Måndag
Helgen är över och en ny vecka har börjat. Kan inte förstå att det går i sådan rasande fart ibland. Imorgon är det liksom juni. Helt sjukt egentligen.
Dagarna som gått har varit alldeles fantastiska. Och för att citera Skrutten i lördags omkring 11-tiden:
"Varit och ridit på morgonen, nu ligger du i badet och läser tidningen med ansiktsmask på och ett glas juice vid sidan om och snart ska vi klä upp och och gå på bröllop - inte så illa just nu va?".
Och ja, sämre kan man ha det. Bröllopet blev så där fantastiskt bra som det bara kan bli ibland. En underbar ceremoni nere vid havet (och mitt i en hage) och solen lyckades precis bekämpa de mörka regnmolnen och vi fick istället njuta av värme och sol. Och inte ett öga var torrt när brudparet talade om deras kärlek till varandra.
Tyvärr så visade det sig på kvällen att det absolut inte är sommarvärme än här hemma. Det blev faktiskt ganska så kallt. Men vad gör det när man kan dansa sig varm? För det var nog det enda som inte var tiptopp med kvällen, allt annars var så vansinnigt roligt och det blev en hejdundrande fest långt in på småtimmarna. Till och med Skrutten, och hans knäskydd dansade loss på dansgolvet.
Och igår var det ju Mors dag, som vi firade med turné runt till våra olika mödrar. Min egen mor hade vi (nog) lyckats lura att vi hade glömt bort självaste Mors dag, för vi hade totalignorerat att det ens skulle inträffa under helgen. Nu råkar just min mor vara en av de mest svårlurade människorna i Sverige, hon brukar kunna lukta sig till hemlighet och bus som ligger på lut, men lite förvånad blev hon nog när Skrutten och jag överraskade med blommor och pizza igår.
Pizza var ett ganska så bra val igår. För kan erkänna att vi nog var "lite" trötta igår både jag och mannen i mitt liv.
Ny energi
Där lämnade vi in dränkta iPhonen och jag som hade förberett Kajan på att vi skulle behöva lägga på charmoffensiven för att jag skulle få en helt ny telefon, istället för att den befintliga skulle skickas iväg för reparation och jag sedan skulle få tillbaka en ganska så mörbultad iPhone, behövde inte ens öppna munnen.
"Här är inlämningskvittot, du får en ny telefon inom tio dagar" kvittrar Telenor-killen. Eller ok han kanske inte kvittrade, men det var ljuv musik i mina öron i alla fall.
Efter incidenten om mitt mobila bredband, som jag har via Telenor, så måste jag säga att jag inte hade så särskilt höga förväntningar på hur det skulle gå med min stackars iPhone, trots att jag hade en särskild mobiltelefonförsäkring (de där som man vanligtvis tackar nej till för att det bara handlar om att överförsäkra sig, som jag tack och lov nu faktiskt tecknade).
Men *peppar peppar* så gick ju det här riktigt smidigt, och ingen är gladare för det än jag. Nu ska jag bara stå ut i tio dagar utan min iPhone... Anar att ingen är gladare för det än Skrutten.
Efter besöket på Telenor strosade jag och Kajan runt i några butiker, och fick med oss bodybutters från Body Shop och kläder från Åhléns hem. Klänningen som jag fick med mig från Åhléns var det faktiskt Kajan som hittade. "Det är en riktig Suss-klänning" hörde jag när Kajan pekade på den blommiga klänningen. Och efter en tur i provhytten så bestämde jag mig för att Kajan hade rätt och VISA-kortet drogs och klänningen packades ner i en påse och påsen fick följa med hem.
Efter shoppingen så letade vi oss till en thai-restaurang som Kajan hade blivit tipsad om för lite middag. Vi hade blivit förvarnade att inredningen var något out of date men att maten var himla god. Tur var nog att vi blev förvarnade för inredningen var nog bland det mest smaklösa som jag sett på länge. Men maten var faktiskt riktigt god.
Mätta och belåtna tog vi oss till Hemmakväll för att köpa med oss godis, från deras enorma godisutbud, till bion som vi skulle se. Och det var ju inte mindre än SATC 2-filmen vi skulle se.
Och som jag har längtat efter den premiären. Vi var som två stissiga (kan vara dialektalt det där sista...) tonårsflickor som förväntansfullt stod med biobiljetten i handen och väntade på insläpp till bioduken. Och den var himla bra filmen. Den slår nog ändå inte första filmen, men alla som känner mig vet ju hur förtjust jag är i den första filmen, men den var ändå bra.
Kläderna och modet som visades upp i filmen var så klart vansinnigt, precis som den första filmen, och inte något som någonsin skulle vara genomförbart i verkligheten att ha på sig. Men det är ju inte meningen att det ska vara verkligt heller. Utan istället är det som en saga.
En olycka kommer sällan ensam...
Nu ska det snart lunchas med Kajan, i eftermiddag blir det till Kristianstad för att lämna in den trasiga iPhonen och så rövar jag med Kajan så att vi tar oss en mysstund med strosande i butik, middag ute och sedan avslutningsvis bio.
Uppmuntring är ordet.
Punkt slut.
En riktigt lång dag har det varit idag. Och på sådana dagar brukar det oftast ta sig så att saker och ting inte riktigt går åt det hållet man vill.
Och så är fallet för min dag.
