Bloggpaus
Har blivit alldeles för dåligt med uppdateringar sedan flytten. Befinner mig i alla fall nere i Blekinge nu och det är söndag och strålande sol.
Återkommer med mer imorgon, men ville väl bara meddela att jag lever.
(Dock utan mobiltelefon för den funkar så där måste jag säga, men det löser vi imorgon)
Återkommer med mer imorgon, men ville väl bara meddela att jag lever.
(Dock utan mobiltelefon för den funkar så där måste jag säga, men det löser vi imorgon)
Paket
Gick en sväng på stan och dessa små paket "råkade" följa med. Det stora är faktiskt en present till mig själv - för att det är torsdag, för att jag håller på och flyttar, för att jag slutat på jobbet, för att jag ska lämna Uppsala... ja någon av anledningarna bör väl duga.
Sen är de två mindre paketen ett till mig och ett till Myran. Kan avslöja att det är samma sak fast lite olika.
Men säg inget till Myran - för det ska bli en överraskning.
Flyttstök
Jag jobbade lite med post-it-lappar. Rosa = till förrådet Gul = med till Blekinge
Alltså packas ner...
Ytterst viktig att ha med mig i sommar
Sen var det ju de där skorna...
Ol domderar
Detta var vad jag tyckte att jag bara måste ha med mig till Blekinge
Ungefär då lessnade Ol
Sista dagen
Ja då var det den där sista dagen. Kanelbullarna till fikan ligger i min väska och bredvid står en blomma som jag ska lämna som tack.
Det är helt underbart väder i Uppsala idag och bara jag får till det sista i flyttstöket så kommer nog det här bli alldeles utmärkt. Becks har planer på att vi ska hinna med en drink ikväll också, och har till och med erbjudit sig att komma förbi och hjälpa till i flytten för att vi ska kunna sätta oss vid Åkantens uteservering.
Och finns det något bättre sätt egentligen att avsluta Uppsala med än att gå tillbaka till där allting började?
Gårdagen gick bra. Dock var Ol lite hård mot mig när det gällde vilka skor som skulle med till Blekinge i sommar. Välbehövligt så klart, i och med att jag tänkte ta med mig 28 par först. Mor lär skicka en blomma som tack till Ol.
Jag fick höra "Suss du tycker det här är så jobbigt att du inte ens tänker hjälpa till ju..." när vi stod och kohandlade vid de uppradade skorna.
Även fast jag skulle vilja hävda att man visst det behöver ha med sig 4 par vita sneekers, 5 par svarta pumps och att de där moccastövletterna visst det går att använda på sommaren också så vet jag att min kära vän, och sedan gammalt flytthjälp, har alldeles rätt. Han är klok han.
Så 14.30 är det sista fikan. 15.00 har jag tänkt stänga dörren till kontoret. Och sen kanske kanske så blir det en drink ikväll.
Det är helt underbart väder i Uppsala idag och bara jag får till det sista i flyttstöket så kommer nog det här bli alldeles utmärkt. Becks har planer på att vi ska hinna med en drink ikväll också, och har till och med erbjudit sig att komma förbi och hjälpa till i flytten för att vi ska kunna sätta oss vid Åkantens uteservering.
Och finns det något bättre sätt egentligen att avsluta Uppsala med än att gå tillbaka till där allting började?
Gårdagen gick bra. Dock var Ol lite hård mot mig när det gällde vilka skor som skulle med till Blekinge i sommar. Välbehövligt så klart, i och med att jag tänkte ta med mig 28 par först. Mor lär skicka en blomma som tack till Ol.
Jag fick höra "Suss du tycker det här är så jobbigt att du inte ens tänker hjälpa till ju..." när vi stod och kohandlade vid de uppradade skorna.
Även fast jag skulle vilja hävda att man visst det behöver ha med sig 4 par vita sneekers, 5 par svarta pumps och att de där moccastövletterna visst det går att använda på sommaren också så vet jag att min kära vän, och sedan gammalt flytthjälp, har alldeles rätt. Han är klok han.
Så 14.30 är det sista fikan. 15.00 har jag tänkt stänga dörren till kontoret. Och sen kanske kanske så blir det en drink ikväll.
Klockan är 15.12...
...och jag tänker gå hem.
Det är kvavt på kontoret och jag har egentligen inte någonting kvar att göra. Packa ihop bokhyllorna och skrivbordet kan jag göra imorgon. Rensa datorn kan jag göra imorgon. Lämna tillbaka passerkortet kan jag göra imorgon.
Så nu tar jag av mig jobbskjortan, tar på mig mina Wayfarer (Tack, tack och återigen tack Myran), stoppar En hand i himlen i mina öron och köper förmodligen en glass på vägen hem.
Sen kommer Ol och hjälper mig att packa ihop den här Uppsalatiden. För detta får han öl och en middag - bestående av hjortentrecôte minsann (tack K för att ni råkade glömma underbar mat i min frys för ett tag sedan).
Det är kvavt på kontoret och jag har egentligen inte någonting kvar att göra. Packa ihop bokhyllorna och skrivbordet kan jag göra imorgon. Rensa datorn kan jag göra imorgon. Lämna tillbaka passerkortet kan jag göra imorgon.
Så nu tar jag av mig jobbskjortan, tar på mig mina Wayfarer (Tack, tack och återigen tack Myran), stoppar En hand i himlen i mina öron och köper förmodligen en glass på vägen hem.
Sen kommer Ol och hjälper mig att packa ihop den här Uppsalatiden. För detta får han öl och en middag - bestående av hjortentrecôte minsann (tack K för att ni råkade glömma underbar mat i min frys för ett tag sedan).
Lite bilder från midsommar
Näst sista dagen
Sitter "näst sista" ihop egentlgen? Äsch nu googlade jag det och det verkar inte sitta ihop så vi kör så här.
Jag sitter på kontoret och sippar på en kaffe. Hade jag kunnat beräkna hur många kaffe jag kommer att dricka idag och imorgon hade jag väl skrivit "åh det är min näst näst näst näst sista kaffe". Men dels för att jag måste sluta upp med det där och sen för att jag absolut inte har någon koll på hur många kaffe jag dricker fram tills klockan 16.00 imorgon så struntar vi i den.
Sen sitter jag också och irriterar mig på att min mms-funktion på mobilen verkar ha bestämt sig för att ta semester. Finns det någon funktion kvar på den där telen som faktiskt fungerar?!
