Tisdag
Och denna tisdag har det bara jobbats halvdag. På den andra halvan har det blivit ett besök på sjukhuset för återbesök med Skruttens knä.
Han hade gjort framsteg minsann och det var bara att fortsätta på denna vägen, med vissa ändringar. Nu ska det ju tilläggas att framsteg i detta fallet räknas att han nu kan böja benet i 90 grader och därför fick ortosen (benställningen som han bär runt på) låsas upp så att han har möjlighet att försöka böja knäet fritt till 100%.
Nu ska ju bara ledbanden fatta denna galoppen också så klart.
Annars så har jag lite stelhet och träningvärk i både ben och höger arm idag. Det spelades nämligen tennis igår och det känns faktiskt lite i kroppen. Det var jag och Becka mot Ea och vi fick... ja jag måste väl erkänna - storstryk.
Men han ska nog bara vänta han... Innan sommaren är över ska vi minsann ha gått och blivit riktigt duktiga, då kommer ta revansch.
Nu känns det som om jag inte kommer att kunna ha ögonen öppna någon längre stund till. Det här med att åka bil har verkligen en sövande effekt på mig. Samtidigt som jag både igår och idag har varit oförklarligt trött, kan faktiskt inte riktigt förstå varför. En liten powernap hade varit mer än välbehövligt känns det som
Först ska jag dock surfa in på lite nätbutiker med hundsaker - titta och drömma kan man väl få göra?
Och så kan man ha sådant här väder...
Dimman låg tät över Hörvik under morgonen...
En liten jämförelse...
Jo men visst har det blivit längre minsann, tänka sig.
Mer från midsommarhelgen
Midsommarfirande inne i Sölvesborg
En solig, men något trött, midsommardag med guidning runt listerlandet och picknick vid havet. Ursäkta den bleka och osminkade sanningen längst nere till höger...
Fjärilar i magen
Men utöver sömnskulden som gör mig lite trött så sitter jag just nu med fjärilar i magen. Har precis kollat på några bilder på valparna från kenneln där lilla Strössel kommer ifrån. Hur ska man kunna hålla sig i åtta veckor?
Och ja, jag vet att det "bara" är en hund vi ska skaffa, jag och Skrutten, men ändå så känns det som om vi nyss har gått och fått reda på att vi ska bli föräldrar. Fastän att det bara är hundföräldrar vi ska bli så är det riktigt riktigt roligt, och riktigt riktigt spännande.
Sedan måste jag också bara nämna, för att "loopa" lite bland ämnena, att jag är så otroligt glad över de människor som finns runt omkring mig i mitt liv just nu. Alla fina vänner som finns båda här hemma men också längre bort i andra delar av Sverige och dess grannländer. Vännerna som jag träffar ofta och vännerna som jag ibland får sakna lite längre mellan gångerna. Underbara vänner som får en att skratta tills tårarna rinner och magen krampar. De senaste månaderna, och kanske speciellt i helgen, har jag nog skrattat mer än jag gjort på länge. Jag vet att det klyschar sig lite här nu, men tänk vilken lycka det är egentligen...
Och för att inte tala om min fina stora familj. Familjen som är syskon och föräldrar, Skruttens syskon och föräldrar. Och så klart min underbara Skrutten.
Tänk vad lycklig man kan få lov att vara.
Midsommarhelgen
Onsdagen och torsdagen spenderades med fixande och pysslande här hemma på Grottvägen, för att få gästrummet klart för vännerna som skulle komma ifrån Stockholm.
Gästrummet blev klart och färdigbäddat (bilder visas vid senare tillfälle) och på kvällen i torsdagen kom vännerna med bilen från Stockholm.
Vi hann med en middag och att sitta uppe en stund, men det var ganska så snart dags att bege sig till sängen. Det var ju trots allt midsommar dagen efter. Sagt och gjort. Nu tänkte jag alltså säga att det blev en tidig kväll, men vi satt nog trots allt uppe till strax efter ett på natten i alla fall och pratade.
Midsommarafton firandes sedan först hos mor och styvfar hemma i Hällevik. Där förtärdes först sillunch på Styrmansvägen och sedan begav vi oss till Havsbadet för att äta jordgubbstårta, med en kopp kaffe och se när barnen (och en del vuxna) dansade kring majstången.
Sillunch och Havsbadet-fika
Tårtätningen följdes av en vilopaus hemma på Grottvägen, eller "fri lek" som det också kallades. Det badades lite i poolen, sovs och solades. Efter detta åkte vi allihop in till resten av gänget som fanns inne i Sölvesborg.
