Dejtkväll
Kan man dejta när man är ihop? Ja det är väl frågan. Och mitt svar på frågan blir - klart att man kan. Faktum är att det är ett ypperligt sätt att få tid för varandra, den där vardagen kan ju vara ganska så hektisk ibland.
Så redan under morgonen under morgontidningsläsningen så läste jag TV-tablå med lite mysstämning, ikväll skulle vi ju faktiskt få tid till att krypa upp i soffan och kolla några TV-program.
Och det har vi gjort. Först blev det en promenad med svägerska och svåger plus deras barn (varav två är hundar) och sedan så började vi på maten. Räkor med hemgjord citronaioli och vitlöksbröd (märks att man har varit ihop ett tag när man vågar äta en vitlöksbomb på dejten) sedan har vi vilat ögonen på dokumentär om vår kungafamilj. Blödig som jag är så började så klart tårarna att rinna när kungen berättade om sin ganska ensamma barndom och saknaden efter sin far.
Efter räkmiddagen så gjorde vi nyttiga hallon till dessert. Dessa blev dock ganska så mycket mindre nyttiga när vi slängde på ett stort berg av glass och chokladsås. Men tanken var ju god åtminstonde - och det brukar väl vara den som räknas?
Skrutten är i duschen just nu och jag får mig lite nygamla lärdomar om Sveriges historia genom TV4. Ganska så bra är nog det i och med att Skrutten frågade "undra varför de valde att bosätta sig i detta kalla landet egentligen..." precis innan programmet skulle börja, var på jag svarade "jo men du förstår de bodde ju här för superlängesedan och då satt ju alla världsdelar ihop, men sedan så delade de på sig och några hamnade helt enkelt i Sverige".
Räkorna tinas
Brödet grillas. Ok kanske inte helt hundra bildkvalitet...
Hemgjord aioli. Gjord med Magic Bullet - ungefär världens bästa maskin
Hallonen som från början var nyttiga. I bakgrunden ser vi nyuthämtade böcker från Adlibris.
Torsdag
Egentligen är det helt sjukt att det redan är torsdag, detta betyder ju att denna veckan snart lider mot sitt slut, detta betyder i sin tur att tiden går väldigt snabbt ibland.
Och med detta sagt är jag medveten om att tiden alltid går lika fort, det är bara vår uppfattning om tiden som är olika. Som att tio minuter i en skobutik kan kännas snarare som två minuter, medan tio minuter hos tandläkaren känns som en hel evighet.
Igår mockades det i stallet tillsammans med Kajan. Måste nog erkänna att jag inte alls var lika rutinerad och därmed effektiv som Kajan. Faktum är att jag gjorde en box ren på samma tid som hon gjorde två(!). Men men... Kanske jag är snabbare nästa gång?
Men till den viktigare delen av stalltiden - jag vågade rida på hästen Turin. Han är en av de där stora hästarna som Kajans familj har i sitt stall och sist jag träffade honom (strax innan jul om jag minns rätt) så var jag totalt livrädd, då vågade jag inte ens gå fram och klappa honom i hans box. Jag kommer ihåg att jag satt upp och Kajan ledde mig runt lite i hagen. Den lilla resan varade kanske i två minuter och jag satt ungefär stel som en pinne hela tiden.
Så igår när det var dags igen så gick det faktiskt mycket bättre. Man kanske inte såg så många yttre förbättringar, men kunde man se inombords på mig så skulle man förstå hur mycket som faktiskt hänt sedan jag började på ridskola i januari.
Det känns kanske lite som om det blir mycket om hästar och stall nu för tiden. Men jag är väl helt enkelt lite nyförälskad i hela ridgrejen igen, efter många år långt borta från hästryggen. Och det är verkligen en av de stora fördelarna med att bo på landet - att man får tillgång till djur och natur.
Klyschigt? Äsch den bjuder jag på.
Som en förälder på läktaren
Personerna runt omkring mig på läktaren är uteslutande föräldrar eller syskon till någon som rider i den aktuella gruppen, vilket fick mig att börja fundera på vilken de tror att jag är...
Jag brukar ju sitta där på läktaren, precis lika som de andra föräldrarna, med uppmärksamheten fullt riktad mot vad som händer nere bland hästarna, hålla andan inför höga hinder som ska hoppas och bli så där stolt när hindret eller något annat svårt moment klaras av. Och det har hänt att jag suttit där och sippat på en blaskig kaffe från kaffeautomaten, mest för att hålla värmen uppe. Precis som de andra föräldrarna.