Hade den fungerat hade jag kunnat skicka bilder från lite shopping igår och kunnat strunta i att fundera över hur privat jag ska vara här. Egentligen skulle det ju vara roligare att ladda upp en bild på presenten som jag köpte till mig själv igår.
Istället sitter jag och tittar ut mot solen utanför fönstret och funderar över hur vissa människor egentligen fungerar. Ibland förstår jag inte. Just nu förstår jag inte.
Tur för att det finns människor som kan berätta något lugnande, att det finns troll som blir fångade och att Excel-programmet finns.
(Alla tre ovan har en viss "intern-faktor", vilket förklarar det konstiga)
Jag sitter på kontoret och sippar på en kaffe. Hade jag kunnat beräkna hur många kaffe jag kommer att dricka idag och imorgon hade jag väl skrivit "åh det är min näst näst näst näst sista kaffe". Men dels för att jag måste sluta upp med det där och sen för att jag absolut inte har någon koll på hur många kaffe jag dricker fram tills klockan 16.00 imorgon så struntar vi i den.
Sen sitter jag också och irriterar mig på att min mms-funktion på mobilen verkar ha bestämt sig för att ta semester. Finns det någon funktion kvar på den där telen som faktiskt fungerar?!
Hade den fungerat hade jag kunnat skicka bilder från lite shopping igår och kunnat strunta i att fundera över hur privat jag ska vara här. Egentligen skulle det ju vara roligare att ladda upp en bild på presenten som jag köpte till mig själv igår.
Istället sitter jag och tittar ut mot solen utanför fönstret och funderar över hur vissa människor egentligen fungerar. Ibland förstår jag inte. Just nu förstår jag inte.
Tur för att det finns människor som kan berätta något lugnande, att det finns troll som blir fångade och att Excel-programmet finns.
(Alla tre ovan har en viss "intern-faktor", vilket förklarar det konstiga)
Dagens nyhet
Ett leende på läpparna måste jag säga.
Han finns på vårt kylskåp, har gjort årets (världens) bästa skiva och har nu börjat blogga.
Jonathan Johansson
Han finns på vårt kylskåp, har gjort årets (världens) bästa skiva och har nu börjat blogga.
Jonathan Johansson
Det skulle kunnat vara jag...
På ett flygplan
En flygvärdinna cirka 25 kommer fram till ett danskt par cirka 30 som sitter med en bebis.
Flygvärdinnan: Vad söt han är (om bebisen), hur gammal är han?
Paret: Snart sex månader.
Flygvärdinnan: Åh... Och han har redan öppnat ögonen?!
Från tjyvlyssnat.se
Jag kan verkligen inte sluta...
Morgonstund har guld i mund?
Nej det har den verkligen inte. Eller... Nej, men det har den inte.
06.30 ringde väckarklockan idag på morgonen och jag var verkligen tvungen att gå upp utan att passera snooze-knappen. Tror helt ärligt att jag somnade en liten stund med tandborsten i munnen när jag satte mig framför Nyhetsmorgon.
Sen var det i och för sig härligt att vara riktigt tidigt på jobbet och komma igång med dagen. Men usch, skrev jag verkligen precis det där?
Nu är i alla fall mitt sista uppdrag på jobbet inlämnat och jag har haft mitt avslutningssamtal med chefsjuristen. Så nu är det bara att bjuda på fika på torsdag så har jag slutfört mitt arbete som landstingsjurist.
Sen var det ju bara den där skolan också...
Dock dök det upp något... ja jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig, men intressant funkar nog, intressant ikväll.
Den som lever får se.
Att göra gröt...
...verkar bevisligen vara alldeles för mycket för mig.
Försök nr 1 - Jag häller för mycket vatten och det blir någon form av vattenbaserad soppa med lite havregryn i.
Försök nr 2 - Jag tar i lite mer havregryn i den vattenbaserade soppan från försök nr 1 och stoppar in i micron igen. Detta blir allt annat än en soppa (eller gröt för den delen) utan mer en cementklump.
Försök nr 3 - Jag tar äntligen rätt mängd av vatten respektive havregryn och det blir gröt. Men glömmer den i micron och den kallnar.
Försök nr 4 - Jag sätter in den kallnade gröten i micron igen och värmer på lite. Den blir fastare än den var första gången jag tog ut den, men tack och lov ingen cementklump. Men sen när jag ska hälla på mjölken så tappar jag mjölkpaketet i golvet.
Samtidigt som jag står och tittar på mjölken som sipprar ut på köksgolvet så kommer jag på att jag inte är särskilt sugen på gröt längre. Så nu står ett mjökpaket upp och ner med sprucken botten i kylskåpet och tre skålar med gröt i disken.
Försök nr 1 - Jag häller för mycket vatten och det blir någon form av vattenbaserad soppa med lite havregryn i.
Försök nr 2 - Jag tar i lite mer havregryn i den vattenbaserade soppan från försök nr 1 och stoppar in i micron igen. Detta blir allt annat än en soppa (eller gröt för den delen) utan mer en cementklump.
Försök nr 3 - Jag tar äntligen rätt mängd av vatten respektive havregryn och det blir gröt. Men glömmer den i micron och den kallnar.
Försök nr 4 - Jag sätter in den kallnade gröten i micron igen och värmer på lite. Den blir fastare än den var första gången jag tog ut den, men tack och lov ingen cementklump. Men sen när jag ska hälla på mjölken så tappar jag mjölkpaketet i golvet.
Samtidigt som jag står och tittar på mjölken som sipprar ut på köksgolvet så kommer jag på att jag inte är särskilt sugen på gröt längre. Så nu står ett mjökpaket upp och ner med sprucken botten i kylskåpet och tre skålar med gröt i disken.
Sista...
Sitter precis och håller på och avslutar en PM på jobbet. Så kom jag på att detta antagligen är det sista jag gör här. För sen har jag inte fler uppdrag och jag slutar på torsdag.
Så antagligen blir det mer att rensa hyllorna, datorn och lämna vidare material resten av veckan. Sen ett avslutningssamtal med chefsjuristen klockan 9.00 imorgon också.
Det blir nog en del "sista" denna veckan.
Sista fikan på jobbet.
Sista dagen på jobbet.
Sista middagen på Djäknegatan.
Sista natten på Djäknegatan.
Etc etc...
Nu har jag tänkt sista så många gånger att det låter konstigt. Märks det att jag är ganska kass på avsked/avslut?