Där utförde vi traditionsenliga moment som grillning, lekar och snapsvisor. Och kanske några mindre traditionsenliga moment också, men de lämnar vi nog utanför här. Riktigt roligt hade vi i alla fall.
Kvällen avslutades på Hanöhus, som hade premiäröppning för sin beachbar och även om det kändes som om vi "växt ur den kostymen" lite (om ni nu förstår vad jag yrar om) så var detta också riktigt roligt.
Lördagens, som var en trött sådan, spenderades med en biltur runt Listerlandet. En guidad sådan. Kajan var guide och visade lite olika "hot spots" och utförde även en bejublad tipsrunda. Picknick nere vid vattnet hann vi också med minsann.
Kvällen blev en ytterst lugn sådan. Grillning, ett glas vin (slank ner minsann) och en film fick runda av midsommarhelgen. Kanske var i och för sig avrundningen så sent som idag. I så fall var avrundningen en dag på stranden.
För efter att ha vinkat adjö till älskade vännerna från Stockholm och känt det där "det är så jobbigt att ta farväl"-hugget i magen så packade hela kollektivet in sig i bilen, med badhanddukar och solstolar redo, och åkte ner till stranden. Så årets första kräftbränna är ett faktum. Men ge det lite tid så kommer det att bli solbrunt och fint också. Och även om det svider i huden just nu så är detta helt underbart.
Kortspel och pizza var sedan melodin för kvällen ikväll. Detta ackompanjerat av fotboll (så klart), spännande sådan också. Och mitt i kortspelandet så ringde mobilen och ett efterlängtat nummer visade sig i displayen.
Personen som ringde var ingen mindre än kennelägaren. Denna kennelägare som vi så nyfiket och drömmandes besökte för några veckor sedan, i hopp om att det skulle komme en liten tikvalp till oss.
Och nu har det gjort det. Lilla Strössel Dennegård-Strandh föddes den 23 juni 2010 klockan 20.30 och flyttar hem till oss om åtta veckor.
Lilla Strössel, tänk vad du är älskad från första stund. Bättre avslutning på denna mycket mycket fina midsommar kunde det nog inte blivit.
Välkommen onsdag
Onsdag
Från Wikipedia
Onsdag (fornsvenska: óðins- dagher) är den veckodag som kommer efter tisdag och före torsdag och kallas ibland "lillördag". Ordet kommer ifrån "piglördagen", vilken inföll på onsdagar, det var då pigan enligt traditionen hade ledigt eftersom hon inte fick vara ledig på den riktiga lördagen. Enligt äldre uppfattning veckans fjärde dag, men sedan internationell standard infördes 1973 räknas onsdagen som veckans tredje dag.
Källa: www.wikipedia.se
Onsdag är det i alla fall idag. Och denna onsdag ska det inte hända så mycket utöver det vanliga än för andra veckodagar. Det ska vardagssysslas i form av storhandling och sedan ska det fås i ordning på det där gästrummet ikväll.
Gällande gästrummet så inhandlades det gästsängar igår och det blev kanske inte riktigt som det var tänkt, mitt ögonmått är nämligen inte av den bästa sort, vilket ledde till att sängarna inte kunde stå så som jag hade tänkt i rummet. Men det hela kommer att bli alldeles utmärkt ändå.
Skrutten svettades nog en del igår när han såg min blick, som var allt annat än nöjd, när jag tittade in i gästrummet när sängarna var på plats. Han brukar börja svettas (inte bokstavligt då alltså) när han ser den där blicken. En blick som används när man tänker "men attans bananer det här blev inte alls som jag tänkt, vad i tusan ska jag göra nu, panik, suck jag som hade trott att det skulle bli så himla bra...".
Och sedan uttryck som "attans bananer", "tusan" och "himla" får gärna bytas ut till svordomar. För det är så de låter i tankarna på riktigt, men sådant språk kan ju inte användas här i bloggen så klart.
Annars så ska det lunchas med Kajan. Det står midsommarplanering på lunchschemat. Ska i och för sig inte planeras överdrivet mycket för det kommer att bli en ganska så lugn midsommar. Men bara för att den ska bli lugn, eller kanske lugnare än förra året i alla fall, så kommer man ju inte undan att det ska ätas i massor, lekas i massor och ha roligt i massor. Alla de där massorna kräver ju lite planering i alla fall.