Avslutade det hela med att en vattenflaska, men oåtskruvad kork, läckte ut i min jobbväska. Detta är då samma jobbväska där jag förvarar viktiga saker som mobiltelefon, kalender, viktiga papper. Allt numera dränkt.
iPhonen är ett minne blott.
Hur mycket detta suger orkar jag inte ens ta upp. Nu ska jag gå och lägga mig, räcker liksom för idag.
Åh!
Min studietid på Uppsala Universitet är över. Och med detta är jag fortsatt medveten om att uppsatsen inte är inlämnad än, ångesten hänger över mitt huvud varje dag för att vara exakt.
Men ändå... Jag vet att jag tänkt på det säkert tusen gånger innan, att det är över. Men sedan så kommer det vissa stunder då jag påminns igen. Kan det kanske vara så att jag hänger kvar lite i studietiden för att jag inte lämnat in uppsatsen och därmed inte är helt klar? Och då inser jag inte att det är slut på utbildningen fast med bara en liten procent av den kvar.
Nu sög det till ordentligt i magen när jag läste broschyren. Det känns ju som igår...
Tro mig, jag är mycket glad över att inte plugga längre, och är absolut redo för arbetslivet och så, men ibland så längtar man tillbaka. Och ibland ganska så mycket.
För det är inte bara nya kurser och nya lärdomar på Uppsala Universitet som är över utan det är också allt det där omkring. Att fnissa med kompisarna så mycket så att man blir tvungen att gå ut utanför biblioteket för att skratta av sig. Galna kvällar. Tentaplugget och alla urartade diskussioner. Stad i ljus på Stockholms Nation. Sommarkvällar på Bryggan. Kaffemuggar. Matlådor. Och människorna.
En sak är säker, och det är att min studietid inte hade varit någonting alls utan KrOlAnPeSu-gänget. Fantastiska vänner som jag har haft lyckan att få in i mitt liv. Och trots att milen mellan oss är många och minuterna mellan telefonsamtalen ibland kan bli vansinnigt många så finns det alltid samm kärlek där.
Dagen...
Fast vi hälsade i och för sig inte på i Lund, utan möttes upp i Malmö för en lunch.
Vi skulle mötas på Gustav Adolfs Torg. Så klart var jag tvungen till att göra den lilla stunden av väntan till en tävling mellan Skrutten och mig. Den gick i all sin enkelhet ut på att den som såg vännerna först skulle göra "sitt" ljud. Mitt ljud var pling.
Så när jag får syn på vännerna blir jag (självklart) så exalterad att jag fullkomligt skriker "pling pling pling". Skrutten skäms när alla runt oss stirrar förvånat, jag skäms någon minut senare. Första minuten var jag mest glad för att jag vann.
Lunchen var sedan väldigt väldigt mysig. Det förtärdes fläskfilé med pommes och efter detta blev det en runda till glassbuffén. Ja, ni hörde rätt, glassbuffé. Man fick ta mjukglass alldeles själv och sedan välja vad man ville bland strössel och toppings. Fantastiskt var vad det var.
Dessvärre så glömde jag bort under detta glassinferno att jag skulle en sväng till Nova Lund för att leta efter bikini under eftermiddagen. Kan meddela att det inte var en trevlig upplevelse att prova bikini i provhyttens beryktade ljus efter den lunchen.
Det lovades dyrt och heligt att jag minsann skulle skärpa mig lite på onyttighetsfronten. Att jag och Skrutten sedan åt på Mc Donald´s på vägen hem och att jag nyss stämde in i de övrigas Piggelin ätande, det är en annan historia.
I bilen på vägen hem så drabbades jag av någon kombinationssjuka av trötthet och uttråkning. Skrutten, som den ängel han är, arrangerade då en liten musiklek i all Så ska det låta ära.
Ibland undrar jag hur tusan jag skulle klara mig utan den där Skrutten, antagligen inte alls lika bra.
En dag i Malmö/Lund
Vaniljlatte på Espresso House
Glassbuffé på Jensen´s, gott men ingen bra idé. Ännu mindre när man senare ska prova ut bikini för sommaren.
Jaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!! Nu väntar vi bara på att den sista fjärdedelen av kollektivet ska komma hem, sedan blir det maraton det är en sak som är säker.
Varning för starka bilder
Skruttens knä är numera gipsfritt och stygnfritt, fast ganska så medtaget.
Helgen i bilder
Lunch med Skrutten på House of Bagels. Lagom god mat, men riktigt fint placerad uteservering.
Shoeshopping... Se men inte köpa - suck...
På Ekbergs kunde jag inte motstå denna blå klänning från Tiger. Tycker att den skulle passa förträffligt till ett nära förestående bröllop. Så den fick följa med hem, nu är bara frågan om den ska få stanna kvar?
Dopdags för Lille J. Han klarade dopet med bravur, kanske inte tyckte att prästen var allt för roligt när hon envisades med att skvätta vatten i hans hår, men annars gick allting väldigt fint och (tro det eller ej) en rörd tår kom från mitt öga där i kyrkan.
Måndag - ny vecka, nya tag?
Och jag kan lova att om ens pojkvän har vid filmtittandet har sagt "men ska vi verkligen kolla på en till? Tänk nu på att du faktiskt ska upp tidigt och till jobbet imorgon..." så får man höra det när man desperat överanvänder snoozeknappen morgonen efter. Lite "vad var det jag sa" över hela situationen. Han är så vuxen min Skrutt.
