Löpning

Ja den här träningen, fortsatt ganska så intensiva, fortsätter för både mig och Kajan. Vi tänkte ju ta och få bort de där kilona i vilket fall, fastän att tävlingen är över.

De senaste dagarna har jag imponerats över två saker gällande min nya självdisciplin - igår var jag ute på morgonpromenad klockan sju på morgonen (ja mor min, det stämmer faktiskt) innan jag åkte in och jobbade ett pass på mitt gamla jobb - något jag aldrig skulle kunnat tro ens i min vildaste fantasi. Morgonpromenader har ju varit ganska så frekventa den senaste tiden, men då har jag ju kunnat gått vid kanske lite mer rimligare tider då jag inte haft någon jobbtid att passa.

Och den andra saken som imponerade var att jag idag då jag var riktigt trött, och hellre skulle velat slänga mig på soffan och stanna där, när jag kom hem ändå masade mig ut på en löparrunda. Vi skulle ändå in och se Kajans ridlektion och jag hör mig själv säga, cirka 40 minuter innan det var dags för avfärd, till Skrutten "jag börjar springa och sedan kan väl du plocka upp mig på vägen, så får jag se hur långt jag hinner". Galet. Och trött blev jag.


När jag kom till detta vägskälet och såg vägen framför mig, som verkade oändlig, så fick orken sig en
liten törn.


När jag såg mig i spegeln i bilen, efter löparrunda, så trodde jag knappt mina ögonen när jag såg att det
fanns droppar i pannan. Jag som vanligtvis har svårt att svettas så där ordentligt blev mäkta stolt och
tyckte att detta var/är ett bevis på att kondisen börjar att förbättras (har hört någonstans att detta visas
genom mer svettning) och självfallet var detta ögonblick tvunget att förevigas. Kanske inte så fresh, men
ändå.


Invägningsfredag

I fredags var det ju dags (och som vi säkert minns så var jag "smått" orolig i torsdag) för invägning. Dagen innan såg det inte alls bra ut, men på fredagsmorgonen så ljusnade det lite när jag slog en kik på vågen. Kan ju tala om att jag aldrig förr haft så bra koll på vad jag väger olika tider på dygnet som nu.

En lång morgonpromenad och en löparrunda med Kajan på eftermiddagen blev den sista träningen innan invägning. Och vågen landade på minus 1,1 kilo från förra veckan. Helt ok resultat med tanke på att träningen kanske inte varit riktigt lika nitisk som förra veckan, och sedan hade ju en liten kärleksmums också slunkit ner.

Fast i tävlingssammanhang spelade de där 1,1 kilona mindre roll - för Ea han tog hem det hela genom att hålla sin viktminskning från förra invägningen. Lika galet som sist. Så den där viktkampen som vi trodde skulle hålla på i några veckor tog minsann slut på mindre än två.


Efter invägning blev det en efterlängtad brakmåltid i form av tacosfrossa. Fantastiskt vill jag lova.


Efter mat och EM-kvalmatch så myste Strössel och Kajan loss här hemma i soffan. Välförtjänt mys.


Angående den där viktkampen...

Det var ju den stora dagen i fredags, dagen för invägning var det minsann. Vi skulle med spänning få se hur den senaste veckasn slit i form av morgonpromenader och löpning hade gett för utslag på vågen.

Både jag och Kajan (lag rosa) hade kämpat som tusan och visste att vi hade gått ner några kilon och tyckte att det hela såg mycket lovande ut. Stolta som tuppar var vi för att det faktiskt hade gått så bra som det gjort. 2,5 kilos viktminskning (på fem dagar) lyckades min kropp med.

Med tanke på att man brukar säga att det är en bra viktminskning om man minskar ett kilo i veckan, så var ju detta faktiskt riktigt bra, dubbelt så mycket faktiskt. Det kunde väl inte sätta oss på sistaplats och göra att vi fick ett straff utdelat till oss?

Det sista jag gjorde innan jag ställde mig på vågen var att springa två varv kring Kärleksstigen och sedan hänga på Ea´s tips och basta sista minuterna innan invägning.

Problemet var bara att under denna bastustund så berättar Ea en hemlighet - han är riktigt nära att nå målet. Och då menar jag målet med stort M. Han var alltså nära att redan ha gått ner 7%. Och därmed vinna tävlingen.

Efter bastun blev det invägning och mycket riktigt så klarade Ea att förlora 7% av sin kroppsvikt på fem dagar. Han gick ner 7,2 kilo på fem dagar. Helt sjukt.

Man kan ju säga att tävlingen punkterades lite där.

I och för sig måste han hålla den viktminskningen två invägningar i rad (alltså på fredag också) innan han har segern i behåll på riktigt - men klarar killen att kämpa sig till minus 7,2 kilo på fem dagar så klarar han nog att hålla det i en vecka.

Helt sjukt.

(men vi - eller i varje fall jag och Kajan - fortsätter att kämpa tills de där 7% är borta från våra kroppar)

Startskottet har gått



Då var det dags! Igår var invägningsdag och samtliga lag i Viktkamp 2010 kom till Grottvägen för att ställa sig på vågen och få startvikten antecknad. Hela tre lag med två deltagare i varje lag är vi och med samma mål - minus 7% av kroppsvikten snabbast möjligt.

Vilken taktik och metod man använder är helt frivilligt (förutom ohälsosamma metoder som ätstörningar och droger då så klart) och på fredagar är det upp till bevis.

Därför har min vecka startats med en ordentlig morgonpromenad (innan frukost med en kopp kaffe i magen) och ett försök att få i mig en rejäl frukost. Det sista är dock en av de största prövningarna för mig i denna tävling. Frukost är liksom inte riktigt min grej, men vilka jag än pratar med eller vart jag än läser så får jag höra samma sak - frukosten är det viktigaste målet på hela dagen.

Min taktik består av:
- promenad innan frukost
- äta en rejäl (och nyttig) frukost
- bort med sötsaker och annat socker (både gällande mat och dryck)
- bort med snabba kolhydrater
- motion i form av löpning, yoga och ridning
- dricka mycket vatten (något som jag också är duktig på att slarva med)
- bra sömn
- dagar med vila (alltså utan träning) där kroppen får återhämta sig

Ja, det är väl ganska så basic alltihopa egentligen. Men kanske inte så lätt att följa för den delen. Fast spännande ska det minsann bli.

Mest spännande tror jag att det kommer att bli att se om jag lyckas att ta bort godis, chips och annat snacks utan att bli galen, om jag kommer att bli en frukostätare och hur mycket jag kommer att lyckas förbättra konditionen.

Kajan är min lagkamrat och självfallet ska vi vinna. Vinna eller försvinna är vårt motto (läses med ett kampvrål).

RSS 2.0