Och precis likadant sitter Kajan på läktaren när det är min tur att rida på lördagarna.
Det slog mig igår att det kanske inte är väldigt vanligt att kompisar följer med varandra på sådana här aktiviteter och de andra kanske undrar vad tusan vi håller på med.
Frågan är ju då bara... Tror de att någon av oss är förälder till den andra? Nja, kanske inte så troligt. Tror de kanske att vi är syskon? Nja, särskilt lika är vi nog inte. Tror de kanske att vi är ett par? Eh...
Vem vet det kanske de tror att vi är haha Spelar i och för sig mindre roll, viktigast är ju att vi har roligt visst?
Fortsatt gällande ridning så ska jag i eftermiddag följa med Kajan till hennes mors och styvfars stall. De har gigantiska hästar. Hela idén med att börja i ridskolan var ju att jag en dag skulle våga mig med och sitta upp på de där gigantiska hästarna...
Men just nu så känns den idéen lite... eh... skrämmande.
Mål åt fel håll
Mjällby förlorade toppmötet
Sporten i går 11:54 | Uppdaterad i dag 08:30
På Strandvallen i Hällevik mötte fjärdeplacerade Mjällby AIF serieledande Helsingborgs IF.
Maif förlorade den allsvenska matchen med 0–1 (0–1).
Det var i den 33:e matchminuten som Erik Sundin blev ensam med Mattias Asper i Mjällbymålet.
Sundin gjorde inget misstag utan chippade in bollen bakom en chanslös Asper.
Strax efter satsade Joel Ekstrand fult, med bägge fotsulorna, mot Moestafa El Kabir. Ekstrand fick, helt rätt, rött kort direkt.
Trots att Mjällby var en man mer på planen hade Maif väldigt svårt att skapa några chanser.
Peter Gitselovs inlägg/skott som tog på en Helsingborgsförsvarare och studsade strax utanför gästernas mål var det farligaste läget som Mjällby skapade under hela matchen.
På övertid fick Mjällby en hörna. Mjällby skickade upp allt man hade – även målvakten Mattias Asper som nickade mot mål, men bollen stoppades av en motståndare.
Juan Robledo åkte på en varning i andra halvlek. I 90:e minuter snackade han sedan till sig ett rött kort och Robledo missar matchen mot Djurgården.
Källa: www.blt.se
Morgon, morgon, morgon...
Så även om det är dåligt väder och det väntas en väldigt lång dag framför mig så är humöret helt enkelt på topp.
På dagens schema finns jobb, jobb och så lite mer jobb och efter det en runda till stallet med Kajjan ikväll. Måste förresten sluta stava Kajjan med två j, är visst bara jag som gör det. KaJan, KaJan, KaJan... så nu sitter det nog.
Klassåterträff eller katastrof?
Det var någon gång under den kalla vintern som det fanns en inbjudan till klassåterträff adresserat till mig i brevlådan. Helt ärligt så åkte inbjudan i den öppna brasan och jag tänkte minsann inte inse att jag har blivit så gammal att det var dags för reunion. Tio år sedan högstadiet.
Men efter "lite" övertalan från nära och kära plus att det känns ganska ok att det är tio år sedan just högstadiet, kanske hade känts lite annorlunda om det handlat om gymnasiet, så tackade jag ja till inbjudan och betalade in anmälningsavgiften.
Och så i lördags var det dags.
Först och främst måste jag ju säga att vi träffades hemma hos en gammal klasskompis först och hemma hos honom (som vi sedan snabbt återvände till också) så hade vi väldigt väldigt roligt. Det var vansinnigt roligt att träffa alla igen och höra vad alla gjorde och sedan så klart skämmas lite för att man är så dålig på att hålla kontakten. Många skratt och en del tårar som följd av skratt ända nere ifrån maggropen blev det under kvällen.
Men sedan tillbaka till det som var mindre bra, eller nog vågar jag säga dåligt, för det var precis vad det var - dåligt.