I övrigt så har dagen bjudit på lite roliga nyheter, imorgon kommer lönen, solen skiner och jag var (tack vare Skrutten) uppe tidigt och fick i mig frukost i lugn och ro - så just nu är det inte så mycket att klaga på.
Eller jo, så klart, Telenor. Ska ringa till iPhone-supporten idag. Men om de inte (magiskt) kan få iPhonen att börja skriva alla bokstäver i alfabetet så kommer jag att behöva skicka telefonen på service. Alltså jag kommer att få skicka den splirrans nya telefonen på service, den telefon som jag väntat i fyra veckor på att få i utbyte för min som hade blivit oanvändbar, den telefon som jag bara skulle behöva vänta i tio dagar på, och om denna nya telefon skickas på service kommer allting att ta lika lång tid - igen.
Ingen som känner någon som jobbar på Telenor? Gärna en viktig person, en viktig person som kan ge ut lite iPhones till höger och vänster. Eller kanske inte nödvändigtvis till höger och vänster, utan mest till Blekingska töser som blir överkörd av teknikföretag varje gång som någonting krånglar.
iPhone, barnpassning och sängköp
Tror ni att den nya iPhonen fungerar? Nej, så klart inte. Det är vissa bokstäver på "tangentbordet" som inte vill som jag.
Och med "inte vill som jag" menar jag att när jag vill att det ska skrivas ett "e" så händer noll och ingenting. Knappast så den ska fungera. Det tråkiga är att jag har varken tid eller lust att åka in till Kristianstad igen och inte få någon hjälp i Telenorbutiken.
Verkar som om Telenor leker lite tvärt-om-leken. Ger inte service i butiken och ger ut telefoner sig inte fungerar. Ja ja vad är en bal på slottet...
Morgonen spenderade jag och Skrutten tillsammans med lille J. Vi var barnvakter medan hans mamma var på tandläkarbesök. Lika roligt som vanligt förstås. Ännu roligare är hur konstiga ljud, läten och sånger man finner sig sitta och göra för att roa ett litet barn.
Nu ska jag styra kosan mot Ronneby för att hämta hem sängar till det nya gästrummet. Och jag ser att Skrutten redan står utanför och väntar...
Läge att skynda sig tror jag nog. Oj, måste ju hinna ta med kaffe också...
Väntar och väntar och väntar
Sitter och väntar på att iTunes på datorn ska uppgraderas till 9.2-versionen, det behövs visst för att kunna registrera och få igång den nya iPhonen.
Tänk allt det där med att registrera telefonen och annat smått praktiskt som man måste göra i början med iPhonen fick jag hjälp med förra gången. Men det är väl så Telenor fungerar, hjälpen och det snälla leendet finns liksom där när man köper en dyr telefon och registrerar sig för ett 24-månaders abonnemang. Samma hjälp och snälla leende finns dock inte när någonting krånglar.
Precis som med det mobila bredbandet i höstas så gick det inte lika smidigt som det var tänkt att byta ut den dränkta iPhonen. De där tio dagarna som det skulle ta att byta ut telefonen blev snarare fyra veckor... Jag har god lust att skriva ett öppet brev om min avsky mot Telenor - men det tjänar nog noll och ingenting till.
Och framför allt så finns det viktigare saker i livet, det vet jag, och speciellt idag vet jag det.
Nu ska jag fortsätta att vänta på att iTunes uppgraderas...
42% klart, 40 minuter kvar...
Dagens...
Loppisrundan i lördags inleddes med att jag fick kika i en hög med kläder som Kajan hade rensat ut från sin garderob. Lyckliga jag hittade två toppar, ett svart linne och denna fina tunika som visas på bilden.
Är ju alldeles utmärkt det där med att shoppa i varandras garderober.
Sedan sist...
Har jag...
Sett Frankrike - Mexico, VM´s (enligt min mening) bästa match hittills.
Sett min fina Skrutt bygga en garderob under trappan, undra vad den ska fyllas med...
Fått lite gröna fingrar och planterat blomlådor och också fina blomkrukor till inomhus.
Se så fint det blev.
Splirrans nya verktyg, då jobbar man mycket bättre, speciellt när det är så fina färger så klart. 
Denna underbara planteringsoutfit bör kamma hem många poäng hos modebloggarna, får man skylla på att fredagen blev en lika stor fixardag som torsdagen och jag var riktigt trött när jag stod där och planterade klockan åtta på fredagskvällen?
En samling skor samlades på golvet...
