husnrtretton

Varken fredagskvällen eller lördagskvällen har bjudit på någon mera originell outfit än mysoutfit i form av den härligaste tröjan någonsin (tack tjejer för fina födelsedagspresenten) och ett par gråa mysbyxor. Idol, film, godis och snacks har stått på menyn. Härligt värre.

Igår på dagen var schemat dock ganska så späckat. Det var ridlektion på morgonen, fika hos svägerskan, flytthjälp till lillebror och Hubertusjakt i Skåne.

Den där Hubertusjakten lyckades dock vi med det stora misstaget att missa upploppet till och kom precis när vännerna var klara och redan hade lastat hästarna och allt. Men det gjorde inte så mycket för istället bjöd Kajans mamma på fika hemma på deras gård och sedan fick vi också oss en rundtur bland alla djur, maskiner och hagar.

Mest var det egentligen kanske för att Nea hade med sig sin sexårige systerson, men vi uppskattade nog det precis lika mycket allihopa. Jag uppskattade allra mest när vi fick syn på gårdens underbara kattungar. Små fluffiga och underbara små saker. Var ganska så nära att vi blev både hund- och kattägare där ett tag.

Efter hemkomsten till Grottvägen igen så var alla tankar på att göra något mer kreativt än att sitta i soffan som bortblåsta. Soffans dragningskraft blev tyvärr allt för stor. Flickan från ovan, Oceans Thirteen och ostbågar med chilismak var det som avverkades istället.

Nu ska jag alldeles strax bege mig ut på en lång skogspromenad tillsammans med Skrutten och Strössel. Är nog bäst så. Skrutten är nämligen rastlösheten själv just nu. Han har städat köket, kokat ett ägg och ätit det, gått ut med Strössel, spelat biljard med sig själv(!) och planerade att gå ut och städa bilen och allt detta inom loppet av en timme. Verkar som om att det inte bara är hundvalpar som behöver ut i naturen och rastas.

Blåbärssmoothie, kokta ägg, mannagrynsgröt och kaffe. Och så lite nya skvallerblaskor.

Tidigt serverades frukosten också. Strössel tyckte att det var lagom att vakna vid 7.30 (och efter att varit ute en nattrunda klockan 02.48 i natt...) och inte kunna somna om igen, så det var bara att gilla läget och gå upp och ut en runda igen.

Av att vara hundägare har jag lärt mig att det bara är att vänja sig både vid att det inte blir några sovmorgnar längre och att det inte heller är ovanligt att stöta på grannen när man står där i morgonrocken och de bara benen nedstoppade i ett par rosa gummistövlar. Gilla läget har blivit något av ett ledord.

Ok, så annorlunda kanske det inte är när man är hemma hela tiden och det sedan blir fredag. Blir kanske inte riktigt samma fredagskänsla när man inte jobbat en hel arbetsvecka.

Fast det underbara är ju att andra (de som jobbar) blir lediga och därför händer det massor av roligheter på helgen. Det finns inte särskilt mycket planerat just för tillfället, men det brukar snabbt planeras upp. Kring lunch idag ska jag åka in till city och titta på lillebrors nya lägenhet. Jag har fått det ärofyllda uppdraget att sköta inredningen - vansinnigt roligt ju.

Och sedan blir det nog fredagsmys för hela slanten ikväll - Idol, snacks och cola light. Som jag fick cravings efter cola light nu. Fast får nog se till att få in en löparrunda också om jag ska ha samvete att ta del av de där snacksen tror jag.

Imorgon är det ridlektion och sedan ska eftermiddagen vigas åt att vara publik när Kajan och Anna rider Hubertusjakten - i korta ordalag en massa hästekipage som rider en två mil lång sträcka som avslutas med ett upplopp där en rävsvans jagas. Och det är den sista delen (upploppet) som jag tänkte släpa med mig Skrutten på. Då det är väldigt många deltagare så kommer det bli riktigt häftigt att se upploppet.

Nu - mer kaffe.

Popcorn som bunkrades upp till HIF-MAIF

Denna torsdag fick avslutas med middag bestående av Skruttens ugnsbakade falukorv och potatismos, till denna middag fick vi en massa massa skratt och snack som tillbehör, vi tog till och med oss en kopp kaffe efter maten för att samtalsämnena aldrig ville sina och vi därför inte kunde bege oss ifrån matbordet.

