GI-frukost
Vitt bröd med smö och två sorters ost, smält också för den delen.
Lördag
Igår så vaknade jag i stallet, nästan bokstavligt talat, man var väl kanske lite trött sedan allt bilresande och flyttande gjorts. Men inte skulle det hålla mig borta från några tidiga lördagstimmar på hästryggen. Och det finns nog inte så många bättre sätt att vakna heller.
Tack och lov hade vissa förbättringar satt sig i min hjärna och ridningen fungerade faktiskt. Det var väl den där galoppen som inte gick att genomföra, erkänner att paniken kom fram och jag nöjer mig med att jag vågade komma upp lite i farterna, så tar jag hela galoppen nästa gång istället. Och på måndag är det dags att hitta ny inspiration när jag publikar Kajjans ridlektion.
Efter ridlektionen åkte jag och Kajjan till grannstaden Karlshamn för att gå på resemässa. Väl passande när vinterkylan aldrig ger med sig, och just nu så är väl en resa till varmare breddgrader ungefär det som kan hålla hoppet uppe. Även om det bara är att åka till en resemässa och få drömma lite.
Innan mässan passade vi på att äta långlunch på underbara Gourmet Grön, som är belagt ute på Östra Piren i Karlshamn, och fick njuta av ekologiska, närproducerade råvaror.
Grillning på egen hand
Kaffe och sötsaker från "gottebordet"
Tack och lov hade vissa förbättringar satt sig i min hjärna och ridningen fungerade faktiskt. Det var väl den där galoppen som inte gick att genomföra, erkänner att paniken kom fram och jag nöjer mig med att jag vågade komma upp lite i farterna, så tar jag hela galoppen nästa gång istället. Och på måndag är det dags att hitta ny inspiration när jag publikar Kajjans ridlektion.
Efter ridlektionen åkte jag och Kajjan till grannstaden Karlshamn för att gå på resemässa. Väl passande när vinterkylan aldrig ger med sig, och just nu så är väl en resa till varmare breddgrader ungefär det som kan hålla hoppet uppe. Även om det bara är att åka till en resemässa och få drömma lite.
Innan mässan passade vi på att äta långlunch på underbara Gourmet Grön, som är belagt ute på Östra Piren i Karlshamn, och fick njuta av ekologiska, närproducerade råvaror.
Grillning på egen hand
Kaffe och sötsaker från "gottebordet"
Uppsala-flytten pics
Suddig bild men...
...det är GPS:en som visar mycket lovande beräknad ankomsttid klockan 23.56. Lovande är ordet!
Underbara Sthlm och dess bilköer...
På väg söderöver
Nu har vi flyttat ut från Hus Nr 13. Själva flyttande gick faktiskt väldigt smidigt och vi var klara två timmar innan besiktningen av lägenheten var planerad. Så vi hann med en långlunch på Mc Donalds också minsann. Extra pluspoäng på den här flytten var att fina Sabbis var Myrans flytthjälp och då fick jag också äran att hänga med henne i några timmar. Även om vi mest bar lådor och pratade flyttstädning.
Man är ju ytterst tacksam för att gårdagen överlevdes, med handen på hjärtat så lovar jag att aldrig ge mig ut på något sådant här äventyr igen. Är inte en helt idyllisk situation att spendera tolv timmar i värsta tänkbara vinterväglag i en flyttbil och ständigt vara på sin vakt för kastvindar, snövallar eller isfläckar på vägen. Det handlade liksom aldrig om att hinna upp i tid eller att oroa sig för att det skulle vara jobbigt att bära möbler eller flyttkartonger, det handlade endast om att faktiskt komma upp till Uppsala med livet i behåll.
Väl i Uppsala så mötte vi upp Myran som satt och pluggade på Juridiska Biblioteket, även kallat JB, och det kändes så konstigt att vara där igen. Självfallet var det underbart att träffa Myran, men biblioteket var inte sig likt. Främst för att de hade byggt om, men sen också för att jag kände ungefär 0% av de som satt och pluggade där.
Jag fick en flashback av alla minnen som handlade om slitsamma timmar inför tentor eller PM-skrivande, otaliga kaffe och ännu fler skratt. Skratt, svett och tårar kanske man kan sammanfatta det som. Och nu kändes det så konstigt att det satt nya människor på "våra" platser. Att andra nu får uppleva de där kaffepauserna och skratten. Det var precis som om jag blev lite arg på de där människorna, lite som om jag ville säga "vilka tror ni att ni är egentligen? tror ni att ni bara kan valsa in här och tro att ni liksom äger stället?!"
Men det hade ju så klart varit ett ganska konstigt beteende. Så jag var istället tyst och tittade mig bara omkring och tänkte att jag minsann kunde gå omkring där som en människa fri från tentaångest eller liknande, som de andra säkert satt där med.
Sen kom jag ihåg den där uppsatsen som jag har kvar att färdigställa...
Efter en snabb vända i några av stadens butiker så satte jag och Skrutten oss med Myran på det gamla stamhaket Barista och njöt av en efterlängtad sojalatte. Njöt gjorde jag också av att få prata och skratta med Myran. Lite ledsamt var det så klart att jag inte hann träffa någon annan i gänget, men det fanns bara inte tidsutrymme för det.
Först hade vi tänkt ätz pizza på kvällen men sedan kom jag på att det var mycket mer passande att ta en tripp till Kött, Kök och bar och äta en riktigt vällagad köttbit med deras fantastiska bea för sista gången.
"För sista gången..." ja det märks kanske att jag har varit och är lite lätt nostalgisk över det här med att ha flyttat från Uppsala. Men det får man kanske vara? Tiden i Uppsala är nu definitivt över och det finns helt enkelt så himla många minnen. Både bra som dåliga. Har man spenderat nästan fem år på samma ställe så blir det ju lätt så. Och allt kommer ju liksom lite tillbaka upp på ytan när det är dags att avsluta det hela.
Och det är helt vansinnigt vad många minnen det egentligen finns. Vilken tid det är som har varit. Just nu tycker jag att det är så häftigt att jag ens vågade flytta ifrån den lilla trygga staden Sölvesborg och börja något helt nytt 67 mil därifrån. Att jag klarat att stå ut, att jag klarat tentapluggen utan att bli helt galen, att jag klarat alla arbetspass på Svenssons krogar utan att bli helt galen, att jag klarat alla människor som faktiskt inte alltid vill en gott, att jag klarat att bryta upp och spendera en tid i Köpenhamn, att jag klarat att sedan återvända för en sista tid - det är tankar som dyker upp.
Sedan tänker jag ju också på hur fantastiskt roligt vi har haft. Dagarna i skolan, kvällarna på förfesterna, de sena nätterna på dansgolven och de ännu senare nätterna på nattöppna matställen eller när tv-kontrollen användes för att blanda drink på efterfesten, alla fikastunder, promenaderna till föreläsningar, bruncherna, restaurangbesöken, kompisarna.
Nu sitter vi i alla fall på väg tillbaka till Blekinge och vår lilla stuga. Det var för övrigt fantastiskt att sova i en lägenhet. Vakna och kunna springa på toaletten "bara så där", i och med att man inte behövde springa in till angränsande boningshus och det fanns ju till och med en tv så frukosten kunde avnjutas framför Nyhetsmorgon.
Skönt att man sänkt kraven "lite" för vad man kallar lyx.
Vi har ju en bit kvar att åka här och kommer inte anlända förrän sent i natt, och det är bilköer och jag har glömt mitt godis där bak i lastutrymmet. Typiskt också!