Som han fick tjata upp mig stackars Skrutten. Och jag kunde ungefär gjort vad som helst för att få tyst på honom. Sparka ut honom från sovrummet, ge honom tusen kronor för fem minuters tystnad, lägga en kudde för munnen på honom - ja förslagen i mitt huvud var många.
Så klart så utförde jag inga av dem. Speciellt inte när Skrutten är så snäll att han går upp och gör frukost och sätter på kaffe till mig.
Det känns lite som om tiden bara sprang förbi denna helgen. Men det har bland annat hunnits med shoppingtur, fredagsmys, dop, spelkväll, installation av spabadet och ridning gånger två.
Det senare var en fantastisk upplevelse. Först blev det ridlektion i vanlig ordning under lördagsmorgonen och jag hoppade ett hinder igen(!), det såg minst lika lite graciöst ut denna gången - men jag vågade i alla fall. Sedan igår så anmälde jag och Kajan oss för en uteritt och begav oss tillsammans med cirka tio andra ut på en ridtur på Ryssberget.
Vädret kunde inte blivit bättre under denna ridtur, tror till och med att nosen fick lite solbränna under de två timmar vi var ute med hästarna, och känslan av att galoppera fram på en skogstig var... alldeles... alldeles... underbar.
TGIF
Efter lite jobb så är den en tripp till grannstaden Kristianstad som är planerat för denna fredag. Jag och Skrutten ska dit på både "business" och för "pleasure" som det så fint kallas. Business står för ett möte och pleasure står för att vi samtidigt ska passa på att äta lunch ihop och strosa i några affärer.
Egentligen är det väl inget som jag bara måste ha i dessa butiker, så jag ska försöka hålla mig till fönstershoppande, men kanske så ligger en ny bikini ganska så nära "måste ha" Fast hur sugen är man egentligen på att sätta på sig en bikini just nu? Och jag är ju ännu mindre sugen på att gå in i en provhytt (vilket är bland det värsta som finns) och prova detta minimala plagg. Vinterblek och kanske inte riktigt i toppform efter alldeles för mycket sambomys i soffan. Suck...
Sedan så måste jag faktiskt hitta ett par flipflop´s eller någon annan form av "hopp in"-sko. Har alldeles för osomriga skor har jag märkt. Och vilken anledning som helst att shoppa skor är väl godkänd?
Annars så sitter jag och fortfarande förfasas över detta som jag läste på denna bloggen igår, väntar med spänning på om denna bloggerska är och föder barn samt hoppar upp och ner över att detta program ska börja igen i höst - min absoluta favorit av alla tv-program genom historien.
Ja så långt är jag faktiskt beredd att gå. Kan till och med vinjetten fortfarande. Sedan återstår det väl att se om det blir lika bra denna gången som det var förr.
Trevlig fredag.
En kompis?
På vägen tillbaka till fyrhjulingen som skulle ta oss tillbaka ner för bergskullen så ringlade sig denna lilla kompisen förbi framför oss.
Ok jag kanske inte kände just där och då för att kalla honom "kompis". Utan det lät mer "fy f-n, fy f-n, fy f-n, fy f-n" om mig. Har väl inte riktigt vant mig så mycket vid att bo på landet igen att jag agerar coolt och soft när ormar ringlar sig fram på samma stig där jag traskar.
Men nu på bilden (och med honom kvar långt uppe i skogen) så ser han ju riktigt gullig ut.
Eh, jo jag har alla pinnar...
"Hehe det borde du ha" säger Skrutten och pekar bakom mig. Där ser jag:
Kanske förminskar "orörd natur"-upplevelsen...
En enorm telemast. Humor på hög nivå Skrutten - hög nivå!
Vad gör man när man slutar tidigt?
Man möter upp pojkvännen som ligger och solar på baksidan, tar fyrhjulingen och åker och köper glass. Sedan åker man upp på Listershuvud (naturreservat) och sätter sig mitt i naturen och äter glassen.
Behöver jag säga att jag älskar denna årstiden?
När man kom hem...
...så möttes jag av Skrutten som låg och lapade i sig efterlängtade solstrålar. Idag har det (hoppas jag inte jinxar det nu) varit riktig sommarvärme här nere i Blekinge.
För övrigt så är det så här som vår "trädgård" ser ut just nu. Består mest av grus. Skrutten har liksom försökt göra det bästa av situationen.
I bakgrunden ser man den provisoriska (men faktiskt väldigt välfungerande) grillen och spabadet som inte blivit uppackat än.
Undra bara hur solbrännan kommer att se ut när gipset åker av...
Såstips
Efter löpningen fick jag belöning i form av grillat. Skrutten skötte grillen och jag stod för sallad och sås. Arbetsfördelningen brukar för det mesta se ut så, det blir bäst så liksom.
Löpningen var för övrigt ett riktigt projekt, kan meddela att det suger i benen ganska mycket när pojkvännen tvingar upp en för något som kallas "Bergabacken" och kör efter med fyrhjuling och säger "kom igen nu!" så fort man försöker fuska.
Dagens sås blev vad vi i min familj kallar "Mariesås". Namnet kommer efter vår familjevän (som är så nära vän att vi räknar hela deras familj som släkt) som introducerade oss för denna fantastiska sås. Såsen är en riktig sommarsås som passar både varm som kall, till både kött och fisk.
