husnrtretton

En liten oplanerad bloggpaus blev det allt här, som så klart inte alls var meningen. Det här med juletider för ju ibland en viss julstress med sig och det är grunden till denna lilla paus som uppstod. Det känns som om mitt huvud är på tusen olika ställen och hjärncellerna tänker och planerar så det sprakar om dem. Och minuterna, timmarna, dagarna har bara flugit förbi.

Ikväll klockan 19.00 ska dock lugnet lägga sig. Då är det julfirande hemma hos mor och styvfar i Hällevik och då ska huvudet mitt få sig lite välförtjänt vila. Och sinneförvirringen kommer förhoppningsvis att skingra sig.


Julkortet 2010. Lilla Strössel som önskar alla er en riktigt god jul.

Sitter här och sliter mitt hår för att Microsoft Store inte fungerar riktigt som jag vill. Det låter så lätt när marknadsföringen är "Köp på nätet, ladda ner och börja använda produkten direkt!" men när verkligheten sedan skiljer sig "något" så är det inte lika roligt längre.

Tack och lov finns Strössel här hos mig. En nos som trycks tätt mot en gör liksom att allt annat spelar mindre roll. Hon kryper så där tätt intill för att hjälpa till att hålla värmen uppe. För det är allt annat än varmt i huset idag, och snön som faller ner utanför fönstret skvallrar om varför det är så kallt.

Den där snön tänkte jag (ackompanjerad av Kajan) försöka trotsa idag genom att ta oss upp till Ikea. Egentligen är jag mest sällskap för det är Kajan som ska handla till sin nyrenoverade lägenhet som nu står klar.

Imorgon är det dags att se slutresultatet av Kajans hårda slit med lägenheten för hon har minsann bjudit in till glöggmingel. Slurp!

Och på tal om slit med renoveringar så har jag fortfarande inte kunnat släppa den dröm som uppstod i början på veckan när mina ögon "råkades" vila på ett renoveringsobjekt i form av mitt framtida drömhus. En liten förhoppning hade jag över att det kanske skulle lägga sig lite efter en visning i huset. En visning som skulle göra att drömmen istället byttes ut mot "nja det är alldeles för mycket att göra här...". Men tji fick jag. Drömmen blev bara ännu starkare efter en kik på huset. Tyvärr är vi ju inte riktigt i husköpartankar, eller i vart fall inte riktigt än... Äsch vad är en bal på slottet...?

Nej nu får jag nog gå ner en våning, lämna soffan och få lite smink i mitt ansikte. Annars finns risken att Kajan skräms av min bara uppenbarelse. Varför glömmer man alltid bort hur vit (läs blek) men faktiskt blir på vinterhalvåret?

Fundering: Shoppa, inte shoppa? Klicka, inte klicka?

Måste: Packa upp resväskan

På schemat: Loppisrunda och ridning med Kajan.

Nyhet: Att Alexander Schulman har börjat blogga igen.

Kärlek: Ett hus, ett renoveringsobjekt (som jag lovat mig själv att aldrig sätta mig i), men ack så intressant.

Glädje: Att Skrutten har gått och blivit sjuk, och därför istället myst loss här hemma på soffan idag. Synd om Skrutten så klart, men glädje för mig som får ha honom hemma.

Överraskning: Hur kallt några minus känns när man bor nära havet.

Längtan: Solsemester...

Onödigt vetande: Att jag innan jag äter något alltid måste sätta på nytt lypsyl/Försvarets Hudsalva/läppglans på läpparna.

Skräck: Kombinationen av mitt senaste beroende (frysta hallon) och tidningsnyheten att vinterkräksjukeviruset sprids via ett visst märkes frysta hallon.

Mysig lördagsfrukost på Kungstensgatan.




Söta Lilla K framför NK´s gigantiska julgran. Söt som socker som vanligt.


Paljettklänning från Tiger till det hutlösa priset av 7999 svenska kronor. Kan även skvallra att just denna
klänning fick följa med Malou von Siverts hem. Lönar sig visst att jobba på TV4...


En av de allra mysigaste stunderna under helgen var så klart myset med underbara lilla Em. Bedårande
och lika förtjusande som sin mamma och pappa och hade en farmorstickad klänning med sitt namn (som
egentligen är något annat än det "Em" som används här) på. Att en så liten människa kan ha en sådan
förtrollande effekt.


Champagne, vin och underbar mat på Urban Deli på Söder.