Lördagen spenderades med morgonpromenad, frukost hemma hos Kajan, loppisrunda och sedan en fika på Ritz...
...och efter fikan rullade det TV-sända bröllopsfirandet hemma på Grottvägen hela dagen. Och så vackert det var, det gick inte att hålla tillbaka tårarna varken vid äktenskapslöftena eller när Prins Daniel höll sitt tal till sin fru under bröllopsmiddagen. Helt underbart vackert var det. 
Skorna som hade samlats på golvet fick en ny samlingsplats i den nya skogarderoben. 
Skrållan höll mig sällskap i garderoben.
En paus spenderade tjejerna i de nya solstolarna ute på altanen, medans killarna fortsatte att jobba, härligt värre.
Och just nu sitter jag och Skrutten uppe och kollar på en dokumentär med Lennart Nilssons fantastiska bilder ifrån människokroppen. Vi sitter som förstenade och med öppna munnar båda två, som förstummade både över hur allting i kroppen fungerar och sedan också att Lennart Nilsson har lyckats att fånga detta på bild. Vansinnigt är det ju.
Men snart är det nog dags att krypa till kojs, dags för refrängen, är ju en dag imorgon också och allt det där andra. För det är ju faktiskt en dag imorgon också, och denna dagen kommer att innehålla något alldeles särskilt och alldeles underbart.
Helt slut
Sitter med rivsår både på knän och armar. De på knäna kommer ifrån krälande uppe på vinden för att försöka få upp lite av de saker vi inte har plats/nytta av nere i huset.
Samtidigt så har "Projekt Gästrum" startats. Lättare sagt än gjort vill jag lova. Sovplatser för i alla fall två gäster, lite kontorsmöjlighet och plats för festklänningar som inte får plats i garderoben ska samsas om samma utrymme.
Men det ska minsann gå och redan om en vecka, eller drygt en vecka, ska det stå klart. För då kommer minsann gästrummets första gäster när det blir fint besök från Stockholm. Min fina vän sedan pluggtiden i Uppsala kommer tillsammans med flickvän, som jag äntligen ska få träffa, och med sig har de också en stor mage och i denna magen finns en liten bebis. Mysas loss ska det minst sagt göras.
"Projekt Gästrum" har i alla fall inneburit att en stor del, kanske vågar jag säga hela, av dagen har gått åt till att rensa, slänga, städa och organisera. Och tusan vad tungt det kan vara. Fast mycket välbehövligt. Det där gästrummet har ju sedan inflytt bara blivit ett rum som vi slänger in saker som vi inte vet vart vi annars ska stoppa, så kan man ju inte ha det för alltid.
Tre saker har jag lärt mig idag. Jag har väldigt mycket skor och kläder (ok detta kanske jag visste innan), Becka har väldigt mycket skor och kläder och detta sedan kombinerat blir enormt mycket skor och kläder. Den negativa delen är att hitta någonstans att förvara denna enorma mängd.
Men det positiva är att man blir som ett barn i en godisaffär bara av att titta på Beckas alla underbara skor, det är ju nästan som att shoppa på nytt själv - har jag nämnt att vi har samma skostorlek? Inte? Nä, men nu ska ni få höra - jag och Becka som inte bara delar samma fascination till kläder och skor vi råkar minsann ha samma skostorlek också.
Fantastiskt.
Lunch - Chilifrästa räkor med röd curry tillsammans med raita
SRF 2010
Har precis suttit och kollat igenom bilderna som fanns på mobiltelefonen från rockfestivalen, tänkte nämligen bjuda på några sådana, men dels så var jag inte särskilt flitig fotograf och sedan de bilder som väl togs stannar nog bäst i mobilen.
Lite av det om fastnade på bild var i alla fall kärlek.
Ingen motorbåt
För min del är det helt ok med fotboll, och kan vara riktigt underhållande, men kanske inte tre matcher per dag och dessutom inte när värdlandet har bestämt sig för att dela ut några hemska tutor som tjuter hela matcherna. Nationalinstrument eller ej.
Men det är nog bara att gilla läget i några veckor framöver... Och helt ärligt så brukar det visas ganska så stor tolerans mot min (kanske ganska så kassa) TV-smak i vanliga fall, så jag håller munnen stängd.
Gulligast (eller kanske dumdristigast) är att trots att vi inte är helt eniga i kollektivet om vad som bör vilas ögonen på just nu i TV-form så sitter vi alla kvar i soffan. Trots att vi har TV i fyra rum i huset, och man alltså lätt skulle kunna förflytta sig till något annat rum och istället se Norska Hollywoodfruar på Trean eller kanske något på E-channel, så sitter vi kvar. Det är samboskap på högsta nivå.