Restaurangen där klassåterträffen hölls (det funkar så att det finns en huvudarrangör som ordnar allt med inbjudningar, klassrepresentanter, inbetalningar och de tar sedan kontakt med en restaurang i den aktuella staden som sedan står för utförande av själva festkvällen) tyckte inte ens att man hälsar gästerna välkomna när de kommer, tyckte att man ska sitta och äta i ett dunkelt rum med någon konstig discobelysning blinkandes, förse sig själv med fördrink, inte ha något alkoholfritt alternativ till fördrinken, att gästerna ska få maten innan drycken, att maten inte ska gå att äta och att utlovade saker som DJ och öppet till klockan 02 inte ska hållas.
Vi stannade inte längre än till klockan 20-tiden, utan förstod att det var ett mycket bättre alternativ att gå tillbaka till lägenheten där vi samlats innan återträffen, men jag har hört att de som stannade kvar längre praktiskt taget blev utslängda vid 21-snåret.
För mig som bor här hemma i lilla staden igen och hade nära till restaurangen ifråga och inte har så många utom mig själv, och då Skrutten så klart, att ta hänsyn till så kanske det inte är så farligt - förutom då att jag å det bestämdaste ska få tillbaka mina inbetalda pengar. Men för dem som lyckats skaffa barnvakt, hundvakt, åkt långväga eller vad det nu kan vara - hur ska de få tillbaka vad de "betalade"?
Nej, respektlöst är tusan vad det är.
Kärlekssallad får avsluta dagen
En av de bästa... nej den är nog faktiskt den bästa ansiktsmask jag känner till. Love Lettuce från Lush, innehåller så färska produkter att man måste förvara den i kylen.
Under Uppsala-tiden var det ju bara att springa ner på stan när den tog slut, men nu för tiden får man snällt vänta tills man är i en lite större stad än Sölvesborg. Och det var precis vad jag gjorde när vi var i Göteborg och hälsade på farmor.
Löparrunda
Och det är nog läge att sätta igång för den femte september ska vi göra detta och det finns ju "lite" att jobba på tills man (som i jag) är där.
Det märks förresten att det här med så kallat "aprilväder" verkligen stämmer. I tisdag satte vi på oss sportkläder och keps för att kolla på fotbollsderby här hemma, men fick ge upp i andra halvlek då graderna kröp mot nollan och regnet blandades med snö. Idag när jag sprang min löparrunda så sken solen och det kändes verkligen att vi är på väg mot rätt årstid, men så hörde jag för några minuter sedan hur regnet smattrade mot rutorna och tittade ut och möttes av ösregn/snöblandat regn - igen.
Det svenska vädret är ju i och för sig känt för att vara en riktig lurifax.
Housewife
Det hade planerats för en ordentlig sovmorgon, men precis som det brukar vara när man får möjlighet till en sådan där ordentlig sovmorgon så vaknade jag klockan 06.50 och kunde sedan inte somna om. Typiskt nog. Så det har hunnits med både morgonfika och lunch med grabbarna i huset - som befinner sig på jobb alldeles i närheten.
Nu har jag fastnat lite framför E Channel, är egentligen i planeringstagen för att antingen packa upp lite mer kläder i garderoben eller kanske måla klart TV-möblen till ovanvåningen. Det är ett avsnitt av Kendra (realityserie om en av tjejerna som tidigare bodde tillsammans med Hugh Hefner på The Playboy Mansion - ja ni hör ju vilket kvalitetsprogram) och hon gifte sig precis med sin kille på ett megabröllop - och jag började gråta för att jag blev så rörd.
Jag vet inte riktigt vad som är värst - att jag sitter hemma själv mitt på blanka dagen med tårar i ögonen eller att det är för att jag kollar på ett avsnitt av Kendra.
Är nog läge att stänga av och ta tag i det där pysslandet igen...
Från iPhone
När vi hämtade hem vår "smått" skrymmande projektorduk
MAIF - Kalmar. Tackar fina sällskapet för de fina sittplatserna.
Spårvagns-sightseeing i Göteborg
Latte på Condeco, Avenyn
Latte med sojamjölk
Som var överraskande varm
Söndagspromenad tillbaka i Blekinge
Tycker nog allt att det liknar ett hjärta där i mitten
Sagan fortsätter...
El Kabir matchvinnare för Mjällby
Sporten i går 19:55 | Uppdaterad i dag 07:33
Mjällby ångar på i fotbollsallsvenskan, 1–0-seger mot Häcken på Rambergsvallen efter en ny imponerande insats.
