Orsaken till magsår
Enligt Skrutten i alla fall. Han sa precis att garderobsbygget ger honom magsår, främst för att jag vill klämma in så många hyllor som möjligt på en begränsad yta samtidigt som jag "vill ha hängmöjligheter för klänningar och så".
Tror att det är läge att jag går ner och gör några mackor till honom, för vad han inte vet om är att jag precis varit och hämtat fyra lådor till med kläder - på en av dessa står det Skruttens kläder och... ja resten kan ni ju gissa vilken det tillhör.
Lunch
Igår åt jag riktigt god lunch med Kajjan ute på byn. Vi gick iväg och satte oss på Richard - en trappa ner och njöt av vällagad kyckling och andra godheter, samtidigt som vi avhandlade de mest aktuella ämnena och sedan några till. Precis så som en lunch ska vara.
Fast man kan ju inte äta "ute" varje dag, nej ibland får det bli medtaget. Detta brukar inte vara så stort nedköp -om man har matlåda hemifrån och det kanske sitter någon kollega i fikarummet samtidigt eller om det finns någon rolig tidning att läsa.
Men! Nedköpet kommer när det inte finns tid eller möjlighet att ta med någon matlåda, utan istället får man stressat ta sig till Konsum och köpa en Kelda-soppa och denna visar sig vara äck... ok - mindre god. Den orientaliska soppan har jag smakat och den var det inget konstigt med, men deras sparrissoppa! De ska nog egentligen inte få kalla den sparrissoppa - den smakade ingen sparris, bara salt. Saltsoppa var vad det var.
I övrigt så gick det bra att vakna i det nya huset idag. Kändes kanske lite tomt och ovant, men framför allt så kändes det härligt. Härligt att få sminka sig i ett riktigt badrum, härligt att ha en toalett, härligt att kunna sätta på radion och ta morgonmackan vid fönstret och vila ögonen på utsikten mot havet.
I och för sig hade jag varken osthyvel, tallrik eller glas till frukosten - men det löste sig med plastglas som jag hittade i en låda och mjukost på tub som jag hittade i kylen och vem behöver egentligen tallrik till mackan? Det var nog bara något joks som mammorna tutade i oss när vi var små.
Lite annorlunda var det när jag idag upptäckte en ny höjd av trötthet - jag kunde inte komma på vilken dag det var när jag vaknade. Visste att det handlade om tisdag eller onsdag, för jag har ju varit på jobbet, så måndagen måste ha varit här. Det kom bara inte.
Jag fick vänta tills jag var på jobbet och kunde kolla kalendern - det är ju onsdag så klart! (tror jag)
Fast man kan ju inte äta "ute" varje dag, nej ibland får det bli medtaget. Detta brukar inte vara så stort nedköp -om man har matlåda hemifrån och det kanske sitter någon kollega i fikarummet samtidigt eller om det finns någon rolig tidning att läsa.
Men! Nedköpet kommer när det inte finns tid eller möjlighet att ta med någon matlåda, utan istället får man stressat ta sig till Konsum och köpa en Kelda-soppa och denna visar sig vara äck... ok - mindre god. Den orientaliska soppan har jag smakat och den var det inget konstigt med, men deras sparrissoppa! De ska nog egentligen inte få kalla den sparrissoppa - den smakade ingen sparris, bara salt. Saltsoppa var vad det var.
I övrigt så gick det bra att vakna i det nya huset idag. Kändes kanske lite tomt och ovant, men framför allt så kändes det härligt. Härligt att få sminka sig i ett riktigt badrum, härligt att ha en toalett, härligt att kunna sätta på radion och ta morgonmackan vid fönstret och vila ögonen på utsikten mot havet.
I och för sig hade jag varken osthyvel, tallrik eller glas till frukosten - men det löste sig med plastglas som jag hittade i en låda och mjukost på tub som jag hittade i kylen och vem behöver egentligen tallrik till mackan? Det var nog bara något joks som mammorna tutade i oss när vi var små.
Lite annorlunda var det när jag idag upptäckte en ny höjd av trötthet - jag kunde inte komma på vilken dag det var när jag vaknade. Visste att det handlade om tisdag eller onsdag, för jag har ju varit på jobbet, så måndagen måste ha varit här. Det kom bara inte.
Jag fick vänta tills jag var på jobbet och kunde kolla kalendern - det är ju onsdag så klart! (tror jag)
Även denna dag går mot sitt slut...
Ögonen svider och ryggen gör ont. Båda kan nog härledas från dagens kvällspass - hämta Uppsalasakerna på lagret, flytta in Uppsalasakerna i huset, packa upp, sortera, organisera, städa.
Kvällen har precis avslutats med premiärbad i badkaret och därtill var sitt glas skumpa. Att vi är inne i huset kändes liksom som en "liten" milstolpe som var värd att fira. Och vi är alltså nu officiellt inflyttade i huset, visst det finns en del saker kvar att hämta och göra, men från och med nu ska vi bo här samtidigt som vi gör allt det där.
När sedan den andra delen av kollektivet blir friska och krya så även den kan flytta in så kommer det kännas på riktigt tror jag.
Vi (som i jag och Skrutten) verkar ha överlevt stuglivet och byggtiden i alla fall, och det är inte så lite det egentligen. Sedan kanske man kunde tro att det skulle vara räkmacka härifrån, men inte. De riktiga faromomenten i relationen verkade komma upp till ytan när det gällde att packa upp saker i huset.
Skrutten verkade ha väldigt lite förståelse för att det finns ett visst reglemente gällande vilka örngott som ska vara till vilka kuddar, vilket ska följas till punkt och pricka så klart, och inte heller någon förståelse för när jag tyckte att hans dubbeldusch passade ganska så illa i den nybyggda duschhörnan. Att har ju varit lite huller om buller den sista tiden och jag har brytt mig mindre om dylika saker, och kanske mer att värmen i stugan har hållts över fem grader.
"Men jag vill ju bara duscha..." kved Skrutten efter den sista kommentaren och jag antog att det var läge att välja sina strider. Örngottsdiskussionen verkar jag ju ha gått vinnande ur i alla fall.
(Ja jag vet att jag har tur att Skrutten orkar med mig)
Nej nu kanske jag ska ta och tänka på refrängen, det är ju en dag imorgon också och så vidare...
Zzz...
Kvällen har precis avslutats med premiärbad i badkaret och därtill var sitt glas skumpa. Att vi är inne i huset kändes liksom som en "liten" milstolpe som var värd att fira. Och vi är alltså nu officiellt inflyttade i huset, visst det finns en del saker kvar att hämta och göra, men från och med nu ska vi bo här samtidigt som vi gör allt det där.
När sedan den andra delen av kollektivet blir friska och krya så även den kan flytta in så kommer det kännas på riktigt tror jag.
Vi (som i jag och Skrutten) verkar ha överlevt stuglivet och byggtiden i alla fall, och det är inte så lite det egentligen. Sedan kanske man kunde tro att det skulle vara räkmacka härifrån, men inte. De riktiga faromomenten i relationen verkade komma upp till ytan när det gällde att packa upp saker i huset.
Skrutten verkade ha väldigt lite förståelse för att det finns ett visst reglemente gällande vilka örngott som ska vara till vilka kuddar, vilket ska följas till punkt och pricka så klart, och inte heller någon förståelse för när jag tyckte att hans dubbeldusch passade ganska så illa i den nybyggda duschhörnan. Att har ju varit lite huller om buller den sista tiden och jag har brytt mig mindre om dylika saker, och kanske mer att värmen i stugan har hållts över fem grader.
"Men jag vill ju bara duscha..." kved Skrutten efter den sista kommentaren och jag antog att det var läge att välja sina strider. Örngottsdiskussionen verkar jag ju ha gått vinnande ur i alla fall.
(Ja jag vet att jag har tur att Skrutten orkar med mig)
Nej nu kanske jag ska ta och tänka på refrängen, det är ju en dag imorgon också och så vidare...
Zzz...
Jobbarbyxorna är på igen
Heltidsjobb x 2
Idag har varit en till "sådan där" dag. En sådan där dag då det är fullt upp hela tiden. Det var ju en hel del sådana dagar innan jag fick lite vila i några dagar, om man nu kan kalla vinterkräksjukan för vila.
Annars har dagen sett ut ungefär;
- började jobba vid åtta: var kanske lite groggy efter att ha varit borta nästan hela förra veckan, dock var det skönt att vara tillbaka och back in business som de där jänkarna brukar säga
- fick rycka ut till lokalkontoret vid elva: det behövdes lite hjälp där ute istället, så jag fick andra arbetsuppgifter för dagen och med detta medföljde att vansinnigt tempo - fast egentligen så gillar jag bara det...
