Kollar på Malou efter tio...
Dessa "mitt på dagen"-program som går just mitt på dagen är ju kanske inte kända för att vara de bästa. Eller vad sägs om Hem till gården, The Tyra Banks Show eller Våra Bästa År? Nja, inte direkt några hejdundrande program.
Och det är då man börjar uppskatta program som Malou Efter Tio (tro det eller ej...) även om tv-programmen mest står på i bakgrunden medans man gör andra (och kanske viktigare) saker. Denna morgon var det ett inkänt ansikte i rutan minsann. Min favoritbarista ifrån Uppsala stod och lärde ut massor om olika kaffebönor och sätt att tillaga kaffe på.
Inte nog med att jag fick ny inspiration gällande kaffe, som råkar vara en av mina favoritdrycker i denna värld, utan jag fick också massor av flashbacks av minnen från Uppsalatiden. Fina sådana. Barista (som baristan som gästade Malou Efter Tio då arbetade på) som låg på alldeles lagom avstånd från juridiska biblioteket var nämligen en av mina stora favoriter att hämta kaffe ifrån. Deras sojalatte var fantastisk, nästan varje gång.
Så klart handlade flashbacksen inte bara om sojalatten från Barista utan mest om stunder på biblioteket, kaffepauser i trappan, promenader till föreläsningar och seminarier med massa pluggkompisar.
Det fungerar ju så att det man kanske tyckte var "lite" småjobbigt (sidor av juridisk litteratur som aldrig tog slut, krångliga seminariefrågor eller kanske svåra PM-ämnen) kommer man inte längre ihåg, utan det som istället finns kvar är en stor nostalgi och känslan av "fy tusan vad mysigt och roligt vi hade det".
Därför saknar jag mina Uppsala-vänner lite extra idag. Nästan som lite abstinens faktiskt. Det får nog bli till att ta en sväng norröver snart för att fylla på kontot med mys från vännerna där uppe.
Och det är då man börjar uppskatta program som Malou Efter Tio (tro det eller ej...) även om tv-programmen mest står på i bakgrunden medans man gör andra (och kanske viktigare) saker. Denna morgon var det ett inkänt ansikte i rutan minsann. Min favoritbarista ifrån Uppsala stod och lärde ut massor om olika kaffebönor och sätt att tillaga kaffe på.
Inte nog med att jag fick ny inspiration gällande kaffe, som råkar vara en av mina favoritdrycker i denna värld, utan jag fick också massor av flashbacks av minnen från Uppsalatiden. Fina sådana. Barista (som baristan som gästade Malou Efter Tio då arbetade på) som låg på alldeles lagom avstånd från juridiska biblioteket var nämligen en av mina stora favoriter att hämta kaffe ifrån. Deras sojalatte var fantastisk, nästan varje gång.
Så klart handlade flashbacksen inte bara om sojalatten från Barista utan mest om stunder på biblioteket, kaffepauser i trappan, promenader till föreläsningar och seminarier med massa pluggkompisar.
Det fungerar ju så att det man kanske tyckte var "lite" småjobbigt (sidor av juridisk litteratur som aldrig tog slut, krångliga seminariefrågor eller kanske svåra PM-ämnen) kommer man inte längre ihåg, utan det som istället finns kvar är en stor nostalgi och känslan av "fy tusan vad mysigt och roligt vi hade det".
Därför saknar jag mina Uppsala-vänner lite extra idag. Nästan som lite abstinens faktiskt. Det får nog bli till att ta en sväng norröver snart för att fylla på kontot med mys från vännerna där uppe.
Kommentarer
Trackback