Mostapha El Kabir slog in Mjällbys segermål efter en timmes spel.
Häcken var annars det spelförande laget och målvakten Mattias Asper i Mjällby fick jobba hårt för att freda sitt mål. Men Mjällby var hela tiden farligt i kontringarna.
El Kabir och Marcus Ekenberg hade flera bra lägen, men det dröjde till den 58:e minuten innan El Kabir slog till. Med ett mäktigt skott några meter utanför straffområdet dundrade han in bollen i Häckenmålvaktens högra hörn.
Segern innebär att Mjällby befäste sin tredjeplats i tabellen – och härnäst hemma på Strandvallen om en vecka väntar serieledande Helsingborgs IF.
Källa: www.blt.se
Snart ramlar nog ögonlocken ihop...
Annars så har det mest jobbats idag och sedan... Ja det kan vara så att det fanns planer på att springa en runda idag. Men den planen fick (ganska så snabbt) ge vika för soffan tillsammans med Skrutten framför filmen Det och popcorn och vin. Sämre kan man ju faktiskt ha det.
På väg söderöver...
Ganska så sent kom vi upp i fredags, tror inte vi var uppe förrän klockan hade slagit halv nio. Vi spontanförsäljde... försålde... vad heter det egentligen? Ja vi sålde soffan som vi hade Skruttens lägenhet i alla fall. Vi ville ju egentligen behålla den, och hade tänkt att ha den på ovanvåningen i det nya huset. Men flera(!) försök att få upp den för trappan, en repad vägg och en repad trappa senare så gav vi upp och satte ut en annons på Blocket. Den gick bara inte att få upp för trappan.
Så nu är vi en soffa fattigare men några tuss rikare. Man skulle ju kunna tänka sig att de där tussen lägligt nog spenderades under en weekend i Götet, men de finns faktiskt kvar i plånboken. Skinnjackan som inhandlades fick tas på det vanliga slösakontot.
I och med den sena ankomsten till Götet så hann vi bara med att äta en sen middag med farmor. Det bjöds på räkor och vitt vin. Helt enligt traditionen. Kommer man upp i lite mer rimlig tid, kanske till 18-19-tiden så blir det fläskkotletter, men kommer man senare så blir det räkor.
Och gott var det. Både vinet och räkorna, och det där dessertvinet som vi drack efter det andra vinet också för den delen. Det hela fick mig att längta tills sommaren och efter rosévin och räkor på någon trevlig uteservering.
Igår var den en runda i stadens butiker, även om vi inte hittade särskilt mycket så fick en grå skinnjacka (fusk), en ny nattkräm, underkäder och ansiktsmask från Lush följa med hem. Ansiktsmasken från Lush passar jag alltid på att handla om jag Stockholm, Uppsala eller Göteborg eller någon annan stad som råkar ha Lush som butik. Den är typ det bästa man kan ge sitt ansikte, och man blir mjuk som en babyrumpa efteråt - som det så fint heter.
Kvällen igår spenderades hemma hos faster med familj och det blev faktiskt en premiärgrillning. Vi satt i och för sig inomhus och åt det grillade, men ändå. Lika gott och somrigt som räkorna var köttet som vi grillade. Sedan blev det ost och kladdkaka som kusinen bakat till dessert och vi stannade ända tills lilla farmor sa "men oj oj oj nu har klockan sprungit iväg..." Hela tre oj betydde att det var dags att bege oss tillbaka till Guldheden.
Även om maten har varit förträfflig båda dagarna så är det självfallet umgänget som varit det bästa - och alla familjehistorier som bubblar upp till ytan när man samlas och äter middag ihop. Historier om gardiner i bilen, semestrar i alla världens länder, diktaturen i Kina, när min mor och min far var unga i Göteborg, när jag och mina syskon var små och hur min faster var lite av en aktivist i yngre dagar. Det finns nog nästan inget bättre än just det - lyssna på alla roliga, dråpliga och rent av fantastiska historier om familjen.
Skrutten gjorde även några praktiska saker som att sätta upp farmors kökslampa ordentligt och sätta en ny rullgardin i köket. Detta gjorde honom omåttligt populär hos farmor. Kanske tycker hon nu om honom ännu mer än min lilla mor gör, om det nu går. Och jag förstår dem - han är bra fin den där Skrutten.