- tillbaka till huvudkontoret vid 16: hann ungefär bara plocka ihop det som jag börjat med under morgonen, sedan kom Skrutten och hämtade mig
- åkte ut till lagret där Uppsala-möblerna förvaras: de som vi slängde av i snöstormen där i januari någongång, de stod kvar så fint så, vi hämtade med oss lite smått och gott som skulle målas om (vitt)
- till XL-Bygg: och här inhandlades det garderobsstommar, eller ELFA-system kanske de hette, jag har lärt mig så många byggtermer men de snurrar runt i en salig röra i mitt huvud just nu
- till Mia´s Färg: handlade färg till möblerna som skulle målas om, och så tog vi med oss ett tapetprov för att testa i köket
- till huset: och där städade vi som vi aldrig har städat förr, nu är det första gången som det ser ut som ett hus och blivande hem och inte en byggarbetsplats, sedan hann vi med att grunda möblerna en gång med vit häftgrund också innan klockan slog tjugotvå och vi tyckte att det nog var smartast att åka hem och vila ögonen - för imorgon börjar allt om igen...
Imorgon är det garderobsbygge och finliret på möblerna som står på "husbyggarschemat". Jurist, IKEA-köksmontör, städare, möbelmålare, jag det är många yrken som kan spikas upp på CV:et nu...
Annars har dagen sett ut ungefär;
- började jobba vid åtta: var kanske lite groggy efter att ha varit borta nästan hela förra veckan, dock var det skönt att vara tillbaka och back in business som de där jänkarna brukar säga
- fick rycka ut till lokalkontoret vid elva: det behövdes lite hjälp där ute istället, så jag fick andra arbetsuppgifter för dagen och med detta medföljde att vansinnigt tempo - fast egentligen så gillar jag bara det...
- tillbaka till huvudkontoret vid 16: hann ungefär bara plocka ihop det som jag börjat med under morgonen, sedan kom Skrutten och hämtade mig
- åkte ut till lagret där Uppsala-möblerna förvaras: de som vi slängde av i snöstormen där i januari någongång, de stod kvar så fint så, vi hämtade med oss lite smått och gott som skulle målas om (vitt)
- till XL-Bygg: och här inhandlades det garderobsstommar, eller ELFA-system kanske de hette, jag har lärt mig så många byggtermer men de snurrar runt i en salig röra i mitt huvud just nu
- till Mia´s Färg: handlade färg till möblerna som skulle målas om, och så tog vi med oss ett tapetprov för att testa i köket
- till huset: och där städade vi som vi aldrig har städat förr, nu är det första gången som det ser ut som ett hus och blivande hem och inte en byggarbetsplats, sedan hann vi med att grunda möblerna en gång med vit häftgrund också innan klockan slog tjugotvå och vi tyckte att det nog var smartast att åka hem och vila ögonen - för imorgon börjar allt om igen...
Imorgon är det garderobsbygge och finliret på möblerna som står på "husbyggarschemat". Jurist, IKEA-köksmontör, städare, möbelmålare, jag det är många yrken som kan spikas upp på CV:et nu...
Nytt jobb?
Packning pågår
Med lite samlade krafter så har jag lyckats packa en del. Packandet har gjorts i de sämsta flyttlådorna ever, de är typ mjuka som vanliga A4-papper, håller tummarna för att de håller några dygn i alla fall.
Mindre bra är att över hälften av alla flyttlådorna nu är fulla och jag har än så länge bara packat mina kläder...
Får bli ett problem för morgondagen för nu ska jag in till Kajjan på lite tjejmys under Earth Hour.
Fick krya-på-dig-present av mor
"Ni fick ju alltid nallar när ni var sjuka när ni var små" kvittrade mor när hon kom hem från affären.
Nu står Nasse-Kanin (som jag snabbt döpte honom till) till vänster om mig och jag ser nog en rörd liten tår i ögonvrån på mig själv.
Jag är inte så svår att röra i vanliga fall, men när jag inte fått någon mat i magen på 71 timmar så är det ännu mindre svårt.
Denna dära vintersjukan...
Precis när man har som minst tid för det, när all tid som bara finns tillgänglig går åt till att fixa med huset, packa, jobba och sedan ibland hinna andas, så går man och blir sjuk.
Jag var ganska så stolt över mitt immunförsvar som lyckats undvika både Skruttens och andra vännerns influensor, men har fått tänka om efter en släng av vinterkräksjukan. I tisdags var jag och Skrutten i Malmö, mest för att undersöka hans knä men också för att stödhandla lite av det som vi glömt på IKEA, och allt var lugna puckar. Men klockan fem på natten mot onsdag var de där puckarna inte så lugna längre.
Och jag kan meddela att det inte är särskilt roligt att bo i en stuga när vinterkräksjukan råkar slå till.
Fina styvfar bäddade snabbt till mig inne i huset i mitt gamla flickrum, eller vindskammaren som det även kallas i vår familj, och där har jag huserat sedan onsdagmorgon. Skrutten har kommit med tidningar och godis och bubblande vatten (som är bland de få saker som min mage har gått med på) och mor har skämt bort mig med både blåbärssoppa och mangojuice (av vilka jag faktiskt druckit två glas).
Tack och lov har det äntligen vänt och jag är nog snart uppe på benen igen. Just nu räknas framsteg som att kunna dricka ett glas jucie och det stannar kvar, att ha duschat och bytt kläder, att kunna gå ner och upp för trappan utan att Skrutten håller i mig och ikväll planerar jag starkt att sitta upp under hela Let´s Dance finalen och kanske till och med (trumvirvel) äta lite chips.
Jag var ganska så stolt över mitt immunförsvar som lyckats undvika både Skruttens och andra vännerns influensor, men har fått tänka om efter en släng av vinterkräksjukan. I tisdags var jag och Skrutten i Malmö, mest för att undersöka hans knä men också för att stödhandla lite av det som vi glömt på IKEA, och allt var lugna puckar. Men klockan fem på natten mot onsdag var de där puckarna inte så lugna längre.
Och jag kan meddela att det inte är särskilt roligt att bo i en stuga när vinterkräksjukan råkar slå till.
Fina styvfar bäddade snabbt till mig inne i huset i mitt gamla flickrum, eller vindskammaren som det även kallas i vår familj, och där har jag huserat sedan onsdagmorgon. Skrutten har kommit med tidningar och godis och bubblande vatten (som är bland de få saker som min mage har gått med på) och mor har skämt bort mig med både blåbärssoppa och mangojuice (av vilka jag faktiskt druckit två glas).
Tack och lov har det äntligen vänt och jag är nog snart uppe på benen igen. Just nu räknas framsteg som att kunna dricka ett glas jucie och det stannar kvar, att ha duschat och bytt kläder, att kunna gå ner och upp för trappan utan att Skrutten håller i mig och ikväll planerar jag starkt att sitta upp under hela Let´s Dance finalen och kanske till och med (trumvirvel) äta lite chips.
På IKEA - igen!
Ny vecka. Nya tag.
Fredagen blev faktiskt precis så där underbar som det skrevs om sist. Efter fikan nere på byn blev det en runda i stadens butiker och sedan fick fredagen avslutas med ett restaurangbesök med barndomsvännerna.
Stor del av restaurangbesöket ägnades åt att prata om gamla minnen och sedan skräcken inför att vi börjar bli gamla. Eller gamla är vi kanske inte på väg att bli, utan bara äldre. Och kanske vuxna också. Allt det där känns nog ibland lite läskigt.
Jag är övertygad om att man är någonstans "mitt emellan" när man är 25 (som vi alla tre nu är). Man står på något sätt med ena benet inne i vuxenlivet och tycker att det är skönare med lugna hemmakvällar och fredagsmys än att vara ute och röja till klockan fem på morgonkvisten, eller i vart fall inte varje helg. Till detta hör även tankar om jobb, framtid och familj. Men sedan känns det ibland som om det andra benet vill göra uppror genom att stanna kvar i det mer ungdomliga, det som kanske innebär lite mindre ansvar. Då vill man kanske hellre vara ute och klubba tills småtimmarna eller att strunta i det där med att söka jobb eller strunta i att planera för framtiden.
Det hela slutade med att en av vännerna, efter att vi gäspat i kör ett tag, undrade om det kanske inte "var dags att ge sig?" - vilket vi gjorde. Klockan var ju ändå 22.05.
Helgen har ägnats åt allt annat än att vila ut sig. Känns mer som en kavalkad av stress - flytt tillbaka till stugan, IKEA-besök, köksmontering i huset, ännu mer köksmontering i huset och sedan lite till köksmontering i huset.
Den som såg mig på IKEA Svågertorp i lördags eftermiddag lär nog ha undrat hur det är ställt egentligen. För att hinna med allt som skulle inhandlas till huset, och detta innan vi skulle hämta hem Kajjan från flyget samtidigt som jag försökte upprätthålla lite energi för oss alla tre IKEA-besökare då de andra två var sjuka i influensa, så sprang jag mellan hyllorna i tag-själv-lagret. Jag lekte att jag var med i programmet Amazing Race, vilket är det bästa tv-programmet ever (jämte Fångarna på Fortet), så mig gick det i och för sig ingen nöd på. Men det såg nog ganska roligt ut.
