Gick lite bananas i tidningshyllan
På väg hem från stallet (följde med på Kajans ridlektion) så kördes det inom Preem för att jag hade tänkt köpa lite fil som senare skulle bli min middag och medans jag var på Preem så "råkade" jag köpa hem "några" tidningar.
Det var Fredriks Steens Hundskola som jag fick syn på först, och då var man ju tvungen att köpa Expressen också och sedan så följde det ju med en GI-tidning med Expressen också. Och med "följde med" menar jag då alltså att den följde med om man betalade tjugo kronor. Och sedan när det ändå var tre tidningar som skulle åka med hem så tittade jag på Veckans Nu och tänkte "varför inte?".
Sedan måste jag ju lägga till att jag glömde att köpa den där filen som jag gick in på Preem för, fick istället svänga inom affären också. Motverkade ju lite syftet med att jag körde inom en bensinmack för att det skulle gå lite snabbt och enkelt.
Nu är i alla fall filen i magen och tidningarna ligger på soffbordet och lockar. Det där med tidningar är ju en av mina tyngsta laster (erkännande så här på kvällskvisten) men jag måste nog säga att det är en ganska så trevlig last ändå.
Åh vad är en bal på slottet...
Underbara koppar, skålar och tekanna från butiken Borett (märket på kopparna kollade jag faktiskt aldrig) i Kristianstad. Var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Men med tanke på att de ändå kostade en bra bit över hundralappen per kopp så fick de stanna kvar i affären.
Vem hade inte velat komma hem på tekalas om man haft dessa koppar och den tekannan? Mmm... En annan dag kanske...
Angående den där viktkampen...
Både jag och Kajan (lag rosa) hade kämpat som tusan och visste att vi hade gått ner några kilon och tyckte att det hela såg mycket lovande ut. Stolta som tuppar var vi för att det faktiskt hade gått så bra som det gjort. 2,5 kilos viktminskning (på fem dagar) lyckades min kropp med.
Med tanke på att man brukar säga att det är en bra viktminskning om man minskar ett kilo i veckan, så var ju detta faktiskt riktigt bra, dubbelt så mycket faktiskt. Det kunde väl inte sätta oss på sistaplats och göra att vi fick ett straff utdelat till oss?
Det sista jag gjorde innan jag ställde mig på vågen var att springa två varv kring Kärleksstigen och sedan hänga på Ea´s tips och basta sista minuterna innan invägning.
Problemet var bara att under denna bastustund så berättar Ea en hemlighet - han är riktigt nära att nå målet. Och då menar jag målet med stort M. Han var alltså nära att redan ha gått ner 7%. Och därmed vinna tävlingen.
Efter bastun blev det invägning och mycket riktigt så klarade Ea att förlora 7% av sin kroppsvikt på fem dagar. Han gick ner 7,2 kilo på fem dagar. Helt sjukt.
Man kan ju säga att tävlingen punkterades lite där.
I och för sig måste han hålla den viktminskningen två invägningar i rad (alltså på fredag också) innan han har segern i behåll på riktigt - men klarar killen att kämpa sig till minus 7,2 kilo på fem dagar så klarar han nog att hålla det i en vecka.
Helt sjukt.
(men vi - eller i varje fall jag och Kajan - fortsätter att kämpa tills de där 7% är borta från våra kroppar)
Sötast idag
En mycket trött valp efter lek och bus med hundkompisen
Två små rumpor...
Den till vänster tillhör Lotta och den till höger tillhör Strössel. De har haft sig en liten lekdag idag och busat loss både på Grottvägen och nere på stranden. De små sötnosarna fick till och med springa fritt en stund nere på stranden.
Fastän att de nästan är lika stora i storleken så är Lotta fullvuxen (chihuahua) medan Strössel bara är en liten valp. Strössel visade sin valpiga kaxighet genom att inte ge sig i första taget när hon och Lotta lekte, ibland är hon lite för äventyrlig för sitt eget bästa och då får man lugna ner den där lilla valpen minsann.
Riktigt roligt är det i alla fall när man ser hur roligt Strössel tycker att det är med andra hundkompisar.
Sedan sist...
Har det bakats kärleksmums.
Strössel har myst på stranden för sin allra första gång.
Tillbringat alldeles för mycket tid i springkläderna.
