husnrtretton

Här är lillskruttan inte mer än nio veckor gammal och hade varit hos oss endast en vecka.

Strössel är inte alls nio veckor gammal längre, utan istället snart nio månader. Och det är nu dags att starta på Brukshundklubben med henne. Någon valpkurs finns inte längre, utan nu för tiden heter det Allmän Lydnad 1. Varför vet jag inte, men så är det. Och visst någon valp är Strössel inte längre, utan hon har faktiskt hunnit gått och blivit en unghund.

Bläddrandes bland bilderna från när hon var liten blev jag lite valpsjuk - igen. Hur liten och otroligt söt hon var vår lilla skrutta när vi hämtade hem henne, och känslan av att sitta där i bilen hem med henne i knäet och inse att livet för alltid skulle vara förändrat - till det bättre. Nu snuddar jag återigen på att låta som en nybliven mamma, vilket jag brukar göra när jag pratar om Strössel, men jag tycker ju så vansinnigt mycket om den där hunden.

Nu åter till Bruks - nu ska valpen (förlåt unghunden) lära sig massor av saker. Det där med sitt, ligg och stanna kvar och så lite andra cirkustricks kan hon redan, men det jag ser fram emot att hon ska lära sig är saker som att komma på inkallning (kan vara passande när hon rymmer), gå fint i kopplet (så kanske man kan slippa få kramp i armen varje gång man går ut med henne) och kunna vara lugn bland andra hundar (och inte vilja leka precis hela tiden).

Så off we go - så får vi se hur lektion ett går helt enkelt!

Fina fina Strössel som fick en alldeles nya, knallblå, pipleksak idag. Men det verkar som om matte kanske inte behöver spendera hela sin "förmögenhet" på pipleksaker, de håller ju inte många minuter ändå.

...ungefär tjugo minuter. Kombinationen av plast och pipigt innehåll verkar försätta Strössel i extas. Hon ger sig inte förrän det där som piper har slutat pipa.

Har precis packat väskorna inför simningen nu ikväll, och Skruttens mackor står och väntar i köket, kaffet är klart i kannan. Lite så här ser det faktiskt ut minst varje torsdag - hemmafru någon?

Samtidigt som detta, och samtidigt som jag får en macka och lite kaffe i min egen mage, så sitter Strössel lite håglöst i tvättstugan. Detta är en del av ett påbörjat projekt att kunna lämna Strössel ensam. Sedan hon flyttade hem till oss i augusti så har hon varit ensam bara i korta stunder, men nu måste hon lära sig att vara lite mer på egen hand.

Det närmar sig nämligen min jobbstart (januari) och då är jag ju inte hemma hela dagarna längre. Visst, Strössel kommer både att vara med Skrutten på jobbet och passas av hundvakt. Och kommer absolut inte vara själv hela dagarna helt plötsligt. Men hon måste lära sig att vara själv lite mer än hon kan just nu. Hon är ju väldigt kär i sällskap vår valp, och tycker inte alls att det är roligt att vara själv.

Därför gäller det att träna, öva och träna lite till. Därför får hon nu spendera några minuter i tvättstugan själv, men ett kompostgaller som gör att hon inte kommer ut till oss andra i huset, men samtidigt som hon fortfarande kan se och höra oss. Hunduppfostran kallas det har jag hört.

Problemet med denna hunduppfostran är bara att det gör så frukansvärt ont i mattes hjärta. När jag hör henne i tvättstugan lite ynkligt pipa så är det väldigt svårt att inte springa tillbaka och säga "förlåt, förlåt, förlåt mamma ska aaaaaaaldrig göra så här igen" och ta upp henne och pussa på henne tills hon tröttnar.

Det är ungefär det sista man ska göra. Därför sitter jag just nu och sippar kaffe med sojamjölk medans hjärtat brister.

En Strössel som kryper tätt intill har vi här hemma idag. Då och då kommer hon med en blöt puss, men
mest vill hon bara vara nära.