Det har i och för sig gjorts några knop innan idag, för jag lyckades faktiskt ta mig ut på en löparrunda i skogen. Det må vara så att det var vansinnigt tungt och att jag fick sänka farten ett par gånger till den milda grad att det inte längre handlade om löpning, utan istället gång, men jag tog mig ut i varje fall - det är väl värt något i alla fall?
Nu var det där med att jag gick vissa partier en hemlighet för min personlige tränare (Skrutten), han sa ungefär "du får sänka farten så mycket som du vill, men inte så mycket så att du börjar gå istället..." precis innan jag gav mig ut.
Men hur lätt är det inte att lura en PT som inte är med på själva löparrundan?
Trött
Sitter i soffan, där vi sitter hela gänget och försöker återhämta oss efter de senaste dagarnas festivalande. Jag har härmed varit med om min första Sweden Rock Festival. Och om vi har haft roligt.
Även om vädret har varit det sämsta på (gissningsvis) hela festivalens historia och att alla band kanske inte riktigt höll måttet och att Axl Rose bestämde sig för att diva lite under avslutningskonserten igår genom att låta oss vänta i 50 minuter innan han, och resten av Guns n Roses, kom ut på scen så har det varit vansinnigt roligt.
Det har lyssnats på rock som aldrig förr (för min del), ätits langos, struntat blankt i att det regnat, fått sjunga med i I don´t wanna miss a thing med Aerosmith, badats spa-bad, haft ordentlig fest för första gången i huset på Grottvägen, fått dela en festival med min Skrutten, och massor massor av andra roligheter.
Mer om dessa roligheter blir det när jag återhämtat krafterna något. Återhämtningen sker genom pizza, godis och häng framför fotbolls-VM.
Det där nyttiga livet får väntas med någon dag till, förslagsvis imorgon, imorgon är en annan dag. Förhoppningsvis en nyttigare dag.
Fastän att min kropp genomsyras av trötthet, så känns det ändå som om jag varit på en veckas semester. För under de tre senaste dagarna har jag struntat i allt vad heter jobb, jobbsökande, uppsatsångest, städning, storhandling och andra vardagssysslor. Istället har jag levt för stunden.
Fantastiskt.
Lite oväntat måste jag säga...
Vår lilla stad har ju de senaste dagarna invaderats av rockare som haft Sweden Rock Festival som mål. Denna festival har ju växt något enormt sedan jag bodde hemma sist, och jag måste nog säga att jag inte har haft helt koll på vad som egentligen har hänt med festivalen.
När jag bodde hemma var den väldigt mycket mindre och mest något man åkte ut till för att gå runt och kika lite på, sedan var det bara de "riktiga" rockare som faktiskt köpte band (som funderar som inträde) för att lyssna på musiken.
Min Skrutten är en av de som vet hur stort det har blivit och tycker att det är det mest fantastiska som händer på hela året. Något som jag då kanske haft lite svårt att förstå. Men jämförelser har gjorts på hur jag känner inför valborgsfirande, vilket gänget här nere kanske har haft lika svårt att förstå, liksom hur fantastiskt det är att fira valborg i Uppsala.
Äntligen har vårt kollektiv blivit fulländat nu när Becka kom hem från Borås igår. Både Ea och Becka (2/4 av kollektivet) hade köpt tredagars-band till festivalen. Under gårdagens middag peppades det för fullt och det försöktes få mig att förstå hur ball hela grejen är.
Jag var fortfarande tveksam och varken jag eller Skrutten hade köpt, eller tänkt köpa, något band till festivalen. Mestadels handlade det faktiskt om Skruttens knä, kanske inte så lämpligt att hoppa runt med knäet i en ortos (typ en Forrest Gump-ställning) och på kryckor. Men sedan igår skulle vi ju bara åka med Ea och Becka ut till festivalområdet för att hämta ut deras band...
Skruttens ögon blev som... ja tänk en liten hundvalps ögon när man står med en leverpastejsmacka i handen, när han såg festivalen, alla människor och förbanden som spelade. Så då "råkade" detta hända:
Här sätts det på ett tredagars-band på min handled
Helt plötsligt hade vi tagit ut pengar, gett dessa till försäljningspersonalen och fått var sitt tredagars-band satt på våra handleder. Från början funderade vi ju bara på att åka ut på lördag och "kolla läget", nu är det... ja på med de svarta kläderna och conversen och sedan köra all in som rockare antar jag.