Helgen avslutades med en frusen match på Strandvallen, MAIF hade hemmapremiär för Allsvenskan och självfallet skulle vi vara på plats. Och ack så bra det gick.
Stor del av restaurangbesöket ägnades åt att prata om gamla minnen och sedan skräcken inför att vi börjar bli gamla. Eller gamla är vi kanske inte på väg att bli, utan bara äldre. Och kanske vuxna också. Allt det där känns nog ibland lite läskigt.
Jag är övertygad om att man är någonstans "mitt emellan" när man är 25 (som vi alla tre nu är). Man står på något sätt med ena benet inne i vuxenlivet och tycker att det är skönare med lugna hemmakvällar och fredagsmys än att vara ute och röja till klockan fem på morgonkvisten, eller i vart fall inte varje helg. Till detta hör även tankar om jobb, framtid och familj. Men sedan känns det ibland som om det andra benet vill göra uppror genom att stanna kvar i det mer ungdomliga, det som kanske innebär lite mindre ansvar. Då vill man kanske hellre vara ute och klubba tills småtimmarna eller att strunta i det där med att söka jobb eller strunta i att planera för framtiden.
Det hela slutade med att en av vännerna, efter att vi gäspat i kör ett tag, undrade om det kanske inte "var dags att ge sig?" - vilket vi gjorde. Klockan var ju ändå 22.05.
Helgen har ägnats åt allt annat än att vila ut sig. Känns mer som en kavalkad av stress - flytt tillbaka till stugan, IKEA-besök, köksmontering i huset, ännu mer köksmontering i huset och sedan lite till köksmontering i huset.
Den som såg mig på IKEA Svågertorp i lördags eftermiddag lär nog ha undrat hur det är ställt egentligen. För att hinna med allt som skulle inhandlas till huset, och detta innan vi skulle hämta hem Kajjan från flyget samtidigt som jag försökte upprätthålla lite energi för oss alla tre IKEA-besökare då de andra två var sjuka i influensa, så sprang jag mellan hyllorna i tag-själv-lagret. Jag lekte att jag var med i programmet Amazing Race, vilket är det bästa tv-programmet ever (jämte Fångarna på Fortet), så mig gick det i och för sig ingen nöd på. Men det såg nog ganska roligt ut.
Helgen avslutades med en frusen match på Strandvallen, MAIF hade hemmapremiär för Allsvenskan och självfallet skulle vi vara på plats. Och ack så bra det gick.
Hattrick av Ekenberg mot Gais
Uppdaterat 2010-03-21 18:27. Publicerat 2010-03-21 17:50
Det var ett kvarts sekel sedan Mjällby senast spelade allsvenskt på Strandvallen. Det var åtta år sedan Marcus Ekenberg gjorde mål i allsvenskan. I hemmadebuten på söndagen gjorde Ekenberg hattrick när Gais besegrades, 3—0. ”Jag tror det var mot AIK, när jag spelade för Helsingborg. Fast mer än ett mål har jag aldrig gjort i allsvenskan”, sade matchhjälten.
Från DN.se
Underbara fredag
Fredagen började med en klippning av det slitna håret, egentligen gjordes inget speciellt men det är skönt med fräscha nyklippta toppar. För övrigt så börjar håret bli riktigt långt, något jag aldrig har kunnat ha innan. Dels för att det alltid har känts för tunt för att ha långt och sedan för att jag alltid har tröttnat kring axellängd och klippt av det.
Sedan känns det lite läskigt att klippa i det, nu när det blivit långt äntligen, man blir lite rädd när man ser hårtestarna som hamnar på golvet. Efter att jag klippt mig känns det alltid som om frisören har kapat halva längden på håret och ingenting finns kvar. Så är det ju självfallet inte, frisören vårdade ju mina fina hårstrån med stor försiktighet, det är ju bara min lilla hjärna som spelar mig ett spratt.
På vägen hem igen så hamnade jag i en av stadens butiker och "råkade" shoppa igen. Men visst är det mer ok när det inte bara är till mig själv? Det blev i alla fall var sin mössa till mig och Skrutten (sådan där "Bad Hairday" från Rut m.fl.) och sedan en liten present till bebisen i familjen.
Nattsömnen har varit si så där, har ju sovit bredvid en kamin som varvat snarkande med feberyrande. Stackars Skrutten har åkt på en riktig influensa. Även om han ligger här hemma och är sjuk så är det ganska så lyxigt att få ha honom hemma och inte iväg på något jobb eller jobbandes i huset. Om man nu får lov att njuta lite när någon annan är sjuk. Fast hur vi ska hinna med allt som vi måste hinna med i helgen är en gåta. Men det löser sig säkert.
Nu är det snart dags att vandra ner på byn igen för en fika med några vänner - mycket mycket mysigt.
Sedan känns det lite läskigt att klippa i det, nu när det blivit långt äntligen, man blir lite rädd när man ser hårtestarna som hamnar på golvet. Efter att jag klippt mig känns det alltid som om frisören har kapat halva längden på håret och ingenting finns kvar. Så är det ju självfallet inte, frisören vårdade ju mina fina hårstrån med stor försiktighet, det är ju bara min lilla hjärna som spelar mig ett spratt.
På vägen hem igen så hamnade jag i en av stadens butiker och "råkade" shoppa igen. Men visst är det mer ok när det inte bara är till mig själv? Det blev i alla fall var sin mössa till mig och Skrutten (sådan där "Bad Hairday" från Rut m.fl.) och sedan en liten present till bebisen i familjen.
Nattsömnen har varit si så där, har ju sovit bredvid en kamin som varvat snarkande med feberyrande. Stackars Skrutten har åkt på en riktig influensa. Även om han ligger här hemma och är sjuk så är det ganska så lyxigt att få ha honom hemma och inte iväg på något jobb eller jobbandes i huset. Om man nu får lov att njuta lite när någon annan är sjuk. Fast hur vi ska hinna med allt som vi måste hinna med i helgen är en gåta. Men det löser sig säkert.
Nu är det snart dags att vandra ner på byn igen för en fika med några vänner - mycket mycket mysigt.
Nybakat
Förutom den gamla huskuren med varmt vatten med massor av honung i och en skvätt mjölk så fick sjuklingen också en kladdkaka.
Den råkade bli alldeles alldeles underbar, så jag var ju tvungen att smaka också. Smågodis till frukost och kladdkaka till kvällsmat - bra dag.
Eh...
Om man har blivit utsedd till förste kökslådemonterare så är detta inte en superduperrolig syn. Det är ju ungefär hundra lådor, eller så kändes det i vart fall... Men nu ska jag inte glömma att vara tacksam över att IKEA faktiskt har kommit med den andra leveransen.
Första lådan var lite knepig, men efter den gick det av bara farten. Tyvärr fick vi åka hem efter cirka fem lådor för Skrutten fick värsta feberattacken. Så nu ligger han istället nerbäddad här i soffan och knaprar Alvedon och halstabletter om vartannat.
Nyshoppat
Jag gick in på MQ igår, på väg hem från jobbet, och skulle ju bara kika lite - max använda min bonuscheck som jag fått på posten.
Men jag råkade...
Blev en ny lite marin topp, ett långt lite löst grått linne och sedan ett vanligt vitt baslinne. Nu är det bara för den där våren att komma!
Men jag råkade...
Blev en ny lite marin topp, ett långt lite löst grått linne och sedan ett vanligt vitt baslinne. Nu är det bara för den där våren att komma!
Dagen
Än så länge så har det kanske inte hunnit hända så mycket, klockan är ju trots allt bara strax efter "middag". Men ändå så har jag:
Fått sockerchock
Överblivet godis fick agera frukost. Varför gör man så mot sig själv? Sedan det där godisförbudet släppte så har jag fått i mig en hel del godis, faktum är att jag inte alls verkar vara vuxen nog att bara äta på lördagar. Kanske läge att återinföra det där förbudet. Sedan kanske det även är läge att få i sig lite ordentlig frukost snart.
Mottagit ett samtal från down under
Fina Kajjan ringde (från ett långt och mycket konstigt nummer, höll på att inte svara först) från Australien och berättade att hon var på väg hemåt. Det var visst torsdagskväll där nere redan, lite svårt att förstå när klockan bara är 13 här hemma. Vi pratade ultrasnabbt (kostar väl si så där femtio kronor per minut) och hann mest bestämma om nyckelöverlämning och sådant. Just det detta betyder ju faktiskt att vi måste lämna lägenheten nu...
Sett en kompis på TV
Under en reklam på TV:n för bubbligt vatten så dök en bekant upp i rutan. Men är inte det...? Eller...? Jo men det är det ju! Ja förvånad blir man.
Fått sockerchock
Överblivet godis fick agera frukost. Varför gör man så mot sig själv? Sedan det där godisförbudet släppte så har jag fått i mig en hel del godis, faktum är att jag inte alls verkar vara vuxen nog att bara äta på lördagar. Kanske läge att återinföra det där förbudet. Sedan kanske det även är läge att få i sig lite ordentlig frukost snart.