Strössel har börjat sova i sängen på nätterna. Dels för att det är underbart med i alla fall sju timmars
sömn per natt, men också för att känslan av att vakna och detta är det första man ser är underbar.
Strössel har haft sitt första hundbesök här hemma på Grottvägen. Trots att hon var "lite" mindre så var hon minsann inte rädd för att försöka få till lite lek - så där två hundar emellan. Nu kanske inte Lizzie var lika
mycket inne på samma spår som Strössel...
Sist men inte minst har vi varit på MAIF - Trelleborg. En match som (tyvärr) slutade 1-1.
Och nu är det snart dags att skrota de där linserna som gör att mina ögonen känns som om de är fulla med grus, och istället krya ner under täcket och säga adjö till denna söndagen. Mina ben är möra och fina efter dagens löparrunda (som faktiskt börjar ta sig lite) och resten av kroppen börjar att närma sig samma stadie. Så problem att somna lär det nog inte bli denna kväll.
Torsdag
På mig har jag fortfarande träningskläderna från morgonen morgonpromenad och det verkar vara den nya trenden för flera i hushållet, eller i alla fall de i hushållet som ingår i Viktkamp 2010. Och på tal om denna tävlingen så fick jag ett litet tryckfel påpekat (tack Becks) för det är ju faktiskt hela fyra lag som ingår i tävlingen, och inte "bara" tre som jag visst hade tokat till det med i ett annat inlägg.
Lite duktig har jag hunnit vara också. Genom att surfa runt efter lite jobb. Det börjar liksom bli dags snart att avsluta sommarledigheten och istället börja på hösten. Nya rutiner och nytt jobb hade inte suttit fel. Tyvärr är det fortfarande så att det står Arbetsort: Stockholm på de flesta juristjobb som ligger ute nu. Jag älskar ju vår kungliga hufvudstad, men jag tycker nog fortfarande att det hade varit mer passande om det dök upp något fint litet jobb här i närheten istället - kanske inom familjerätt i typ Kristianstad?
Ja ja... vad är en bal på slottet...
Imorgon är det dags för att låta frisören sätta saxen i mitt hår. Det där håret som jag har sparat, sparat och sparat för att få långt och kan nog ganska villigt erkänna att jag är lite rädd om det. Kanske kan man be frisören "kan du klippa pyttepyttelite på längden, men fortfarande så att det som är slitet försvinner, och samtidigt klippa det kortare?"?
Nu - stranden.
Är visst en helt normal sovposition för en valp på nio veckor...
Träning, valpmys, träning, valpmys
Och hon är en ängel vår lilla valp. Hon är så nyfiken på allt vi hittar på, följer oss runt i huset, lyhörd för vad vi säger till henne och är allmänt bara den bästa valpen i världen. Så klart är jag medveten om att det är ens egna kärlek till henne som gör att jag tycker att hon är världens bästa valp.
Den där inblicken i småbarnsförälderlivet verkar stämma mer och mer. Mat, mys, rastning och kärlek är det som dagarna går ut på.
För någon kväll sedan fick jag springa ut med Strössel som precis varit ute men som ändå tyckte att köksgolvet lockade mer att kissa på, snabbt lyfte jag uppe henne och ut i trädgården (läs grusplanen) barfota (man hinner inte riktigt få på sig skorna alltid) och försökte få henne att göra sina behov där istället, samtidigt som regnet forsade ner och paraplyet som skulle skydda mig från att bli genomsur snarare gjorde tvärtom genom att hela tiden envisas med att fällas ihop och till och med skada mitt finger.
Alla som någon gång spenderat några minuter i ösregn, trött efter träning, försökandes att få en valp att kissa, då valpen istället tycker att det är roligare att rymma till grannen och med ett söndrigt paraply som fälls ihop över ens huvud gång på gång lika överraskande varje gång, kan nog känna känslan av en viss trötthet som lägger sig på axlarna.
Men ändå är det så klart värt det, och tusen gånger om.
Idag bestod äventyret av att vi tog en liten tur upp på Listershuvud och Strössel fick både åka bilburen igen, gå i koppel uppe på berget, träffa kor och mysa på picknick filt med en tuggpinne. Härligt värre.