Strössel jobbar lite efter "varannan dag"-taktiken. Fullt ös varannan dag, och med främst uppdrag att reta gallfeber på sin kära matte, ibland går det så långt att matte använder ord som "...sätta ut annons på Blocket".

Dessa dagar följs sedan av dagar med rent lugn. Där Strössel inte gör så mycket annat än kryper tätt intill, då och då ger en puss eller kanske lägger sitt lilla huvud i ens knä.

Kanske syns vilken sorts dag det är idag?

Lilla Strössel nio veckor


Fortfarande liten, men något... eller enligt matte och husse - mycket - större Strössel vid 15 veckor.

Vårt hjärta har blivit ganska så stor nu. Valptänderna är tappade (de flesta) och de riktiga hundtänderna håller på att växa fram för fullt, valppälsen är tappad och hon lär sig nya saker för varje dag som går. Hon håller fortfarande sin matte fullt sysselsatt under dagarna med alla bus och upptåg (förvånadsvärt många saker är goda att bita på hälsar Strössel) men nu märks det att hon ändå förstår och kan lyssna när hon blir tillsagd. Och vi är så vansinnigt lyckliga att just hon blev vår valp.



Alla bilder i bloggen är privata bilder och får ej kopieras eller användas utan mitt tillstånd.

...sedan lägger hon sig och gosar med honom. Inte lätt att vara en rosa kanin i dessa tider.

Nu är hon äntligen här, mitt lilla hjärta, Strössel. Sedan i fredags klockan 12, då uppfödaren lyfte upp Strössel från sina syskon och gav till oss, så har all fokus varit på henne. Dagarna går åt till att äta, sova, ut och kissa och... ja det där andra man gör och sedan också till att mysa i massor - så klart.

Allting som görs här hemmet görs efter Strössels rytm - om det är matdags, om det är lekdags, om man behöver ut på kissrunda i trädgården eller om det är vila som gäller. Allt annat får liksom göras allt eftersom. Anar att detta liknar de rutiner (eller icke-rutiner snarare) som uppstår också när en mänsklig bebis kommer till världen. En liten inblick i småbarnsförälderlivet bjuds vi alltså på minsann.

Och jag kan inte sluta titta på den där fröken Strössel. Hon har någon sorts magi den där valpen, och beroendeframkallande är hon också. Inte ens när hon sover kan jag låta henne vara, utan klappar, snusar och pussar på henne. Tills hon säger ifrån att det inte passar sig att störas när hon sover.

Och här är hon...


Bilfärden hem spenderades i mattes knä.




Jag som trodde att hon lite omtumlat skulle sova hela vägen, men inte det inte. Det var istället ytterst svårt för henne att komma till ro och hon skulle tvunget runt överallt hela tiden.


Men till slut somnade det lilla livet i min famn.


Första rundturen på i trädgården, som i och för sig liknar en stor sandlåda mest just nu. På bilderna ser man verkligen inte hur liten hon är i verkligheten, alla som träffar henne blir faktiskt lite förvånade över hur pluttig hon är.


Här ser man kanske lite mer hur mini hon fortfarande är. Lilla hjärtat.


En av favoritpositionerna för TV-tittande.




En annan favorit är att sova på soffans armstöd.



Än så länge har vi mest tagit det lugnt, myst loss i den nya soffan på ovanvåningen och allmänt bara haft det bra. Igår tog vi en liten trip in till staden (för att lämna Skrutten som skulle på kräftskiva/30-års kalas) och på vägen hem fick Strössel åka i den nyinförskaffade hundburen i bagaget - vilket inte uppskattades vill jag lova.

Hon började med att gny, gnydde sedan lite till och efter en stund så ylade hon. Efter den åkturen sov hon i flera timmar i streck och skulle tvunget sova i knäet, antar att det blev aningens traumatiskt för henne. Men så är det när man är en liten valp och ska upptäcka den stora världen.

Och nu ska vi fortsätta att mysa lite på soffan.

Alla bilder på bloggen är privata bilder och får ej kopieras eller på annat sätt användas utan mitt tillstånd.