Men vid 19-tiden förflyttade vi oss till soffan för att se när MAIF mötte HIF i Svenska cupen. Trots en riktigt bra första halvlek så förlorade MAIF med 2-0. Så kan det gå. Spännande var det i alla fall, trots att mitt intresse kanske svalnade "något" under andra halvlek och jag istället roade mig med att bygga om designen på bloggen.

Nu har vi fått en glass i magen också (ja jisses den där viktkampen är verkligen långt glömmen) och tänkte gå upp på övervåningen och krypa i säng. Borstning av tänder, en runda med Strössel och sedan en film i DVD:n så kan vi snart säga adjö till denna torsdag och välkommen till fredag.

För imorgon är det fredag igen och jag slutar aldrig att förvånas över hur fort dagarna flyger förbi.

Klickat, beställt härifrån och kommer till mig om några dagar.

Efter si så där nio månader efter att hans uppsats lämnades in så upptäckte jag, när jag sökte efter den på Uppsala universitets hemsida igår, att Pelle en av mina bästa vänner och tillika vapendragare under Uppsala-tiden hade skrivit dessa fina rader på en av försättssidorna. KrOlAnPeSu brukar vi ju (något töntigt) kalla vårt lilla gäng som kämpade ihop, lika hårt både i tentatider och i barerna på nationerna, under studietiden.

Underbara vänner är bland det finaste i livet.

Dagen började med en sovmorgon. En välbehövlig sådan. Det var nämligen väldigt svårt att somna igår, trots att jag och Skrutten intog sängen med borstade tänder och pyjamasarna på redan klockn nio på kvällen. Alldeles för många tankar av olika slag brottades med varandra i mitt lilla huvud, och den där John Blund släpptes liksom inte fram för att hälla sovpulvret i mina ögon, tankarna och funderingarna var i vägen.

Just nu ligger Strösslan på en rosa kudde bredvid mig här i soffan och verkar sova djupt. Den där rosa kudden verkar ha blivit en favoritsovplats för den lilla valpen. Tänka sig att just min lilla valp skulle börja gilla rosa... vem hade kunnat ana det?!

Och på tal om rosa...



...så kan man här se Strössels nya halsband. Hon har ju faktiskt blivit så stor nu att hon växt ur sitt valphalsband, som egentligen var ett katthalsband men hon var så liten så inget annat passade. Och i måndags fick hon ett alldeles nytt halsband, som kanske är "lite" för stort än så länge - men hon växer säkert in i det.

Saken var ju bara den att Skrutten hade som enda regel när vi skaffade Strössel "inte massa rosa saker till henne nu... det räcker liksom att hon heter Strössel.".

Men så "råkade" jag köpa hennes första halsband i rosa, under ett Stockholmsbesök i augusti, fast detta kunde jag motivera med att det ändå bara var hennes valphalsband och att hon därför inte skulle ha det så länge.

Denna gången kunde jag liksom inte motivera det på samma sätt, för detta halsband ska hon ju ha ett tag nu, jag försökte med ett ganska så lamt "men de hade inga andra fina i affären...".

Å andra sidan tror jag att Skrutten har insett för länge sedan att det är omöjligt att hålla mig och rosa ifrån varandra. Vi dras liksom till varandra som två magneter. Han får nog helt enkelt ta det som en del i paketet med att vara ihop med mig helt enkelt.

Och så fin Strössel blev i sitt nya halsband - visst?

Igår stod Ea för middagslagningen här i kollektivet och det gav oss många goda... skratt. Med all respekt, och gott blev det faktiskt (till slut) också, men roligt var det när Ea lagade mat. Det var lite av ett kaos och ett tag såg det allt annat än aptitligt ut.


Köttfärssås som är... vit?


En massa ingredienser var det i alla fall (och så lite köttfärs som inte fick följa med, fortfarande frusen).


Mycket pasta, men vart är vattnet?


Till slut blev det middag (efter en hel del svordomar från kocken) och det blev faktiskt riktigt gott.

Och inte att förglömma - ett gott skratt förlänger livet!

De senaste dagarna har jag fått några "omg vad denna världen är liten"-upplevelser. Var av två stycken av dessa är bloggrelaterade. Världen krymper säkert ännu mer just för att det finns så många bloggar och man på så sätt kan hitta folk på ett annat sätt och framför allt få en inblick i deras liv på ett helt annat sätt.