Fantastisk utsikt från skybaren i Skrapan (visst var det Skrapan?).


Paret på Kungstensgatan morgonmyser med täcket runt sig. Väldigt väldigt gullig bild.


Brunch med Lilla K på Café Sirap under söndagseftermiddagen.


Scrambled eggs, sallad och toast med smör, Philadelphiaost och sylt...


...american pancakes. Mums, slurp och mums igen. Det var precis vad vi behövde "dagen efter". Det och
massor av kaffe så klart.

Tack igen alla fina fina fina vänner för att jag fick komma upp, få tak över huvudet, drinkar och vin, kramar och fint umgänge. Tack för en fin helg helt enkelt.

Uppe i Stockholm sitts det på sin gästmadrass och ögonen vilas på Nyhetsmorgon. Så klart handlar det mesta på Nyhetsmorgon, eller alla nyheter just nu egentligen, om det tragiska som hände här igår. Bör väl inte vara någon som missat att det både spängdes en bil samt att en person sprängde sig själv mitt inne i Stockholm. Sanningen är att hade vi inte åkt ut till Abrahamsberg (för att hälsa på den nya lilla medlemmen i vårt gäng) innan vår middag igår så hade vi antagligen varit "mitt i" när det hände. Eller så har jag förstått det i alla fall. Tur var väl det.

Tragiskt är ordet.

Men på tal om något helt annat så har det varit en alldeles förträfflig vistelse här i den kungliga hufvudstaden. I fredags så stannade jag och Lilla K hemma i TV-soffan tillsammans med svenska tapas - plockmat även kallat - och en flaska gott Rioja. Idol och en hel del massa skvaller och uppdateringar var det övriga nöjet.

Lördagen spenderades först i stadens många butiker och jag fick hålla hårt i plånboken för att inte bli ruinerad. En svart klänning från HM fick dock följa med hem. Samma klänning som senare bars på kvällens middag ute på stan.

Först var det som sagt ett besök i Abrahamsberg och massa mys med den nya medlemmen i gänget, och nu när jag tänker efter så var jag nog ytterst osocial där ett tag. Em tog liksom upp all min uppmärksamhet och jag förtrollades av hennes små ögon och när hon till slut somnade i min famn så var kärlekssagan total. Nu ska operation "övertalning för besök till Blekinge" inledas.

God mat på Urban Deli, en sväng till Skybar och till sist Ljunggrens... Eller hette det Ljungmans? Eller var det inte Ljunggrens? I vilket fall... Kul hade vi, och det var alldeles alldeles underbart att få träffa sitt gamla "gäng" lite. I nattens vimmel träffade jag också på en gammal vän från Uppsalatiden, som det var evigheter sedan som jag såg, och detta var ju så klart mycket roligt och en bonus, även om det för en massa gamla minnen tillbaka.

Nu planerar jag att slänga mig i sängen bredvid K och hennes andra hälft. Planen är att störa dem så pass att de väljer att gå upp och ut på stan med mig istället. Magen kurrar som aldrig förr.

Klockan 21.45 är jag tillbaka på blekinsk mark och ska överösa min kära sambo, som är saknad nu, och Strössel med massor, massor och åter massor av pussar.

Sojalatte och rågbrödsmacka med chevréost och fikonmarmelad. Dubbelslurp.

Sitter på Espresso House (och tackar för att de har gratis WiFi-anslutning) nära Centralen och har fått lite efterlängtad mat i magen. Det hanns aldrig med någon frukost idag, tanken var sedan att äta något litet på flygplatsen eller på flyget, men när både alternativen endast hade mindre smaklockande saker på menyn så valde jag att vänta. Därför har magen fått ropa tom ända sedan det ramlade ner lite nötter i den efter simningen igår. Borde nog styra upp de här matrutinerna lite tror jag. Men nu är jag i alla fall mätt och belåten.

Lilla K ringde precis och meddelade att hon sitter på bussen och hon kommer antagligen att ramla in här vilken minut som helst. Sedan tar vi helg. Det första vi ska göra är att sällskapa bort till Systemet och köpa en flaska gott vin. Varför vi nu skulle köpa äckligt vin liksom...

I övrigt så sitter jag, sedan någon timme tillbaka, och spanar ut genom Espresso House gigantiska fönsterrutor. Man känner sig lite som en akvariefisk, men ser även väldigt bra ut. Limousinerna till Nobelfesten virvlar förbi utanför. Roligast av allt är att jag precis upptäckte att Espresso House har chambre séparé. Alltså en form av VIP-rum, där man kan sitta avskilt, på kaféet. Ja ja, kanske finns behov av det i den stora staden.