Snart är det dags att ta sig ut på löparrunda och sedan kommer Kajan för lite TV-mys. För ingen har väl missat att världens bästa program börjat igen?
Startskottet har gått
Då var det dags! Igår var invägningsdag och samtliga lag i Viktkamp 2010 kom till Grottvägen för att ställa sig på vågen och få startvikten antecknad. Hela tre lag med två deltagare i varje lag är vi och med samma mål - minus 7% av kroppsvikten snabbast möjligt.
Vilken taktik och metod man använder är helt frivilligt (förutom ohälsosamma metoder som ätstörningar och droger då så klart) och på fredagar är det upp till bevis.
Därför har min vecka startats med en ordentlig morgonpromenad (innan frukost med en kopp kaffe i magen) och ett försök att få i mig en rejäl frukost. Det sista är dock en av de största prövningarna för mig i denna tävling. Frukost är liksom inte riktigt min grej, men vilka jag än pratar med eller vart jag än läser så får jag höra samma sak - frukosten är det viktigaste målet på hela dagen.
Min taktik består av:
- promenad innan frukost
- äta en rejäl (och nyttig) frukost
- bort med sötsaker och annat socker (både gällande mat och dryck)
- bort med snabba kolhydrater
- motion i form av löpning, yoga och ridning
- dricka mycket vatten (något som jag också är duktig på att slarva med)
- bra sömn
- dagar med vila (alltså utan träning) där kroppen får återhämta sig
Ja, det är väl ganska så basic alltihopa egentligen. Men kanske inte så lätt att följa för den delen. Fast spännande ska det minsann bli.
Mest spännande tror jag att det kommer att bli att se om jag lyckas att ta bort godis, chips och annat snacks utan att bli galen, om jag kommer att bli en frukostätare och hur mycket jag kommer att lyckas förbättra konditionen.
Kajan är min lagkamrat och självfallet ska vi vinna. Vinna eller försvinna är vårt motto (läses med ett kampvrål).
Fröken Strössel
Allting som görs här hemmet görs efter Strössels rytm - om det är matdags, om det är lekdags, om man behöver ut på kissrunda i trädgården eller om det är vila som gäller. Allt annat får liksom göras allt eftersom. Anar att detta liknar de rutiner (eller icke-rutiner snarare) som uppstår också när en mänsklig bebis kommer till världen. En liten inblick i småbarnsförälderlivet bjuds vi alltså på minsann.
Och jag kan inte sluta titta på den där fröken Strössel. Hon har någon sorts magi den där valpen, och beroendeframkallande är hon också. Inte ens när hon sover kan jag låta henne vara, utan klappar, snusar och pussar på henne. Tills hon säger ifrån att det inte passar sig att störas när hon sover.
Och här är hon...
Bilfärden hem spenderades i mattes knä.
Jag som trodde att hon lite omtumlat skulle sova hela vägen, men inte det inte. Det var istället ytterst svårt för henne att komma till ro och hon skulle tvunget runt överallt hela tiden.
Men till slut somnade det lilla livet i min famn.
Första rundturen på i trädgården, som i och för sig liknar en stor sandlåda mest just nu. På bilderna ser man verkligen inte hur liten hon är i verkligheten, alla som träffar henne blir faktiskt lite förvånade över hur pluttig hon är.
Här ser man kanske lite mer hur mini hon fortfarande är. Lilla hjärtat.
En av favoritpositionerna för TV-tittande.
En annan favorit är att sova på soffans armstöd.
Än så länge har vi mest tagit det lugnt, myst loss i den nya soffan på ovanvåningen och allmänt bara haft det bra. Igår tog vi en liten trip in till staden (för att lämna Skrutten som skulle på kräftskiva/30-års kalas) och på vägen hem fick Strössel åka i den nyinförskaffade hundburen i bagaget - vilket inte uppskattades vill jag lova.
Hon började med att gny, gnydde sedan lite till och efter en stund så ylade hon. Efter den åkturen sov hon i flera timmar i streck och skulle tvunget sova i knäet, antar att det blev aningens traumatiskt för henne. Men så är det när man är en liten valp och ska upptäcka den stora världen.
Och nu ska vi fortsätta att mysa lite på soffan.
Alla bilder på bloggen är privata bilder och får ej kopieras eller på annat sätt användas utan mitt tillstånd.