Först var det igår då jag surfade in på Isabel Adrians blogg (som var med i säsongspremiären av Svenska Hollywood Fruar i måndags) och då såg att hennes makes kollega i Swedish House Mafia - Sebastian Ingrosso - väntade barn tillsammans med sin fru(?) och när jag såg en bild på denna fruga så tänkte jag "men är inte det hon som är kompis med hon som var ihop med han som jag jobbade med där en gång i tiden...?". Och efter lite undersökningsarbete (tackar Google och diverse bloggare för hjälpen) så var det ju mycket riktigt den tjejen.

Lite överraskad (dock inte så säker på om positivt eller negativt) blev jag över min "ansiktsigenkänningsförmåga" och hur tusan jag kunde minnas vem hon var samt koppla ihop ledet. Tänk om jag kunde ha samma förmåga för juridiken (det får ju liksom bankas in istället) eller om något annat viktigare än vem som är vem i bloggvärlden?

Sedan hände nästan samma sak tidigare idag då jag läste en bekants blogg och denna bloggerska tipsade om sina favoritbloggar (mycket bloggar nu, jag vet...) och jag då kikar in på några av dessa. En av dem blir också en egen favorit, tills jag efter lite läsning börjar tänka "nej men hon är ju faktiskt ruskigt lik tjejen som han var ihop med... nej men så liten kan inte världen vara...".

Men så liten kunde världen visst vara då maken själv figurerade på bild lite längre ner på bloggen. Barn ska visst de också ha minsann. Ja ja så kan det gå när haspen inte är på.

Lilla Strössel nio veckor


Fortfarande liten, men något... eller enligt matte och husse - mycket - större Strössel vid 15 veckor.

Vårt hjärta har blivit ganska så stor nu. Valptänderna är tappade (de flesta) och de riktiga hundtänderna håller på att växa fram för fullt, valppälsen är tappad och hon lär sig nya saker för varje dag som går. Hon håller fortfarande sin matte fullt sysselsatt under dagarna med alla bus och upptåg (förvånadsvärt många saker är goda att bita på hälsar Strössel) men nu märks det att hon ändå förstår och kan lyssna när hon blir tillsagd. Och vi är så vansinnigt lyckliga att just hon blev vår valp.



Alla bilder i bloggen är privata bilder och får ej kopieras eller användas utan mitt tillstånd.

Jag och Skrutten sitter bredvid varandra, med varsin dator i knäet och gör bland det tråkigaste man kan göra - betalar räkningar. Usch och fy. Inte nog med att man blir av med pengar och ser hur kontovolymen krymper och krymper utan det är ju också sjukt långa OCR-nummer och annat krafs som gör det hela ännu mer tråkigt.

Lite roligare blir det dock av att vi samtidigt sitter och pratar på Msn med varandra. Tönt-varning jag vet. Men vad gör det om det får betala-räkningar-depressionen att lätta lite?

Skrutten gör mig just nu alldeles varm i hjärtat av att skicka gamla bilder över gamla minnen. Eller gamla och gamla, inte så gamla kanske, men de är ifrån en tid då vi var alldeles nyförälskade.

Som fallet brukar vara när man kollar på gamla bilder så sköljer minnena över en och nostalgin är ett faktum. Eller jag vet faktiskt inte om jag ska kalla det nostalgi, är bara en annorlunda känsla. Man tänker lite i tankar angående hur nya vi var för varandra en gång i tiden, fastän att vi känt varandra (fast som vänner) sedan lång tid tillbaka, men hur nya vi var för varandra i kärleken - och sedan till var vi är idag.

Då nya, nyfikna och kanske till och med lite osäkra på varandra och nu med hus, hund och är allt annat än osäkra på varandra. Nyfiken på Skrutten kommer jag dock aldrig sluta att vara.

Oj nu upptäckte Skrutten en massa bilder när han hade långt hår (det har ju kortats ner ganska så ordentligt nu) och som svar på frågan om han saknade det så svarade han ett bekymrat "jaaaaaaaa.... *suck* men det växer ju ut igen". Nog på plats att han får sig en puss på nosen, för han är ju faktiskt väldigt fin i sitt nya korta (kortare?) frisyr.

Och de där räkningarna blev faktiskt betalade de också. 