Måndagen den 19 januari började jag här. Då rådde det snöstorm och vägen till och från jobbet fick utföras i skydd av dunjacka, halsduk, mössa, vantar och stövlar. Boomerangen (dunjackan alltså) hänger nere i källaren och den där snöstormen har bytts ut mot sol och på vägen hem idag lär jag inte ens behöva den där tunna vårjackan. På något sätt så hjälper årstiden till att få mig att inse att Uppsalatiden faktiskt snart är slut.
Skulle jag lyssna på en John Mayer-låt nu så skulle antagligen (läs definitivt) tårkanalerna börja överproducera. Det känns lite oproffsigt så här på kontoret. Så jag lyssnar på Love takes over och tänker på fångade troll istället.
Så antagligen blir det mer att rensa hyllorna, datorn och lämna vidare material resten av veckan. Sen ett avslutningssamtal med chefsjuristen klockan 9.00 imorgon också.
Det blir nog en del "sista" denna veckan.
Sista fikan på jobbet.
Sista dagen på jobbet.
Sista middagen på Djäknegatan.
Sista natten på Djäknegatan.
Etc etc...
Nu har jag tänkt sista så många gånger att det låter konstigt. Märks det att jag är ganska kass på avsked/avslut?
Måndagen den 19 januari började jag här. Då rådde det snöstorm och vägen till och från jobbet fick utföras i skydd av dunjacka, halsduk, mössa, vantar och stövlar. Boomerangen (dunjackan alltså) hänger nere i källaren och den där snöstormen har bytts ut mot sol och på vägen hem idag lär jag inte ens behöva den där tunna vårjackan. På något sätt så hjälper årstiden till att få mig att inse att Uppsalatiden faktiskt snart är slut.
Skulle jag lyssna på en John Mayer-låt nu så skulle antagligen (läs definitivt) tårkanalerna börja överproducera. Det känns lite oproffsigt så här på kontoret. Så jag lyssnar på Love takes over och tänker på fångade troll istället.
Så vet man vad man ska göra den 14 november
Tillbaka på jobbet
Sitter framför datorn och har precis hämtat min tredje kopp kaffe för dagen. Ögonen verkar ändå inte riktigt vilja hålla sig öppna.
Som sagt så var det väldigt nära att det inte blev något midsommarfirande för min del. Eller kanske rättare sagt att midsommarfirandet skulle bestå av många timmar framför datorn och sen några framför en film. Tur var väl att jag lyckades komma på bättre tankar. För jag har skrattat så mycket dessa dagar att tårarna har runnit längst mina kinder och träningsvärk i magmusklerna är ett faktum. Den där uppsatsen får helt enkelt bli klar en annan dag.
13.35 satte jag mig på tåget till Stockholm i torsdags. Myran mötte upp mig på centralen och lite senare mötte vi upp ytterligare 2/7 ur midsommarfamiljen. Sedan bar det av upp till Gävle. Självklart var det helt onödigt att jag åkte till Stockholm, för Uppsala ligger ju på vägen till Gävle, men ibland tänker man ungefär så långt som... Vad är det nu? Näsan? Jo men så är det. Ibland tänker man inte längre än vad näsan räcker.
Vi har varken åkt båt, dansat kring en midsommarstång eller plockat sju olika sorters blommer att lägga under kudden. Dock har vi spelat Alfapet, TP och biljard (vilket jag för övrigt är urusel på), ätit massor av helt underbart god mat, lyssnat på Love takes over ungefär hur många gånger som helst, suttit på altanen dagtid som nattetid, bastat, varit en sväng i Gävles nattliv, pratat om allt mellan himmel och jord, varit ordentligt trötta i perioder, utfört några bloopers och sen då skrattat, skrattat och skrattat. Hans Melange säger jag bara.
Så när jag klev innanför dörren i Hus Nr 13 igår så var det faktiskt ganska trist. Det var nog vetskapen av "ja ha, nu måste jag ta tag i det där livet igen" + att 6/7 helt plötsligt saknades. Efter att jag varit hemma bara i några minuter så körde det in en silvrig Saab på gården och jag tänkte direkt "åh, de kommer tillbaka". Tyvärr verkade det bara som så att det finns fler som har en silvrig Saab.
En cola, en pizza och några bitar gott & blandat senare så lyssnade jag på Love takes over en gång till och somnade för första gången på några dagar på rätt sida av midnatt.
Som sagt så var det väldigt nära att det inte blev något midsommarfirande för min del. Eller kanske rättare sagt att midsommarfirandet skulle bestå av många timmar framför datorn och sen några framför en film. Tur var väl att jag lyckades komma på bättre tankar. För jag har skrattat så mycket dessa dagar att tårarna har runnit längst mina kinder och träningsvärk i magmusklerna är ett faktum. Den där uppsatsen får helt enkelt bli klar en annan dag.
13.35 satte jag mig på tåget till Stockholm i torsdags. Myran mötte upp mig på centralen och lite senare mötte vi upp ytterligare 2/7 ur midsommarfamiljen. Sedan bar det av upp till Gävle. Självklart var det helt onödigt att jag åkte till Stockholm, för Uppsala ligger ju på vägen till Gävle, men ibland tänker man ungefär så långt som... Vad är det nu? Näsan? Jo men så är det. Ibland tänker man inte längre än vad näsan räcker.
Vi har varken åkt båt, dansat kring en midsommarstång eller plockat sju olika sorters blommer att lägga under kudden. Dock har vi spelat Alfapet, TP och biljard (vilket jag för övrigt är urusel på), ätit massor av helt underbart god mat, lyssnat på Love takes over ungefär hur många gånger som helst, suttit på altanen dagtid som nattetid, bastat, varit en sväng i Gävles nattliv, pratat om allt mellan himmel och jord, varit ordentligt trötta i perioder, utfört några bloopers och sen då skrattat, skrattat och skrattat. Hans Melange säger jag bara.
Så när jag klev innanför dörren i Hus Nr 13 igår så var det faktiskt ganska trist. Det var nog vetskapen av "ja ha, nu måste jag ta tag i det där livet igen" + att 6/7 helt plötsligt saknades. Efter att jag varit hemma bara i några minuter så körde det in en silvrig Saab på gården och jag tänkte direkt "åh, de kommer tillbaka". Tyvärr verkade det bara som så att det finns fler som har en silvrig Saab.
En cola, en pizza och några bitar gott & blandat senare så lyssnade jag på Love takes over en gång till och somnade för första gången på några dagar på rätt sida av midnatt.