Nu kanske man kan börja undra om detta kommer att leda fram till ett krångligt recept med en massa konstiga ingredienser, men icke.
Såsen består av tre saker: tre deciliter cremé fraiche, en grönsaksbuljongtärning och färsk persilja efter smak.
Tag en kastrull, sätt den på spisen på medium med värme, häll i cremé fraichen, släng i buljongtärningen och klipp sedan i ganska så mycket persilja (idag fuskade jag och tog fryst persilja).
Skulle man ju klara av på ett stormkök för tusan. Fantastiskt lätt, fantastiskt gott.
Bildbevis
Sallad, bebis och fortsatt fint väder
Idag lyckades jag få med mig Skrutten och hans syster plus hennes lille son på lunch. Utbudet för lunchställen i denna staden lämnar ganska så mycket att önska, man tröttnar fort efter att ha varit på de flesta ställen några gånger. Men med fint sällskap så brukar det inte så spela så stor roll att salladen är precis lika tråkig som förra gången.
På schemat för kvällen finns löpning, grillning och familjemöte. Och ungefär i den ordningen ska det hela ske också.
Löpningen brukar vara ganska så svårt att få till. Under dagen tänks det "åh va skönt när jag kommer hem så ska jag springa" flera gånger. Men sedan är det precis som om det är något som händer under bilturen hem, energin för löpning eller att ens tänka löpning är obefintlig. Och skulle det vara så att man behöver åka inom affären också på vägen hem så är det nästintill kört. Då är energin definitivt slut.
Det är nästan som om man längtar efter den beslutsamhet jag hade förra våren när jag tvingade mig ut på löparrundor var och varannan dag, eller kanske i alla fall till den tid då Skruttens knä inte var fullt så illa, som det är nu, och han agerade personlig tränare och tvingade ut en på både det ena och det andra träningsuppdraget.
Eller vad sägs om att bara ta sig i kragen och göra det? Gnälla mindre och springa mer?
Sedan blir det grillning. Är en av de stora favoriterna med att årstiden nu är den rätta - grillning. Hade kunnat ätit grillat varje dag om det nu var så att man orkade tända grillen och pyssla med marinad och annat varje dag, vilket man kanske inte gör.
Efter det blir det familjemöte. Vad då "vad då familjemöte?"? Det har väl alla? Man liksom tar någon timme varje vecka, håller denna tid avsatt för familjemöte, där går man igenom saker som bör gås igenom på just familjemöte - som kanske sparande, semesterplaner, matlistor - inga konstigheter.
Eller så bör man inse att det har gått "lite" för långt med vuxenpoängen när man sysslar med saker som familjemöten, matlistor, icabonussamlande och rysningar i magen när Buffé-tidningen kommer?
Kväll i stallet
Titta minsann!
Guntrum Riesling, ett vitt vin så sötsliskigt att man får beläggning på tänderna när det dricks
Dagens lunch blev en kebabsallad (ja jag vet att jag ignorerar det här med Beach 2010 gång på gång,) men jag lyckades tyvärr inte få med mig Kajjan på lunch ute och sedan så blev jag så himla sugen på Ali´s kebabsallad.
Och när jag stod och väntade på att den skulle packas ner i en påse så att jag kunde ta den tillbaka till lunchrummet på jobbet så ser jag en gammal bekant.
Guntrum Riesling fick följa med på en hel del fester under mina unga/yngre år (över 18 så klart) vill jag lova. Idag skulle jag nog inte ens kunna dricka en klunk om man så tvingade mig. Dels så smakar det förfärligt, och jag har tack och lov utvecklat mina smaklökar något de senaste åren, och sedan kan det nog också vara så att jag liksom gjorde av med min ranson av Guntrum Riesling då för några år sedan, och tur är väl det.
Men måste nog ändå säga att jag drog på smilbanden lite när jag stod där på pizzerian och väntade på min "sallad", minnena är många, roliga och fantastiska.
Och så fanns det ju så klart en del mindre fantastiska också, det handlar ju trots allt om billigt skräpvin. Tack och lov kan man idag skratta åt dem också.
Mellanlandning
Fast idag blir det att snart få ur rumpan ur den igen för jag ska möta upp Kajjan för att ta oss till stallet en runda. Men den avslappnade kroppen just nu avslöjar att det kanske inte kommer att bli helt lätt att ta sig upp igen. Fast är det för att åka till stallet så är det värt det i och för sig, häst är bäst.
Annars så har det jobbats och njutits av värmen som solen gett idag. Solen kanske inte höll sig framme riktigt hela dagen, och på vägen hem från jobbet kom faktiskt lite regn, men när jag gick från jobbet och kom ut så var luften riktigt varm och allt påminde om sommar. När jag kom till bilen så var luften riktigt kvav där inne och ratten var härligt uppvärmd.
Ni vet det som man kanske kommer att irritera sig på om några månader? Att det inte går att andas i bilen när man stiger in i den och ratten är alldeles för varm för att hålla i. Men nu är det fullständig njutning.
Glad överraskning
Det luktar till och med så där som det bara kan göra när det är solen som värmer asfalten och gräset. Den där sommaren kanske inte är så långt borta trots allt.