Nu kommer Lilla K innanför dörren. Let the fun begin.

När Strössel satte sig upp i sängen för cirka en och en halv timme sedan och bestämt tyckte att det var dags att gå upp så tänkte jag "åh herregud jag kommer aldrig att överleva denna dagen...". Om jag räknar timmarna som gått åt för sömn i natt så är de en, två, tre...fem stycken totalt. Inte så där väldigt mycket alltså.

När klockan var halv åtta igår på kvällen så satt jag gäspandes i soffan och mörkret utanför fönstren lurade mig att klockan var mycket mer än den egentligen var. I och med att Skrutten skulle stiga upp strax innan två på natten för att åka iväg med grabbarna och åka skidor så tänkte vi att vi lika gärna kunde gå och lägga oss tidigt. Så strax innan klockan nio var vi nerbäddade hela familjen.

Sedan låg jag där från klockan nio till klockan tre och vred och vände på mig. Det var för varmt, för kallt, för lite täcke, för mycket täcke, tankar på packning, julklappar, jobb, att Skruttens knä ska hålla skidåkningen... och resultatet är en sömnfattig natt. Trevligt nog fick jag i alla fall pussa Skrutten farväl inför skidresan där tvåtiden inatt.

Anar att det kommer bli en del gäspningar under denna dag. Fast vad gör det? Och morgonpromenaden i den friska luften och en kopp kaffe har faktiskt redan hunnit göra en hel del mot tröttheten.

Hela jag höll på att förvandlas till ett stort grönt monster av all avundsjuka när Skrutten kom hem med
denna underbara lilla sak för en stund sedan.

Skrutten kom precis innanför dörren och inte nog med att han om cirka 12 timmar åker iväg på en skidweekend så har han införskaffat iPhone 4. Avundsjuk är bara förnamnet.

Han trodde nog att han skulle kunna komma hem och "bara berätta en lite rolig grej" och därefter visa upp den nya telefonen. Men är man ihop med ett stort fan av Apples produkter och då framför allt kära iPhonen som själv sitter med den äldsta upplagan av telefonen som tillråga på allt har en krossad skärm sedan augusti månad. (I och med att Telenor är hemska att ha och göra med när något går snett så har den inte blivit inlämnad och därför inte heller lagad.)

Måste erkänna att min telefon nu känns dassig, dassigare, dassigast.

Snälla, snälla tomten stoppa en iPhone 4 i min julstrumpa i år...

Håret mitt har blivit mörkare, lite kortare och väldigt mycket finare. Bort med de slitna solblekta topparna
och i med lite ny färg och vips så känner man sig nästan som en ny människa. Bilden gör inte riktigt rätt-
visa för färgen, som är mörkare än vad den ser ut här...

Här ser man kanske lite bättre hur mycket mörkare det faktiskt har blivit.

Det spenderades några timmar hos Malin igår, timmar som bara kändes som minuter dock, där håret fick sig en rejäl uppfräschning. Sommarhåret är borta och har istället ersatts av en mörkare mustigare kaffebrun färg. Malin råkar vara en av Sveriges bästa färgtekniker och när jag har svårt att välja nyans sa jag (med fullt förtroende) till slut "välj du" till Malin. Och jag är mycket mycket nöjd med resultatet.

Och förutom resultatet fick jag massor av skratt, underbart kaffe, vansinnigt fantastiskt skapmassage och fin fin komplimang på slutet när jag fick höra att jag såg ut som en Lucia.

Malin finns här och oavsett vart man är bosatt, Sölvesborg, Stockholm, Kiruna, New York, så är resvägen ner hit värt besväret för att få precis den färg på håret som passar allra bäst.

De där måndagarna på året 2010 börjar snart att ta slut. Inte så många dagar kvar till jul och nyår nu minsann. I helgen har det hunnits med att firas både andra advent och öppna första julklappen. Då inser man verkligen att även detta året snart är slut.

Och denna tiden på året är helt klart en av mina favoriter. Nästan så att den slår sommaren. Fast då kommer man plötsligt ihåg att sommaren innehåller grillning, lata dagar på stranden, glass och rosévin. Svårt att slå det faktiskt. Men juletid innehåller så mycket... mys. Man tar sig liksom tid att hitta på mysiga saker som att fika, dricka varm choklad, sitta lite extra länge vid middagsbordet och bygga snölyktor. Tid som kanske annars slösas bort på "jag måste bara...".