On our way...
Nu så...
Som jag skrev igår så var det kanske så att saker gick lite åt fel håll. Men idag verkar det tack och lov ha vänt. Blev lite ketchup-effekt - när en sak löste sig så trillade ganska många andra saker med - kan man säga ketchup-effekt om det här egentligen?
Ja ja...
Hyresgäst till Hur Nr 13 är 99.99% fixat. Det var starten på ketchup-effekten. Känns ungefär som om en stor sten lyfts från mina axlar.
För att jag lyckas att hålla huvudet ovanför vattnet så ska jag faktiskt springa och klippa mig nu.
Sen blir det att möta upp Myran i Stockholm och fira midsommar för hela slanten.
Gävle be aware!
Glad midsommar!
Midsommar
Det blir Gävle på midsommar i år. En liten stund tänkte jag faktiskt stanna hemma i Hus Nr 13 och bara skriva på uppsatsen under midsommarhelgen.
Vid närmare eftertanke, och lite hjälp från Myran, så insåg jag att jag antagligen kommer att ångra mig när jag sitter här själv på fredag och alla andra dansar kring någon midsommarstång eller samlar blomster att lägga under kudden för att drömma om drömprinsen.
Så nu blir det Gävle redan från imorgon och sen tills lördag-söndag någonting.
Har ingen aning vad det är vi ska göra egentligen. Vilket innebär att jag har ännu mindre koll på vad jag ska packa med mig. Jag vet inte ens vad jag ska packa i.
Det löser sig.
Cribs
Tog några bilder här hemma ikväll som jag mailade iväg till en som vill hyra lägenheten. Så jag passar på att lägga upp dem här med.
Medurs blir det vardagsrum, Myrans rum, köket och sen mitt sovrum. Detta är vårt lilla crib. Som vi tyvärr ska lämna om cirka en vecka. Lite snyftningar på den kommer det att bli. Tror att det är så man gör avslut - man snyftar, sen springer man vidare.
Medurs blir det vardagsrum, Myrans rum, köket och sen mitt sovrum. Detta är vårt lilla crib. Som vi tyvärr ska lämna om cirka en vecka. Lite snyftningar på den kommer det att bli. Tror att det är så man gör avslut - man snyftar, sen springer man vidare.
Kaos
Av någon anledning är detta en dag då allt har gått lite åt fel håll. Inte ens bloggen har velat fungera idag.
Det började med att följande utspelade sig på eftermiddagen:
Jag hade precis varit och hämtat en ny kopp kaffe i fikarummet. Tillbaka på kontoret sätter jag mig vad datorn igen med kaffekoppen i handen. Precis när jag för koppen mot munnen för att ta en liten sipp så välter en bok i bokhyllan bakom mig. Vältandet orsakar en duns.
Hade det varit en något mindre lättskrämd människa som satt med kaffekoppen i handen så hade kaffet antagligen inte hamnat i håret, i ansiktet, på kläderna och över hela tangentbordet. Nu råkar jag vara en "relativt" lättskrämd människa och därför har jag antagligen sabbat tangentbordet.
Normalt sett så är det första man gör vid en sådan här liten olycka att springa snabbt som tusan till närmsta toalett för att hämta papper och försöka rädda katastrofen lite. Men nu är det 2009. Då tar man en bild till bloggen först, sen springer man och hämtar papper. Skönt att man har sina prioriteringar rätt.
Efter kaffeincidenten har hela dagen varit som en tågolycka med saker som inte riktigt gått min väg.
Så sent på eftermiddagen satte jag mig i total tystnad och gjorde noll och ingenting i 4 minuter och 30 sekunder och bara tänkte. En liten stund för mig själv helt enkelt. Sen lyssnade jag på John Mayer i 4 minuter och 43 sekunder. Sen körde jag vidare.
Det började med att följande utspelade sig på eftermiddagen:
Jag hade precis varit och hämtat en ny kopp kaffe i fikarummet. Tillbaka på kontoret sätter jag mig vad datorn igen med kaffekoppen i handen. Precis när jag för koppen mot munnen för att ta en liten sipp så välter en bok i bokhyllan bakom mig. Vältandet orsakar en duns.
Hade det varit en något mindre lättskrämd människa som satt med kaffekoppen i handen så hade kaffet antagligen inte hamnat i håret, i ansiktet, på kläderna och över hela tangentbordet. Nu råkar jag vara en "relativt" lättskrämd människa och därför har jag antagligen sabbat tangentbordet.
Normalt sett så är det första man gör vid en sådan här liten olycka att springa snabbt som tusan till närmsta toalett för att hämta papper och försöka rädda katastrofen lite. Men nu är det 2009. Då tar man en bild till bloggen först, sen springer man och hämtar papper. Skönt att man har sina prioriteringar rätt.
Efter kaffeincidenten har hela dagen varit som en tågolycka med saker som inte riktigt gått min väg.
Så sent på eftermiddagen satte jag mig i total tystnad och gjorde noll och ingenting i 4 minuter och 30 sekunder och bara tänkte. En liten stund för mig själv helt enkelt. Sen lyssnade jag på John Mayer i 4 minuter och 43 sekunder. Sen körde jag vidare.
Sambomys
En ceasarsallad, en skräckfilm och en stor kopp te senare sitter jag och ser på när Myran packar.
De första var mysiga.
Den sista inte lika.
Återbesök
Hamnade på Uppsala Närakut idag igen, men lite lugnare den här gången, för jag behövde bara hämta ett sjukintyg som jag ska lämna till jobbet.
Man är ju inte direkt prioriterad i vårdkön när man är på en närakut och inte är sjuk, av förklarliga skäl så klart, så jag fick tillbringa en stund bläddrandes i Allas.
En tidning som har rubriken "Fräcka frisyrer" på framsidan kanske inte är en tidning som jag skulle välja ur tidningshyllan i första hand. Tyckte att den såg ovanligt tummad ut också, men kanske inte så konstigt om den befinner sig i ett väntrum i och för sig...
Sen att den var från 2007 kanske förklarade det ännu mer. Antar att de där fräcka frisyrerna inte är så fräcka längre.
Note to myself: Avboka klipptiden som jag beställde.
Man är ju inte direkt prioriterad i vårdkön när man är på en närakut och inte är sjuk, av förklarliga skäl så klart, så jag fick tillbringa en stund bläddrandes i Allas.