Efter hemlighetsmakeriet
Efter:
Just nu...
...är jag tillsammans med Piff och Puff ute på lite hemligheter. Den där ovanvåningen i huset har stått oinredd alldeles för länge nu, samtidigt som det närmar sig Strössels ankomst med stormsteg och vi behöver ju en plats där det kan rymmas en hel del mys med den lilla valpen den närmaste tiden.
Twisten i det hela är att den andra delen av kollektivet inte vet om våra hemligheter, utan det hela kommer istället att bli en överraskning i eftermiddag.
Gårdagens middag
Gårdagens middag bestod lite av "ät så mycket strunt som du bara kan inför söndag" för efter söndag så är det ju renlevnad och full fokus på Viktkamp 2010 som gäller. Så Buffalo Wings, Nachos och sedan även biogodis slank ner igår.
Fast jag måste erkänna att så mätt som jag var igår vill jag nog aldrig vara igen, det var inte alls roligt. Och tänk då om jag faktiskt hade ätit upp nachosen också, hade ju blivit kaos.
För övrigt så peppar jag för fullt inför kommande tävling i form av Viktkamp 2010, köpte tidningen Topphälsa som utlovade 100% inspiration och det verkar faktiskt ha fungerat, för pepp blev jag.
Kanske är jag fortfarande dock lite smått förvirrad. Vet liksom inte riktigt helt fullt ut vad som är bästa taktiken, vad man ska äta, hur eller hur mycket man ska träna, finns ju liksom en djungel av olika tips. Men det ska nog ordna upp sig.
Spänning på hög nivå.
På bibblan
Tyvärr så verkar en stor jätte ha satt sig på mitt huvud. Denna jätten har berättat att han heter Förkylningsjätten. När han sitter på huvudet så känns liksom huvudet svårt att hålla upp och till och med rösten påverkas så att det krävs ganska så stor ansträngning för att få fram orden, och när orden äntligen kommer fram så låter rösten som framför orden som en röst som kommer ifrån en människa som dricker en flaska whiskey och röker ett paket cigaretter varje dag.
Och nu när jag inte gör något av ovanstående så tycker jag att det kanske är lite orättvist att min röst ska låta som den gör. Men jag har meddelat den där förkylningsjätten att han inte får lov att stanna så länge, helst bara några timmar till.
Så nu - tillbaka till uppsatsen.
Ja ha - vad jag gjort i helgen? Varit ute, inget mer inget mindre och inte så mycket att berätta om det hela egentligen. Förutom att det antagligen var sommarens sista utgång - för i veckan ska vi hämta hem vårt lilla hjärta Strössel.
Mitt hjärta smälter
Ungefär sju gånger om dagen så kollar jag Flinkagårdens hemsida för att kolla om det kommit upp någon ny bild på mitt lilla hjärta. Men sedan hon öppnade ögonen har det inte kommit en enda ny bild, och lika besviken har jag blivit varje gång vid denna upptäckt.
Men så idag - en ny bild. Lilla tjejen har ju blivit så stor så. Eller ok, så stor är hon inte, snarare pytteliten - men stor nog att snart snart få flytta hem hit till oss på Grottvägen.
Och som jag längtar.
Så avslutades dagen igår...
...med en hamburgare på Skafferiet här i Hörvik. Gott som tusan var det, men jag ifrågasätter nog nyttigheten i det hela. Bröd, friterad potatis, ost, aioli, ketchup... nja nyttigt var det nog inte. Men som sagt ytterst gott.
Fast jag måste nog erkänna att det ryckte i det dåliga samvetet efteråt, mest kanske för att det under de senaste dagarna har spenderats ungefär noll minuter i löparspåret.
Tror nog att det ryckte i det dåliga samvetet för flera i kollektivet, för kvällen avslutades med att Viktkamp 2010 inleddes. Eller den är inte inledd riktigt riktigt än, utan söndagen den 22 augusti smäller det.
Jag, Kajan, Ea och Becka enades om en tävling gällande vem av oss som först går ner 7% av sin kroppsvikt. Jo minsann, och ytterst seriöst är detta. Bakgrunden är i och för sig att vi inledde en liknande tävling för några veckor sedan som slutade i... ja fiasko.