När jag var barn hade jag som riktmärke att det var sommar när man kunde sätta sina bara fötter på gatans asfalt och den var varm. Det kan nog vara så att det är en bit kvar tills dess, i och för sig har jag inte provat än, men ändå så känns det nu som om det finns hopp om det.
Kajjan och jag har haft som mål att kunna äta lunch utomhus, kanske på någon parkbänk eller så, när vädret tillåter detta. Kan det kanske bli premiär idag?
Husesyn
Men en liten tjuvkik kan väl inte skada?
Kök och matplats, bottenvåning
Om det, mot förmodan, undras så ska vi inte ha kvar tidningspappret som sitter upptejpat just nu framför spisen, det är bara till för att skydda tapeten innan glasmästaren varit här och satt upp glasskivan som ska upp på väggen.
Badrum, bottenvåning
Sängvy på Roast
För många är nog dessa tider inte särskilt tidigt att gå och lägga sig, vet ju exempelvis en av vännerna som lägger sig redan halv tio på kvällarna *host*pensionärsvarning*host*, men för mig som är och alltid varit en nattuggla så är det faktiskt tidigt att bli trött.
Men vi gjorde det "smarta" valet att se Paranormal Activity igår, visserligen under dagtid men ändå. Filmen handlar om ett demonhemsökt par i USA som börjar att med en videokamera spela in vad som händer i deras hus när de sover. Vilket de aldrig skulle gjort, dels får de reda på saker som de aldrig hade kunnat ana och sedan blir det bara värre för varje natt som går. Ett medium berättade för dem att i och med att de började spela in med videokameran så började de kommunicera med demonen.
Nej jag vet inte heller varför vi ser på skräckfilmer om och om igen. Det går rysningar längs min rygg bara av att jag påminns om filmen och i natt vaknade jag hela två gånger efter mardrömmar. Så där som när man panikslaget reser sig upp och drar efter andan. Men jag har inte den blekaste aning om vad mardrömmarna handlade om...
Någon mer skräckfilm blir det nog inte på ett tag i alla fall, den saken är säker. Istället ligger vi i sängen och vilar ögonen på Roast på Berns. Fast jag vet inte riktigt vad jag tycker om det programmet, egentligen är det nog mest elakt.
Imorgon - jobb.
Vad har hänt med vädret?
Och så har det fortsatt - blåst, regn, blåst och lite mer regn. Och kallt är det.
Egentligen har det nog inte bekommit mig så mycket - än. Efter en rekordkall vinter som spenderades i en sommarstuga (alla minns väl fortfarande?) så är det liksom inte så mycket att klaga på att det blåser lite runt husknuten. Vi behöver ju liksom varken upp och elda mitt i natten eller koka upp vatten på spisen för att kunna tvätta av sminket.
Där i stugan någonstans mitt i vintern så avlade jag ett tyst löfte att aldrig mer klaga på vädret, så länge som det inte var värre än vad det var just då, vilket är föga troligt att det blir igen på cirka tjugo år. Men nu måste jag erkänna att jag närmar mig att bryta det löftet.
För när vi spenderade några timmar på Strandvallen i lördags, för att se MAIF krossa MFF, så höll jag faktiskt på att frysa ihjäl. Det var riktigt riktigt kallt och det småduggande regnet (alternativt dimman) gjorde att det kändes som om någon stod med en blomspruta framför ansiktet. I andra halvlek lyckades vi klämma in oss på en läktare med tak, vilket hjälpte mot blomsputsregnet, men föga hjälpte mot kylan.
Allt detta hade ju varit i sin ordning om det var den allsvenska premiären som vi var på, eller kanske till och med om det hade varit serieavslutning. Men nu handlade det om en match mitt i serien och det är även mitt i månaden maj.
Förra året vid denna tiden så hade bikinin redan plockats fram och den första solbrännan redan hunnit lägga sig på nosen.
Den enda solbränna som existerar nu är en svag svag ton av b.u.s:et (brun utan sol) som i ett desperat försök för att se annat än genomskinlig ut sprayades på i lördags.
Fantastiskt - visst?
Mjällby mosade Malmö FF
Sporten 2010-05-15 | Uppdaterad 2010-05-15
Mjällby knockade allsvenska tabelltvåan Malmö och vann med 4–2 (3–0).
Mycket mål och stor dramatik och sista målet på tilläggstid.
Foto: Patric Söderström / SCANPIX
Tre mål för hemmalaget före pausen. Det var overkligt för den stora Malmöklacken. Men också för resten av de drygt 7 000 på Strandvallen. Som fick se en mycket bra fotbollsmatch. Malmö skapade inte mycket. Mjällby gjorde mål på samtliga chanser.
11:e minuten: 1–0, Moustafa El Kabir efter en frispark där långe Juan Robledo förlängde bollbanan.
22:a: 2–0, El Kabir på passning från Marcus Ekeberg. El Kabir kom i luckan och drog till stenhårt.
44:e: 3–0, David Löfquist sedan Tobias Grahn skojat vid kortlinjen och passat bollen rakt genom MFF-boxen.
Historiken före lördagens match besannades. Malmö har aldrig vunnit på Strandvallen. Och på tretton försök de senaste trettio åren hade MFF bara vunnit två gånger (på Malmö stadion 1980 och 1985).