En tidning som har rubriken "Fräcka frisyrer" på framsidan kanske inte är en tidning som jag skulle välja ur tidningshyllan i första hand. Tyckte att den såg ovanligt tummad ut också, men kanske inte så konstigt om den befinner sig i ett väntrum i och för sig...
Sen att den var från 2007 kanske förklarade det ännu mer. Antar att de där fräcka frisyrerna inte är så fräcka längre.
Note to myself: Avboka klipptiden som jag beställde.
Det var ett litet tag sen...
John Mayer - In your Atmosphere (Live LA)
Tisdag
I kalendern ikväll står det lägenhetsvisning 20.00.
Strax där under står det Sambomys. Detta betyder att Myran kommer hem ikväll och vi kommer att vara i samma rum. Ytterst trevligt måste jag säga.
Sambomyset kommer bestå av en kycklingsallads-middag (Myran har beställt) och sen den här
Filmen har jag inte riktigt informerat Myran om än. Så det får bli en överraskning helt enkelt.
Issues
Vissa konstiga saker har man faktiskt för sig i det vardagliga livet.
En del kanske man inte tänker på, andra kommer man på helt plötsligt.
Exempelvis tycker jag att det är godare att äta yoghurt med plastsked (stor sådan) än med en vanlig sked, äter tårta helst med gaffel, att dricka kaffe ur pappmuggar är bättre än glas eller kopp och ska man äta ostbågar är det ett krav att detta görs med gaffel (alternativt pinnar med det tar alldeles för lång tid).
Sen kommer det till de där mer fobiliknande egenheterna. Mina stora fobier är spindlar, maneter och trånga utrymmen. Ingen av dessa kommer jag i kontakt med särskilt ofta och alltså utgör de inte några särskilda problem.
Men det finns en...
Jag tycker av någon outgrundligt konstig anledning att det är sjukt jobbigt när jag ska tillaga och äta en macka i offentliga sammanhang. Det är smöret som är det hemska. Med en smörkniv i handen blir jag smått paralyserad. Det kan liksom inte bli rätt. Det kan inte bli lagom mycket smör.
Tar man i lite med smörandet så är jag helt säker på att någon ska skrika efter mig "men jisses kvinna hur mycket smör tar du egentligen?!" var på jag svamlar något i stil med "eh.... hi hi.... öh....". Tar man å andra sidan för lite så tror jag att folk istället ska sitta och titta på min macka och tyst tänka "hemskt vad hon snålar med smöret då...".
Min teori är att detta är någon sorts restprodukt efter traumat att ha ätit i skolmatsal under 12 år och alltså något som jag inte har behövt bekymra mig över på ett bra tag.
Tills nu. För jag har löst tristessen kring det enformiga valet mellan äpple eller banan till fikapausen med att ta en knäckemacka istället. Till en knäckemacka behöver man smör. Vilket leder till att jag nu kl 14.35 varje dag står och svettas över vad mina kollegor ska tänka om min smörmängd.
Terapi i examenspresent kanske?
En del kanske man inte tänker på, andra kommer man på helt plötsligt.
Exempelvis tycker jag att det är godare att äta yoghurt med plastsked (stor sådan) än med en vanlig sked, äter tårta helst med gaffel, att dricka kaffe ur pappmuggar är bättre än glas eller kopp och ska man äta ostbågar är det ett krav att detta görs med gaffel (alternativt pinnar med det tar alldeles för lång tid).
Sen kommer det till de där mer fobiliknande egenheterna. Mina stora fobier är spindlar, maneter och trånga utrymmen. Ingen av dessa kommer jag i kontakt med särskilt ofta och alltså utgör de inte några särskilda problem.
Men det finns en...
Jag tycker av någon outgrundligt konstig anledning att det är sjukt jobbigt när jag ska tillaga och äta en macka i offentliga sammanhang. Det är smöret som är det hemska. Med en smörkniv i handen blir jag smått paralyserad. Det kan liksom inte bli rätt. Det kan inte bli lagom mycket smör.
Tar man i lite med smörandet så är jag helt säker på att någon ska skrika efter mig "men jisses kvinna hur mycket smör tar du egentligen?!" var på jag svamlar något i stil med "eh.... hi hi.... öh....". Tar man å andra sidan för lite så tror jag att folk istället ska sitta och titta på min macka och tyst tänka "hemskt vad hon snålar med smöret då...".
Min teori är att detta är någon sorts restprodukt efter traumat att ha ätit i skolmatsal under 12 år och alltså något som jag inte har behövt bekymra mig över på ett bra tag.
Tills nu. För jag har löst tristessen kring det enformiga valet mellan äpple eller banan till fikapausen med att ta en knäckemacka istället. Till en knäckemacka behöver man smör. Vilket leder till att jag nu kl 14.35 varje dag står och svettas över vad mina kollegor ska tänka om min smörmängd.
Terapi i examenspresent kanske?
Back in Uppsala
Glömmer man att boka biljett i tid får man skylla sig själv. Stannar man uppe för sent när man vet att man ska upp tidigt får man skylla sig själv. Jag vet, jag vet.
04.30 ringde klockan idag. Självklart skuttade jag kvickt upp som den morgonpigga lärka jag är.
Eller? 
Nej jag är nog motsatsen till pigg (trött). Körde någon form av rockstar-stil på Arlanda med solglasögonen på fastän jag både var inomhus (och under jord) och sen även om det regnade och åskade utomhus. Men jag kände att det var en sådan dag helt enkelt.
Uppsatsdags
Frisk = skriva uppsats
Någonstans har jag hört att för att öka motivationen för att skriva så ska man skriva i en harmonisk och trevlig miljö.
Så satte mig på framsidan av huset, solen sken och sen lite musik på det.
Nu kan jag tala om att det där med trevlig miljö är en bluff. Jag satt ju bara och solade. Och tänkte på att kanske äta en glass. Allt annat än gjorde vad jag skulle göra - skriva.
Så nu kan jag meddela att jag tror att man ska ha det riktigt jäkligt, då skriver man nog som bara den, liksom för att komma därifrån.
Någonstans har jag hört att för att öka motivationen för att skriva så ska man skriva i en harmonisk och trevlig miljö.
Så satte mig på framsidan av huset, solen sken och sen lite musik på det.
Nu kan jag tala om att det där med trevlig miljö är en bluff. Jag satt ju bara och solade. Och tänkte på att kanske äta en glass. Allt annat än gjorde vad jag skulle göra - skriva.