Men mitt i sommaren så är det inte det lättaste uppdraget att bli "fit". Finns liksom alldeles för många frestelser "som hör sommaren till". Men den 22 augusti blir det ändring på detta.
Efter diskussionen, som tog plats i bubbelpoolen här på Grottvägen, så hade vi kommit fram till följande regler:
- Först till minus 7% i kroppsvikt vinner
- Första invägning sker söndagen den 22 augusti, på samma våg och samma plats för samtliga deltagare
- Invägningarna sker varje vecka på fredagar
- Lagindelningen blev Kajan och jag och Becka och Ea i det andra laget
- Det lag som har gått ner minst (sammanlagt) i procent i veckoinvägningarna tilldelas ett straff av domarna (Nea och Skrutten)
- Har man inte gått ner 7% innan den 23 december så får man ett massivt straff av domarna
Så detta är alltså både en lagtävling (under veckorna) och en individuell tävling (den som först gått ner 7% vinner ju) och som den tävlingsmänniska man är så kommer jag självfallet ta detta på högsta allvar.
Kajan och jag kommer ju att stötta varandra i och med att vi är i samma lag, men tyvärr så kan ju Skrutten inte vara PT i och med att han och Nea måste vara opartiska som domare. Bäst vore ju om jag hittade en PT, självdisciplin kanske inte alltid är min största talang, någon vänlig själ kanske finns där ute som känner för att vara PT? Eller kanske det vore bra om denna själ inte är så vänlig, hårda tag gäller nog från och med nästa söndag.
Sjukt kul ska det här bli.
Nu så - bildregn
Först och främst - tennisen som jag spelade tillsammans med de andra i kollektivet gick riktigt riktigt dåligt. Sist gick det ju så himla mycket bättre än gången innan och jag trodde liksom att jag faktiskt kunde spela tennis ganska så hyfsat. Men idag var det tillbaka till noll - pinsamt är vad det är. Och bittert.
På tal om andra saker... Här kommer till uppdatering från dagarna som gått. 
Resklar i fredags
Alltid en evig väntan på bagaget
Bagage - check!
Ungefär där började oturen. För hur underbart och roligt jag än hade under mina dagar i Stockholm så hade jag faktiskt en ordentlig otursresa. Denna otur började just när bagaget var hämtat och det var dags att bege sig till Arlanda Express som skulle snabbt och lätt ta mig in till Stockholm city.
Men tyvärr så hade de lite tekniska problem... eller egentligen var det faktiskt så tragiskt att en person hade slängt sig på spåret. Detta gjorde att all tågtrafik stod still ett tag. Vilket i sin tur ledde till att flygbussarna blev väldigt överbefolkade och jag fick vänta en timme innan jag kom iväg från Arlanda. 
Fina Stockholm
Men sedan kom jag äntligen iväg och möttes upp av fina Ol på perrongen i Abrahamsberg och sedan satte vi av hem till C som snällt väntade med mat till våra magar. Extra skönt var det för mig som faktiskt hade lämnat hemmet för över sex timmar sedan, så lång tid har det nog aldrig tagit för mig att ta mig till Stockholm. Inräknat de gånger som färden gjorts per bil.
Efter lite utpustande, ett avkopplande glas rosé och god mat i magen så gjorde jag mig i ordning och begav mig, tillsammans med Ol, till Lilla K som stod värdinna för kvällens festilgheter. Det blev en kväll fylld av jurister, gott vin, gott tilltugg, massor av skratt och en runda till Solidaritet. Denna kväll avslutades dock relativit tidigt, dels för att vi skulle göra Grönan på lördagen och för att både jag och Ol längtade hem till C som låg hemma och vilade bebismagen.
Och sedan då till lördagen...
Langos - lite mer gott, lite mindre nyttigt
Fina vänner
Jag, Myran och C innan Blå Tåget, eller vad det där spöktåget egentligen hette
Det enda tråkiga var att det regnade något så vansinnigt under mitt Stockholmsbesök, men vilken femkampssugen person hindras av lite regn?
Denna, något suddiga bild, visar på en av de grenar i femkampen som jag vann höhö
"Något" blöt på tunnelbanan hem
Man såg liksom inte riktigt trottoarkanten längre, helt galet
Om man räknar flygförseningen som det första otursmomentet, och tåg- och busskaoset som det andra så skulle man ju faktisk kunna säga att regnet var otursmoment nummer tre.