Efter pausen knäade Mjällby när Malmö tog ett grepp om matchen. Daniel Larsson spelades fram av Figueiredo och reducerade till 1–3 i den 51: minuten. Fem minuter senare nickade Pontus Jansson in 2–3. Mitt i denna press kom en Mjällby-passning i djupled som friställde inhopparen Emanuel Svensson. Helt ren sköt han utanför. Lika grovt missade David Löfquist minuterna senare. Men så kom nästa friläge och där gjorde Daniel Nicklasson inget misstag. (TT)
Från: www.blt.se
Från Malmö till nu
Ett stycke helgipsat ben
Gudson med lillasyster som försökte lära mig spela Nintendo DS
Filmkväll med Avatar hemma på projektorduken
Nålsticken som Skrutten tyvärr måste genomlida x 2 varje dag klockan 17
Torsk med purjolök och citron...
...grillad i foliepaket
Supernyttig helgfrukost i form av...
...fruktsmoothie med äggvita och krossade linfrön.
Fortsättning Malmö
Tyvärr blir det nog så att jag åker hem ensam idag, tillbaka till huset i Hörvik. Skrutten har helt enkelt för ont fortfarande och behöver fortfarande smärtlindring i form av morfin. Så ett par dagar till på Umas blir det antagligen för honom.
Helst hade jag ju velat åka hem med honom idag, därefter kommer att jag får hämta hem honom imorgon men troligtvis blir det på söndag eller kanske måndag.
Malmö
Efter inskrivning av Skrutten igår så fick vi faktiskt lämna sjukhuset. En snäll sjuksköterska sa "ni behöver ju inte stanna kvar här utan kan ju gå och äta något eller något sådant". Är nog ingen underdrift att säga att vi blev glada av det beskedet, Skrutten ligger nämligen på fyrsal och hans roomies är väl allt annat än purunga. Inget ont om sådana roomies, men man känner liksom verkligen att man är på sjukhus eller hur jag ska uttrycka mig.
Efter att ronden hade kommit och ritat en pil på Skruttens vänstra ben (gäller ju att de opererar rätt ben) så traskade vi då istället ner på stan och mötte upp vännerna som jag skulle bo över hos dessa dagar i Malmö. Skruttens enda önskan var en rejäl måltid i och med att han inte skulle få äta på ett bra tag. Så det blev restaurang och en stor hamburgare med chiliaioli.
Men efter bara en stund var det dags för Skrutten att åter checka in på sjukhuset. Så vi andra fick snäll krama och pussa honom hej då.
Tänk så olika våra kvällar sedan avslutades. Jag gick hem till vännerna och fick soffmys med Avatar och godis. Skrutten fick duscha i sjukhusduschen med antibakteriell behandling som enda tvål och sedan "mysa" ner sig i operationsskjorta och långa strumpor.
Tänk om man kunde byta plats med honom.
När filmen var slut och det var dags att släcka lampan, samtidigt som tystnaden la sig över både Malmö och lägenheten, så kom klumpen i magen. Den där oron som jag liksom hade lyckats hålla borta i några timmar klamrade sig fast igen. Jag började också ifrågasätta min "hålla god min, så att det inte märks att jag är orolig"-fasad. Varför kunde jag inte bara säga att jag var orolig? Varför kunde jag inte bara tvinga sjuksköterskorna att få låta mig sova kvar på sjukhuset där jag egentligen ville vara?
Äsch jag vet ju att allt kommer bli bra. Bara några timmar kvar, bara några timmar kvar.
Sedan har jag, lyckligt nog, märkt att sova över hos vännerna här nere i Malmö nästan är lite som att bo på hotell. Man får både bäddat och framdukat lyxfrukost. Inte så illa alls helt enkelt.
I bilen
Tollarp - check!
Hörby - check!
Eslöv - check!
Lund - check!
Ja snart är vi framme i Malmö. Det känns nog allt lite konstigt. Hela insidan på mig känns liksom omskakat på mig precis som om någon har skakat mig som man skakar en Pucko precis innan man ska dricka den. På utsidan är jag hur cool som helst, och när Skrutten frågar mig hur det känns att han ska opereras, om jag är orolig, så svarar jag "orolig? Nej absolut inte, det ska ju bara bli skönt att få det gjort". Inte minsta tvekan eller oro kan anas i min röst.
Fast jag är orolig så klart, väldigt. Men jag ser bara ingen anledning att tala om det för någon som snart ska läggas in på sjukhus. Hade det varit jag så hade jag också velat höra "det här ordnar sig ska du se, inget konstigt alls" och inte någon som snorar och gråter och undrar varför just detta knä skulle gå sönder.
Faktum är ju så klart att det är väldigt skönt att få det hela gjort ändå. Hur konstigt det än känns att bara lämna Skrutten där om några minuter och inte få stanna kvar och sova i någon obekväm sjukhussäng bredvid honom.
Det har varit en alldeles för lång, och kämpig resa, gällande det här knäet. Det är ju nästan som om man inte kommer ihåg hur det var innan det gick sönder.
Stress är nog ett bra sammanfattande ord för det hela. Stress för jobb som missas, stress för när knäet egentligen ska bli helt igen, stress för pengar som sinar och stress för att det känns som om man liksom kommer lite efter i livet när det är så här.
Nu ska det i alla fall bli lagat. Nu är vi framme. Nu måste jag sluta.
Gäsp!