Först... och sen...
Eller ok, just i uppvaknings- respektive väckningsfasen så uppskattar jag nog inte det så mycket. De senaste dagarna så har det slängts ur ord både om separation och rena våldshot. Jag är ju inte känd för att ha särskilt trevligt morgonhumör - men när man drar till med "slutar du inte tjata så gör jag slut" så kanske gränsen är nådd.
Jag är ju välsignad med en snäll och tålmodig pojkvän så han har tappert stått emot dessa stormar på morgonen och fortsatt med sina väckningsförsök. Det är ju nämligen så att jag varje kväll, då vi ska somna, ber om "Du kan väl väcka mig imorgon när du går upp? Det skulle vara så skönt att komma upp i tid och inte behöva stressa sig svettig innan jobbet". Ord som självfallet är som bortblåsta när Skrutten sedan håller sitt ord och står där med skäggsticksiga pussar i gryningen.
Nu har vi äntligen i varje fall kommit fram till någon sorts balans - Skrutten använder snälla ord (och inte argt tjat) och pussar försiktigt (inte trycker hårt med sina spikförsedda kinder) och jag är tyst (så att jag inte slänger ur mig något olämpligt) och går upp så fort som möjligt.
Sedan sätter vi oss i köket, dricker en kaffe tillsammans och jag lägger mitt huvud mot Skruttens axel och försöker få ögonen att vänja sig vid morgonljuset. Då blir det hela helt plötsligt väldigt mysigt.
När man sedan i lugn och ro kan äta frukost, göra sig iordning och sätta sig en stund och kolla på Nyhetsmorgon så blir det hela faktiskt alldeles underbart. Speciellt när Hundcoachen (vilket var fallet denna morgonen) är gäst i Nyhetsmorgon och tipsar och trixar om allt som har med hundar att göra.
Tyvärr så bröts denna fina känsla av ett mail i min mailkorg, som jag självklart var tvungen att kolla när jag satt och myste framför TV:n, från en föredetta hyresgäst i min Uppsala-lägenhet. Antagligen så verkar det vara helt orimligt att hålla det som man överenskommit och betala den elen som man förbrukat under hyrestiden. Konstigt det där.
Själv tänker jag ju att det är ganska så självklart att man betalar för sig, att det kommer elräkningar om någon har sagt att det kommer att komma elräkningar och om man då någongång kanske har tänt en lampa eller två i lägenheten.
Men alla är vi olika.
Ommålat. Nymålat. Färdigmålat.
Från helgen och nu
Glasspremiär 2010
Söndagsmys med nya Chic
Skrutten byter till sommardäck - nu är våren verkligen här
Bruce ville att vi skulle mysa med honom istället
Skrutten tog den pucken...
Den läskiga läskiga filmen
Premiär för skor utan strumpor - vår!
Och det sista är en kaffepaus, på ytterst trevligt initiativ av Skrutten, mitt i allt "måste göras" idag. Och ja jag är medveten om hur blek jag är - men ingen har väl missat hur lång denna vintern varit? Lägg annars märke till det gulliga rosa förklädet som är ett loppisfynd och det stora plåstret som döljer min krigsskada från morgonens blodprov.
Lunch
Sitter med en Kelda Spricy Thai-soppa, som smakar mycket bättre än deras sparrissoppa, men ändå så tänker jag att jag måste bli bättre på att ta med mig lunch.
Men den där tiden som man har till sitt förfogande varje dygn verkar aldrig riktigt räcka till. Så då får man helt enkelt klara sig på Kelda-soppa.
Igår fick jag följa med på Kajjans ridlektion och hon red minsann samma (tjuriga) häst som jag har på lördagar. Dock kändes det inte som samma häst, nu var istället Missan en häst som gjord allting rätt, skillnaden ligger med största säkerhet i vad/vem som satt på hästryggen
Anywho...
Sedan fick jag för övrigt byta några efterlängtade ord med Lilla K igår, tack och lov var jag inte lika stressad som sist vi pratade utan nu hade jag faktiskt tid att lugnt prata om vad som händer i våra liv. Hon "råkade" också göra mig rejält avundsjuk genom att berätta om sitt senaste handväskinköp. Tur är nog att det inte var ett videosamtal för då hade hon sett den gröna färgen av avund sprida sig i mitt ansikte.