Denna helgen som gått blev ett fantastiskt exemplar av just mys. Och allt utan att egentligen vara så särskilt planerat. Det som var planerat inför helgen var middag i Hällevik i fredags (för att fira min födelsedag "något" sent) och middag hos svärmor i lördags (för att fira hennes födelsedag, fast inte lika försent). Sedan fylldes det på med fyrhjulingåkning och promenad på ett vinterklätt berg, film mitt på dagen, film sent på kvällen, chipsbuffe, shopping, lunch i Kristianstad och bebismys.

När huvudet lades på kudden igår så infann sig en känsla av "vilka underbara dagar det varit...".

25 kronor rikare minsann. Trevlig inledning på helgen.

Väl på Preem (under fönsterskrapeinhandlingen) så tittade hon i kassan lite misstänksamt på kvittot när jag hade betalt. Följt av ett "oj det råkade visst vara inslagen en Trisslott också... Är det ok att du får 25 kronor av mig?". Var på jag tyckte att jag lika gärna kunde ta en Trisslott då.

Och se så bra det gick. Hade hon inte sagt något så hade jag antagligen varken tagit kvittot eller märkt något. Nu blev man helt plötsligt 25 kronor rikare. Hurra, hurra hurra!

Frukost/lunch hemma hos lillebror idag. Mumsigt värre. Eller "Slurp!" som Maria Montazami hade sagt.

Denna morgon blev allt lite kaosartad. Sovmorgon, snöskottning, en vovve som inte ville ut i snön (som visst hade blivit alldeles för läskig i den stora mängd som fallit under natten), inte hitta viktigt papper, packa ner datorn och andra papper för en biblioteksrunda, skrapa bilrutor med Volbeat-skiva... Det var ungefär vad som var grunden till kaoset.

Det där med Volbeat-skivan mot bilrutorna var kanske inte min första, eller bästa, idé. Men har killarna i hemmet stulit fönsterskrapan från bilen för flera dagar sedan, och trots påtryckningar inte lämnat tillbaka den, så tager man liksom lite vad man haver.

En runda till Preem på vägen in till city blev det också - för att inhandla fönsterskrapor "deluxe". Faktura skickas sedan till ett visst byggföretag som vissa killarna råkar jobba på. Så går det när man stjäl bilruteskrapor mitt i vintertid. (Så klart skulle det inte finnas någon poäng att sno dessa skrapor i annat än vintertid...).

Väl inne i city så lämnades Strössel till lillebror och när lillebror råkar säga "Man får inte bjuda på en kopp kaffe innan du sätter igång och jobbar?" samtidigt som magen kurrar av tomhet (frukosten hade visst glömts bort) så var det väldigt svårt att tacka nej. Så det gjorde jag så klart inte. Resultatet blev både julmust, kaffe och mackor med Nutella i magen hemma hos lillebror. Fantastiskt.

Har precis packat väskorna inför simningen nu ikväll, och Skruttens mackor står och väntar i köket, kaffet är klart i kannan. Lite så här ser det faktiskt ut minst varje torsdag - hemmafru någon?

Samtidigt som detta, och samtidigt som jag får en macka och lite kaffe i min egen mage, så sitter Strössel lite håglöst i tvättstugan. Detta är en del av ett påbörjat projekt att kunna lämna Strössel ensam. Sedan hon flyttade hem till oss i augusti så har hon varit ensam bara i korta stunder, men nu måste hon lära sig att vara lite mer på egen hand.

Det närmar sig nämligen min jobbstart (januari) och då är jag ju inte hemma hela dagarna längre. Visst, Strössel kommer både att vara med Skrutten på jobbet och passas av hundvakt. Och kommer absolut inte vara själv hela dagarna helt plötsligt. Men hon måste lära sig att vara själv lite mer än hon kan just nu. Hon är ju väldigt kär i sällskap vår valp, och tycker inte alls att det är roligt att vara själv.

Därför gäller det att träna, öva och träna lite till. Därför får hon nu spendera några minuter i tvättstugan själv, men ett kompostgaller som gör att hon inte kommer ut till oss andra i huset, men samtidigt som hon fortfarande kan se och höra oss. Hunduppfostran kallas det har jag hört.

