husnrtretton

Ungefär hela dagarna har jag musik i mitt öra. Radio via mobilen när jag cyklar till/från jobbet, radio via datorn på jobbet och en rosa iPod när jag är ute och springer.

Idag hade de någon slags tävling på radion som man skulle ringa in och vinna vad det nu var för något, och strax efter spelade de en gammal Robbie Williams låt. Robbie Williams var en stor idol när jag var ung (läs yngre) och jag fortfarande kvar en idolplansch i format megastor hemma på Styrmansvägen.

Så genom en kombination av tävling och Robbie Williams väcktes ett gammalt minne anno cirka gymnasietiden när jag faktiskt ringde in på en sådan där radiotävling.

Tävlingen gick ut på att gissa rätt på en av Robbies låtar och ringa in och ge rätt svar och priset var konsertbiljetter, backstagebiljetter och en träff med Robbie Williams.

Jag ringde fort som tusan in och gissade faktiskt rätt, och vann alltså. Jag minns att jag körde bil samtidigt och det är väl ett under att jag inte körde av. Sen säger radioprataren att jag ska "stanna kvar i luren" för jag ska bli inkopplad till studion.

Då lägger jag på.

Alltså luren, jag lägger på luren.

Än idag har ingen förklaring till varför jag la på. Kanske att jag trodde att han sa "stanna kvar vid luren".

Nervsammanbrott är vad jag kallar det.

Så idag kunde jag egentligen haft som partyskryt att jag har hälsat på och kramat Robbie Williams och lyssnat på en privat spelning backstage. Men nej, för jag la på.

Det finns ju en anledning till att jag inte talar högt om det här.