Fast man ska vara glad för att det inte är snöstorm detta hållet också, det är en sak som är säker.
Man är ju ytterst tacksam för att gårdagen överlevdes, med handen på hjärtat så lovar jag att aldrig ge mig ut på något sådant här äventyr igen. Är inte en helt idyllisk situation att spendera tolv timmar i värsta tänkbara vinterväglag i en flyttbil och ständigt vara på sin vakt för kastvindar, snövallar eller isfläckar på vägen. Det handlade liksom aldrig om att hinna upp i tid eller att oroa sig för att det skulle vara jobbigt att bära möbler eller flyttkartonger, det handlade endast om att faktiskt komma upp till Uppsala med livet i behåll.
Väl i Uppsala så mötte vi upp Myran som satt och pluggade på Juridiska Biblioteket, även kallat JB, och det kändes så konstigt att vara där igen. Självfallet var det underbart att träffa Myran, men biblioteket var inte sig likt. Främst för att de hade byggt om, men sen också för att jag kände ungefär 0% av de som satt och pluggade där.
Jag fick en flashback av alla minnen som handlade om slitsamma timmar inför tentor eller PM-skrivande, otaliga kaffe och ännu fler skratt. Skratt, svett och tårar kanske man kan sammanfatta det som. Och nu kändes det så konstigt att det satt nya människor på "våra" platser. Att andra nu får uppleva de där kaffepauserna och skratten. Det var precis som om jag blev lite arg på de där människorna, lite som om jag ville säga "vilka tror ni att ni är egentligen? tror ni att ni bara kan valsa in här och tro att ni liksom äger stället?!"
Men det hade ju så klart varit ett ganska konstigt beteende. Så jag var istället tyst och tittade mig bara omkring och tänkte att jag minsann kunde gå omkring där som en människa fri från tentaångest eller liknande, som de andra säkert satt där med.
Sen kom jag ihåg den där uppsatsen som jag har kvar att färdigställa...
Efter en snabb vända i några av stadens butiker så satte jag och Skrutten oss med Myran på det gamla stamhaket Barista och njöt av en efterlängtad sojalatte. Njöt gjorde jag också av att få prata och skratta med Myran. Lite ledsamt var det så klart att jag inte hann träffa någon annan i gänget, men det fanns bara inte tidsutrymme för det.
Först hade vi tänkt ätz pizza på kvällen men sedan kom jag på att det var mycket mer passande att ta en tripp till Kött, Kök och bar och äta en riktigt vällagad köttbit med deras fantastiska bea för sista gången.
"För sista gången..." ja det märks kanske att jag har varit och är lite lätt nostalgisk över det här med att ha flyttat från Uppsala. Men det får man kanske vara? Tiden i Uppsala är nu definitivt över och det finns helt enkelt så himla många minnen. Både bra som dåliga. Har man spenderat nästan fem år på samma ställe så blir det ju lätt så. Och allt kommer ju liksom lite tillbaka upp på ytan när det är dags att avsluta det hela.
Och det är helt vansinnigt vad många minnen det egentligen finns. Vilken tid det är som har varit. Just nu tycker jag att det är så häftigt att jag ens vågade flytta ifrån den lilla trygga staden Sölvesborg och börja något helt nytt 67 mil därifrån. Att jag klarat att stå ut, att jag klarat tentapluggen utan att bli helt galen, att jag klarat alla arbetspass på Svenssons krogar utan att bli helt galen, att jag klarat alla människor som faktiskt inte alltid vill en gott, att jag klarat att bryta upp och spendera en tid i Köpenhamn, att jag klarat att sedan återvända för en sista tid - det är tankar som dyker upp.
Sedan tänker jag ju också på hur fantastiskt roligt vi har haft. Dagarna i skolan, kvällarna på förfesterna, de sena nätterna på dansgolven och de ännu senare nätterna på nattöppna matställen eller när tv-kontrollen användes för att blanda drink på efterfesten, alla fikastunder, promenaderna till föreläsningar, bruncherna, restaurangbesöken, kompisarna.
Nu sitter vi i alla fall på väg tillbaka till Blekinge och vår lilla stuga. Det var för övrigt fantastiskt att sova i en lägenhet. Vakna och kunna springa på toaletten "bara så där", i och med att man inte behövde springa in till angränsande boningshus och det fanns ju till och med en tv så frukosten kunde avnjutas framför Nyhetsmorgon.
Skönt att man sänkt kraven "lite" för vad man kallar lyx.
Vi har ju en bit kvar att åka här och kommer inte anlända förrän sent i natt, och det är bilköer och jag har glömt mitt godis där bak i lastutrymmet. Typiskt också!
Fast man ska vara glad för att det inte är snöstorm detta hållet också, det är en sak som är säker.
Denna dag i mitt liv...
Skulle man med all säkerhet vilja att den springer förbi i turbofart. Allt började väl egentligen redan igår när jag förstod att de där varningarna om en snöstorm faktiskt skulle besannas. På eftermiddagen igår var nämligen snöfallet ett faktum och jag kände mest för att luta huvudet lite framåt och ner mot skrivbordet, sikta lite med pannan mot tangentbordet och sedan dunka huvudet gång på gång mot skrivbordsskivan.
Låter kanske lite dramatiskt men var finns rättvisan i att en snöstorm med arktiska vindar drar över vårt land precis de dagarna som vår lilla familj (familjemedlemmarna består av mig och Skrutten då) ska åka hela vägen fram och tillbaka till Uppsala, som upplysningsvis ligger väldigt mycket norröver Blekinge, för att flytta ut från den gamla lägenheten samt träffa uppsatshandledaren.
Varför? Tänkte jag när jag gick i stormvindar mot affären efter jobbet för att köpa matsäck och knappt kunde hålla mig i balans på grund av de starka vindarna.
Varför? Tänkte jag när vi igår mitt när vindarna var som värst och vi var tvungna och åka och hämta den hyrda flyttbilen långt uppe i de småländska skogarna.
Varför? Tänkte jag när vi halv fyra under dagens morgon och det var dags för avfärd och vi kom hela fem meter på uppfarten och sedan fastnade med spinnande däck och utan att komma varken fram eller bak.
Varför? Tänkte jag när vi klockan sju insåg att kastvindarna var för starka och vi för säkerhetsskull var tvungna att stanna tills det värsta blåst över. Parkerade på en Statoil-parkering med snön yrandes utanför bilrutorna kröp jag och Skrutten upp i varandras famnar och sov i någon timme.
Varför? Tänkte jag när vi vaknade och kunde köra vidare men jag insåg att för mycket tid hade spillts och jag fick skicka ett mail till uppsatshandledaren att jag var tvungen att ställa in mötet vi hade bestämt till 13.15.
Nu, efter många timmars kämpande på de svenska vintervägarna, så närmar vi oss Södertälje. Och vem vet, denna fantastiska dag kanske trots allt får ett bra slut?
Låter kanske lite dramatiskt men var finns rättvisan i att en snöstorm med arktiska vindar drar över vårt land precis de dagarna som vår lilla familj (familjemedlemmarna består av mig och Skrutten då) ska åka hela vägen fram och tillbaka till Uppsala, som upplysningsvis ligger väldigt mycket norröver Blekinge, för att flytta ut från den gamla lägenheten samt träffa uppsatshandledaren.
Varför? Tänkte jag när jag gick i stormvindar mot affären efter jobbet för att köpa matsäck och knappt kunde hålla mig i balans på grund av de starka vindarna.
