husnrtretton

Idag när jag ivrigt smulade den från frukosten överblivna sconesen och slängde till fåglarna utanför stugan, samtidigt som jag gjorde någon form läte som jag trodde skulle visa fåglarna att jag hade varit där och lagt ut mat, så kom jag att tänka på att jag nog faktiskt gått och blivit lantis.

Det har jag ju i och för sig alltid varit, eller en del av mig i alla fall, men det kanske inte har varit lika påtagligt när jag huserat på Djäknegatan i Uppsala.

På sista tiden har jag börjat lessna rejält på att det kommit ny snö varje morgon. Men vill man vända något som man tycker är jobbigt, och som aldrig verkar ta slut, till något bra så tar man istället vara på vintern. Och det gjorde vi igår när vi fick åka ut i skogen och skjuta lerduvor.

Jag trodde att jag hade tagit ett stort steg när jag övervann min rädsla för att sitta upp på hästryggen igen men när jag nu faktiskt har övervunnit rädslan för vapen så finns det ju nästan inget kvar minsann!

Förutom spindlar och maneter och höjder och mynt och brödsmulor på skärbrädan och... ok det finns kanske en del kvar att jobba på.


Tro det eller ej men det är jag


Vi hade ungefär världens bästa lärare under lerduveskyttet, som inom en snar framtid kommer att bli en underbar pappa, så trots vapen, ammunition och allt det där så kändes allting riktigt tryggt och säkert. Just det, sen hälsade vi på två vildsvin också, de var "ganska" läskiga.

Och för att sammanfatta hela skjutningen så var det faktiskt riktigt coolt. Helt vansinnigt är det vilka krafter som faktiskt finns i ett hagelgevär. Och då använde vi inte ens den värsta sorten.

Efter några timmar började våra magar kurra, så då åkte vi upp till Grundsjön (tror jag att det hette) och grillade korv och drack varm O´boy.

Detta kan mycket väl vara ett av de bästa sätten att ta tillvara på vintern.