Mottagit ett samtal från down under
Fina Kajjan ringde (från ett långt och mycket konstigt nummer, höll på att inte svara först) från Australien och berättade att hon var på väg hemåt. Det var visst torsdagskväll där nere redan, lite svårt att förstå när klockan bara är 13 här hemma. Vi pratade ultrasnabbt (kostar väl si så där femtio kronor per minut) och hann mest bestämma om nyckelöverlämning och sådant. Just det detta betyder ju faktiskt att vi måste lämna lägenheten nu...
Sett en kompis på TV
Under en reklam på TV:n för bubbligt vatten så dök en bekant upp i rutan. Men är inte det...? Eller...? Jo men det är det ju! Ja förvånad blir man.
Bygget so far...
Vardagsrum - nedervåning
Gällande ölen så får man visst dricka på jobbet om man jobbar lördagar...
Kök
Himla IKEA som inte har skickat skåpsluckorna - än!
Fina Skrutten monterar städskåp
Ett stycke felsågat skåp (den utsågade rutan ska alltså inte vara utsågad)
Obekväm arbetstid?
Badrum nedervåning
Visst tar det sig?
Gällande ölen så får man visst dricka på jobbet om man jobbar lördagar...
Kök
Himla IKEA som inte har skickat skåpsluckorna - än!
Fina Skrutten monterar städskåp
Ett stycke felsågat skåp (den utsågade rutan ska alltså inte vara utsågad)
Obekväm arbetstid?
Badrum nedervåning
Visst tar det sig?
Skum middag och skumma byggare
Den där kycklingen som lagades för någon dag sedan blev bekant lila till färgen. Varför vet vi inte. Meningen var ju att laga Coq au vin eller hur tusan det nu stavas. Så rödvin hälldes i grytan där kycklingen hade brynts och sedan på med lite buljong också, efter några minuters kokning blev allt lila.
Mycket konstigt...
Jag förstår att det är färgämnena i vinet som orsakat det hela på något sätt. Men hur? Och så mycket?
Det såg rent av groteskt ut när vi skulle ta fram och värma det idag. Men smakade precis som det ska (gott) men såg vidrigt ut. Detta lärde mig hur mycket man faktiskt äter med ögonen, för det gick bara inte. Blundade vi så var det precis som vanligt och smakade alldeles utmärkt. Men så fort man öppnade ögonen så ville man bara springa. Lätt en av de märkligaste matupplevelserna i mitt liv.
Nu rullar TV4:as Fuskbyggarna i bakgrunden. Och jag blir helt vansinnig. Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag tänker på hur dessa människor har drabbats. Drabbats av elaka skräp till människor. Dessa människor som utger sig för att vara inom byggbranschen, de förstör så ofantligt mycket. Utför byggen med byggfel till den grad att det blir mögel i huset redan efter tre veckor eller sovrum till barn där det är så dåligt isolerat att det är korsdrag genom rummet.
Först tänker jag på alla pengar. Alla pengar som familjerna satsat för att bygga sina hus. Pengar som de lånar, lån som de måste betala tillbaka. Sällan handlar det om familjer som kan strössla med sina pengar, nej snarare så går samtliga av deras besparingar till att bygga detta "drömhus". Att de tar sig rätten?! Rätten att "gambla" med andras tillgångar. Rätt ord kanske är att de tar sig rätten att stjäla andras tillgångar.
En annan stöld som de utför är tiden. De stjäl dessa människors tid. Värdefull tid på denna jord som ska spenderas på annat än att jaga byggfuskare och få försöka få det som de har rätt till - huset som de har betalat för. Pengar kanske kan återgäldas, men aldrig den tid som gått förlorad.
Kanske är det för att vi precis har gått igenom ett helt husbygge (snart) och jag då förstår vad allt innebär som jag blir så arg. Jag förstår allt jobb och allt slit, och framför allt förstår jag all tid och alla känslor som man lägger ner i ett husprojekt.
Sedan tittar jag mot Skrutten och blir så otroligt glad när jag tänker på byggföretaget som han jobbar på. Vilket fantastiskt jobb de gör och hur de alltid försöker att upprätthålla en respekt mot sina kunder. De skulle aldrig någonsin ens tänka på att kunna utsätta någon för något av det som utspelar sig i Fuskbyggarna. Tack och lov för det.
Mycket konstigt...
Jag förstår att det är färgämnena i vinet som orsakat det hela på något sätt. Men hur? Och så mycket?
Det såg rent av groteskt ut när vi skulle ta fram och värma det idag. Men smakade precis som det ska (gott) men såg vidrigt ut. Detta lärde mig hur mycket man faktiskt äter med ögonen, för det gick bara inte. Blundade vi så var det precis som vanligt och smakade alldeles utmärkt. Men så fort man öppnade ögonen så ville man bara springa. Lätt en av de märkligaste matupplevelserna i mitt liv.
Nu rullar TV4:as Fuskbyggarna i bakgrunden. Och jag blir helt vansinnig. Jag blir så fruktansvärt ledsen när jag tänker på hur dessa människor har drabbats. Drabbats av elaka skräp till människor. Dessa människor som utger sig för att vara inom byggbranschen, de förstör så ofantligt mycket. Utför byggen med byggfel till den grad att det blir mögel i huset redan efter tre veckor eller sovrum till barn där det är så dåligt isolerat att det är korsdrag genom rummet.
Först tänker jag på alla pengar. Alla pengar som familjerna satsat för att bygga sina hus. Pengar som de lånar, lån som de måste betala tillbaka. Sällan handlar det om familjer som kan strössla med sina pengar, nej snarare så går samtliga av deras besparingar till att bygga detta "drömhus". Att de tar sig rätten?! Rätten att "gambla" med andras tillgångar. Rätt ord kanske är att de tar sig rätten att stjäla andras tillgångar.
En annan stöld som de utför är tiden. De stjäl dessa människors tid. Värdefull tid på denna jord som ska spenderas på annat än att jaga byggfuskare och få försöka få det som de har rätt till - huset som de har betalat för. Pengar kanske kan återgäldas, men aldrig den tid som gått förlorad.
Kanske är det för att vi precis har gått igenom ett helt husbygge (snart) och jag då förstår vad allt innebär som jag blir så arg. Jag förstår allt jobb och allt slit, och framför allt förstår jag all tid och alla känslor som man lägger ner i ett husprojekt.
Sedan tittar jag mot Skrutten och blir så otroligt glad när jag tänker på byggföretaget som han jobbar på. Vilket fantastiskt jobb de gör och hur de alltid försöker att upprätthålla en respekt mot sina kunder. De skulle aldrig någonsin ens tänka på att kunna utsätta någon för något av det som utspelar sig i Fuskbyggarna. Tack och lov för det.
Snart frukost...
Sitter och försöker bli hungrig. Är överlag ingen stor frukostätare (om det inte handlar om hotellfrukost) och det kan vara ganska så knepigt att få i sig mat på vardagar. På helgerna så kan det vara lite lättare, då har man liksom lite mer tid på sig.
Att jag är lagom sugen på frukost just idag kan nog ha att göra med att det förtärdes kebab ganska sent här hemma igår kväll.
Min och Skruttens nya grej är att laga mat här hemma utan att äta den. I måndags var det en kyckling som höll på att passera bäst-före-datum och igår var det köttfärsen som var på väg att göra samma sak. Då får man helt enkelt laga upp det. Men i måndags hade Skrutten redan ätit och jag ville bara ha några mackor så kycklingen fick hoppa in i kylen efter tillagning, igår var vi och jobbade i huset till sena timmen och kunde därför inte vänta på att någon mat skulle bli klar, snabbmat kändes som det snabbaste valet. Alltså fick vi laga köttfärsen efteråt och sedan slänga in i frysen...
Nog om detta!
Idag är det "halvdag" för mig på jobbet och efter det ska jag... Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja. Det finns ungefär tusen saker att göra. Det bästa vore nog att åka och köpa flyttlådor. Och sedan börja packa. Den där flyttdagen närmar sig med stormsteg, även om många inte tror oss och vi själva kanske inte heller tror det när vi är på bygget och ser allt som är kvar att göra. Men det ska gå!
Att jag är lagom sugen på frukost just idag kan nog ha att göra med att det förtärdes kebab ganska sent här hemma igår kväll.
Min och Skruttens nya grej är att laga mat här hemma utan att äta den. I måndags var det en kyckling som höll på att passera bäst-före-datum och igår var det köttfärsen som var på väg att göra samma sak. Då får man helt enkelt laga upp det. Men i måndags hade Skrutten redan ätit och jag ville bara ha några mackor så kycklingen fick hoppa in i kylen efter tillagning, igår var vi och jobbade i huset till sena timmen och kunde därför inte vänta på att någon mat skulle bli klar, snabbmat kändes som det snabbaste valet. Alltså fick vi laga köttfärsen efteråt och sedan slänga in i frysen...
Nog om detta!