Varför? Tänkte jag när vi igår mitt när vindarna var som värst och vi var tvungna och åka och hämta den hyrda flyttbilen långt uppe i de småländska skogarna.
Varför? Tänkte jag när vi halv fyra under dagens morgon och det var dags för avfärd och vi kom hela fem meter på uppfarten och sedan fastnade med spinnande däck och utan att komma varken fram eller bak.
Varför? Tänkte jag när vi klockan sju insåg att kastvindarna var för starka och vi för säkerhetsskull var tvungna att stanna tills det värsta blåst över. Parkerade på en Statoil-parkering med snön yrandes utanför bilrutorna kröp jag och Skrutten upp i varandras famnar och sov i någon timme.
Varför? Tänkte jag när vi vaknade och kunde köra vidare men jag insåg att för mycket tid hade spillts och jag fick skicka ett mail till uppsatshandledaren att jag var tvungen att ställa in mötet vi hade bestämt till 13.15.
Nu, efter många timmars kämpande på de svenska vintervägarna, så närmar vi oss Södertälje. Och vem vet, denna fantastiska dag kanske trots allt får ett bra slut?
Inte alls typiskt när det ska bäras av till Uppsala i natt...
Det röda = kraftigt snöfall
Från stugan
Ögonen svider...
Det är ju inte särskilt tidigt, men ändå är jag fruktansvärt trött. Vet inte om det beror på att jag "var igång" i över tretton timmar igår, eller om det beror på att jag trots dessa tretton timmar inte kunde somna när huvudet lades på kudden.
Kallt är det också, fjorton minus för att vara korrekt, men detta verkar ju vara ett återkommande problem denna vintern. Behöver jag påpeka ironin igen över att denna vargavinter infaller just denna stugboende vintern? Nä tänkte inte det...
Insomnian (lätt överdrift där) igår berodde antagligen på de tusen tankar på hästar, att våga galoppen på lördag, jobb, uppsats, bilresan till Uppsala natten till torsdag, flytten från Djäknegatan, huset, köket till huset, badrummen till huset, alla resor fram och tillbaka till Ikea som finns kvar, matsäck till resan till Uppsala och så vidare, som for runt i mitt huvud tusen vändor.
Och de där tankarna finns ju av någon konstig anledning kvar när man vaknar, högst konstigt är vad det är.
Fast mitt bland allt det där som man kan kalla tankar av det mer problematiska slaget så finns ändå ett leende på läpparna som är helt omöjligt att sudda bort. Kanske beror just detta på att när saker at the moment känns lite småjobbiga som är det mesta riktigt riktigt bra.
Igår fick jag en ytterst god middag i magen av Kajjan, vi hittade tid till att bara hänga lite (som det så finns heter bland oss ungdomar), de där timmarna i stallet har en förmåga att lysa upp vilken dag som helst, när jag kom hem fanns där en hälsning i brevlådan från Köpenhamn (åh så jag saknar...) och om bara några dagar får jag krama på Myran igen.
Sen fanns det också andra saker som bara gav ren glädje.
Kallt är det också, fjorton minus för att vara korrekt, men detta verkar ju vara ett återkommande problem denna vintern. Behöver jag påpeka ironin igen över att denna vargavinter infaller just denna stugboende vintern? Nä tänkte inte det...
Insomnian (lätt överdrift där) igår berodde antagligen på de tusen tankar på hästar, att våga galoppen på lördag, jobb, uppsats, bilresan till Uppsala natten till torsdag, flytten från Djäknegatan, huset, köket till huset, badrummen till huset, alla resor fram och tillbaka till Ikea som finns kvar, matsäck till resan till Uppsala och så vidare, som for runt i mitt huvud tusen vändor.
Och de där tankarna finns ju av någon konstig anledning kvar när man vaknar, högst konstigt är vad det är.
Fast mitt bland allt det där som man kan kalla tankar av det mer problematiska slaget så finns ändå ett leende på läpparna som är helt omöjligt att sudda bort. Kanske beror just detta på att när saker at the moment känns lite småjobbiga som är det mesta riktigt riktigt bra.
Igår fick jag en ytterst god middag i magen av Kajjan, vi hittade tid till att bara hänga lite (som det så finns heter bland oss ungdomar), de där timmarna i stallet har en förmåga att lysa upp vilken dag som helst, när jag kom hem fanns där en hälsning i brevlådan från Köpenhamn (åh så jag saknar...) och om bara några dagar får jag krama på Myran igen.
Sen fanns det också andra saker som bara gav ren glädje.
Jobbtimmarna avverkade...
Fast det dröjer ett tag till innan det är dags för hemfärd till den lilla stugan. Idag är det måndag och med måndagar följer Kajjans ridlektioner. Så jag hänger kvar inne i "stan" och inväntar att Kajjan kommer hem och sedan ska vi bege oss upp till stallet.
När man följer med kompisen på hennes ridlektioner så blir det ju nästan som om att man får en extra ridlektion "på köpet". Fast å andra sidan så går Kajjan i en mer avancerad grupp, men inspiration hämtas i vart fall.
Just nu känns det som om jag har backat tio år i tiden och är en hästtokig tonåring igen (ok backa lite mer än tio år kanske...), det har till och med gått så långt att jag sprang förbi stadsbiblioteket på lunchen och lånade hem några hästböcker.
Det komiska är att dessa böcker är ett år äldre än jag själv, inte så många pluspoäng till biblioteket för uppdateringen på hästhyllan. Fast å andra sidan så finns det säkerligen tips som fortfarande håller, och framför allt är det bättre än inget!
Är det förresten inte lite typiskt en jurist att tro att lösningen på att övervinna ridrädslan och att återfinna ridsjälvförtroendet ligger i att läsa?
När man följer med kompisen på hennes ridlektioner så blir det ju nästan som om att man får en extra ridlektion "på köpet". Fast å andra sidan så går Kajjan i en mer avancerad grupp, men inspiration hämtas i vart fall.
Just nu känns det som om jag har backat tio år i tiden och är en hästtokig tonåring igen (ok backa lite mer än tio år kanske...), det har till och med gått så långt att jag sprang förbi stadsbiblioteket på lunchen och lånade hem några hästböcker.
Det komiska är att dessa böcker är ett år äldre än jag själv, inte så många pluspoäng till biblioteket för uppdateringen på hästhyllan. Fast å andra sidan så finns det säkerligen tips som fortfarande håller, och framför allt är det bättre än inget!
Är det förresten inte lite typiskt en jurist att tro att lösningen på att övervinna ridrädslan och att återfinna ridsjälvförtroendet ligger i att läsa?
Underbara Odd Molly
Alla bilder är hämtade från Odd Molly´s underbara hemsida som finns här. Och de är som Askungens bal, alldeles alldeles underbara.
Söndagsmys
Välkommen söndag
I stugan firas det söndag som sig bör - med alldeles för mycket kaffe, alldeles för många avsnitt av SATC och alldeles för många timmar i pyjamasbyxorna och ett telefonsamtal med en av de bästa vännerna.
Gällande de där pyjamasbyxorna så funderas det faktiskt ärligt på att inte hoppa ur de där pyjamasbyxorna på hela dagen. De är ju trots allt rosa Lexington pyjamasbyxor som jag fick i födelsedagspresent, och sådana förtjänas väl att bäras ett helt dygn i taget?
I övrigt så har helgen mestadels bestått av den nygamla hästhobbyn och bra filmer. Det var andra ridlektionen för terminen igår, vilken gick uruselt, det var som om allt jag någonsin kunnat om ridning är som bortblåst. Det hjälper ju inte heller att de andra i gruppen inte riktigt verkar uppskatta att ha fått en ny gruppmedlem. Tack och lov hade jag med mig bästa stödet, vars kramar var härliga plåster på såren.
