En kompis?
På vägen tillbaka till fyrhjulingen som skulle ta oss tillbaka ner för bergskullen så ringlade sig denna lilla kompisen förbi framför oss.
Ok jag kanske inte kände just där och då för att kalla honom "kompis". Utan det lät mer "fy f-n, fy f-n, fy f-n, fy f-n" om mig. Har väl inte riktigt vant mig så mycket vid att bo på landet igen att jag agerar coolt och soft när ormar ringlar sig fram på samma stig där jag traskar.
Men nu på bilden (och med honom kvar långt uppe i skogen) så ser han ju riktigt gullig ut.
Kommentarer
Trackback