Så nu kan jag meddela att jag tror att man ska ha det riktigt jäkligt, då skriver man nog som bara den, liksom för att komma därifrån.
Oops...
Jo om man har tänkt flyga hem efter att ha vilat upp sig ordentligt och faktiskt lyckats bli frisk så tycker jag att det är en ganska bra idé att förbereda resan.
Packning var det ju inte så mycket att tala om. De där träningsbyxorna och döskalletröjan gick ganska fort att packa ner.
Sen är det inte så mycket mer man ska göra.
Jo boka biljett.
Tror ni jag har bokat biljett? Nej.
Tror ni jag fick tag i någon biljett? Nej.
Det känns som om jag har två små troll som sitter på var sin axel. Den ena säger "vad tänker du med kvinna?!" och den andra "och du försöker säga att du ska fylla vuxen i år, pyttsan". Brukar det inte vara en god ängel och en elak djävul på var sin axel? Ja ja jag har visst fått två elaka idag. Jag tar den.
Nu ska jag leta upp mor som har gömt sig bland blommorna i trädgården, stackarn är alldeles förfärad över hur ointresserad hennes dotter är över blomster, sen tror jag vi tar en sväng någonstans för jag börjar få lappsjuka.
Packning var det ju inte så mycket att tala om. De där träningsbyxorna och döskalletröjan gick ganska fort att packa ner.
Sen är det inte så mycket mer man ska göra.
Jo boka biljett.
Tror ni jag har bokat biljett? Nej.
Tror ni jag fick tag i någon biljett? Nej.
Det känns som om jag har två små troll som sitter på var sin axel. Den ena säger "vad tänker du med kvinna?!" och den andra "och du försöker säga att du ska fylla vuxen i år, pyttsan". Brukar det inte vara en god ängel och en elak djävul på var sin axel? Ja ja jag har visst fått två elaka idag. Jag tar den.
Nu ska jag leta upp mor som har gömt sig bland blommorna i trädgården, stackarn är alldeles förfärad över hur ointresserad hennes dotter är över blomster, sen tror jag vi tar en sväng någonstans för jag börjar få lappsjuka.
Jag bjussar på denna
Hade jag vetat att K filmade och inte fotade som jag trodde så hade mitt första dopp i år helt klart varit lite mer macho.
Men jag bjuder på den.
Och så nördig att jag lagt på musik har jag inte varit, utan det var musik i bakgrunden. Jag lovar.
Men jag bjuder på den.
Och så nördig att jag lagt på musik har jag inte varit, utan det var musik i bakgrunden. Jag lovar.
Studentkalas
Igår var det dags för student här hemma i Sbg och det var min kusin som tog klivet in i vuxenlivet (att jag ens använder sådana uttryck...) och stackarn fick göra alltsammans i ösregn. Tror faktiskt att jag aldrig har varit på en student där det regnat så mycket. Men de såg ganska glada ut ändå måste jag säga.
Så jag länsade mammas garderob efter något att ha på mig, fick bara med mig ett par träningsbyxor och någon form av döskalletröja i packningen när jag i feberyra flydde från Uppsala i onsdags, döskallar och märket Puma i all ära men på studentkalas kanske det inte passar sig så bra.
Det är verkligen något speciellt med studenten. Så fort jag skymtade vita mössor, klänningar och kostymer och massor av blombuketter som hängs runt halsar så var det som om tårkanalerna sattes på auto. Sen var det släktkalas med massor av god mat och lek och bus med barnen på kalaset.
Det var nog där jag hamnade längst faktiskt, bland barnen på kalaset. Kanske var det för att de var de enda som inte frågade de vanligt återkommande (och ångestframkallande) frågorna om hur långt jag har kvar på uppsatsen, när jag kommer att vara klar och vad jag ska göra sen. Nä ibland är det mycket roligare att leka kurragömma.
Det där med kurragömma förresten. Jag förstår att det är en rolig lek egentligen, en barnlek. Men för någon (läs Suss) som är en av de mest lättskrämda på denna jord så kan det luta lite åt tortyr att leka en sådan lek. Är man räknaren som ska leta upp de som gömt sig så trippar man försiktigt på tå, samtidigt som man tänker oh my god, oh my god, oh my god tyst för sig själv och (frivilligt) väntar på barn som skrikandes hoppar fram bakom en soffa. Hjärtfrekvens är ordet.
Sen om man är en av de som gömmer sig så någonstans när man sitter ihopkrupen i morbrors mörka klädkammare bland vinterjackor och resväskor när de andra vuxna sitter och sippar kaffe ur Blå Måsen-koppar och samtalar om världens problem så kan det vara ganska lätt att börja undra vad tusan man håller på med.
Fast för att få se ögonen på en fem-åring och en sju-åring som kiknar av skratt över hur svårt det kan vara för en 24-åring att gömma sig bakom tv:n (vem kom på det här med platt-tv egentligen?) så gör jag det mer än gärna.
Så jag länsade mammas garderob efter något att ha på mig, fick bara med mig ett par träningsbyxor och någon form av döskalletröja i packningen när jag i feberyra flydde från Uppsala i onsdags, döskallar och märket Puma i all ära men på studentkalas kanske det inte passar sig så bra.
Det är verkligen något speciellt med studenten. Så fort jag skymtade vita mössor, klänningar och kostymer och massor av blombuketter som hängs runt halsar så var det som om tårkanalerna sattes på auto. Sen var det släktkalas med massor av god mat och lek och bus med barnen på kalaset.
Det var nog där jag hamnade längst faktiskt, bland barnen på kalaset. Kanske var det för att de var de enda som inte frågade de vanligt återkommande (och ångestframkallande) frågorna om hur långt jag har kvar på uppsatsen, när jag kommer att vara klar och vad jag ska göra sen. Nä ibland är det mycket roligare att leka kurragömma.
Det där med kurragömma förresten. Jag förstår att det är en rolig lek egentligen, en barnlek. Men för någon (läs Suss) som är en av de mest lättskrämda på denna jord så kan det luta lite åt tortyr att leka en sådan lek. Är man räknaren som ska leta upp de som gömt sig så trippar man försiktigt på tå, samtidigt som man tänker oh my god, oh my god, oh my god tyst för sig själv och (frivilligt) väntar på barn som skrikandes hoppar fram bakom en soffa. Hjärtfrekvens är ordet.