Annars är det faktiskt härligt att gå upp tidigt på lördagar och tillbringa några timmar i stallet. Förhoppningsvis så blir det ännu bättre när lektionerna väl har hjälpt min hjärna att plocka fram den där glömde ridtekniken. Och tänk att jag ens säger att det är härligt att gå upp tidigt en lördag...
Sedan såg vi hela tre, nej faktiskt hela fyra filmer igår (hur det nu är möjligt).
Avatar
Forrest Gump
Dan In Real Life och
Seven
Och alla fyra var riktigt riktigt bra. Avatar, som vi såg på bio i 3D, kammade nog hem första platsen ändå. Men jag hade glömt hur rörande Forrest Gump faktiskt är.
Vågar jag berättade att det syntes tårar i båda mina och pojkvännens ögon? Nä det kanske man inte får nämna.
Frukost/Brunch/Lunch
Gäsp...
Det har faktiskt börjats gäspa här hemma i stugan. Lite konstigt är det för jag är ju inte direkt känd för att börja gäspa strax efter Let´s Dance, snarare så är jag mer känd för vara en oförbätterlig nattuggla och ytterst trött på morgonen.
Men det kanske är med tanke på att det är ridlektion imorgon igen, och denna utspelar sig i gryningen. Eller nästan i alla fall, klockan halv nio är det samling. Och jag har redan börjat bli lite kallsvettig...
Varför skulle jag ge mig in på detta?
Just nu känns det mest som en dålig idé. Spelar inte någon roll hur mycket jag än har längtat till stallet i veckan.
Nej nu känns det hela bara dumt.
Är mest övertygad om att jag kommer att bli avslängd eller i vart fall göra bort mig riktigt ordentligt på lektionen genom att inte komma ihåg någonting från förra gången.
Det värsta är att Kajjan, min mentala coach, har gett sig av från stan denna helgen. Så jag får helt enkelt klara mig själv imorgon.
Usch... Återigen, varför?
Lantis
Idag när jag ivrigt smulade den från frukosten överblivna sconesen och slängde till fåglarna utanför stugan, samtidigt som jag gjorde någon form läte som jag trodde skulle visa fåglarna att jag hade varit där och lagt ut mat, så kom jag att tänka på att jag nog faktiskt gått och blivit lantis.
Det har jag ju i och för sig alltid varit, eller en del av mig i alla fall, men det kanske inte har varit lika påtagligt när jag huserat på Djäknegatan i Uppsala.
På sista tiden har jag börjat lessna rejält på att det kommit ny snö varje morgon. Men vill man vända något som man tycker är jobbigt, och som aldrig verkar ta slut, till något bra så tar man istället vara på vintern. Och det gjorde vi igår när vi fick åka ut i skogen och skjuta lerduvor.
Jag trodde att jag hade tagit ett stort steg när jag övervann min rädsla för att sitta upp på hästryggen igen men när jag nu faktiskt har övervunnit rädslan för vapen så finns det ju nästan inget kvar minsann!
Förutom spindlar och maneter och höjder och mynt och brödsmulor på skärbrädan och... ok det finns kanske en del kvar att jobba på.
Tro det eller ej men det är jag
Vi hade ungefär världens bästa lärare under lerduveskyttet, som inom en snar framtid kommer att bli en underbar pappa, så trots vapen, ammunition och allt det där så kändes allting riktigt tryggt och säkert. Just det, sen hälsade vi på två vildsvin också, de var "ganska" läskiga.
Och för att sammanfatta hela skjutningen så var det faktiskt riktigt coolt. Helt vansinnigt är det vilka krafter som faktiskt finns i ett hagelgevär. Och då använde vi inte ens den värsta sorten.
Efter några timmar började våra magar kurra, så då åkte vi upp till Grundsjön (tror jag att det hette) och grillade korv och drack varm O´boy.
Detta kan mycket väl vara ett av de bästa sätten att ta tillvara på vintern.
Det har jag ju i och för sig alltid varit, eller en del av mig i alla fall, men det kanske inte har varit lika påtagligt när jag huserat på Djäknegatan i Uppsala.
På sista tiden har jag börjat lessna rejält på att det kommit ny snö varje morgon. Men vill man vända något som man tycker är jobbigt, och som aldrig verkar ta slut, till något bra så tar man istället vara på vintern. Och det gjorde vi igår när vi fick åka ut i skogen och skjuta lerduvor.
Jag trodde att jag hade tagit ett stort steg när jag övervann min rädsla för att sitta upp på hästryggen igen men när jag nu faktiskt har övervunnit rädslan för vapen så finns det ju nästan inget kvar minsann!
Förutom spindlar och maneter och höjder och mynt och brödsmulor på skärbrädan och... ok det finns kanske en del kvar att jobba på.
Tro det eller ej men det är jag
Vi hade ungefär världens bästa lärare under lerduveskyttet, som inom en snar framtid kommer att bli en underbar pappa, så trots vapen, ammunition och allt det där så kändes allting riktigt tryggt och säkert. Just det, sen hälsade vi på två vildsvin också, de var "ganska" läskiga.
Och för att sammanfatta hela skjutningen så var det faktiskt riktigt coolt. Helt vansinnigt är det vilka krafter som faktiskt finns i ett hagelgevär. Och då använde vi inte ens den värsta sorten.
Efter några timmar började våra magar kurra, så då åkte vi upp till Grundsjön (tror jag att det hette) och grillade korv och drack varm O´boy.
Detta kan mycket väl vara ett av de bästa sätten att ta tillvara på vintern.
Strykningen klar?
Trodde vi verkligen det? Nä det kan jag tala om att den inte är. Läget är till och med förvärrat, för nu ligger allt som ska strykas framme istället för att i alla fall vara inhängt trots skrynkligheten.
Tänk om man kunde trolla istället... Typ kunna knäppa med fingrarna och så gjordes allt sådant där tråkigt som att städa, stryka och tvätta.
Anledningen till att det inte blev gjort igår var att jag och Skrutten åkte på besök till en annan Hällevikare och hjälpte till med några hyllor som skulle sättas upp på väggen. Själv kanske man inte var så delaktig i själva hyllarbetet utan det stod Skrutten för, jag åt istället den gulligaste glassen på länge - en rosa Hello Kitty-glass. Kan det bli bättre?
Fast i ärlighetens namn så dricker jag hellre kaffe och äter rosa Hello Kitty-glass istället för att stryka.
Tänk om man kunde trolla istället... Typ kunna knäppa med fingrarna och så gjordes allt sådant där tråkigt som att städa, stryka och tvätta.
Anledningen till att det inte blev gjort igår var att jag och Skrutten åkte på besök till en annan Hällevikare och hjälpte till med några hyllor som skulle sättas upp på väggen. Själv kanske man inte var så delaktig i själva hyllarbetet utan det stod Skrutten för, jag åt istället den gulligaste glassen på länge - en rosa Hello Kitty-glass. Kan det bli bättre?
Fast i ärlighetens namn så dricker jag hellre kaffe och äter rosa Hello Kitty-glass istället för att stryka.
Hemma...
Har ganska nyss landat hemma i den lilla stugan, som mysigt nog hade en brasa som fortfarande glödde i kaminen, så det har hoppats i ett par mysbyxor och nu sitter jag bara och laddar för att ta tag strykhögen som har samlat damm i några månader nu.
