. Dock ser det just nu lite osäkert ut barnpassningsfronten, lilla Strössel klarar sig inte så många timmar själv än, utan behöver någon som passar henne så fort vi ska vara borta en längre stund. Annars får det bli att beställa matchen och se den nere på projektorduken istället. Blir säkert bra vilket som.

Motion ska det också bli. Becka har inspirerat mig stort då hon har laddat hem en app till iPhonen som ger henne löpningsprogram som hon kan följa och som visar hur långt (och hur snabbt) hon springer och så vidare. Man kan visst ställa i den på vilket mål man vill uppnå och så lägger den upp ett passande program för just det målet.

Just nu börjar jag dock bli ordentligt hungrig för jag kom precis på att jag inte har fått någon lunch i magen, så det får bli det första att ta tag nu.