Sen om man är en av de som gömmer sig så någonstans när man sitter ihopkrupen i morbrors mörka klädkammare bland vinterjackor och resväskor när de andra vuxna sitter och sippar kaffe ur Blå Måsen-koppar och samtalar om världens problem så kan det vara ganska lätt att börja undra vad tusan man håller på med.
Fast för att få se ögonen på en fem-åring och en sju-åring som kiknar av skratt över hur svårt det kan vara för en 24-åring att gömma sig bakom tv:n (vem kom på det här med platt-tv egentligen?) så gör jag det mer än gärna.
Checkar in
Vilken ordentlig utcheckning det blev i veckan. Men nu är det söndag och jag är frisk... nej men vänta det är väl inte söndag redan... eller?
Nej men lördag är det ju bara tjoho!
Den där hjärnan verkar ha problem med att checka in igen.
Jag har sovit i cirkus fem dagar nu och inte svarat i telefon, på sms, bloggat eller facebookat. Eller försökt att inte göra något av detta i alla fall. Utan istället gömt mig i Gula Huset på Styrmansvägen.
Nu tycker jag nog att det är dags att checka in igen. Om jag börjar tänka på vad jag har att ta tag så blir jag lite svettig på överläppen, men det får gå helt enkelt.
Det blir:
- skriva klart uppsatsen
- jobba sista två veckorna i Uppsala
- bo två sista veckorna i Uppsala (aj aj den där kändes tung)
- ordna med lägenhetsvisningar
- välja och skriva kontrakt med ny hyresgäst
- ordna lägenheten inför flytt
- packa inför sommaren
- skriva och skicka iväg ett CV som jag borde gjort för alldeles för längesen
- ringa
- sms:a
- maila
Just det sen var det ju den där med att fira midsommar också.
Löser detta sig?
Vilken gång i ordningen är det nu igen?
Jag skulle vilja må så här:
Men tyvärr har det satt sig något litet virus i min hals. Får jag tag i det där viruset ska jag minsann ta ett ordentligt snack med det.
Det värsta med virus är att antibiotika inte biter på dem, det enda man kan göra är att vila. Jag kommer vara hemma från jobbet en hel vecka. Jag tycker att det finns mycket bättre saker att göra under en hel vecka om man nu ändå inte kan jobba eller skriva uppsats - som att åka till Bahamas, New York eller varför inte Gran Canaria - men nej jag ligger på soffan istället.
Men tyvärr har det satt sig något litet virus i min hals. Får jag tag i det där viruset ska jag minsann ta ett ordentligt snack med det.
Det värsta med virus är att antibiotika inte biter på dem, det enda man kan göra är att vila. Jag kommer vara hemma från jobbet en hel vecka. Jag tycker att det finns mycket bättre saker att göra under en hel vecka om man nu ändå inte kan jobba eller skriva uppsats - som att åka till Bahamas, New York eller varför inte Gran Canaria - men nej jag ligger på soffan istället.
Övar...
Är det så man gör? Äsch jag suger ju på det här. Kommer synas lång väg att jag är rookie...
Tro det eller ej...
...men det här är min mors idé. Kanske kan hon övertalas att det är en ok med riktig?
Rockoutfit
Ikväll är det den där festivalen som gäller, och har absolut ingen koll på vad man ska ha på sig. Erkänner att jag inte äger så mycket "rockiga" kläder.
Får man ens ha rosa tee på sig?
Ja ja jag får väl akta mig för Hells Angels helt enkelt.
Får man ens ha rosa tee på sig?
Ja ja jag får väl akta mig för Hells Angels helt enkelt.
Hemligt uppdrag
Det hemliga uppdraget igår var att hämta upp en present till lilla Mor. Presenten var en försenad födelsedagspresent - en spikmatta - trendkänsliga barn har hon helt klart. 
Självklart har jag inte kunnat hålla mig från att prova. Hur det känns? Det är x antal små sylvassa piggar som gör allt de kan för att krypa in i huden och skapa blodvite, och precis så känns det. Det gör ont.
Om man avgör smärta i en färgskala så är det bara att kika på min rygg strax efter att jag rest mig från mattan.
Om jag fortfarande hade vart ett barn så hade jag gnällt aj aj aj och sprungit till mamma för en kram. Men nu fyller jag 25 i höst så jag tog det som en man och fällde en tyst tår inombords.
Ceasar sitter och spanar
Att fördriva tiden
Vad gjorde man när storebrors tåg var försenat 25 minuter igår?
Jo "man" gick och shoppade skor.
Dagen
Nu: Jobb
Sen: Till K-stad på hemligt uppdrag och sen hämta brodern min också
Senare: Middag med familjen (och tyvärr en massa uppsatsskrivande)
Tänk att det såg ut så här...
...och det var inte så himla längesen. Det var nog bara några månader sedan.
Kom precis på att jag klagade (inombords) på lunchen att det faktiskt ska vara juni nu och att vädret minsann inte kan gå ner till 10-graders snåret och iskallt regn. Efter lunchen hittade jag denna bilden i min mobil.
Jag klagar inte på det där lilla duggregnet längre.
Kom precis på att jag klagade (inombords) på lunchen att det faktiskt ska vara juni nu och att vädret minsann inte kan gå ner till 10-graders snåret och iskallt regn. Efter lunchen hittade jag denna bilden i min mobil.
Jag klagar inte på det där lilla duggregnet längre.
SRF
När jag lämnade min kära hemstad Sölvesborg för cirka fem år sedan så fanns SRF då med, men i en betydligt mindre skala. Men i år är första gången som jag har förstått hur stor festivalen faktiskt har blivit - nu när jag har sett den med egna ögon.
På stan ser jag kläder som är lite svartare och lite tuffare. Det äts rockfrukost med tillhörande öl på morgonen. Detta är antagligen vad valborg är för oss Uppsalabor. Då förstår jag verkligen hypen, och blir lite avundsjuk.
Eller just klockan 15.00 idag kommer jag att vara lite avundsjuk. Volbeat spelar.
Volbeat. Live. Solen kommer säkert att skina.
Tur att jag verkligen gillar mitt jobb just nu. Fast lite avis är jag, det erkänner jag.
På stan ser jag kläder som är lite svartare och lite tuffare. Det äts rockfrukost med tillhörande öl på morgonen. Detta är antagligen vad valborg är för oss Uppsalabor. Då förstår jag verkligen hypen, och blir lite avundsjuk.
Eller just klockan 15.00 idag kommer jag att vara lite avundsjuk. Volbeat spelar.