Så är det ju faktiskt. På måndag är det ny månad och vi är snart inne i november. Detta betyder ju att det alldeles snart är dags för jul (helt galet, jag vet) och det är den högtid (efter min födelsedag) som jag älskar allra mest.

I år finns planer på att julpynta ordentligt redan till första advent. Då hinner man ju få känna på julkänslan ordentligt innan julafton kommer. Gran redan till första advent kanske? Undra hur man ska få de andra sambosarna att gå med på detta...

På dagens schema finns bland annat vardagliga tråkigheter som att åka till miljöstationen och slänga det berg av återvinning som har samlats här hemma. Fruktansvärt fort går det att fylla de olika bägarna med plast, glas, tidningar eller pappersförpackningar. I och för sig beror ju det egentligen på att vi är duktiga på att återvinna och inte slänger allt i det brännbara och sedan ner i soptunnan. Men "lite" drygt är det ändå att behöva släpa med sig allt i bilen och tömma på återvinningscentralen... eller vad det nu heter.

Men förutom sådant här småtråkigt vardagspyssel så ska jag alldeles strax bege mig till Skåne för att gå en barnvagnspromenad och det är dagens stora och mysiga event. Tur verkar vi ha med vädret också för solen skiner utanför fönstren, fast den värmer ju kanske inte så väldigt mycket kände jag redan under morgonkvisten, men mysigt är det ändå - bara att på med de varma kläderna helt enkelt.

Ny vecka... igen. Varje måndag sitter man här och fascineras över hur fort tiden går. Både veckodagar och framför allt helgen svischar förbi bara känns det som.

I helgen har det hunnits med både ridlektion, långpromenad i skogen, födelsedagsfirande av Skruttens pappa, en sväng till Hörvikens IF:s 75-års firande och söndagsmys för fulla muggar.

Gällande det där 75-års firandet så var tanken att jag och Skrutten bara skulle "dit och säga hej" för ärligt så var vi rejält trötta (kanske börjar bli gamla trots allt...) fastän att klockan bara var runt tio på kvällen när vi körde ifrån Skruttens pappa. Och någon tanke på att stanna länge på festen i Hörviks bygdegård eller ta en svängom på dansgolvet fanns absolut inte med i bilden.

Stannade länge gjorde vi inte, för lilla Strössel var hemma själv under tiden. Men dansade det gjorde vi. Tog kanske tre sekunder innan min handväska kastades på en stol och jag var uppe och buggade på dansgolvet. Under bandets första låt redan - kan ju tilläggas. Kanske inte var helt på eget initiativ kanske, men vad gör det? Vansinnigt roligt hade jag i alla fall.

Totalt sett var vi nog på festen någon timme. Sedan tog samvetet över och vi ville hem och bädda ner oss tillsammans med valpen här hemma. Men den timmen var riktigt riktigt rolig, och jag skrattade nog hela tiden, kanske så var det så att vi fick ut det bästa av festen? Plockade russinen ur kakan liksom. Kom när alla hade fått några glas vin "innanför västen" och hade som roligast, men gick innan det blev för mycket vin "innanför västen" och det blev överladdad. Slutade på topp ungefär. 

Så istället för att bli långvariga på festen så jag tog Skrutten under armen och gick hemåt till Grottvägen. Där tog vi vår lilla valp, chipsskålen som fanns kvar från förfesten och gick upp till sovrummet, kröp ner under täcket och kollade på en film.

En helt vanlig lördag - men en alldeles utmärkt sådan.

Underbara höst

När det inte svänger om och helt plötsligt blir en hagelstorm, som det blev runt klockan klockan 11 idag, utan när det är lika fint och höstsoligt som det var när jag och Strössel tog oss en promenad nu under eftermiddagen.

Dessa "mitt på dagen"-program som går just mitt på dagen är ju kanske inte kända för att vara de bästa. Eller vad sägs om Hem till gården, The Tyra Banks Show eller Våra Bästa År? Nja, inte direkt några hejdundrande program.

Och det är då man börjar uppskatta program som Malou Efter Tio (tro det eller ej...) även om tv-programmen mest står på i bakgrunden medans man gör andra (och kanske viktigare) saker. Denna morgon var det ett inkänt ansikte i rutan minsann. Min favoritbarista ifrån Uppsala stod och lärde ut massor om olika kaffebönor och sätt att tillaga kaffe på.