Och det finns ett otursmoment nummer fyra, men av pinsamhetsskäl så väljer jag att hålla den för mig själv.
Efter upptorkning av mig själv efter den blöta dagen på Grönan så begav jag mig hem till Myran för lite festligheter. Denna kväll blev inte riktigt lika tidig som kvällen innan, utan slutade kanske kring 06-tiden. Fast ska man göra det kan man väl lika gärna göra det ordentligt?
Ganska så trött och med ett högeröga som gjorde ordentligt ont så begav jag mig efter cirka fyra timmars sömn "hem" till Abramhamsberg för att ha mysdag tillsammans med C. Vi började med att hyra två filmer och köpa tillräckligt med snacks för en hel godisbuffé och sedan gick vi hem, satte oss i soffan och satt kvar där. Medan vi satt där i soffan så åkte både chips, dipp och godis ner.
Och för att göra det hela ännu bättre så kom Ol hem efter sin träning med thaimat till oss. Fantastiskt. 
Spel nummer ett - Alfapet
Spel nummer två - Settlers
Måndagen spenderades sedan med lunch med Lilla K och efterföljande fika med resten av gänget. Under slutet av fikan satt jag så nära Myran som jag bara kunde för jag visste att för varje minut som gick så visste jag att det närmade sig mer och mer tiden då vi skulle behöva säga hej då. Hej då inför ett helt år utan varandra.
Så klart gick inte tiden att varken stoppa eller pausa, utan plötsligt stod vi där - jag med väskorna på Arlanda Express och biljetten i handen, Myran, Ol och C på perrongen för att hej då. Efter att ha kramat Ol och C så vände jag mig till Myran och en stor klump, som jag så hade kämpat mot under fikan, växte i halsen och tårarna smög sig upp i ögonen.
Det enda jag fick fram var - se bara till att komma tillbaka. Sedan grät jag hela vägen till Arlanda.
Efter en lång resa hem med ett plan fyllt av skrikande barn så landade jag äntligen i Ronneby och togs emot med både blommor och godis. Ett litet stopp på för kalas fick det bli innan ögonen slöts på Grottvägen.
Dagen efter (tisdag) var det dags för roadtrip till Köpenhamn och Malmö. Kajan skrattade lite när hon såg mig på morgonen för hon såg hur trött jag var och tyckte knappt att det gick att känna igen mig. Antar att sovtimmarna hade varit ganska så lätträknade de senaste dagarna.
Även denna dag blev helt underbar och fylld av massor, massor och ännu mer massor av skratt. 
Nea och Kajan var väldigt pepp på Louisiana. Så vansinnigt söta mina vänner. 
Konst på Louisiana.
Fina Malmö
Det var nog det hela faktiskt. Nu återstår det bara att se om denna helgen kommer att bjuda på lika mycket äventyr, av någon konstig anledning så tror jag mycket väl att det kan bli så, verkar nämligen vara temat för denna sommar.
Det är verkligen Summer of even more fun.
Tillbaka i Sbg
De senaste dagarna har varit fyllda till bredden av aktiviteter, roliga saker, äventyr och underbara människor. Men detta tog också ut sin rätt på min kropp som var trött nog att sova till 13.08 idag. Inte klokt egentligen. Fast inte så konstigt då jag var så trött att jag mådde illa när jag kom hem från Stockholm i måndagskväll. Och ändå spenderade jag hela dagen igår på roadtrip i Köpenhamn med en mycket tidig start.
Fast så är det när man har underbart roligt. Och om allt detta ska jag så klart berätta.
Men först - tennis.
Ute på vift
Trots försening så envisas de med att alla ska "go to gate" ändå. Vilket gör att jag nu trängs tillsammans med 7000 andra resenärer (ok lite kryddat där kanske) i avgångshallen där alla sittplatser är upptagna för längesedan och luften tog slut för kanske fem minuter sedan.
Hade det inte varit för att jag lyckades få med mig datorn och det mobila bredbandet så hade jag nog gett upp för ett tag sedan. Jag kanske inte är känd för mitt tålamod i sådana här situationer direkt, eller kanske inte andra situationer heller för den delen. Är nog bara att fråga någon av de som hängt med mig på stranden denna sommar, behövs liksom både kortspel, tidningar, frisbee och promenader i vattenbrynet för att hålla mig sysselsatt - inte direkt att bara ligga och steka i solen som gäller för min del.