Kanske har den inte samlat damm för kläderna är instoppade i garderoben, om än skrynkliga. I och för sig kanske det inte ens är en hög då.
För att då vara helt ärlig så laddar jag för att stryka alla de där kläderna som hänger skrynkliga i garderoben. Och med tanke på att jag bara kan använda cirka 50% av min garderob för att resten är skrynkligt så är det ju en del att ta tag i. Suck...
Om det bara fanns något annat som var tvunget att göras...
Är jag inte lite hungrig? Jo minsann det är jag. Där har vi det!
Dags för matlagning helt enkelt.
Spöken, drömmar och varm mjölk
Mina nätter är inte direkt kända för att vara särskilt lugna. Istället är de kända för att vara fyllda av livliga drömmar, ofta av det läskiga slaget, och ständigt förekommande är uppvaknande av de där extra läskiga drömmarna.
I den här stugan som vi just nu huserar, och som jag även är övertygad besöks av spöken då och då, så är det kanske ännu läskigare att drömma läskiga drömmar. Faktum är att jag först vägrade att kolla på skräckfilm i stugan. Sedan när jag släppte på den där vägran och vi kollade på The Village så drömde jag mardrömmar i två nätter i rad.
På tal om de där spökena så har vi kanske inte sett några direkta observationer, men en natt så rasade det snö från taket så det lät som om någon attackerade ena gaveln. Eller vi tror att det var snö som rasade.
I vilket fall så kombinerades antagligen sakerna ovan och Skrutten blev rejält skrämd när jag natten till igår sätter mig upp, stirrar med panik i blicken och frågar "vilka är det som pratar?!".
Vore det ombytta roller hade jag nog flytt från stugan precis i det ögonblicket den natten.
Så som ett hembakt test drack jag varm mjölk innan läggdags igår och minsann inatt var det inga drömmar. Varken läskiga eller oläskiga. Tänka sig!
I den här stugan som vi just nu huserar, och som jag även är övertygad besöks av spöken då och då, så är det kanske ännu läskigare att drömma läskiga drömmar. Faktum är att jag först vägrade att kolla på skräckfilm i stugan. Sedan när jag släppte på den där vägran och vi kollade på The Village så drömde jag mardrömmar i två nätter i rad.
På tal om de där spökena så har vi kanske inte sett några direkta observationer, men en natt så rasade det snö från taket så det lät som om någon attackerade ena gaveln. Eller vi tror att det var snö som rasade.
I vilket fall så kombinerades antagligen sakerna ovan och Skrutten blev rejält skrämd när jag natten till igår sätter mig upp, stirrar med panik i blicken och frågar "vilka är det som pratar?!".
Vore det ombytta roller hade jag nog flytt från stugan precis i det ögonblicket den natten.
Så som ett hembakt test drack jag varm mjölk innan läggdags igår och minsann inatt var det inga drömmar. Varken läskiga eller oläskiga. Tänka sig!
Aj... aj... aj...
aj... aj... aj... aj...
Det är ungefär vad mitt ordförråd har bestått av idag. Jag har jordens träningsvärk i benen idag efter gårdagens ridlektion.
Varför i hela friden glömmer man att stretcha?!
Jag anade ju att jag skulle ha träningsvärk eftersom ridning ändå är bra träning, speciellt för benen, och sedan så har jag inte varit ute på slingan sedan slutet på november någongång. Och sedan som jag nämnt innan så var jag så trött i benen efter ridlektionen att jag nästan föll ihop när jag hoppade ner från hästapollen.
Men om jag hade kommit ihåg att stretcha så hade det ju kanske gjort lite mindre ont idag.
Vet ni vad det "bästa" är?
Andra dagen brukar ju som bekant vara värst.
Åh....
Bloggar
Jag satt precis och funderade på ungefär hur många bloggar det finns i Sverige. Eller kanske till och med i hela världen. Finns det någon statistik?
Många är nog vad statistiken säger.
Och alla handlar de om olika saker, många om samma saker fast på olika sätt och inblickar i olika människors liv.
Det var när jag upptäckte en gammal väns blogg som jag började undra över denna lilla blogg. Den där andra bloggen skulle handla om allt annat än bilder på husdjur eller barn. Tanken som slog mig då är att min blogg antagligen är precis det där senare. Det som helt plötsligt lät mycket tråkigare.
I och för sig har jag inga barn. Men husdjuren de dyker upp titt som tätt. Saken är ju den att denna blogg, om man nu måste definiera allt här i livet, så handlar den om vad som händer precis nu i mitt liv. Eller i vart fall en del av det.
I somras så var det kanske mycket mer fest och sena utekvällar, i våras var det ett liv i Uppsala och Stockholm och nu är det ett liv i en liten stugan i en väntan på att ett hus ska bli klart här ute på landet i den lilla staden i det lilla länet. Och allting började ju faktiskt en gång i tiden som en reseblogg under utbytestiden i Köpenhamn.
Det fina är ju faktiskt att man får lov att skriva om precis vad man vill och alla som läser får välja om man ska fortsätta eller inte.
Själv så kan jag tycka att det är precis lika roligt att läsa Elin Klings modeblogg som att läsa en kompis reseblogg.
Finns det hjärterum så finns det stjärterum visst?
Många är nog vad statistiken säger.
Och alla handlar de om olika saker, många om samma saker fast på olika sätt och inblickar i olika människors liv.
Det var när jag upptäckte en gammal väns blogg som jag började undra över denna lilla blogg. Den där andra bloggen skulle handla om allt annat än bilder på husdjur eller barn. Tanken som slog mig då är att min blogg antagligen är precis det där senare. Det som helt plötsligt lät mycket tråkigare.
I och för sig har jag inga barn. Men husdjuren de dyker upp titt som tätt. Saken är ju den att denna blogg, om man nu måste definiera allt här i livet, så handlar den om vad som händer precis nu i mitt liv. Eller i vart fall en del av det.
I somras så var det kanske mycket mer fest och sena utekvällar, i våras var det ett liv i Uppsala och Stockholm och nu är det ett liv i en liten stugan i en väntan på att ett hus ska bli klart här ute på landet i den lilla staden i det lilla länet. Och allting började ju faktiskt en gång i tiden som en reseblogg under utbytestiden i Köpenhamn.
Det fina är ju faktiskt att man får lov att skriva om precis vad man vill och alla som läser får välja om man ska fortsätta eller inte.
Själv så kan jag tycka att det är precis lika roligt att läsa Elin Klings modeblogg som att läsa en kompis reseblogg.
Finns det hjärterum så finns det stjärterum visst?
Snabba Cash
Filmen som alla bara måste se om man läst boken. Ikväll är det vår tur. Fredagsmössen alltså.
Så nu har dagen bestått av en ridlektion i gryningen (min otur är att min grupps lektioner är lördagar klockan halv nio), sedan en långfika med tjejerna och avlämning av lunch efter detta till två hungriga snickare som var och snickrade på det framtida huset.
Det råkade bli ett titt på Paradise Hotel sedan också, måste sluta titta på det där, men kan bara inte.
Nu ligger Skrållan i mitt knä och verkar vilja ligga kvar där ett tag, men tyvärr måste hon flytta sig för jag har varken smink eller ordentliga kläder och vi ska åka hemifrån om tio minuter.
Herregud hur ska detta gå?
Om tio minuter är det avfärd in mot staden och middag med gänget efterföljt av:
Så nu har dagen bestått av en ridlektion i gryningen (min otur är att min grupps lektioner är lördagar klockan halv nio), sedan en långfika med tjejerna och avlämning av lunch efter detta till två hungriga snickare som var och snickrade på det framtida huset.