Inte nog med att jag fick ny inspiration gällande kaffe, som råkar vara en av mina favoritdrycker i denna värld, utan jag fick också massor av flashbacks av minnen från Uppsalatiden. Fina sådana. Barista (som baristan som gästade Malou Efter Tio då arbetade på) som låg på alldeles lagom avstånd från juridiska biblioteket var nämligen en av mina stora favoriter att hämta kaffe ifrån. Deras sojalatte var fantastisk, nästan varje gång.

Så klart handlade flashbacksen inte bara om sojalatten från Barista utan mest om stunder på biblioteket, kaffepauser i trappan, promenader till föreläsningar och seminarier med massa pluggkompisar.

Det fungerar ju så att det man kanske tyckte var "lite" småjobbigt (sidor av juridisk litteratur som aldrig tog slut, krångliga seminariefrågor eller kanske svåra PM-ämnen) kommer man inte längre ihåg, utan det som istället finns kvar är en stor nostalgi och känslan av "fy tusan vad mysigt och roligt vi hade det".

Därför saknar jag mina Uppsala-vänner lite extra idag. Nästan som lite abstinens faktiskt. Det får nog bli till att ta en sväng norröver snart för att fylla på kontot med mys från vännerna där uppe.

Och jag har varit 26 i snart en vecka. Födelsedagen, och födelsedagshelgen, var fantastiskt.

Underbara presenter, födelsedagspresenter, överraskningar och födelsedagssällskap. Kunde inte blivit bättre helt enkelt. Och mycket tack vare min älskade Skrutten som alltid lyckas att överträffa alla förväntningar och överraska (trots att detta är väldigt svårt då jag är en av de mest nyfikna i denna värld) mig på min dag.

En dag på rosa små moln skulle nog kunna sammanfatta det ganska så bra.


Morgonmys med Strössel, täcket fick följa med ut till soffan och både Strössel och jag älskade denna idé


A-Bygg och RH-Supervising kom med frukost (andra efter den jag fick på sängen av Skrutten) med
massor av goda frallor, färsk frukt, kaffe och blombukett.


Middag ute med Skrutten på födelsedagskvällen

På lördagen fortsatte firandet med både födelsedagslunch med familj på dagen och födelsedagsmiddag
med vänner på kvällen. Och sedan på söndagen kom Adis med söndagsfrukost och det fick avsluta firandet av födelsedagen.

Nu är nästa födelsedag 27.... aj aj... nu går det liiiite för fort här kanske.

...nej det är ingen vanlig dag för det är Suss födelsedag - hurra, hurra, hurra!

Så dagen har börjat med skönsång av mina två sambosar, och en ytterst tidig sådan då de båda börjar jobba klockan sju, och frukost på sängen. Rostade mackor med ost och marmelad, ägg, kaffe, juice - fantastiskt. Och så presentöppning - så klart - och vilka presenter jag fick av min Skrutt. Glad, gladare, gladast är vad jag är idag.

Och sedan är jag nog lite förvånad också, lika förvånad som jag blir varje år på födelsedagen, över hur Skrutten har kunnat överraska mig så i presentvalet, hur han kan känna mig så väl och framför allt hur han har kunnat gömma presenterna i huset. Nyfiken i en strut är ju det minsta man kan säga om mig, och jag får nog erkänna att jag har letat "lite" i skrymslen och vrån efter paketer, utan att hitta någonting alls. Poäng till Skrutten helt enkelt.

Nu sitter jag bara kvar i pyjamasen i soffan, med Nyhetsmorgon på TV:n i bakgrunden och Strössel vid min sida. Allt blir lite extra bra på en födelsedag - en promenad är inte en vanlig promenad utan det blir en födelsedagspromenad, en middag blir inte bara en middag utan det blir en födelsedagsmiddag och inte ens kaffet är en vanlig kopp kaffe utan födelsedagskaffe. Underbart att fylla år.

Snart kommer byggkillarna på lite frukost och dagen där efter är ganska så ouppstyrd, i alla fall från min sida, och det blir mest att bara mysa runt - sedan ikväll blir det middag ute med min fina Skrutten - födelsedagsmiddag.

Sitter och laddar för ett viktigt möte idag, en kopp kaffe är i och för sig enda uppladdningen, men det fungerar väl. Snart ska jag åka till Hällevik (och lillebror) en runda för att skriva ut lite papper som jag ska ha med mig i eftermiddag.