Idag är det "halvdag" för mig på jobbet och efter det ska jag... Jag vet faktiskt inte riktigt vart jag ska börja. Det finns ungefär tusen saker att göra. Det bästa vore nog att åka och köpa flyttlådor. Och sedan börja packa. Den där flyttdagen närmar sig med stormsteg, även om många inte tror oss och vi själva kanske inte heller tror det när vi är på bygget och ser allt som är kvar att göra. Men det ska gå!
När jag har några kronor över...
För att summera...
...dagen så har jag:
- försovit mig
- glömt att äta frukost
- jobbat
- *hemligt*
- ritat en garderob på Ikea´s hemsida
- varit glad för att Mjällby AIF tog en poäng mot AIK igår
- städat i huset
- hjälpt Skrutten att sätta upp badrumsskåp
- läst tidningar med Becka medans killarna jobbade
- lagat lila kyckling
- kollat på Svenska Hollywoodfruar
- gått och lagt mig
Och nu är det dags att sluta ögonen... Zzzzz....
- försovit mig
- glömt att äta frukost
- jobbat
- *hemligt*
- ritat en garderob på Ikea´s hemsida
- varit glad för att Mjällby AIF tog en poäng mot AIK igår
- städat i huset
- hjälpt Skrutten att sätta upp badrumsskåp
- läst tidningar med Becka medans killarna jobbade
- lagat lila kyckling
- kollat på Svenska Hollywoodfruar
- gått och lagt mig
Och nu är det dags att sluta ögonen... Zzzzz....
Jo rå så att...
AIK - MAIF
Idag spelar de två fotbollslag som står mig närmst om hjärtat. AIK möter Mjällby AIF på Råsunda. Mjällby AIF möter AIK på Råsunda. Och jag försätts i en ganska bra position - det blir ju bra vilket lag som än vinner liksom.
Men jag erkänner att jag har suttit här och ångrat mig. Ångrat att jag inte åkte upp till Strockholm (eller rättare sagt Solna) och gick och såg matchen med egna ögon. Denna ånger förbättrades inte av att den enda kanalen som sände matchen var Canal +. En kanal som inte finns i Kajjans kanalutbud.
Suck.
Sedan ringer min kärlek Skrutten (räddare i nöden nummer ett) och frågar om vi vill åka hem till Ea (räddare i nöden nummer två) och se matchen hemma hos honom.
Så just nu är det matchuppladdning för fullt!
Kanske ska börja med att bortsa tänderna och klä på mig. Brukar vara det mest anständiga att göra.
Men jag erkänner att jag har suttit här och ångrat mig. Ångrat att jag inte åkte upp till Strockholm (eller rättare sagt Solna) och gick och såg matchen med egna ögon. Denna ånger förbättrades inte av att den enda kanalen som sände matchen var Canal +. En kanal som inte finns i Kajjans kanalutbud.
Suck.
Sedan ringer min kärlek Skrutten (räddare i nöden nummer ett) och frågar om vi vill åka hem till Ea (räddare i nöden nummer två) och se matchen hemma hos honom.
Så just nu är det matchuppladdning för fullt!
Kanske ska börja med att bortsa tänderna och klä på mig. Brukar vara det mest anständiga att göra.
Söndag på soffan
När Skrutten åkte iväg till huset nu på morgonen så flyttade jag ut täcket och kuddarna till soffan och vaknade till med Nyhetsmorgon på TV:n. Sedan "råkade" jag fastna här lite.
Tyvärr stod de överblivna snacksen från gårdagens lördagsmys alldeles för nära på soffbordet. I och för sig stod colan inte så nära, utan i kylskåpet, men man kan ju inte äta frukostchips och frukostchoklad utan cola light.
I huset pågår just nu köksuppsättning för fullt samt byggande av trappa. Helt sjukt att killarna faktiskt kan bygga en trappa själva. Eller de har ju byggt ett helt hus själva... Men en trappa känns liksom som lite finlir på något sätt. Duktiga är vad de är.
Gällande köksuppsättningen så gjorde jag faktiskt hela ett stycke skåp igår. De är från Ikea så det medföljde ju en manual (eller vad heter de där grejerna man följer?) men ändå, ganska bra jobbat väl? Även fast jag var där hela dagen igår så var det ungefär det jag hjälpte till med, annars satt jag mest och drack julmust (fantastiskt att det fortfarande finns i butik) och kollade när de riktiga kökssnickarna arbetade.
Som när de sågade i baksidan av fel skåp, det skåpet skulle ju vara i tvättstugan och skulle inte alls ha någon bortsågad bit för att passa in eluttag på baksidan, eller när den måttbeställda bänkskivan inte alls passade. Ok nu kanske jag är lite taskig, för de är ju egentligen superduktiga, men lite kul är det faktiskt.
Ännu mer roligt är att iaktta byggarna när de jobbar. Och inte då för deras byggkunskaper, utan för den höga nivån av trams som pågår när dessa bästa vänner jobbar. De behöver inte ens prata med varandra, tramset och skämten liksom går in i varandra helt utan verbal kommunikation. Som publik till det hela är detta mycket underhållande, och som flickvän och vän till det hela så kan man inte tycka annat än att de är gulliga.
Tyvärr stod de överblivna snacksen från gårdagens lördagsmys alldeles för nära på soffbordet. I och för sig stod colan inte så nära, utan i kylskåpet, men man kan ju inte äta frukostchips och frukostchoklad utan cola light.
I huset pågår just nu köksuppsättning för fullt samt byggande av trappa. Helt sjukt att killarna faktiskt kan bygga en trappa själva. Eller de har ju byggt ett helt hus själva... Men en trappa känns liksom som lite finlir på något sätt. Duktiga är vad de är.
Gällande köksuppsättningen så gjorde jag faktiskt hela ett stycke skåp igår. De är från Ikea så det medföljde ju en manual (eller vad heter de där grejerna man följer?) men ändå, ganska bra jobbat väl? Även fast jag var där hela dagen igår så var det ungefär det jag hjälpte till med, annars satt jag mest och drack julmust (fantastiskt att det fortfarande finns i butik) och kollade när de riktiga kökssnickarna arbetade.
Som när de sågade i baksidan av fel skåp, det skåpet skulle ju vara i tvättstugan och skulle inte alls ha någon bortsågad bit för att passa in eluttag på baksidan, eller när den måttbeställda bänkskivan inte alls passade. Ok nu kanske jag är lite taskig, för de är ju egentligen superduktiga, men lite kul är det faktiskt.
Ännu mer roligt är att iaktta byggarna när de jobbar. Och inte då för deras byggkunskaper, utan för den höga nivån av trams som pågår när dessa bästa vänner jobbar. De behöver inte ens prata med varandra, tramset och skämten liksom går in i varandra helt utan verbal kommunikation. Som publik till det hela är detta mycket underhållande, och som flickvän och vän till det hela så kan man inte tycka annat än att de är gulliga.
Ensam eller egentid?
Skrutten har åkt på äventyr i Malmö med jobbet. Väl förtjänat äventyr måste jag säga. Fast än att jag och Skrutten absolut är självständiga individer så är vi ju ändå sambor. Och när den ena sambon inte är hemma så blir det helt plötsligt lite ensammare för den andra sambon...
Nu är jag ju rejält van vid det här laget egentligen för han är ju en ganska upptagen man den där Skrutten och jag kan egentligen inte komma ihåg när han senast bara gick hemma och skrotade. Nej, antingen jobbar han på jobbet eller så jobbar han på huset. Men vanligtvis har jag också jobbat och det brukar inte heller vara fråga om fredag. Så idag känns det kanske lite annorlunda.
Men när dörren stängdes efter att vi pussats hej då där på morgonkvisten så kom egentiden svischandes mot mig. En sådan egentid som kan vara ganska så nice när man är sambor, sådan egentid som kan användas till att göra allt det där som man kanske inte vill göra under gemensamhetstid. Sådant där "underhåll" som man gärna vill göra, men som samtidigt på något mirakulöst sätt aldrig ska märkas att man gör.
Så jag har nu skrubbat ansiktet och lagt ansiktsmask, gjort pedikyr, smörjt in fötterna i olivolja, målat naglarna superrosa, druckit flera alldeles för stora koppar kaffe, kollat på Supernanny med en tår i ögonvrån, surfat runt på otaliga bloggar, läst nya Elle med högsta koncentration, städat i heels (ingen finns ju här för att tala om hur dumt det ser ut), redan nu gjort klart dippen och grönsaksstavarna som ska få förtäras utan konkurrens till kvällens Let´s Dance.
Fast... med risk för att toffla till det hela nu så måste jag ändå erkänna att jag just nu sitteruppkrupen i soffan (med ännu en kopp kaffe)med Skruttens tröja på mig. Och då inte bara för att den är värmande så klart.
Nu är jag ju rejält van vid det här laget egentligen för han är ju en ganska upptagen man den där Skrutten och jag kan egentligen inte komma ihåg när han senast bara gick hemma och skrotade. Nej, antingen jobbar han på jobbet eller så jobbar han på huset. Men vanligtvis har jag också jobbat och det brukar inte heller vara fråga om fredag. Så idag känns det kanske lite annorlunda.