Det är i och för sig ganska så skönt att stiga upp tidigt, man hinner ju med så mycket. Det hanns med både frukost (samma som igår) och lite packande. Idag är det dags för avfärd ner mot Malmö och Skruttens sjukhusvistelse. Det blir jobb fram till klockan tolv, sedan åker jag hem och hämtar min sambo och vi styr sedan ner mot söder.
Solen skiner utanför fönstret ser jag - kanske har vädret snart bestämt sig att skifta till vår på riktigt nu? Börjar ju bli lite tjatigt det här med minusgrader på nätterna.
Avslutningsvis...
Det är ju av denna anledning som jag inte ens tillåter mig själv att köpa hem saker som innehåller jordnötssmak. Men så råkade jag ju göra det till valborg...
Skrutten sitter bredvid och jag trycker ner några ringar i honom också. Mest för att slippa att allt dåligt samvete hamnar på mig. Att vi sitter uppe till så här sent hör inte till vanligheterna, ja jag vet nu vankas det pensionärsvarning, men en av oss två börjar ju jobba klockan sju på morgonen. Då är det sällan en god idé att sitta uppe sent. Sovtimmarna begränsas ju en del då - och dessa ska man ju inte slarva med.
Förresten så har jag hört att man sover cirka en tredjedel av sitt liv - är inte det ganska så sjukt egentligen?
Ikväll har vi ingen stress för sovtimmarna i varje fall. Eller inte Skruttens sovtimmar i alla fall, han ska nämligen inte jobba imorgon. Imorgon är det dags för den efterlängtade dagen för operation av hans knä. Det är snart ett år sedan han skadade sig i en fotbollsmatch. Och sedan dess har han fått gå runt med trasigt korsband och söndertrasade ledband i sitt vänstra knä.
När rehabperioden är över efter denna operation så kan det till och med ha gått över ett år sedan han skadade sig. Är det verkligen rimligt i dagens Sverige? Att man ska gå nästan ett år innan man får kurativ behandling?
Nu ska jag inte sitta här och bli arg för det - igen. Men konstigt kommer det att kännas imorgon när jag ska lämna honom på sjukhuset i Malmö. Tack och lov så har hans knä nu hamnat hos en superspecialist (det kallas verkligen så) som ska spendera flera timmar med att laga Skruttens skruttiga knä.
Imorgon klockan 14.50 så läggs han in och inte förräns på fredag klockan 12.00 får jag träffa honom igen. Besökstider och infektionsrisker har satt stopp för att jag skulle kunna vara där och hålla hans hand, nu kanske det mest skulle varit för min skull, men ändå.
Fast jag ska spendera onsdag till fredag i Sveriges tredje största stad ändå, fast övernattandes hos några vänner. Skulle liksom kännas så konstigt att bara lämna av Skrutten i Malmö och sedan köra hem, plus att det känns bättre om något nu skulle *peppar peppar* gå fel.
Sedan så fick jag också höra en efterlängtad röst i telefonen idag. Tårkanalerna började producera tårar så fort jag såg namnet i telefonens display. Flera minuter hann vi prata också. Så just nu håller jag tummarna för att det finns en möjlighet att kramas under dagarna som kommer, eller i varje fall lämna korgen fylld med tidningar och godsaker som står redo i hallen.
Nu blir det sängen, är nog läge att bunkra upp med lite sömn inför de dagar som följer.
Inspiration
Känns lite "Summer of fun 2 - here i come!" över dessa utrivna tidningssidor.
Kvällens middag
Gräddig fläskfilé med soltorkad tomat, serverat med sallad på sockerärtor, rödlök och tomat och fullkornspasta.
Möhippat
Helgen som gick hade lite tema "dåliga nyheter" men mitt ibland allt så hann jag med att ha riktigt roligt när det möhippades i lördags för en blivande brud.
Strax efter halv nio på lördagsmorgonen (och snällt nog efter valborgsmässoafton) så smög både svensexegänget och möhippetjejerna fram med bilarna mot det sovande, och lyckligt ovetande, blivande brudparet. På given signal tutade vi med bilarna allt vad vi kunde.
Det var två yrvakna och något frågande personer som efter ett tag, ett ganska så långt tag faktiskt, tittade ut genom dörren.
Efter gemensam frukost så delade de två olika gängen på sig. Tjejerna åkte iväg på glasblåsning och killarna på lerduveskytte, killarnas dag gick efter någon form av "Tema: Man" medans vi istället hade "Tema: Grön" över vår dag. Vi ägnade dagen åt, förutom glasblåsningen då, picknick och sexkamp.
Vi delades upp i två lag och aktiviteterna i kampen var utspridda över hela dagen, vi tävlade bland annat om vilket lag som kunde spotta en godisråtta längst, gummistövel kastning, sångtävling och löpning. Eller något i den stilen var det. Undra vem som vann egentligen...
Dagen skulle så klart innehålla lite pinsamheter också. Så bruden fick sälja en HIF-tröja på en SGIF-match. För de som inte är superinsatta i de olika fotbollslagen som finns i denna lilla staden så är HIF och SGIF två helt skilda lag. Behöver jag säga att inte väldigt många var sugna på att köpa tröjan?
Här försöker den blivande bruden sälja HIF-tröjan. Femtio pix fick hon faktiskt till slut. Och ja, hon var tvungen att gå runt och se ut så där hela dagen.