Annars så var det lite småkaotisk där hemma, som vanligt när jag ska ta mig någonstans, innan det var dags för avfärd. Det blir liksom alltid som en dimma av "var är väskan som jag kan packa i??, var är bredbandet?!, ska jag verkligen ha med mig tjugo olika läppglans? - klart att jag ska!, kan jag ta med mig fem par skor för tre dagar i Stockholm? - nej det kan jag faktiskt inte, tre får räcka, kommer jag behöva två tjocktröjor - jo men det kommer jag nog, vilken handväska ska jag egentligen välja?, eller ska jag kanske ta med tre olika för säkerhetsskull, nej nu får jag minsann skärpa mig, åh jisses hur jag än gör kommer jag ändå sakna något...".
Och det hela brukar sluta med att jag packar med mig alldeles för mycket, som jag sedan bara blir irriterad på att jag får bära runt på flygplatsen, bussar och andra transportmedel. Fast nu packade jag i och för sig ändå bara en stor väska och två mindre... är väl ganska ok?
Nu ropade de i högtalarna här att planet som ska ta oss till Stockholm faktiskt har landat nu och alldeles strax är redo för ombordstigning. Så snart är jag faktiskt uppe i den kungliga hufvudstaden, tänk vad längesedan det faktiskt är nu.
Dagen...
Besök av en katt som inte är min, men som ändå fått namnet Cookie
Bilåkande
Inhandlande av presenter till Strössel och till en liten prins
Lite mer bilåkande. För att hälsa på den lille prinsen.
Sen middag = hämtmat
Filmen Push
Buzz-turnering
Och imorgon är det en helt ny dag.
Problemet när man går upp tidigt är att man går in i väggen tidigare
Så vid sjutiden var jag inne i stan, lämnade bilen, köpte frallor på Kristinas och sedan hem igen. Problemet är bara att jag redan har gått in i väggen... Kan liksom inte hålla ögonen öppna längre.
Nattsömnen har väl varit så där i natt också, hela två gånger har jag vaknat av mardrömmar i natt. Så just nu funderar jag ganska så seriöst på att slockna en liten stund i soffan... har väl aldrig skadat någon?
Efter en liten stund av släckning ska jag sedan
- skriva uppsats (om det inte blir fint väder)
- förbereda inför Strössels ankomst om två veckor
- packa inför helgen
- hälsa på Lille L i Kristianstad
Och det är det sista som är den verkliga höjdpunkten för dagen.
Tisdagkväll
Redo för tennis
När vi var möra efter tennismatchen så begav vi oss till Hällevik och firade att det var tisdag genom att förtära grillbuffé på Dagmars och lyssna till JJ-Band. En kväll som råkade bli otippat sen faktiskt. Men vad gör det när det är sommar?
Dagmars fylldes när JJ-Band spelade
Tisdagmorgon...
...och inte så olik från alla andra morgonar (hur morgon i plural nu stavas...) i mitt liv. Jag undrar under samtliga av dessa morgonar, som går i morgontrötthetens dimma, varför jag aldrig blir en sådan där morgonpigg lärka som så många andra är. De flesta lämnar den morgontrötta perioden av sitt liv någonstans i tonåren, men inte jag inte, snart 26 år fyllda och lika trött på morgonen som när jag var mitt i puberteten.
Varför? Är jag för uppe för länge på kvällarna? Nej, det verkar inte spela någon roll. Sover jag fel? Äsch, hur kan man sova fel...? Är det kanske för att jag drömmer då mycket? Ja, kanske det kan vara en orsak, särskilt i och med att de flesta av drömmarna är av mardrömsslaget.
Eller är det bara att inse att jag är en kvällsmänniska och inte en morgonmänniska. Och punkt där.
Tilläggas ska att jag inte var uppe särskilt tidigt idag, utan snarare vid 9.30-tiden, andra människor som inte är "lediga" har redan hunnit jobba några timmar då. Men lika trött för det är jag.