Problemet med denna hunduppfostran är bara att det gör så frukansvärt ont i mattes hjärta. När jag hör henne i tvättstugan lite ynkligt pipa så är det väldigt svårt att inte springa tillbaka och säga "förlåt, förlåt, förlåt mamma ska aaaaaaaldrig göra så här igen" och ta upp henne och pussa på henne tills hon tröttnar.

Det är ungefär det sista man ska göra. Därför sitter jag just nu och sippar kaffe med sojamjölk medans hjärtat brister.

En Strössel som kryper tätt intill har vi här hemma idag. Då och då kommer hon med en blöt puss, men
mest vill hon bara vara nära.

Strössel jobbar lite efter "varannan dag"-taktiken. Fullt ös varannan dag, och med främst uppdrag att reta gallfeber på sin kära matte, ibland går det så långt att matte använder ord som "...sätta ut annons på Blocket".

Dessa dagar följs sedan av dagar med rent lugn. Där Strössel inte gör så mycket annat än kryper tätt intill, då och då ger en puss eller kanske lägger sitt lilla huvud i ens knä.

Kanske syns vilken sorts dag det är idag?

...och det blir vitare och vitare utomhus för var dag som går. Vackert utan dess like är det. Fast de där långa promenaderna, måste jag erkänna, har blivit färre. Under morgonpromenaden var jag klädd i två par strumpor, gummistövlar, dunjacka, stor halsduk, luva, handskar, mössa - men ändå så gick det knappt att genomlida. Strössel pulsade till en början glatt igenom snön, men när till och med hon började frysa så fick vi vända tillbaka igen.

Väl hemma igen så värmde vi oss med en kopp kaffe och Strössel fick roa sig med att försöka få ut hundgodisar ur en gammal rödbetssalladsburk (diskad så klart) medans jag gjorde min frukost. Både jag och Strösslan lyckades med våra uppdrag. Frukosten hamnade i min mage och hundgodisarna kom magiskt ut ur burken. Eller ok, så magiskt var det inte, för den där rödbetssalladsburken var praktiskt taget demolerad och jag anar att det nu finns både godis och kanske en anings plast i Strössels mage.

En låda med kläder som har funnit undanplockad i förrådet hämtades in idag. Detta i jakt på en vinterjacka som ska fotograferas och ut på Tradera. Vinterjackan hittade jag aldrig, utan misstänker att den finns uppe på vinden (och därmed blev det ett projekt för Skrutten), men det fanns en del annat i lådan som också kan få åka ut på Tradera.

Dock uppstod två problem. Det första var att jag för varje plagg tänkte antingen "åh men denna kan jag ju ha då eller kanske då..." eller så kom nostalgigenen fram och jag tänkte "nej men fy denna kan jag ju inte göra mig av med, den hade jag ju den gången...". I denna takten blir det inte särskilt mycket sålt på Tradera. Det andra problemet var att det mesta som fanns i lådan hade behövt en omgång med strykjärnet innan det fotograferas och sedan annonseras ut.

Att jag knappt vet vart strykjärnet finns i detta huset talar nog sitt klara språk för hur ofta jag stryker.

Detta brukar ofta leda till att det finns en hel del plagg i min garderob som hängs in utan att vara strukna och därför hänger de där alldeles tillskrynklade och inte används just av denna anledning. De väljs liksom bort på grund av att de är för skrynliga. Stackars plaggen. Efter ett tag, när antalet plagg som faktiskt kan används krymper, så får jag istället ta tag i det hela och stryka en massa plagg.

Kanske idag blir just en sådan dag. Eller kanske jag bara hämtar en till kopp kaffe och... gör något roligare?

December inleds med fruktbitar från frukt som blev över från gårdagens fruktsallad, tillsammans med ett
löskokt ägg med flingsalt och citronpeppar på. Och så kaffe med sojamjölk. Underbara fina sojamjölk.

Lyxigare känsla kan man knappt få än när det blir färsk frukt till frukost. Melon- och jordgubbsbitar gör att det helt plötsligt blir sommarkänsla över den första dagen i december. Och citronpeppar på ägget visade sig vara fantastiskt. Kaffet fick idag sig en skvätt sojamjölk, och det har visat sig omöjligt att gå tillbaka till vanlig mjölk när man väl börjat med sojaversionen. Vanlig mjölk blir liksom bara blaskigt och sojamjölken är mycket mycket godare.