Annars så sitter jag med lite ont i armen idag - dagen började nämligen med blodprov på Vårdcentralen. Jag vill ju egentligen vara tuff och säga att ett litet stick i armvecket är "a piece of cake" men jag tycker ju att det är mycket värre än så.
När jag sitter där i väntrummet så kan jag säkerligen hitta på 110 olika anledningar till varför jag ska strunta i att vänta tills mitt nummer på kölappen visas upp med röda siffror på den där tavlan och istället ta de där stegen ut i friheten. Hur många steg kan det egentligen vara...? Är nog inte mer än tjugo steg... Det tar mig cirka fem sekunder att vara utanför dörrarna...
Men så händer samma sak varje gång som jag är hos läkaren/tandläkaren - jag sitter snällt kvar i väntrumssoffan och helt plötsligt piper den där tavlan till med ett ilsket tjut och mitt kölappsnummer matchar det som tavlan visar. Och jag går med snabba steg mot sköterskan som väntar. Och inte nog med att jag går med snabba steg - jag ler!
Varför ler jag? Sköterskan ska ju för tusan misshandla mitt vänstra armveck. Och varför i hela friden går jag med snabba steg? Vill jag skynda mig till misshandeln?
Väl i den där stolen med tröjärmen upprullad och armvecket blottat så tittar jag bort. Jag tittar så långt bort som jag bara kan. Inte för att jag tycker att blod ser läskigt ut eller att jag tycker illa om sköterskan - men för att jag är fullkomligt övertygad om att om jag ser på nålen som är upptryckt i mitt armveck så kommer jag att rycka till. Och med detta tillryckande kommer jag att orsaka stor skada, det är liksom inte riktigt läge att böja armen när man har något som sitter rakt in i blodådran i samma arm.
Efteråt händer samma sak varje gång - sköterskan säger "det var väl inte så farligt?" med ett stort leende.
Inte så farligt? Kan hon säga, det var ju inte hennes arm som precis blev misshandlad tänker jag.
Helgen är över...
Och en ny vecka har kommit. Ny vecka - nya tag brukar det ju heta. Och så är fallet även denna veckan.
Helgen har spenderats med ridning (första efter några veckors uppehåll) som gick väldigt dåligt. Jag var inte i form och hade visst hunnit blir rädd (igen) under det lilla uppehållet och är det något som hästen känner av så är det osäkerhet. Det var till och med nära att jag ramlade av - en tappad stigbygel, tappad balans och tappat självförtroende under galopp resulterade nästan i att jag landade på marken.
Jag skulle ju gärna vilja säga att det blir bättring nu på lördag, men tyvärr så ska jag inte rida då heller, för det finns en Göteborgstripp och påhälsning av farmor på schemat istället. Kul med en visit i Göteborg är det ju så klart, men för ridningens skull så är det lite mindre bra. Det bästa man kan göra när det gått dåligt på lektionen är ju att tänka igenom vad tusan som gick snett och sedan göra bättre ifrån sig nästa gång man är där.
Kajjan tröstade ett sargat ridnings-ego med en loppis runda och en runda till Eko där vi kollade på ridgrejer. En glass (choklad och kokos) också sedan så var jag tillbaka på banan.
I helgen har också kollats på den läskigaste filmen på länge - Närkontakt. Vad ni än gör så - hyr den inte. Den var superläskig och jag har nu dumt nog gått och blivit mörkrädd i det nya huset. Eller inte ens mörkrädd - ensamrädd är nog mer riktigt. Det var en sådan där film som "baserats på verkliga händelser" och man fick till och med se autentiska videoinspelningar. Sjukt läskigt.
Jag var tvungen att googla filmen efter att vi hade sett den, letade efter lugnande information om att de där autentiska videoinspelningarna inte alls var så där autentiska. Och tack och lov så hittade jag det. Efter att jag hittat det så slutade jag leta, för om det skulle stå någonstans att det visst det är på riktigt allt som visades i filmen så vet jag inte riktigt om jag någonsin skulle våga somna igen.
Filmen var faktiskt så pass fängslande att båda killarna i hushållet struntade i El Classico-matchen och istället kollade klart på filmen - inte så dåligt betyg vill jag lova.