Men när dörren stängdes efter att vi pussats hej då där på morgonkvisten så kom egentiden svischandes mot mig. En sådan egentid som kan vara ganska så nice när man är sambor, sådan egentid som kan användas till att göra allt det där som man kanske inte vill göra under gemensamhetstid. Sådant där "underhåll" som man gärna vill göra, men som samtidigt på något mirakulöst sätt aldrig ska märkas att man gör.
Så jag har nu skrubbat ansiktet och lagt ansiktsmask, gjort pedikyr, smörjt in fötterna i olivolja, målat naglarna superrosa, druckit flera alldeles för stora koppar kaffe, kollat på Supernanny med en tår i ögonvrån, surfat runt på otaliga bloggar, läst nya Elle med högsta koncentration, städat i heels (ingen finns ju här för att tala om hur dumt det ser ut), redan nu gjort klart dippen och grönsaksstavarna som ska få förtäras utan konkurrens till kvällens Let´s Dance.
Fast... med risk för att toffla till det hela nu så måste jag ändå erkänna att jag just nu sitteruppkrupen i soffan (med ännu en kopp kaffe)med Skruttens tröja på mig. Och då inte bara för att den är värmande så klart.
Från provhytten
Ursäkta HM´s mindre rena spegel...
I rosa... (fick följa med hem)
Fick inte följa med, men nu ångrar jag mig lite faktiskt.
Fick följa med hem. Tror kanske att jag använder den nästa gång utan ett linne under som är krånglat över en kjol dock.
Gårdagens
Försöker visa att kjolen liksom är lite puffig, eller hur man ska säga, där framme men vet inte riktigt hur bra de egentligen går. Kjolen har blivit en riktigt favorit och lätt ett av de mest använda plaggen i min garderob. Den är ett reafynd som jag hittade på Sisters i Örebro när jag var där med Myran på besök hösten 08. Stövletterna är en present från fina Skrutten, som vi hittade under vår Malmö-weekend.
Mellis
Tiden tryter...
Jag hade tänkt att visa någon klassisk "dagens" bild, kanske visa någon av dagens shoppingfynd och lite flera bilder från provhytten sedan tänkte jag också berätta om intervjun som jag var på idag, allt förberedande inför intervjun som varit de senaste dagarna och kanske till och med en hel krönika om det här med att söka jobb.
Men sedan så tar det alldeles för lång tid att ladda upp bilder, tid som jag inte har just nu. Så får återkomma till det.
Nu ska jag promenera med hundar och mysa med liten bebis. Kanske ska låta Skrutten mysa denna gången också, men bara en stund, för sedan måste jag stjäla bebisen för jag kan inte få nog av honom.
Men sedan så tar det alldeles för lång tid att ladda upp bilder, tid som jag inte har just nu. Så får återkomma till det.
Nu ska jag promenera med hundar och mysa med liten bebis. Kanske ska låta Skrutten mysa denna gången också, men bara en stund, för sedan måste jag stjäla bebisen för jag kan inte få nog av honom.
Uppe med tuppen
Tuppen vaknar väl klockan sju, är det inte så? I så fall var jag i alla fall uppe med tuppen. En envis sambo tjatade upp mig, trots att jag helst av allt bara ville ligga kvar under täcket och stänga ögonlocken igen.
Fast nu, när jag sitter klar för jobbet framför Nyhetsmorgon och lugnt dricker kaffe, så tycker jag att det där tjatet från Skrutten var riktigt bra. Det verkar som om mina stressmorgonar från förr är som bortblåsta. "Ganska" skönt om jag får säga.
Idag väntar bara halvdag på jobbet, sedan blir det uppsats för hela slanten. Handledaren hörde av sig igår (efter tre veckor sedan senaste inlämning *host host*) och sa att det bara var att köra på. Så det ska jag göra. Det blir dock ingen diplomeringen för min del, det går inte att bli klar till den 12 mars helt enkelt. 12 mars är slutdatum för att få vara med på Juridiska institutionens diplomeringsceremoni i april. Drömmen var ju där ett tag att kunna vara med på diplomeringen och sedan ha gemensam mottagning med vännerna som också tar examen nu i vår. Men så blir det alltså inte.
Men vet ni vad? Istället blir det examensfirande på vårkanten här hemma i Blekinge, och så ska jag bjuda ner (läs tvinga ner) Stockholms-vännerna på besök. Och det skulle verkligen vara alldeles alldeles fantastiskt.
Nu - jobb.
Fast nu, när jag sitter klar för jobbet framför Nyhetsmorgon och lugnt dricker kaffe, så tycker jag att det där tjatet från Skrutten var riktigt bra. Det verkar som om mina stressmorgonar från förr är som bortblåsta. "Ganska" skönt om jag får säga.
Idag väntar bara halvdag på jobbet, sedan blir det uppsats för hela slanten. Handledaren hörde av sig igår (efter tre veckor sedan senaste inlämning *host host*) och sa att det bara var att köra på. Så det ska jag göra. Det blir dock ingen diplomeringen för min del, det går inte att bli klar till den 12 mars helt enkelt. 12 mars är slutdatum för att få vara med på Juridiska institutionens diplomeringsceremoni i april. Drömmen var ju där ett tag att kunna vara med på diplomeringen och sedan ha gemensam mottagning med vännerna som också tar examen nu i vår. Men så blir det alltså inte.
Men vet ni vad? Istället blir det examensfirande på vårkanten här hemma i Blekinge, och så ska jag bjuda ner (läs tvinga ner) Stockholms-vännerna på besök. Och det skulle verkligen vara alldeles alldeles fantastiskt.
Nu - jobb.
Dagens... mat
Skrutten och jag har precis mumsat i oss en liten egengjort knäckebrödsbuffé bestående av knäckemackor med ost, knäckemackor med kokt medwurst och knäckebröd med laxröra och till detta stora koppar med grönt te.
Sambon bytte i och för sig ut sin kopp med grönt te mot en öl. Ölflaskan var grön, så kanske räknas som samma sak? Ganska seriös kvällsmat måste jag säga.
Kvällsmaten fick agera middag för min del. Hade noll och ingen lust när jag kom hem från jobbet för att baka bröd och koka kronärtskockssoppa som det var tänkt. Så det får bli imorgon istället. Ny dag ny energi.
Lunchen gick för övrigt i samma seriösa tecken. Det var i och för sig rester från gårdagens middag, men ändå. Det serverades stekt torsk med valnötspanering, kokta rödbetor, ruccola och getostcreme.
Vuxenpoäng på den.
Sambon bytte i och för sig ut sin kopp med grönt te mot en öl. Ölflaskan var grön, så kanske räknas som samma sak? Ganska seriös kvällsmat måste jag säga.
Kvällsmaten fick agera middag för min del. Hade noll och ingen lust när jag kom hem från jobbet för att baka bröd och koka kronärtskockssoppa som det var tänkt. Så det får bli imorgon istället. Ny dag ny energi.
Lunchen gick för övrigt i samma seriösa tecken. Det var i och för sig rester från gårdagens middag, men ändå. Det serverades stekt torsk med valnötspanering, kokta rödbetor, ruccola och getostcreme.
Vuxenpoäng på den.
Tisdag?
Har gått runt hela dagen och tänkt att det är måndag. Fast det är det ju inte, det är ju tisdag. Verkar som om jag glömde hjärnan hemma idag.
För övrigt så var det väldans mycket att göra på eftermiddagen. Fick efter ett tag spänningshuvudvärk som resultat av sammanbitna käkar, trodde nästan till och med att migränen var på väg där ett tag. Två Alvedon senare så är jag dock tillbaka på banan.
Nu ska jag iväg på långpromenad med vän. Benen ska få efterlängtat få sträcka på sig och huvudet ska få lite efterlängtat syre.
För övrigt så var det väldans mycket att göra på eftermiddagen. Fick efter ett tag spänningshuvudvärk som resultat av sammanbitna käkar, trodde nästan till och med att migränen var på väg där ett tag. Två Alvedon senare så är jag dock tillbaka på banan.
Nu ska jag iväg på långpromenad med vän. Benen ska få efterlängtat få sträcka på sig och huvudet ska få lite efterlängtat syre.
Tisdag?
Har gått runt hela dagen och tänkt att det är måndag. Fast det är det ju inte, det är ju tisdag. Verkar som om jag glömde hjärnan hemma idag.
För övrigt så var det väldans mycket att göra på eftermiddagen. Fick efter ett tag spänningshuvudvärk som resultat av sammanbitna käkar, trodde nästan till och med att migränen var på väg där ett tag. Två Alvedon senare så är jag dock tillbaka på banan.
Nu ska jag iväg på långpromenad med vän. Benen ska få efterlängtat få sträcka på sig och huvudet ska få lite efterlängtat syre.
