När hjärtat brister
Har precis packat väskorna inför simningen nu ikväll, och Skruttens mackor står och väntar i köket, kaffet är klart i kannan. Lite så här ser det faktiskt ut minst varje torsdag - hemmafru någon?
Samtidigt som detta, och samtidigt som jag får en macka och lite kaffe i min egen mage, så sitter Strössel lite håglöst i tvättstugan. Detta är en del av ett påbörjat projekt att kunna lämna Strössel ensam. Sedan hon flyttade hem till oss i augusti så har hon varit ensam bara i korta stunder, men nu måste hon lära sig att vara lite mer på egen hand.
Det närmar sig nämligen min jobbstart (januari) och då är jag ju inte hemma hela dagarna längre. Visst, Strössel kommer både att vara med Skrutten på jobbet och passas av hundvakt. Och kommer absolut inte vara själv hela dagarna helt plötsligt. Men hon måste lära sig att vara själv lite mer än hon kan just nu. Hon är ju väldigt kär i sällskap vår valp, och tycker inte alls att det är roligt att vara själv.
Därför gäller det att träna, öva och träna lite till. Därför får hon nu spendera några minuter i tvättstugan själv, men ett kompostgaller som gör att hon inte kommer ut till oss andra i huset, men samtidigt som hon fortfarande kan se och höra oss. Hunduppfostran kallas det har jag hört.
Problemet med denna hunduppfostran är bara att det gör så frukansvärt ont i mattes hjärta. När jag hör henne i tvättstugan lite ynkligt pipa så är det väldigt svårt att inte springa tillbaka och säga "förlåt, förlåt, förlåt mamma ska aaaaaaaldrig göra så här igen" och ta upp henne och pussa på henne tills hon tröttnar.
Det är ungefär det sista man ska göra. Därför sitter jag just nu och sippar kaffe med sojamjölk medans hjärtat brister.
Samtidigt som detta, och samtidigt som jag får en macka och lite kaffe i min egen mage, så sitter Strössel lite håglöst i tvättstugan. Detta är en del av ett påbörjat projekt att kunna lämna Strössel ensam. Sedan hon flyttade hem till oss i augusti så har hon varit ensam bara i korta stunder, men nu måste hon lära sig att vara lite mer på egen hand.
Det närmar sig nämligen min jobbstart (januari) och då är jag ju inte hemma hela dagarna längre. Visst, Strössel kommer både att vara med Skrutten på jobbet och passas av hundvakt. Och kommer absolut inte vara själv hela dagarna helt plötsligt. Men hon måste lära sig att vara själv lite mer än hon kan just nu. Hon är ju väldigt kär i sällskap vår valp, och tycker inte alls att det är roligt att vara själv.
Därför gäller det att träna, öva och träna lite till. Därför får hon nu spendera några minuter i tvättstugan själv, men ett kompostgaller som gör att hon inte kommer ut till oss andra i huset, men samtidigt som hon fortfarande kan se och höra oss. Hunduppfostran kallas det har jag hört.
Problemet med denna hunduppfostran är bara att det gör så frukansvärt ont i mattes hjärta. När jag hör henne i tvättstugan lite ynkligt pipa så är det väldigt svårt att inte springa tillbaka och säga "förlåt, förlåt, förlåt mamma ska aaaaaaaldrig göra så här igen" och ta upp henne och pussa på henne tills hon tröttnar.
Det är ungefär det sista man ska göra. Därför sitter jag just nu och sippar kaffe med sojamjölk medans hjärtat brister.
Kommentarer
Trackback