Annars så fixas det fortfarande för fullt i huset. Så fort vi får ordning på det hela och det ser något så när ok ut så gör vi något - hämtar hem mer saker som har stått på förvar, bygger ihop nya möbler, eller något liknande - och så är det snabbt kaos igen.
Igår var det Skruttens soffa som vi hämtade hem. Bakslag blev det när den skulle bäras upp på övervåningen, den gick inte alls upp för trappan. Som det ser ut nu så blir det en Blocket-annons på den soffan istället. Tror nog att Skrutten kommer att fälla någon tår över det beslutet, men det är nog tyvärr så det får bli.
TGIF
Det ligger nog väldigt nära till hands att det blir TV-kväll där hemma på Grottvägen, för hör och häpna vi har nu TV-kanaler. Efter att ha varit utan dessa sedan vi flyttade ifrån Skruttens lägenhet så var det med stort pirr i magen som jag kröp upp i sängen efter en långpanna (gammalt restaurangslang för att jobba långt jobbpass) och avnjöt program efter program på E-channel igår.
Det blir nog lite så, gällande valet av TV-kanal alltså, att det är skräp som man längtar efter när man varit utan något under en längre tid. Har man varit utan mat för en tid (typ varit med i Robinson eller något) så verkar det vara en stor hamburgare som man är sugen på och längtar efter snarare än ostron eller råräkor. Likadant verkar det fungera med TV-abstinens - det är skräp som man väljer först när begäret äntligen kan stillas. Det blev Keeping up with the Kardasians som valet föll på och inte Debatt, Uppdrag granskning eller något liknande som säkert hade utvecklat hjärncellerna något mer.
På tal om skräp så "råkade" jag ta med mig både chips, dipp och cola där till sängen, som jag stilla(?) avnjöt framför Keeping up with the Kardasians och E News. Hade visst missat att Jim Carrey och hans tjej har gjort slut - jisses hur har jag klarat mig utan denna informationen?!
Oavsett hur oviktiga "nyheterna" på E News må vara så var det förträffligt trevligt att få slappa loss där hemma. Det spred sig ett välbehag i min kropp och den där så kallade vardagssörjan kändes alldeles alldeles underbar.
Långdag
Det är nog inte så konstigt att magen min skriker efter mat. Frukosten knuffades bort ur schemat på grund av en viss snoozeknapp som ledde till försenad uppgång ur sängen. Lunchen den fick gå åt sidan för kvarglömda saker i hemmet som var tvunget att hämtas under lunchpausen. Så en näve jordnötsringar (överblivna från gårdagen) och en delicatoboll fick agera stand-in som lunch - inget att rekommendera kan jag meddela.
Precis det där är nog det sämsta med mig, matprioriteringen flyger all världens väg när jag har (för) mycket att göra. Men är det inte så för de flesta egentligen? Vem kan äta och springa samtidigt liksom?
Skrutten har (som den underbara pojkvän han är) meddelat att plattkorv och potatismos väntar på mig när jag kommer hem. Detta är en av de (många) gånger som jag påminns om varför det är så vansinnigt bra att jag får lov att ha Skrutten i mitt liv.
Skruttens b-day
En "lite" trött Skrutten får blommor, paket och frukost på sängen
Kalasandet på kvällen gick alldeles ypperligt. Faktum är att det var första gången som våra familjer träffades, eller i varje fall första gången som alla var samlade. Ett litet slag av nervositet och vuxenpoäng träffade oss där några minuter innan gästerna skulle anlända.
Vi hade beställt hela tre familjepizzor till kalaset och då cirka en av dessa blev uppäten så kan jag meddela att kollektivet på Grottvägen kan njuta av pizza ett tag framöver. Frysen fylld med mat har alltid varit en trygghetskänsla för mig, så ingen skada skedd, men kanske skulle man önskat att denna frusna mat bestod av ekologiska biffar, bönor och GI-mat men ändå. Det där "nya livet" brukar börjas som bäst på måndagar, och det är ju inte måndag än.
Störst succé var det inte familjepizzorna som gjorde, utan Skruttens lille systerson. Han har en faslig förmåga att charma alla i sin närhet. Han behöver inte ens göra någonting, inte minsta lilla cirkuskonst, nä bara att han följer något med blicken eller ger ett litet leende eller kanske ger ett litet gurgel som kan vara både kommunkation och... ja bara vanligt gurgel... så är han fantastisk.