Sedan så samlades båda gängen på kvällen igen och där följde middag, linedancing (ja ni läste rätt... tyvärr...), charader och massor av skratt. Allt som allt så tror jag att vi möhippade i nästan 16 timmar. Puh!
Frukost
Det är alltid lika svårt att hinna med denna morgonmat, och om mam väl hinner med det så finns det föga inspiration tidigt på dagen för vad som ska stoppas i magen.
Och så hör man ju överallt att den är så himla viktig den där frukosten. Dagens viktigaste mål till och med.
Jag brukar nog göra en klassiker - prioriterar att sova några(!) minuter längre och hinner därför aldrig, eller sällan i vart fall, med att stoppa i mig någon frukost. Och hur många är det egentligen inte som gör så? Eller är folk verkligen så duktiga som går upp i tid istället och sätter sig lugnt och äter?
Min metod brukar i alla fall leda till lite smått magsår innan jag ens hunnit till jobbet och gäspningarna, innan lite lunchmat landar i magen, brukar avlösa varandra. Jag är medveten om att det är precis så som det inte ska vara. Men jag har liksom tappat räkningen på hur många gånger som jag försökt ändra på detta...
En av de personer som är duktig nog att stiga upp i tid och alltid prioriterar att få i sig frukost lånade ut Fredrik Paulúns kokbok just om frukostar, och inga frukostar som helst utan GI-frukostar, till mig. Inspirationen har flödat och allt låter faktiskt smaskens. Dock kanske det inte kommer att gå så långt att jag ställer mig och gör jordgubbsomelett på morgonen, inte på en vardag i alla fall.
Detta är ett av recepten i boken som jag, hör och häpna, faktiskt tog mig tid att ordna idag under morgontimmarna. Nu så här i efterhand så ser jag att jag nog var ganska så trött för jag mindes ju inte alls hur receptet skulle vara. Jag gjorde gröt med banan och honung plus linfrön och solrosfrön, inte gröt med kanel och äppel plus krossade linfrön som det skulle vara.
Men jag åt i vart frukost - förbättring på hög nivå om jag själv får säga det.
Fotosession och MAIF
Efter att ha kommit hem så har jag laddat över massor av bilder från systemkameran till datorn. Det var nämligen så att en hel del timmar av söndagen spenderades hemma hos Skruttens syster och medans herrarna (de stora) fixade en del grejer som behövdes fixas så anordnade jag och svägerskan en liten fotosession med lille J.
Och bättre modell kunde man nog inte hitta. Jag och Skrutten har precis bläddrat igenom en del (för det var verkligen en del) och vissa är helt fantastiska. Det kan vara så att han är en av världens sötaste bebisar. Med beaktande att jag är "lite" partisk så klart.
Nu återstår nog inte så mycket av dagen än att tvätta av sig sminket och krypa under täcket. Synd bara att den där X-Men filmen är så svår att slita sig från...
Valborg
Lisen och Kajan anlände med tåg dagen innan valborg, mer känt som Kvalborg i Uppsalatrakter, och stämningen var redan vid flickornas anländande på topp. Med skyhöga förväntningar på dagarna som skulle komma så skulle man kunna tro att allt bara föll pladask och blev ganska så platt firande istället (så kallat nyårsfenomen) men inte. Allt blev istället bättre och roligare än vi någonsin föreställt oss.
Strålande sol, underbara vänner och en hel stad som sprudlade av festglädje. Efter sådant valborgsfirande så är det liksom svårt, om inte omöjligt, att tycka att något annat firande är lika värdigt. Det går bara inte.
Antagligen hade nära och kära tröttnat långt innan valborgsmässoafton på mitt tjat om "valborg i Uppsala 2009" och hur alldeles alldeles underbart det var, och att det aldrig skulle bli samma sak igen. Och allt det där med en klump i halsen och en liten tår i ögonvrån.
En vän (tror att det kan ha varit Nea) sa till och med "Men Suss vi kan ställa dig på gräsmattan utanför huset och spruta ner dig med lite billig skumpa om det känns bättre?!"
Och klicka här för att läsa om förra årets firande.
Kajan skrev i ett mail något i stil med "...tänk för ett år sedan var vi på fullt partyhumör vid det här laget, och bara ett år senare sitter vi som två stressade banktjänstemän och mailar om hästar och korv stroganoff - vad hände?!". Tror nog att det beskriver känslan allra bäst.
Även om jag var förberedd på ett litet mindre firande i år, bestående av grillning i goda vänners lag och en spelning på kvällen (som inte alls går av för hackor för den delen) så vaknade jag ändå med en lite konstig känsla i magen på valborgsmässoafton. Jag hade sovit mer än fyra timmar under natten, hade inte varit på Stockholms Nation kvällen innan och var inte på väg till Ekonomikumparken för efterföljande champagnegalopp på Snerikes Nation. Annorlunda var ordet.
Men efter någon timme så kom ett telefonsamtal som innebar att alla dessa tankar blåstes bort illa kvickt och istället ersattes av ett perspektiv på vad som egentligen är viktigt i livet. Om det hade gjort någon skillnad så hade jag bytt bort alla valborgsfirande i världen mot att kunna göra saker annorlunda än vad de just var. Men det kunde jag inte. Hjärtat skrek att jag ville springa några mil och bara försöka hjälpa, men ibland så spelar maktlösheten en ett spratt. Så ett tänt ljus och en tyst bön i kyrkan blev istället allt jag kunde göra.