För övrigt så var det väldans mycket att göra på eftermiddagen. Fick efter ett tag spänningshuvudvärk som resultat av sammanbitna käkar, trodde nästan till och med att migränen var på väg där ett tag. Två Alvedon senare så är jag dock tillbaka på banan.
Nu ska jag iväg på långpromenad med vän. Benen ska få efterlängtat få sträcka på sig och huvudet ska få lite efterlängtat syre.
Förnedran
För några veckor sedan damp det ner ett ovälkommet brev i brevlådan. Det är väl något som man är mindre glad över att få om man är lite lagom åldersnojig. Som jag är.
En klassåterträffsinbjudan. Ack ve denna fasa.
Tio år sedan vi gick ut högstadiet är det minsann.
Jag tog den där inbjudan och kastade i den öppna brasan, så fort det bara gick. Ju mer den brann upp desto mindre behövde jag tänka på att jag faktiskt har lagt tio år bakom mig sedan högstadiet.
Å andra sidan känns det sjukt längesedan man var en liten fjärt som tyckte att man var världens mest vuxna och struttade runt på Mjällby Skola i klass 9a. Det har ju faktiskt hänt en hel del på de där tio åren, tack och lov.
Men jag kan ändå inte riktigt se mig i någon klassåterträffsmiljö. Får lite smått panik när jag tänker på stela konversationer om vad man gör nu för tiden, om eventuell familj och barn eller jobb. Eller, gud förbjude, om det handlar om att visa upp sig. Nej fy, det där verkade inte alls vara min grej.
Sen visade det ju sig att det är en del som ska dit som jag inte träffat på väldigt länge och som det skulle vara väldigt roligt att få träffa igen. Så kanske...
När jag kom fram till att det kanske vore ganska roligt att gå, så kom jag dock snabbt på att jag tappat bort min inbjudan. Eller tappat bort och tappat bort, den försvann ju i elden som jag kastade den i och idag finns bara aska kvar av den.
Så jag fick spendera några pinsamma minuter i telefon till arrangören där jag var tvungen att be om en ny inbjudan. Inte nog med att jag är lite lagom varmt inställd till hela eventet från början liksom.
Suck...
En klassåterträffsinbjudan. Ack ve denna fasa.
Tio år sedan vi gick ut högstadiet är det minsann.
Jag tog den där inbjudan och kastade i den öppna brasan, så fort det bara gick. Ju mer den brann upp desto mindre behövde jag tänka på att jag faktiskt har lagt tio år bakom mig sedan högstadiet.
Å andra sidan känns det sjukt längesedan man var en liten fjärt som tyckte att man var världens mest vuxna och struttade runt på Mjällby Skola i klass 9a. Det har ju faktiskt hänt en hel del på de där tio åren, tack och lov.
Men jag kan ändå inte riktigt se mig i någon klassåterträffsmiljö. Får lite smått panik när jag tänker på stela konversationer om vad man gör nu för tiden, om eventuell familj och barn eller jobb. Eller, gud förbjude, om det handlar om att visa upp sig. Nej fy, det där verkade inte alls vara min grej.
Sen visade det ju sig att det är en del som ska dit som jag inte träffat på väldigt länge och som det skulle vara väldigt roligt att få träffa igen. Så kanske...
När jag kom fram till att det kanske vore ganska roligt att gå, så kom jag dock snabbt på att jag tappat bort min inbjudan. Eller tappat bort och tappat bort, den försvann ju i elden som jag kastade den i och idag finns bara aska kvar av den.
Så jag fick spendera några pinsamma minuter i telefon till arrangören där jag var tvungen att be om en ny inbjudan. Inte nog med att jag är lite lagom varmt inställd till hela eventet från början liksom.
Suck...
Ny vecka. Nya tag.
Även om jag kanske har lite svårt just nu att motivera mig att skriva på den där uppsatsen, det är ju trots allt fortfarande hiskeligt tidigt, så är det precis vad jag gör.
Jag uppsatsar som det så fint heter. Eller jag kan ha kollat klänningarna på nattens Oscarsgala också. Men bara lite.
Den dagen uppsatsen faktiskt är färdig kommer jag hoppa upp och ner och skrika av glädje, köra ärovarv genom staden och starta en egen lite champagnegalopp. Eller något åt det hållet.
Första kaffekoppen har redan sinat (läs hamnat i min mage) så det är nog dags att fylla på. Kan behövas.
Söndagsmiddag
Söndagspromenad
Surfas runt...
_big.jpg "Förstora bilden")
I vår lilla stad finns en fin inredningsbutik Liv Interiör där jag lyckligt nog har fått presentkort (födelsdag, julafton) och nu hålls ögonen öppna för fullt för vad som anländer i butiken. Hittade dessa fina tvättmedelshinkar på deras hemsida.
Fina visst?
Sedan sist...
I fredags tog jag en sallad (ost och skinka med chiliaioli) själv ute på kafé. I mina gamla hemstäder som Uppsala eller Köpenhamn så skulle aldrig fundera över om det är något konstigt i att äta lunch ute ensam, eller ta en fika ensam eller att ens gå på bio ensam. Men i lilla staden Sölvesborg känns det av någon anledning annorlunda, även om det är helt på eget initiativ. Och det kan ju faktiskt vara riktigt skönt ibland.
Och det var det i fredags.
Sen hade jag ju lite "sällskap" i och för sig.
I en av tidningarna hittade jag denna lampan. Kanske skulle passa ovanför matbordet i huset på Grottvägen? Måste höra med de andra i det lilla kollektivet om vad de tycker. Lilla Kollektivet på Grottvägen 3 - är inte det ett gulligt namn?
Fredagskvällen spenderades på bion Farsan. Banken (som jag jobbar på) hade ett event (gällande pension och det orangea kuvertet som har hamnat i de flesta brevlådor den senaste tiden) där man fick se filmen Farsan. Ganska smårolig svensk rulle, men mest roligt var nog att huvudrollsinnehavarens son var väldans lik Skrutten.
På vägen hem lät det ungefär så här: Alltså... Nu kanske det här blir lite konstigt men... var inte du och den där sonen lite lika? - sa jag med ett ganska brett smajl på läpparna. Haha jag satt faktiskt och tänkte precis samma sak - svarade Skrutten.
I och med att bion slutade ganska så tidigt så skulle man ju kunna tänka sig att jag och Skrutten satt uppe länge. Kanske tog ett glas rött vin och pratade om livets alla små egenheter, långt in på småtimmarna. Men nej någon har visst gått och blivit gammal. Klockan 22.45, efter att ha slumrat till på soffan både en och två gånger, så fanns det ingen återvändo- det var sovdags.
Klockan 22.45 vad har hänt?!
Trodde kanske att man kunde skylla tröttheten på en lång jobbvecka, men nja... igår så hände nämligen samma sak. Fast denna kväll höll jag ögonlocken öppna till 23.05. Fast å andra sidan så hade jag gått upp tidigt, varit i stallet, målat lister till huset under sex timmar och sedan myst loss hemma hos Skruttens syster på kvällen. Men ändå liksom...
På tal om det där mysa-lossandet så var det bebismys på högsta nivå igår. Melodifestivalen - Andra chansen var på i bakgrunden, men jag har inte alls någon koll på vilka som gick vidare. Istället så blev jag helt förtrollad av ett litet mirakels underbara ögon. Att en sådan liten varelse kan få ens hjärta att slå volter är helt vansinnigt. Allt han gör är fantastiskt. Gäspar han så tycker jag att han är bäst i världen på att gäspa. Sparkar han med sina små ben så tycker jag att han är den starkaste bebisen i världen. Och gör han något extraordinärt som att le (som antagligen inte är ett leende vid en månads ålder, utan snarare gaser i magen) så spricker man ju nästan. Och då är man inte ens släkt "på riktigt" med det lilla livet.
En av de bästa sakerna med helg-TV är att det ofta visas något slags maraton - exempelvis 16 & Pregnant på MTV eller Biggest Loser på Kanal 5. Söndagsslappande på hög nivå är vad det är. Och det ska det fortsättas med.
TGIF
Idag känns det verkligen så. Vanligtvis så sitter jag ju hemma och skriver uppsats på torsdagar och fredagar (och kan ta det lite lugnare) så då kanske man inte brukar känna lika mycket - åh helg! Mest för att jag egentligen måste skriva lika mycket på helgen som på vardagarna på den där himla uppsatsen.
Denna veckan har jag bytt ut några uppsatsdagar och jobbat (sten)hårt istället på jobbet. Så idag känner jag mig faktiskt lite trött i ögonlocken. Fast tusan vad skönt det har varit att få jobba riktigt ordentligt i en hel vecka. Oj det där kanske lät lite nördigt...
Kan ju vara så att ögonlocken är lite extra tunga för att det blev lite sent igår också, fast vad gör det när man har trevligt?
Schemat för helgen är faktiskt helt tomt. Eventuellt en bio ikväll och självfallet ridning imorgon. Men annars så är det tomt. Känns som om det är något som jag glömt...
Äsch det är det säkert inte!