Trötta och höga på socker och fett så ville vi nog egentligen ramla rakt i säng där vid 22-tiden någongång, men vi kunde inte hejda oss från att spela några omgångar biljard. Vi har nämligen fått upp ett biljardbord i vardagsrummet och även om det inte är den snyggaste inredningsdetaljen så är det vansinnigt roligt - även om jag envisas med att förlora varje gång.
Hipp hipp hurra!
Skrutten (är det verkligen fortfarande ok när han är 27 år fyllda..?) väcktes där hemma klockan 06.00 idag med sång och trumpetspel. Jag teamade ihop med mor och styvfar och tågade in tillsammans, var lite tryggare så än att jag själv skulle stå där och kraxa.
Han fick flera fina paket - alla mjuka - med temat "vår". Kan väl passa ganska så bra nu när våren verkligen är på intåg? Finare födelsedagsväder kunde han nog inte fått i alla fall, solen har värmt kinderna med sina underbara strålar hela dagen här hemma i den lilla staden.
Snart ska jag bege mig för att fixa de sista överraskningarna till födelsedagsbarnet. Ikväll kommer familjen på besök och det ska traditionsenligt bjudas på pizza. Skrutten valde något lättlagat för att fira sin första födelsedag i egen lägenhet för några(!) år sedan och på den vägen har det visst fortsatt. Lite hemlagat blir det i alla fall i form av sockerbullar och hallongrottor som bakades igår.
En tisdag i april
Det har ju helt plöstligt gått och blivit april. Till och med så har några dagar i april hunnit passera. Vart tog mars vägen? - undrar jag lite förbryllat...
April började i torsdags förra veckan. Dagen är även kallad skärtorsdag och inledningen på påsken, men det är ju en annan mycket viktig dag - lurifaxdagen. Kanske en av de roligaste dagarna på året. I alla fall enligt min mening.
Om schemat inte hade varit så pressat som det är just nu så hade jag iscensatt många fler lurisar än jag hann med. Men de som jag faktiskt hann med var istället riktigt bra.
Bland annat så lurades Skrutten att hans systerson redan hade tagit sina första steg (jag hade varit barnvakt på morgonen i torsdags och bevittnat det hela). Den lille gossen är då alltså precis två månader fyllda och kan ungefär hålla upp sin nacke. Hur duktigt som detta än är så är det en bit kvar tills det är dags att ta några stapplande steg.
Skrutten var i några sekunder en mycket stolt morbror som var övertygad om att hans systerson minsann var "en snabb jäkel!". Stackars Skrutten så blåögd han är.
Annars har alla påskens lediga minuter spenderats husrelaterade aktiviteter (ok, förutom några minuter under långfredagen som istället ägnades åt kalasande). Precis när jag ibland hinner tänka tanken att jag undrar när det kommer att lugna ner sig, så inser jag att det gör nog inte det när man flyttat till hus. Det finns liksom alltid något att göra som det så fint heter. Magsår är ju även ett tillstånd.
Eftermiddagen ska spenderas på ett litet hemligt uppdrag, det är nämligen en viss ung(?) herres födelsedag imorgon. En ung herre som verkligen förtjänar att firas med både ballonger och tårta och framför allt presenter.
Mest orolig är jag nog över hur jag ska lyckas att genomföra frukosten på sängen. En hiskeligt tidig frukost på sängen blir det (varför börjar hantverkare att jobba klockan sju på morgonen?!) och traditionsenligt så ska ju en sådan även innehålla sång... Skönsång av en tondöv sångerska i gryningen - kan det bli värre?
Om jag lyckas med att behålla min pojkvän i mitt liv efter det så är jag nog ganska så nöjd med dagen.
Kaos
Kaos. Det är precis vad det är just nu. Vår lilla familj stressar som aldrig förr. Antingen hinner vi inte äta eller så äter vi men hinner inte smaka vad maten smakar. Antar att det är precis så det är att bygga och försöka bygga klart ett hus.
Fint blir det i alla fall. Vi är nog redan lite förälskade i varandra - huset och jag.
Nu har jag för första gången på lång tid svidat om till något annat än jobbkläder och ska dricka några välförtjänta glas vin. Vännerna väntar i soffan och jag ska joina dem.
In i dimman.
