husnrtretton

Fastän att jag inte har jobbdag idag så steg jag upp ganska så tidigt. Det var i och för sig inte direkt mitt eget val utan mer den ringande iPhonen som väckte mig (varför får marknadsundersökare ringa så tidigt på morgonen?). Fast jag tänkte att det var lika bra att gå upp.

Så jag pulsade i snön in till huset och fick mig en kopp nybryggt kaffe. Och trots att dagen inte hade varat så länge så lyckades jag ändå göra bort mig lite granna. Verkar som om jag håller ganska bra tempo gällande det där.

Det var i varje fall TV:n som jag försökte laga. För när jag satt vid köksbordet hörde jag att det kom ljud från den, men bilden var bara svart. Så jag tänkte vara en duktig dotter och rätta till det hela. Så jag tog tv-kontrollen och tryckte på det som kunde tryckas på. Men ingenting hände.

Så till slut ropade jag till styvfar "vet du om att TV:n är sönder? Det är liksom ingen bild utan bara svart..."

Strax efter inser jag att det inte är TV:n som låter, utan radion. TV:n är inte ens på. Men radion är.

Så den enda "lagning" som behövdes var att trycka på on-knappen.

I vårt hus, alltså det stora huset då, så finns det två (egentligen tre) katter och en styck hund. Katten Ceasar hänger i och för sig mestadels ute hos mig och Skrutten i stugan, men han är liksom inte vår katt på riktigt.

Anywho...

Det finns även några fler katter i området, som sig bör i ett villakvarter, och dessa katter kommer titt som tätt och snor våra katters mat och muckar gräl. Våra katter verkar vara alldeles för mesiga för att stoppa det hela, så då får man helt enkelt hjälpa till.

Detta brukar jag göra genom att skrämma bort obehöriga katter när de kommer i närheten.

Så när jag stod och diskade i stugan för någon minut och såg jag en stor grå (obehörig) katt strosa runt ute i snön, så slängde jag mig mot dörren, slet upp denna och gav av ett lejonvrål.

Vvrrrrrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaaa eller något liknande lät det.

Katten blev rädd och sprang iväg, och lika så blev grannen som precis skulle hoppa in i sin bil cirka fem meter ifrån där jag står och vrålar lejonvrål.

I vår lilla familj finns två personer. En av oss är byggare. Och det är inte jag. Så det kanske kan anas vem av oss två i den lilla familjen som denna historien handlar om.

Byggaren står i sitt hus som denne byggare håller på att bygga. För dagen så är det panelning av badrumstak som gäller. För att kunna se lite bättre vid ventilationsrören så sätter denne byggare sin mobil, med ficklampan i denna tänd, vid ett litet utrymme i taket.

När taket är färdigpanelat och det börjas på nya sysslor tänker byggaren efter ett tag:

"Undra som en flundra vad klockan är?"

"Ja jag kan ju alltid kolla på mobilen, så som jag brukar göra liksom"

Men tji fick byggaren för den var minsann inte i byxfickan där den brukar vara.

Var kunde den vara? Var hade byggaren den sist?

"Hmm..." sa byggaren tyst för sig själv.

Sen kom han på att tänka på var han hade den sist - när han panelade taket.

Och jo men visst, han hade panelat in mobilen i taket.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

Och jag måste erkänna att det är ganska så trevligt när andra än jag själv gör vardagsbloopers.

S - oj, galet vad kobent han var...

A - nja... hjulbent menar du väl?

S - ja kobent!

A - nej, men han hade det ju tvärtom han hade ju benen rundade utåt liksom.

S - hur då tvärtom? Hjulbent och kobent är ju samma sak.

A - nej de är ju varandras motsatser.

S - ??

A - men nu tänker du kanske lite knasigt (och illustrerar hur kobent respektive hjulbent är)

S - ja ha jag som alltid trott att kobent var med benen rundade utåt också, ja men liksom som sådana ben som man får om man suttit alldeles för länge på en ko för de har ju så rund mage.