Det hela ordnade upp sig efter en kopp kaffe och en morgonpromenad (som är min nya drog) med efterföljande grötfrukost. Sedan har jag, likt igår, suttit framför datorn och försökt att få ångestmolnet (som härstammar från uppsatsen) att lätta. Går så där idag igen.
Så nu ska jag pausa för ett yogapass. Kanske inträffar något uppsatsskrivande-mirakel under tiden.
Mmm...
Tar just nu min fjärde kopp kaffe för dagen, hinner tänka tanken att det kanske inte är särskilt bra att dra i sig fyra koppar kaffe på lika många timmar, men sedan kommer nästa tanke snabbt som går ut mer på "strunt samma".
Fast när hjärtfrekvensen slår i höjden av koffeinkicken så medger jag att det är läge att dra ner på kaffekonsumtionen. För när hjärtfrekvensen går upp i 180 så känner man sig smått... irriterad, stressad och myrorna kryper i benen.
Irritationen lättar ju inte heller när man (som i jag) inser att tekniken i huset nu är så pass avancerad att jag inte ens kan byta radiokanal själv. Den där mojängen som styr hela kalaset, och alla högtalar på tre olika zoner eller hur det nu var, gör sig inte riktigt förstådd av mina knapptryckningar. Och P3 Rockster eller vad det nu heter fortsätter att spruta ut hård metalrock, som kanske inte riktigt är gjord för mina öron.
Hur mycket jag än älskar teknik, och dagens alla underbara tekniska lösningar som gör att vi kan ha fantastisk bildkvalité på TV:n eller att vi kan spela all världens musik och radiokanaler ur våra olika inbyggda högtalare i huset så finns det stunder då jag önskar att vi bara hade en vanlig TV, en sådan som man bara behöver knäppa på och sedan är det bara att kolla loss. Inte som nu när man först ska trycka på knappen som får ner projektorduken, sedan knäppa på förstärkaren som... ok den vet jag inte riktigt vad den gör, men den ska knäppas på i alla fall, sedan sätta på projektorn så man får lite bild också...
I-landproblem jag vet... vad håller jag på att klaga på egentligen?
Nej vet ni vad? Egentligen handlar all den här irritationen som hänger som ett mörkt moln över mitt huvud om att jag just nu har uppsatsskrivande på schemat, och sitter med lillebror framför mig som ska göra precis samma sak, och lyckas att skriva noll och ingenting. Jag kommer antagligen aldrig att ta den där examen från juristlinjen på Uppsala universitet. Aldrig.
Hur man kan vara ambitiös i fyra år, inte missa en enda tenta eller PM-inlämning, flytta till Köpenhamn för att plugga en termin inte heller där missa en enda tenta eller prov, jobba varje helg och vissa vardagar under hela studietiden och att det sedan efter fyra år helt plötsligt tar stopp - det är en gåta för mig. Vad hände egentligen?
Jo det som hände var att jag flyttade hem till Blekinge. Och verkar ha glömt hela min ambitionsnivå i Uppsala.
Idag är en "sådan där" dag
...en sådan där dag då det passar sig bra med stora glas med cola, massor av tidningar och film att vila ögonen på.
Så just nu njuter jag av alla av de ovanstående delarna. Och nästan samtidigt också för den delen. Det behövs lite efter gårdagens runda i Kristianstad.
Egentligen vet jag inte riktigt vilket som är det roligaste minnet från igår - att vi våldgästade Adis lägenhet och gav honom en spontaninflyttningsfest, att Kajan och jag utmanade ödet genom att ge oss ut på dansgolvet på Banken men genom detta fick möjligheten att känna oss som delar av Bounce ett tag, eller kanske det bästa minnet är när Skrutten tog en idolbild med Calle Kristiansen.
Ja jag säger då det...
Måste nog erkänna att det är ganska så skönt att, efter massor av vuxenpoäng genom husbygge, matkonto och sopkärlsbeställning, vara lite mer... hur ska jag uttrycka det... oansvarlig? Ja, det kan man kanske kalla det. För är det något som har passats på att göra den senaste tiden så är det att vara ledig, vara ute sent på kvällarna och annat allmänt bus.
Och för alla mammor (och då min mest) som läser detta så kan jag ge lugnande besked att det blir lite mer "ordning på torpet" nästa vecka. Då ska det bli både möten och uppsatsskrivning avklarade.
Men just nu - mer cola.
