Löpning
Ja den här träningen, fortsatt ganska så intensiva, fortsätter för både mig och Kajan. Vi tänkte ju ta och få bort de där kilona i vilket fall, fastän att tävlingen är över.
De senaste dagarna har jag imponerats över två saker gällande min nya självdisciplin - igår var jag ute på morgonpromenad klockan sju på morgonen (ja mor min, det stämmer faktiskt) innan jag åkte in och jobbade ett pass på mitt gamla jobb - något jag aldrig skulle kunnat tro ens i min vildaste fantasi. Morgonpromenader har ju varit ganska så frekventa den senaste tiden, men då har jag ju kunnat gått vid kanske lite mer rimligare tider då jag inte haft någon jobbtid att passa.
Och den andra saken som imponerade var att jag idag då jag var riktigt trött, och hellre skulle velat slänga mig på soffan och stanna där, när jag kom hem ändå masade mig ut på en löparrunda. Vi skulle ändå in och se Kajans ridlektion och jag hör mig själv säga, cirka 40 minuter innan det var dags för avfärd, till Skrutten "jag börjar springa och sedan kan väl du plocka upp mig på vägen, så får jag se hur långt jag hinner". Galet. Och trött blev jag. 
När jag kom till detta vägskälet och såg vägen framför mig, som verkade oändlig, så fick orken sig en
liten törn. 
När jag såg mig i spegeln i bilen, efter löparrunda, så trodde jag knappt mina ögonen när jag såg att det
fanns droppar i pannan. Jag som vanligtvis har svårt att svettas så där ordentligt blev mäkta stolt och
tyckte att detta var/är ett bevis på att kondisen börjar att förbättras (har hört någonstans att detta visas
genom mer svettning) och självfallet var detta ögonblick tvunget att förevigas. Kanske inte så fresh, men
ändå.