Det råkade bli ett titt på Paradise Hotel sedan också, måste sluta titta på det där, men kan bara inte.
Nu ligger Skrållan i mitt knä och verkar vilja ligga kvar där ett tag, men tyvärr måste hon flytta sig för jag har varken smink eller ordentliga kläder och vi ska åka hemifrån om tio minuter.
Herregud hur ska detta gå?
Om tio minuter är det avfärd in mot staden och middag med gänget efterföljt av:
Saturday
För lite mer än en timme sedan så satt jag och luktade allt annat än hallon, snarare så luktade jag... häst.
Anledningen till hästlukten var dels att jag inte hade duschat. Och kanske den mest bärande faktorn var kanske att jag inte duschat sedan jag varit i stallet på min första ridlektion.
Tack vare stor assistans av fina Kajjan så har jag återigen vågat mig upp på hästryggen och ska nu börja ta ridlektioner på ridskolan.
Efter en timme, eller det var kanske till och med ännu mindre men anywhoo..., så var jag så trött i benen att när jag hoppade ner från Bell (hästen) så vek de sig och jag hamnade nästan raklång på marken, det var liksom ingen kraft kvar i benen.
Kajjan lyckades knäppa en bild i farten
Anledningen till hästlukten var dels att jag inte hade duschat. Och kanske den mest bärande faktorn var kanske att jag inte duschat sedan jag varit i stallet på min första ridlektion.
Tack vare stor assistans av fina Kajjan så har jag återigen vågat mig upp på hästryggen och ska nu börja ta ridlektioner på ridskolan.
Efter en timme, eller det var kanske till och med ännu mindre men anywhoo..., så var jag så trött i benen att när jag hoppade ner från Bell (hästen) så vek de sig och jag hamnade nästan raklång på marken, det var liksom ingen kraft kvar i benen.
Kajjan lyckades knäppa en bild i farten
Date night
Fredag
Fredag, och ledig dag, är vad det är idag.
Är faktiskt på ovanligt gott humör. Kanske en del ledighet, en stor del att jag i dagarna har haft långa underbara telefonsamtal med Stockholms-vänner och sedan också en stor del att jag precis har målat naglarna. Nu kanske glädjen inte är just över att naglarna är målade utan snarare varför naglarna målades.
Och grunden till detta är att jag är utbjuden på dejt ikväll. Om lite mer än en timme så är det sagt att jag ska bli upphämtad.
Det hela är mycket mystiskt och hemlighetsfullt, precis så som jag gillar det.
Nu återstår bara den där problematiska delen gällande vad i hela friden jag ska ha på mig...
Är faktiskt på ovanligt gott humör. Kanske en del ledighet, en stor del att jag i dagarna har haft långa underbara telefonsamtal med Stockholms-vänner och sedan också en stor del att jag precis har målat naglarna. Nu kanske glädjen inte är just över att naglarna är målade utan snarare varför naglarna målades.
Och grunden till detta är att jag är utbjuden på dejt ikväll. Om lite mer än en timme så är det sagt att jag ska bli upphämtad.
Det hela är mycket mystiskt och hemlighetsfullt, precis så som jag gillar det.
Nu återstår bara den där problematiska delen gällande vad i hela friden jag ska ha på mig...
Fikastund
It´s a small world
Världen är stor nog att rymma städer på andra sidan jordklotet som till exempel Singapore. Vilket för övrigt är en av världens bästa städer.
Sen är studenter faktiskt så priviligerade, om vi tar chansen, att vi kan få åka som utbytesstudenter till andra länder. Man kan till exempel åka till Singapore. Eller så kan man kanske åka till Köpenhamn som jag gjorde.
Köpenhamn känns kanske vid första intrycket som ett ganska fegt val när det gäller att välja land att åka på utbyte till. Känns helt klart mer "vågat" att åka långt bort till USA eller varför inte Australien? Men några olika faktorer, så som att den juridiska institutionen på Uppsala Universitet slarvade bort min ansökan bland annat, gjorde att mitt val av utbytesland föll på Köpenhamn.
Jag kommer ihåg hur nedrans nervös jag var när jag skulle åka. Just då kändes Köpenhamn, även om det ligger i vårt grannland, som väldigt väldigt långt borta. Sen råkade det bli så att min utbytestermin var en av de bästa terminerna och perioderna i mitt liv. Och något i mig kommer nog alltid att längta tillbaks.
Så därför är jag extra glad när jag vet att jag just nu har kompisar som befinner sig mitt i sin utbytestid, vilket för oss tillbaka till Singapore (snygg övergång visst?). För jag har inte mindre än hela två stycken kompisar som befinner sig i den asiatiska världsdelen.
En av kompisarna är en Blekinge-kompis och en är en Uppsala-kompis. Efter att ha studerat resedagbok respektive blogg så fick jag mig en aning att de kanske var på samma plats. Och sedan dök det upp ett bildbevis på facebook (denna moder till information) som visade att 2 x Sofia är i Singapore och tillsammans!
Världen är bra liten ibland.
Sen är studenter faktiskt så priviligerade, om vi tar chansen, att vi kan få åka som utbytesstudenter till andra länder. Man kan till exempel åka till Singapore. Eller så kan man kanske åka till Köpenhamn som jag gjorde.
Köpenhamn känns kanske vid första intrycket som ett ganska fegt val när det gäller att välja land att åka på utbyte till. Känns helt klart mer "vågat" att åka långt bort till USA eller varför inte Australien? Men några olika faktorer, så som att den juridiska institutionen på Uppsala Universitet slarvade bort min ansökan bland annat, gjorde att mitt val av utbytesland föll på Köpenhamn.
Jag kommer ihåg hur nedrans nervös jag var när jag skulle åka. Just då kändes Köpenhamn, även om det ligger i vårt grannland, som väldigt väldigt långt borta. Sen råkade det bli så att min utbytestermin var en av de bästa terminerna och perioderna i mitt liv. Och något i mig kommer nog alltid att längta tillbaks.
Så därför är jag extra glad när jag vet att jag just nu har kompisar som befinner sig mitt i sin utbytestid, vilket för oss tillbaka till Singapore (snygg övergång visst?). För jag har inte mindre än hela två stycken kompisar som befinner sig i den asiatiska världsdelen.
En av kompisarna är en Blekinge-kompis och en är en Uppsala-kompis. Efter att ha studerat resedagbok respektive blogg så fick jag mig en aning att de kanske var på samma plats. Och sedan dök det upp ett bildbevis på facebook (denna moder till information) som visade att 2 x Sofia är i Singapore och tillsammans!
Världen är bra liten ibland.
En ny lärdom
Visste ni att år 1922 så var det folkomröstning i Sverige och hela 49% röstade för ett totalt alkoholförbud?
Inte så troligt att det skulle bli samma resultat idag. Å andra sidan så trodde jag kanske att de drack ännu mer på den tiden...
Sen är det ju så klart en fråga om hur många och speciellt vilka som fick rösta på denna tiden.
Inte så troligt att det skulle bli samma resultat idag. Å andra sidan så trodde jag kanske att de drack ännu mer på den tiden...
Sen är det ju så klart en fråga om hur många och speciellt vilka som fick rösta på denna tiden.
Innan idag...
...så var jag på familjebesök hos lillebror. Förutom att hitta två par nya glasögon till lillebror, ett superfynd på H&M och inhandlande av ett väldigt mycket sött plagg till Skruttens systerbarn som anländer om några veckor så var vi och åt lite thaimat.
