Först... och sen...
Först så hade jag en mycket angenäm morgon. Skrutten har nämligen börjat med ett nytt mission i hans liv - att väcka sin flickvän så att hon kommer upp i rimlig tid. En nyhet som uppskattas mycket.
Eller ok, just i uppvaknings- respektive väckningsfasen så uppskattar jag nog inte det så mycket. De senaste dagarna så har det slängts ur ord både om separation och rena våldshot. Jag är ju inte känd för att ha särskilt trevligt morgonhumör - men när man drar till med "slutar du inte tjata så gör jag slut" så kanske gränsen är nådd.
Jag är ju välsignad med en snäll och tålmodig pojkvän så han har tappert stått emot dessa stormar på morgonen och fortsatt med sina väckningsförsök. Det är ju nämligen så att jag varje kväll, då vi ska somna, ber om "Du kan väl väcka mig imorgon när du går upp? Det skulle vara så skönt att komma upp i tid och inte behöva stressa sig svettig innan jobbet". Ord som självfallet är som bortblåsta när Skrutten sedan håller sitt ord och står där med skäggsticksiga pussar i gryningen.
Nu har vi äntligen i varje fall kommit fram till någon sorts balans - Skrutten använder snälla ord (och inte argt tjat) och pussar försiktigt (inte trycker hårt med sina spikförsedda kinder) och jag är tyst (så att jag inte slänger ur mig något olämpligt) och går upp så fort som möjligt.
Sedan sätter vi oss i köket, dricker en kaffe tillsammans och jag lägger mitt huvud mot Skruttens axel och försöker få ögonen att vänja sig vid morgonljuset. Då blir det hela helt plötsligt väldigt mysigt.
När man sedan i lugn och ro kan äta frukost, göra sig iordning och sätta sig en stund och kolla på Nyhetsmorgon så blir det hela faktiskt alldeles underbart. Speciellt när Hundcoachen (vilket var fallet denna morgonen) är gäst i Nyhetsmorgon och tipsar och trixar om allt som har med hundar att göra.
Tyvärr så bröts denna fina känsla av ett mail i min mailkorg, som jag självklart var tvungen att kolla när jag satt och myste framför TV:n, från en föredetta hyresgäst i min Uppsala-lägenhet. Antagligen så verkar det vara helt orimligt att hålla det som man överenskommit och betala den elen som man förbrukat under hyrestiden. Konstigt det där.
Själv tänker jag ju att det är ganska så självklart att man betalar för sig, att det kommer elräkningar om någon har sagt att det kommer att komma elräkningar och om man då någongång kanske har tänt en lampa eller två i lägenheten.
Men alla är vi olika.
Eller ok, just i uppvaknings- respektive väckningsfasen så uppskattar jag nog inte det så mycket. De senaste dagarna så har det slängts ur ord både om separation och rena våldshot. Jag är ju inte känd för att ha särskilt trevligt morgonhumör - men när man drar till med "slutar du inte tjata så gör jag slut" så kanske gränsen är nådd.
Jag är ju välsignad med en snäll och tålmodig pojkvän så han har tappert stått emot dessa stormar på morgonen och fortsatt med sina väckningsförsök. Det är ju nämligen så att jag varje kväll, då vi ska somna, ber om "Du kan väl väcka mig imorgon när du går upp? Det skulle vara så skönt att komma upp i tid och inte behöva stressa sig svettig innan jobbet". Ord som självfallet är som bortblåsta när Skrutten sedan håller sitt ord och står där med skäggsticksiga pussar i gryningen.
Nu har vi äntligen i varje fall kommit fram till någon sorts balans - Skrutten använder snälla ord (och inte argt tjat) och pussar försiktigt (inte trycker hårt med sina spikförsedda kinder) och jag är tyst (så att jag inte slänger ur mig något olämpligt) och går upp så fort som möjligt.
Sedan sätter vi oss i köket, dricker en kaffe tillsammans och jag lägger mitt huvud mot Skruttens axel och försöker få ögonen att vänja sig vid morgonljuset. Då blir det hela helt plötsligt väldigt mysigt.
När man sedan i lugn och ro kan äta frukost, göra sig iordning och sätta sig en stund och kolla på Nyhetsmorgon så blir det hela faktiskt alldeles underbart. Speciellt när Hundcoachen (vilket var fallet denna morgonen) är gäst i Nyhetsmorgon och tipsar och trixar om allt som har med hundar att göra.
Tyvärr så bröts denna fina känsla av ett mail i min mailkorg, som jag självklart var tvungen att kolla när jag satt och myste framför TV:n, från en föredetta hyresgäst i min Uppsala-lägenhet. Antagligen så verkar det vara helt orimligt att hålla det som man överenskommit och betala den elen som man förbrukat under hyrestiden. Konstigt det där.
Själv tänker jag ju att det är ganska så självklart att man betalar för sig, att det kommer elräkningar om någon har sagt att det kommer att komma elräkningar och om man då någongång kanske har tänt en lampa eller två i lägenheten.
Men alla är vi olika.
Kommentarer
Trackback