Försöker känna efter om jag är nervös, men tror inte att jag är särskilt nervös. Å andra sidan har jag redan städat av nedervåningen i huset och diskat disken som stod på diskbänken, städande brukar vara det starkaste tecknet på att jag är nervös. Så ok då, kanske får erkänna att jag nog är nervös ändå.

Nu hörde jag en skåpbilsdörr stängas utanför, verkar som om byggkillarna kommer på tidig frukostpaus idag - och min kaffekopp ropar också efter påfyllning.

...som hänt idag egentligen.

Det mesta av energin gick åt igår, så idag har jag intagit en slapparinställning och inte åstadkommit så mycket ordentligt alls.

Nedervåningen doftar nu gott av Skruttens spaghetti och köttfärssås och jag tror nog att det är dags att masa sig dit snart. Efter lite mat i magen blir det en sväng in till city och stallet tillsammans med Kajan.

Kaffe är nog en god idé också. Imorgon blir det mer spänning.

...eller vilken vecka var det nu igen? I vilket fall... Måndag är jag i alla fall säker på att det är.

Och jag har suttit och besvarat 98(!) personlighetstestfrågor, vilket skulle få vem som helst att bli förvirrad, och börjar att känna mig lite sliten.

Detta kan ju också bero på att det råder en allmän hängighet idag i min kropp. Dålig sömn på grund av ihärdiga mardrömmar under natten och en ond rygg på grund av... ja, den vet jag faktiskt inte varför jag har ont i, båda två bidrar dock till den där hängigheten.

Nu är det nog dags för påfyllning i den där kaffekoppen, sedan blir det att fortsätta med dagens uppgift och först efter detta så ska jag lägga mig raklång på soffan, snusa Strössel i nacken och ta en kik i nya Damernas Värld.

Efter en lång lång lång sovmorgon så masade jag, Skrutten och Strössel oss upp och spenderade dagen genom att äta frukost framför TV:n, söndagspromenera en extra lång runda uppe på berget, hämta pizza och avslutningsvis en film tillsammans med sambosarna.


Underbar solnedgång bjöds vi också på

Kolhydratsbomb x två

Efter en ytterst tidig morgon då väckarklockan ringde redan klockan fem och jag åkte hemifrån så tidigt som kvart över sex så var jag ordentligt trött redan på eftermiddagen. En belönande (och sen) lunch i form av varma mackor blev det, och efterföljande kväll blev ytterst lugn där nachos och Idol fick agera de två stora eventen.

- har svidande ögon efter ett antal timmar framför datorn (lägger upp annonser på Tradera, bloggar, läser bloggar, förbereder mig inför ett snart stundande möte, synkar mina mailkonton och så vidare).

- har TV8:s Masterchef på i bakgrunden, kanske inte det bästa program jag sett men magen började snabbt kurra i alla fall.

- funderar på vad som ska lagas till middag (kanske inspirerats lite av Masterchef...?).

- längtar tills ikväll när vi ska födelsedagsmysa med Kajan och se premiäravsnittet av Bonde söker fru.

- tittar ut genom fönstren och ser att det faktiskt har gått och blivit höst - på riktigt liksom (löven har ändrat färg och det ser till och med kyligt ut)

- klappar på lilla valpen som sover sött bredvid mig (extra mjuk är hon idag, eftersom vi badade henne igår kväll)

- känner "lite" stress över allt som behöver plockas i ordning här hemma, tvätten som behöver vikas och sängen som inte är bäddad än (samtidigt som jag vet att jag behöver sitta kvar här vid datorn ett tag till) 

- syndar med en godisbit så här mitt på dagen

...och inte vilken onsdag som helst, nej för det är ingen vanlig dag - för det är Kajans födelsedag - hurra hurra hurra.

Denna onsdag började därför med en trip in till city och Kajans lägenhet, med mig hade jag en picknickkorg med frukost i och lilla Strössel fick också följa med. Och så bjöds det på skönsång också, kan ju kanske diskuteras om den där sången var särskilt skön, men sång blev det i alla fall - och sedan då också frukostmys.


Hipp hipp hurra på din födelsedag!

...och bakgrejerna står redo i köket för alldeles snart kommer Kajan och då ska det bakas kanelbullar - av två olika sorter till och med minsann.