Efter middagen fick vi var sin fortune cookie och det är faktiskt lika kul varje gång. Vet inte varför egentligen. De smakar ju ganska illa och är absolut massproduced. Ännu roligare var nästan när mor sa "nä jag fick ingen...", men en ganska besviken röst. Saken var ju den att hon inte förstod att lappen (eller mer riktigt spådomen) fanns inuti kakan. Då tyckte vi kids att hon allt var lite galen.
I min stod det A thrilling time awaits you - mucho mucho spännande!
Alternativ nummer två
Ja. Så är det.
Det var tyvärr alternativ nummer två, alltså att skadan var värre och mer komplicerad än de först trodde som blev svaret efter operationen igår.
Så Skrutten har nu några ärr efter en titthålsoperation och får istället vila upp sig några dagar istället för några veckor.
Operationen filmades och detta skickades sedan upp till någon specialist i Stockholm. Det är nu denna specialist som vi väntar på.
Vi kan åka till Stockholm, hon eller han kunde eventuellt komma ner till Blekinge - vilket som så är det dags att fixa det där knäet.
Självfallet så börjar min juristhjärna direkt leta efter tillfällen då sjukvården kanske har brustit i detta fallet. Blir väl någon försvarsinstinkt antar jag. Tycker ju bara så himla synd om den där älskade pojkvännen.
Det var tyvärr alternativ nummer två, alltså att skadan var värre och mer komplicerad än de först trodde som blev svaret efter operationen igår.
Så Skrutten har nu några ärr efter en titthålsoperation och får istället vila upp sig några dagar istället för några veckor.
Operationen filmades och detta skickades sedan upp till någon specialist i Stockholm. Det är nu denna specialist som vi väntar på.
Vi kan åka till Stockholm, hon eller han kunde eventuellt komma ner till Blekinge - vilket som så är det dags att fixa det där knäet.
Självfallet så börjar min juristhjärna direkt leta efter tillfällen då sjukvården kanske har brustit i detta fallet. Blir väl någon försvarsinstinkt antar jag. Tycker ju bara så himla synd om den där älskade pojkvännen.
En sjukhusvistelse
I skrivande stund sitter jag i en kafeteria på Blekingesjukhuset Karlshamn. Omysigare miljö får man nog leta efter. Varför måste just sjukhuskafeterior vara så urbota tråkiga? Är det inte just dessa kafeterior som behöver vara allt annat än tråkiga?
Upplyftande! Det är vad de skulle vara. Men icke.
Kanske kan det vara så att humöret spelar in en del också. Mitt humör alltså.
För i samma skrivande stund så ligger Skrutten på operationsbordet och någon läkare rotar runt i hans knä. Och självfallet är humöret bara en stor oro.
Under förberedelserna till operationen, när Skrutten fick byta om till sjukhuspyjamas och de ritade massor på hans knä, så gjorde de också en undersökning. Under denna undersökning så var även en ny läkare med, som skulle vara med under operationen senare också.
Denna läkare böjer och bänder på det onda knäet, antagligen för att känna åt vilket håll det var löst och vad som egentligen kan tänkas vara trasigt. Har man ett knä där någonting är av, så som ett ledband eller korsband eller vad som helst egentligen, så vill man nog inte att någon ska dra så det knakar i det eller böja det åt precis det håll som det gör som ondast. Men det tyckte visst läkaren var en bra idé.
Skrutten såg förvånadsvärt lugn ut och sa inte ett endaste knyst. Jag ville mer sparka undan läkarens knä så han själv kunde få känna hur det känns.
För det första skulle det antagligen konstituera en straffbar gärning och sen skulle det nog inte riktigt hjälpa Skrutten så himla mycket. Så jag avstod.
Mitt under det där böjandet och knakandet så händer ungefär det som man sist vill ska hända. Läkaren får en sådan där bekymrad rynka mellan ögonbrynen och säger "hmm..." följt av ett "ja... det här kanske är lite mer komplicerat än vi först trodde".
Två saker kan just nu hålla på att hända:
1. De öppnar knäet med en titthålsoperation och ser att det är ett muskelfäste eller ledband som är av och åtgärdar det direkt. Vi kan sedan åka hem och vila upp Skrutten och efter några veckor gå tillbaka till det liv som var innan den där fotbollsmatchen den 19 september.
2. De öppnar knäet med en titthålsoperation och upptäcker att det är en kombinerad skada på både ledband och korsband och de måste då skicka Skrutten och hans trasiga knä till en specialist i Malmö. Då är det högst oklart när vi kan vila upp Skrutten och när det där livet innan fotbollsmatchen den 19 september kan tas tillbaka.
Behöver jag säga att det är det första av de två alternativen som jag sitter här och hoppas och ber för?
Upplyftande! Det är vad de skulle vara. Men icke.
Kanske kan det vara så att humöret spelar in en del också. Mitt humör alltså.
För i samma skrivande stund så ligger Skrutten på operationsbordet och någon läkare rotar runt i hans knä. Och självfallet är humöret bara en stor oro.
Under förberedelserna till operationen, när Skrutten fick byta om till sjukhuspyjamas och de ritade massor på hans knä, så gjorde de också en undersökning. Under denna undersökning så var även en ny läkare med, som skulle vara med under operationen senare också.
Denna läkare böjer och bänder på det onda knäet, antagligen för att känna åt vilket håll det var löst och vad som egentligen kan tänkas vara trasigt. Har man ett knä där någonting är av, så som ett ledband eller korsband eller vad som helst egentligen, så vill man nog inte att någon ska dra så det knakar i det eller böja det åt precis det håll som det gör som ondast. Men det tyckte visst läkaren var en bra idé.
Skrutten såg förvånadsvärt lugn ut och sa inte ett endaste knyst. Jag ville mer sparka undan läkarens knä så han själv kunde få känna hur det känns.
För det första skulle det antagligen konstituera en straffbar gärning och sen skulle det nog inte riktigt hjälpa Skrutten så himla mycket. Så jag avstod.
Mitt under det där böjandet och knakandet så händer ungefär det som man sist vill ska hända. Läkaren får en sådan där bekymrad rynka mellan ögonbrynen och säger "hmm..." följt av ett "ja... det här kanske är lite mer komplicerat än vi först trodde".
Två saker kan just nu hålla på att hända:
1. De öppnar knäet med en titthålsoperation och ser att det är ett muskelfäste eller ledband som är av och åtgärdar det direkt. Vi kan sedan åka hem och vila upp Skrutten och efter några veckor gå tillbaka till det liv som var innan den där fotbollsmatchen den 19 september.
2. De öppnar knäet med en titthålsoperation och upptäcker att det är en kombinerad skada på både ledband och korsband och de måste då skicka Skrutten och hans trasiga knä till en specialist i Malmö. Då är det högst oklart när vi kan vila upp Skrutten och när det där livet innan fotbollsmatchen den 19 september kan tas tillbaka.
Behöver jag säga att det är det första av de två alternativen som jag sitter här och hoppas och ber för?
Dagens middag
Bestod av lättlagade räkor med aioli. Vi förberedde oss för morgondagens operation genom att äta oss alldeles proppmätta. Skrutten får nämligen varken äta eller dricka efter klockan 24 idag.
Sen får han inte snusa heller, men det är ju inte direkt något negativt.
Så klockan tio imorgon ska vi se till att få det där onda knäet fixat. Har hört att doktorn har tänkt att skära i min älskade pojkvän (Skrutten alltså) men får se om jag tillåter det där.
Sen får han inte snusa heller, men det är ju inte direkt något negativt.