Ett samtal gjordes till Kajan (min ständige vapendragare), ett lite desperat försök att kanske få henne att hänga på vår spontanidé, men det gick inte hem direkt. Men bara några minuter senare så ringer Kajan på min mobil och berättar att hon fått tag i ett tredagars-band hon också - hur sjukt var inte detta?! Fantastiskt är vad det är.
Att vi är peppade är en ganska så stor underdrift. Vi är mer än peppade. Vi peppast. Om det nu är ett ord.
Morgon, morgon, morgon...
...och skatteåterbäringen har kommit. Mycket välbehövligt kan jag meddela. Just för egen del så handlar det inte om så många tusenlappar, men en flygresa tur och retur till Stockholm i nästa vecka ska det förhoppningsvis räcka till.
Jag och Kajan hade nämligen tänkt besöka den kungliga hufvudstaden under Love Stockholm 2010, kanske till och med se bröllopskortegen, fast nu är det ju inte bara därför vi ska åka upp. Mest är det ju för att träffa vännerna så klart.
Än är inte riktigt alla delar klara inför Stockholmsbesöket, men förhoppningsvis faller det på plats så att vi kan svisch svisch svischa upp nästa vecka - mot Sherwoodskogen, som Robin Hood skulle säga. Mot Topshop och deras beiga heels, som jag skulle säga.
Just det...
Nya avsnitten av The Hills rullade flitigt i bakgrunden när naglarna fixades och hörde då, till min glada förvåning, att vår svenska artist Agnes hade med en låt i ett av avsnitten - är inte det ganska så coolt?
Från: www.mtv.com
Spa-kväll
Det har torrborstats (vilket för övrigt är hur bra som helst), ansiktsskrubbats, hårinpackats, fixats naglar (både tår och fingrar) och sedan också bodybuttrats.
Nu känner jag mig lite mer fräsch i alla fall och sitter, lite mer nöjd, med en tandborste i munnen och tänker att det är dags för sängen.
Imorgon blir det jobba halvdag och sedan skrivas matlista och storhandlas. Många vuxenpoäng på det.
Så nu - sängen.
När man bor i kollektiv...
Annars blir det som igår när jag och Skrutten kom hem, troendes att det bara var vi i huset, och vi röjde loss med våra tramsigheter.
Dels kom Skrutten på den magnifika idén att vi skulle skulle sätta timern på 30 minuter och under den tiden skulle vi hinna bli klara med middagen. Vi låtsades att jorden skulle gå under om vi inte hann få maten klar inom de där 30 minuterna.
Skrutten har nog aldrig hackat lök så fort som då. Inte hjälpte det att vi valt att göra en torskgryta, hade det varit nudlar eller snabbmakaroner kanske det inte hade varit lika svettigt, men nu fick vi allt kämpa på.
Sedan passade vi på att slänga in lite "Halv åtta hos mig"-inspirerat material. Vi låtsades alltså att Helge Skoog flåsade oss i nacken.
Om någon nu undrar vad tusan vi håller på med, så kan jag förklara att detta är hur min fina Skrutten får mig att tänka på annat när blodsockret har rasat och ilskan kokar ur öronen - endast på grund av att jag behöver få mat i magen - och det snabbt.
Mitt i detta kaos så passade jag även på att sjunga (läs skrika) ut lite gamla Nirvana-toner, som lite pausunderhållning liksom, och då var det verkligen betoning på skrika. Roligt var det, men vackert var det inte.
Om man sätter rolighetsfaktorn åt sidan, så handlar det ju om att sådant här håller man på med kanske inför Skrutten, men inte kanske så många fler. Man skulle nog förvånas över hur tramsig jag är egentligen. Och det bjuder jag på, men som sagt utanför kretsen av Skrutten så kanske jag är något mer återhållsam med att vrålsjunga Nirvana-låtar samtidigt som jag håller Milda Cubinesse-flaskan i handen och låtsas att den är en mick.
Efter ett tag, ett långt sådant, hör jag dock lite mullrande från övervåningen. Först trodde jag att det spökade, och blev lite "lätt" förskräckt. Men det var ju bara Ea som låg och sov på övervåningen, och alltså var hemma, och hade vaknat av mina underbara(?) toner.
Pinsamt är ordet.
Magen skriker...