Denna veckan har jag bytt ut några uppsatsdagar och jobbat (sten)hårt istället på jobbet. Så idag känner jag mig faktiskt lite trött i ögonlocken. Fast tusan vad skönt det har varit att få jobba riktigt ordentligt i en hel vecka. Oj det där kanske lät lite nördigt...
Kan ju vara så att ögonlocken är lite extra tunga för att det blev lite sent igår också, fast vad gör det när man har trevligt?
Schemat för helgen är faktiskt helt tomt. Eventuellt en bio ikväll och självfallet ridning imorgon. Men annars så är det tomt. Känns som om det är något som jag glömt...
Äsch det är det säkert inte!
Suss feat. Kajjan
Kajjan lämnade inte bara över lägenheten till oss, utan även fri tillgång till hennes garderob - lycka är ordet! Hon kanske inte visste att jag faktiskt skulle utnyttja det också, men tji fick hon.
Så idag struttar jag runt i hennes beiga kavaj och mina svarta chinos. Härligt med nyheter i garderoben :)
Mat på bordet
Alldeles för suddigt jag vet...
När man har börjat jobba klockan 07.00 och kommer hem först 20.24 så tycker jag att man förtjänar "mat på bordet". Skrutten fick låda av kvällens middag som var ugnsbakad torsk med citron- och vitlökssås plus lite knaperstekt bacon. Jag höll mig lite GI och körde bara hariconverts (stavning?) till, men Skrutten fick lite välförtjänta kolhydrater i form av osttoast.
Dating in the dark
Sitter i tv-soffan och skrattar så mycket att jag börjar få ont i magen. Jag njuter fortfarande barnsligt mycket av att ha TV, och speciellt när det är premiär för DH ikväll och när det innan dess visas detta vansinnigt roliga program - Dating in the dark.
Det är tre tjejer och tre killar som omväxlande dejtar varandra. Och detta i totalt mörker. Det är hittills (är inne på första reklamen) så himla roligt, handlar nog om att det är så idiotiskt att det blir genialisk. De fumlar runt där inne i mörkret, hittar knaptt vart de ska sitta någonstans, känner på varandra lite oblygt för att försöka få reda på hur den andra ser ut och har framför allt mycket stakiga konversationer.
Fortsättning följer...
Det är tre tjejer och tre killar som omväxlande dejtar varandra. Och detta i totalt mörker. Det är hittills (är inne på första reklamen) så himla roligt, handlar nog om att det är så idiotiskt att det blir genialisk. De fumlar runt där inne i mörkret, hittar knaptt vart de ska sitta någonstans, känner på varandra lite oblygt för att försöka få reda på hur den andra ser ut och har framför allt mycket stakiga konversationer.
Fortsättning följer...
Dagens med Odd Molly
Månadslöfte
Månadslöfte är någonting som man kan köra om man liksom tycker att nyårslöften inte riktigt räcker till, eller kanske att nyårslöften ska hållas så länge - de ska ju hållas ett helt år - så kom jag på att man istället kan använda månadslöften.
Då blir de ju lite kortare i tid, kanske lite lättare att hålla, och sedan så får man ju prova på hela tolv löften under året. Tyvärr kan jag inte komma ihåg vad som lovades i januari, men februari var ju som bekant att inte äta godis. Och jag har faktiskt klarat det - vilket jag inte trodde att jag skulle göra.
Fusk har inträffat vid några tillfällen
Malmö 13/2 - Brownie till dessert vid en tre-rätters på restaurang Victors på Lilla torg
Malmö 14/2 - Chokladboll på Espresso House
Lörby 27/2 - Chips till Melodifestivalen
Den där brownien och chokladbollen var under min och Skruttens weekend till Malmö och det kändes helt enkelt för trist att inte fuska lite. Chipsen var väl kanske lite onödigare, speciellt med tanke på hur nära slutet det var, men vi glömde dippen (till mina grönsaker och dipp) hemma i lördags när vi var hemma hos Skruttens pappa och kollade på Melodifestivalen - det sa *krasch* i mitt huvud och Skrutten tyckte att det var på sin plats att jag fick fuska med chips. Annars hade jag suttit där med ett glas vatten när de andra festade på chips och läsk. Kanske lite svag karaktär, men ändå.
På grund av ovan nämnda fusk så får jag hålla ut till på fredag innan jag ska äta godis igen - och vem vet, jag kanske inte kommer att vilja äta godis igen?
Eller... ok nu kanske jag inte ska ta i. Har ju trots allt skrivit in "godisregn" i kalendern på fredag.
Månadslöftet för mars innehåller inget Beach 2010-tänk utan har egentligen ingen förankring till något viktigt alls. Jag ska helt enkelt tävla i varje tävling som jag ser. Tänk vad många tävlingar man ser på TV eller i tidningar - dessa ska jag delta i. Med viss reservation för vad jag själv tycker är ok att tävla om då så klart.
Kan väl bli spännande?
Frukost i gryningen
Det upptäcktes igår att jag var mycket tröttare, under hela dagen, när jag hade tagit sovmorgon en timme istället för som förra veckan gått upp samtidigt som sambon - hiskeligt tidigt. Så idag gick jag upp strax efter honom och sitter just nu framför Nyhetsmorgon som varvas med Vakna med The Voice, samtidigt som jag försöker lura i den här frukosten i magen - sakta men säkert.
Och ögonen börjar faktiskt att öppnas nu och gäspningarna (oj nu gäspade jag bara för att jag skrev det) börjat att bli allt glesare.
Välkommen mars
Jag frågade precis Skrutten vad han tyckte att jag skulle blogga om denna måndag. Det första förslaget kan jag nog inte ta upp, men sedan kom
Du kan väl berätta om vår iskalla kvällspromenad?
Det bosatta sig lite rastlöshet i min kropp efter middagen, eller kanske var det att ha suttit ner på jobbet hela dagen och sedan krängt resterna från gårdagens middag som råkade vara oxfilé med bea, som gjorde att vi vågade oss utanför dörren och på en liten promenad. För liten var precis bara vad den blev. Det var ju fruktansvärt kallt ute - vad då hade inte våren kommit? Inte? Nä hä.
Eller kanske om träningspasset i lägenheten?
Ja för efter promenaden som blev alldeles för liten så tyckte min sambo att det var på sin plats att utsätta mig för ett lite fyspass. Situps, armhävningar (av alla dess sorter) och rygglyft. Allt det där är ju lagom trevligt i vanliga fall, men ännu mindre trevligt då träningsdeltagaren lider av svår träningsvärk. Det var nämligen bara jag som behagade att dyka upp på ridlektionen i lördags = extra mycket träning för mig. I och för sig fasligt trevligt med privatlektion. Men det där fyspasset gnällde jag mig nog mest igenom.
Om nagellacksfiaskot?
För att piffa till mina numera tråkiga naglar som numera saknar fransk manikyr så tänkte jag måla dem lite fint rött. Det fina röda nagellacket hade dock torkat till ett tråkigt, kletigt gojs som jag försökte måla ut på naglarna. Det åkte bort illa kvickt i alla fall.
Tänk! Det händer ju något stort varje dag.
Nu ska vi busa till det lite här hemma och stanna uppe efter läggdags. Det blir att mysa ner i den rosa Lexington pyjamasen, släcka lamporna och sedan ska vi se premiäravsnittet av Boston Tea Party.
Du kan väl berätta om vår iskalla kvällspromenad?
Det bosatta sig lite rastlöshet i min kropp efter middagen, eller kanske var det att ha suttit ner på jobbet hela dagen och sedan krängt resterna från gårdagens middag som råkade vara oxfilé med bea, som gjorde att vi vågade oss utanför dörren och på en liten promenad. För liten var precis bara vad den blev. Det var ju fruktansvärt kallt ute - vad då hade inte våren kommit? Inte? Nä hä.
Eller kanske om träningspasset i lägenheten?
Ja för efter promenaden som blev alldeles för liten så tyckte min sambo att det var på sin plats att utsätta mig för ett lite fyspass. Situps, armhävningar (av alla dess sorter) och rygglyft. Allt det där är ju lagom trevligt i vanliga fall, men ännu mindre trevligt då träningsdeltagaren lider av svår träningsvärk. Det var nämligen bara jag som behagade att dyka upp på ridlektionen i lördags = extra mycket träning för mig. I och för sig fasligt trevligt med privatlektion. Men det där fyspasset gnällde jag mig nog mest igenom.
Om nagellacksfiaskot?
För att piffa till mina numera tråkiga naglar som numera saknar fransk manikyr så tänkte jag måla dem lite fint rött. Det fina röda nagellacket hade dock torkat till ett tråkigt, kletigt gojs som jag försökte måla ut på naglarna. Det åkte bort illa kvickt i alla fall.
Tänk! Det händer ju något stort varje dag.
Nu ska vi busa till det lite här hemma och stanna uppe efter läggdags. Det blir att mysa ner i den rosa Lexington pyjamasen, släcka lamporna och sedan ska vi se premiäravsnittet av Boston Tea Party.