Så klockan tio imorgon ska vi se till att få det där onda knäet fixat. Har hört att doktorn har tänkt att skära i min älskade pojkvän (Skrutten alltså) men får se om jag tillåter det där.
Ikea Svågertorp
Feststund
Kallt i stugan?
Morgonstund
Dagen
Det mesta angående vad dagen har gått ut på förklaras nog bäst genom ett utdrag från smskonversation mellan mig och Skrutten under förmiddagen och han frågade vad jag gjorde för någonting.
Mitt svar blev: "Jo jag gör precis som vilken 25-årig tjej som helst 2010 - tar på mig raggsockar och täckjacka inomhus för att hålla värmen samtidigt som jag försöker elda upp från de 13 grader som det nu är i stugan, samtidigt som jag försöker elda ansvarsfullt (max 3 kg ved per timme sägs det) och sedan så släcker jag ner alla elslukande saker som fläkten, adventsljusstakarna och alla lampor för att elpriset har enligt ryktet gått upp från 70 öre till hiskeliga 10 kr. Vad ska jag säga? Det där Stockholmslivet känns ganska långt borta..."
Han tyckte mer att det lät som om vi levde på 1800-talet.
Det kallas inte tur när den kallaste vinterns sedan 1983 infaller just den vintern som vi bor i en liten stuga i väntan på att huset ska bli klart.
Nu ska jag och Skrutten alldeles strax åka in till den stora staden för att fira att det är fredag. Detta gör vi genom att, enligt Skruttens planering, basta hemma hos Syster-skrutt klockan 16.30, rulla oss i snön klockan 17.02, sedan basta vidare till 18.30 och pizzaätningen kommer att inträffa klockan 19.00. Då har vi lite tid att smälta maten innan vi bänkar oss i tv-sofforna för att avnjuta premiäravsnittet av Let´s Dance klockan 20.00.
Verkar som om någon har fått ett planeringsanfall.
Mitt svar blev: "Jo jag gör precis som vilken 25-årig tjej som helst 2010 - tar på mig raggsockar och täckjacka inomhus för att hålla värmen samtidigt som jag försöker elda upp från de 13 grader som det nu är i stugan, samtidigt som jag försöker elda ansvarsfullt (max 3 kg ved per timme sägs det) och sedan så släcker jag ner alla elslukande saker som fläkten, adventsljusstakarna och alla lampor för att elpriset har enligt ryktet gått upp från 70 öre till hiskeliga 10 kr. Vad ska jag säga? Det där Stockholmslivet känns ganska långt borta..."
Han tyckte mer att det lät som om vi levde på 1800-talet.
Det kallas inte tur när den kallaste vinterns sedan 1983 infaller just den vintern som vi bor i en liten stuga i väntan på att huset ska bli klart.
Nu ska jag och Skrutten alldeles strax åka in till den stora staden för att fira att det är fredag. Detta gör vi genom att, enligt Skruttens planering, basta hemma hos Syster-skrutt klockan 16.30, rulla oss i snön klockan 17.02, sedan basta vidare till 18.30 och pizzaätningen kommer att inträffa klockan 19.00. Då har vi lite tid att smälta maten innan vi bänkar oss i tv-sofforna för att avnjuta premiäravsnittet av Let´s Dance klockan 20.00.
Verkar som om någon har fått ett planeringsanfall.
Svart
Dagens lunch matchar (stavas det så?) dagens outfit på naglarna.
Och så klart skulle jag aldrig få för mig att kolla på Paradise Hotel på Tv6 Play - självfallet inte!
December i bilder
Det snöar... igen!
Middag x 2
Lite skillnad på middagsportionerna kanske?
Plåster
Idag har jag lärt mig två saker:
1. Om man är sämst på att beställa nageltid i tid får man ta till alternativa lösningar
2. Alternativa lösningar är inte alltid så fungerande
Våren snart här - visst?
6 februari
Mitt mellan beslutsmakeriet kring vad gänget ska hitta på ikväll så kom jag på vad som är allra bäst (eller ja typ i alla fall) med att det är ett nytt år.
2010 = Melodifestivalen 2010!!
2010 = Melodifestivalen 2010!!
Lördag
I och med att det nya året har inletts med en ordentlig förkylning så har även denna dag varit väldigt lugn.
Gårdagens mest jobbiga händelser var att äta pizzan (som jag inte ens hjälpte till att hämta) och byta filmer i dvd:n. Och denna dag har inte heller krävt några stora kraftansträngningar, i och för sig har vi lyckats ta oss ut på en långpromenad.
Gårdagens mest jobbiga händelser var att äta pizzan (som jag inte ens hjälpte till att hämta) och byta filmer i dvd:n. Och denna dag har inte heller krävt några stora kraftansträngningar, i och för sig har vi lyckats ta oss ut på en långpromenad.
Framtida kök
Dagen innan årets sista dag åkte det framtida kollektivet på Grottvägen 3 och köpte kök på Ikea. Jag och Skrutten hade ju ínte tänkt att stanna i vår lilla stuga för all framtid, nej i vår kommer det stå en 1,5 plans villa inflyttningsklar cirka i mars/april.
Att det var tänkt att inflyttningen redan skulle vara gjord det behöver vi ju inte prata lika högt om.
Det togs i alla fall en trip till nya Ikea i Svågertorp, vilket var enormt stort, och stod i hela 2,5 timmar och ritade och beställde kök med en säljare.
Resultatet (ritningen ses ovan) blev ett högblankt-mörkgrått kök, tror att namnet var ABSTRAKT, och det kommer nog bli riktigt bra. Och tänk att vi inte ens hade några problem att enas?
Vi fyra (två par) som ska bo ihop ett tag (det hela är lite av en affärsidé) kan ha svårt nog att förklara varför vi ska leva kollektivt, men jag kan knappt tänka mig hur mycket den stackars säljaren måste funderat över hur saker hängde ihop när vi hela tiden talade i "vi-form".
Nyårsafton 2009
Ungefär så här ser det ut när man lagar soppa för tio personer i en stuga på 26 kvadratmeter. Men god blev den i alla fall.
Efter att det ursprungliga värdparet gått och fått vinterkräksjukan så flyttade vi hela nyårskalaset hem till Becka istället.
Kvällens meny bestod av kronärtskockssoppa med chilifrästa räkor och riven parmesan till förrätt, tre sorts kött med sallad och potatisgratäng till varmrätt och en tobleroneparfait till dessert - som var så god att samtliga middagsgäster tystnade och bara koncentrerade sig på att äta (och njuta) - Kajjan you did gooood!
En tipsrunda och en omgång hemmagjort Jeopardy senare var det dags att trotsa kylan och fira in det nya året - som sig bör med bubbel, kramar och raketer.
Till klockan cirka klockan tre på morgonen höll vi ut. Självfallet var det helt omöjligt att få tag i en taxi så tur var väl att värdparet hade en sovplats över, för hem till stugan kunde vi inte ta oss i alla fall.
Vi smög sedan upp ganska tidigt denna första dag på 2010 och gav värdarna en trevlig överraskning genom att diska upp allt från kvällen innan och sedan begav vi oss till vår lilla stuga.
Där ligger vi nu i soffan framför en brasa och gör det man gör bäst i denna stugan - kollar på Vänner-avsnitt. Kan helt ärligt säga att det inte är några pigga figurer här hemma. Snarare är det två personer som är mycket trötta efter endast fyra timmars sömn, som häller i sig cola och struntar i allt vad nyttigt heter gällande matintag.
Gårdagens outfit