...och jag gjorde precis misstaget att surfa in på en av mina favoritmatbloggar. Det hjälpte inte mot hungern vill jag lova.
Tyvärr så dröjer det nog ett tag innan det är dags för lite mat att landa i min mage. Först ska jag åka och möte upp Skrutten som alldeles strax ska sätta sig i frisörstolen och låta frisören sätta saxen i det där långa mörka håret som han är så förtjust i.
Men sedan blir det ilfart hem och laga... ja just det, det är det som är så tråkigt, man måste ju faktiskt laga maten också. Torsk blir det i alla fall.
Ännu mer spännande för kvällen är ju att se hur de andras sambosarna i kollektivet reagerar på överraskningen att det har byggts ett utedäck medans de har varit borta över helgen. Vi har nämligen varit så finurliga att vi inte berättat för dem att vi skulle bygga det, utan ville att det skulle bli en glad nyhet när de kom hem. Fast sedan så har ju både jag "outat" det här i bloggen redan och sedan så "råkade" båda mina byggarkompanjoner slänga ut nyheten på respektive facebook-sidor igår. Vi får helt enkelt se om det blir någon överraskning eller inte.
Nu måste jag nog gå och få lite mellanmål i magen, känslan säger att det riskeras att svimmas annars. Skulle vara lite dråpligt.
Sedan sist...
Eftermiddagen i torsdag spenderades med en liten biltur till Örkelljunga där vi gjorde en liten visit på kenneln där vi förhoppningsvis kommer att kunna hämta hem en liten tikvalp i augusti. Just nu fick vi bara hälsa på mamman till valparna, som fortfarande har de små liven i sin mage. Och vi kan bara hoppas på att en av dessa blir en liten tjej och att den lilla tjejen får lov att flytta hem till oss. Den 20/6 planeras de att födas och där någongång får vi också reda på om det blir någon valp till oss.
Så här många moln hade vi under vårt besök i Örkelljunga:
I övrigt så fick jag vänligt nog lov att byta om i bilen på väg mot kenneln. Det blev lite tajt med tid mellan jobbet och tills Skrutten stod utanför och väntade. Tyckte inte riktigt att jobboutfiten stämde riktigt överrens med vad som sig bör i outfitväg när man ska på kennelbesök. Några lastbilschaufförer fick sig nog ett gott skratt i alla fall...
På vägen tillbaka, lyckliga efter allt hundkramandet, åkte vi inom Eko som är ett sådant där stort varuhus som är känt för att vara lite billigare, fastän att jag nog misstänker att de inte är så billiga längre, och gjorde något som är så svennebanan att jag knappt vill kännas vid det. Vi köpte något i maxistorpack och inte vad som helst utan toalettpapper.
Finns det något mer pinsamt än att köpa toalettpapper? Och att sedan göra det i maxistorpacksform är liksom så pinsamt man kan komma. Jag må fylla 26 i höst (ve och fasa) men den dagen då jag kan köpa toalettpapper utan att skämmas då är jag vuxen.
Nu var det ju inte just därför vi åkte till Eko, utan för att köpa klordoseringsmaskin till poolen, men ändå. Att vi sedan köpte maxistorpack kan jag motivera med att det faktiskt minimerar antalet gånger jag behöver utsätta mig för pinsamheten att köpa toalettpapper.
När vi ändå var inne på svennebanan-spåret så...
...passade jag på att prova dessa underbara skor som folk fortfarande envisas med att gå runt i. Och nej de fick inte följa med hem.
Torsdagen avslutades med hemgjorda Buffalo Wings, inte som på TGI Friday´s, men ändå.
Fredagen var en riktig mysdag, eller slappardag om vi nu vill använda det uttrycket, sommaren var här på riktigt och jag och Skrutten gick ut med filtar och tidningar och la oss i solen. Bikinipremiär minsann. Efter någon timme ringde Kajan och frågade om vi ville käka lunch inne i staden med henne, strax efter ringde söta svägerskan och frågade samma sak, så vi slog oss ihop allihopa och åt lunch på uteservering.
Under lunchen hann jag få en snygg bränna efter min klänning där axelbanden går som ett kryss i ryggen. Lika förvånade som svenskar blir när första snön faller under vintern och det faktiskt blir halt på vägarna och kaos i trafiken, för att alla fortfarande har sommardäcken på, lika oförberedda är vi när solen (som vi under månader och åter månader har tjatat efter) bränner oss rosenröda på bara några minuter. Varför lär vi oss inte? Efter en lååång vinter är våra hudar (om de är som i mitt fall, vita som snö) inte förberedda för solen. Snyggt blev det inte.
Efter några butiksrundor åkte vi hem till svägerskan och fikade och trädgårdssolade. Sedan blev det hemfärd tillbaka till Grottvägen och på kvällen hade vi bordet fyllt av vänner och hade både ölprovning och grillmiddag. Fredagskvällen avslutades med en premiärbadning i vårt nya spabad - fantastiskt.
Efter fredagen följde två riktiga "fixardagar". Efter att arbetet med huset lite har stagnerat en tid, och mycket har blivit liggandes, så tog vi det där berömda taget och fixade en hel del. Bland annat har det satts upp överskåp i köket, putsats fönster, packats upp flyttlådor som blivit ståendes, körts skräp till återvinningsstationen och framför allt så har det byggts ett trädäck på uteplatsen.
Ni hörde alldeles riktigt. Skrutten var chef och jag, Nea och Kajan var hans underställda som sågade, bar brädor, mätte och helt enkelt (så klart med mycket hjälp av Skrutten) byggde utedäcket. Och jag är mäkta stolt. Jag är så stolt att jag för varje person som ens vilar ögat en sekund på trädäcket kommer att skrika "vi har byggt det! Jag, Kajan och Nea har byggt det!!".
Titta så fint det blev! (och ja vi fattades några brädor, men det får kompletteras senare)
Fantastiska dagar.
Och solen har stannat hos oss
Under promenaden med Nea igår så kom vi i och för sig på att de flesta årstiderna är ganska så bra. Våren är otroligt fin, då fåglarna anländer och blommor och träd börjar slå ut, och under våren har man ju allting framför sig, hela sommaren framför sig. Ibland är det just de stunderna som man har något bra precis framför sig som är allra bäst.
Att sommaren är omtyckt i mitt hjärta har jag redan stött och blött och det pirrar i magen min när jag tänker på alla stranddagar och alla glassar vi har framför oss. Igår på promenaden, fastän att klockan närmade sig åtta på kvällen, så fick vi ta av oss våra jackor för att det blev för varmt. Underbart.
Sedan har ju hösten också sin charm. Jag och flera av mina syskon fyller år, löven på träden leker med färgpaletten och har det varit en bra sommar med långa soldagar på stranden så kan man nästan längta efter att hösten ska komma och man får mysa ner med en varm kopp te eller kaffe och gömma sig undan höstrusket.
Vi kom till och med fram till att december, där vintern brukar börja, är helt ok också för då väntas jul och nyår och allting runt omkring lyses upp av alla fina adventljusstakar. Då hoppas man ju till och med på att det ska bli kallt så att julen blir en vit sådan.
Men sedan efter jul- och nyårshelgerna så kommer ju det där mörka. Under promenadsamtalet igår kom vi fram till att februari är allra värst. Inga adventsljusstakar som lyser upp längre, ingen jul att längta till längre och värmen är alldeles för långt utom räckhåll. Februari är en sådan där månad då man vill ge upp. Man ställer sig frågan om varför man bor i detta avlånga nordliga helvete och inte istället bor på Bahamas? Man ställer sig frågan varför våra förfädrer kunde vara så utbota dumma och tänka "åh denna kalla och mörka plats där vill vi tillbringa våra liv". Logiskt är det inte.
Fast just nu är det ju logiskt. Just nu inser man att våra förfädrer måste ha kommit till vårt nordliga land just precis på sommarhalvåret, intet ont anandes om vad som komma skulle. För just nu är det fantastiskt att bo i Sverige.
Om några minuter ska jag och Skrutten hoppa in i bilen och iväg på äventyr. Vi ska besöka kenneln som vi ska hämta hem vår lilla Strössel (hundvalp) i augusti, förhoppningsvis.
Fantastiskt!
Men den svenska sommaren överraskar återigen för idag är det strålande sol. Och morsan får rätt också, som sig bör.
Under lunchen i solen med Kajan så fick vi ta kaffet efter maten i skuggan. Det var alltså för varmt och vi ville inte svetta ner våra kläder allt för mycket. Alltså det blev för varmt, så vi fick sätta oss i skuggan - hur sjukt är inte detta?
Väl i skuggan hade vi nog kunnat avverka många timmar, men plikten kallade och vi fick bryta upp.
Förhoppningsvis stannar solen i eftermiddag för då ska det minsann solas hemma på den grusiga bakgården.
Från lördagens bröllop