Volbeat. Live. Solen kommer säkert att skina.
Tur att jag verkligen gillar mitt jobb just nu. Fast lite avis är jag, det erkänner jag.
Uppsatsen
Ja hur går det egentligen med den där uppsatsen?
En bra jämförelse för hur det går med uppsatsen och jobbandet är nog att jämföra med det svenska vädret just nu. Ena dagen värmebölja = det rullar på med uppsatsen och jag känner "det här kommer ta en vecka att skriva klart" och sen andra dagen regn och rusk = att jag känner "den här uppsatsen kommer aldrig bli klar".
Jag är fruktansvärt trött på patientens självbestämmande (arbetstitel på uppsatsen är Patientens självbestämmande i livets slutskede) och vill nog aldrig mer skriva eller läsa ordet patient, autonomi, livets slutskede eller samtycke. Något som var väldigt intressant för några månader sedan är otroligt ointressant just nu.
Ja, jag vet att det är för att jag har hållt på med det ett tag nu. När jag lägger mig på kvällen så är det saker som beslutskompetens, att avbryta livsuppehållande behandling eller skyddet mot den kroppsliga integriteten som snurrar runt i mitt huvud. Varför kunde jag inte skrivit mitt examensarbete om Chanel... eller Gucci... eller kanske om små söta yorkshirevalpar?
Ja kanske för att det inte har så mycket med juridik att göra, men hade varit avsevärt mycket trevligare att tänka på det sista man gör innan man somnar.
Nej nu ska jag faktiskt bli klar med den där uppsatsen. För jag vill ha sommar. Nu.
En bra jämförelse för hur det går med uppsatsen och jobbandet är nog att jämföra med det svenska vädret just nu. Ena dagen värmebölja = det rullar på med uppsatsen och jag känner "det här kommer ta en vecka att skriva klart" och sen andra dagen regn och rusk = att jag känner "den här uppsatsen kommer aldrig bli klar".
Jag är fruktansvärt trött på patientens självbestämmande (arbetstitel på uppsatsen är Patientens självbestämmande i livets slutskede) och vill nog aldrig mer skriva eller läsa ordet patient, autonomi, livets slutskede eller samtycke. Något som var väldigt intressant för några månader sedan är otroligt ointressant just nu.
Ja, jag vet att det är för att jag har hållt på med det ett tag nu. När jag lägger mig på kvällen så är det saker som beslutskompetens, att avbryta livsuppehållande behandling eller skyddet mot den kroppsliga integriteten som snurrar runt i mitt huvud. Varför kunde jag inte skrivit mitt examensarbete om Chanel... eller Gucci... eller kanske om små söta yorkshirevalpar?
Ja kanske för att det inte har så mycket med juridik att göra, men hade varit avsevärt mycket trevligare att tänka på det sista man gör innan man somnar.
Nej nu ska jag faktiskt bli klar med den där uppsatsen. För jag vill ha sommar. Nu.
Pris för bästa kommentar på festen
Att det sägs mycket strunt i Hus Nr 13 det vet jag, för jag bor där. Och sen så är det mestadels jag som säger struntet och Myran som får rätta till saker lite.
Men när Hur Nr 13 var på turné i Enhörna så var det faktiskt Myran som kammade hem pucklan för bästa "jag-pratar-först-tänker-sen"-kommentar.
Följande utspelar sig:
Pe:s bror hade vid påskhelgen varit ute med båten och upptäckt hela sju stycken vildsvin som låg drunknade i vattnet. De hade antagligen gått ut på isen och sen brakat igenom den, sen så kom de fram när isen smälte bort.
Inser att det kanske inte är toppen härligt att man nu får upp bilden av sju döda vildsvin, men nu kommer jag till den lite roligare biten.
För Pe:s bror hade haft med sig sin mobil (med kamera) så vi fick möjligheten att se vildsvinsfynden. Myran är den första som får äran.
Vi andra följer Myran när hon intensivt och intresserat tittar på mobilen. Och så säger Myran "Men vad läskigt de ser ju att röra på sig, som om de inte alls är döda..."
Pe:s bror som själv hittat de döda vildsvinen sneglade lite förvånat på Myran.
Myran tittar vidare för att någon sekund senare utbrista "Ja men jaha, det var en film!"
Vildsvinen var mycket riktigt icke-levande, men bilden rörde ju sig för det var en film. Svårt sådant där Myran.
En stunds tystnad och sen skrattanfall var vad som följde.
Men när Hur Nr 13 var på turné i Enhörna så var det faktiskt Myran som kammade hem pucklan för bästa "jag-pratar-först-tänker-sen"-kommentar.
Följande utspelar sig:
Pe:s bror hade vid påskhelgen varit ute med båten och upptäckt hela sju stycken vildsvin som låg drunknade i vattnet. De hade antagligen gått ut på isen och sen brakat igenom den, sen så kom de fram när isen smälte bort.
Inser att det kanske inte är toppen härligt att man nu får upp bilden av sju döda vildsvin, men nu kommer jag till den lite roligare biten.
För Pe:s bror hade haft med sig sin mobil (med kamera) så vi fick möjligheten att se vildsvinsfynden. Myran är den första som får äran.
Vi andra följer Myran när hon intensivt och intresserat tittar på mobilen. Och så säger Myran "Men vad läskigt de ser ju att röra på sig, som om de inte alls är döda..."
Pe:s bror som själv hittat de döda vildsvinen sneglade lite förvånat på Myran.
Myran tittar vidare för att någon sekund senare utbrista "Ja men jaha, det var en film!"
Vildsvinen var mycket riktigt icke-levande, men bilden rörde ju sig för det var en film. Svårt sådant där Myran.
En stunds tystnad och sen skrattanfall var vad som följde.
Svenskt väder
Jag hörde de små illavarslande dropparna mot fönstret när jag vaknade. Ville ju inte riktigt tro på att det skulle bli 10-12 grader och regn i veckan, så som de sa på jobbet igår.
Nu tror jag på det, för det regnar och är 12 grader "varmt" ute.
Det regnar liksom inte så där lagom mycket heller, utan det rent av forsar ner. Kan meddela att jag lärt mig att man blir väldigt blöt av att cykla i regn och det syns väldigt tydligt om man har beiga byxor. 
Det lite ljusare partiet är den torra delen av mina byxor...
Till Mats
Samma sak som gällande Mors dag så kan jag inte vara hemma och kramas födelsedagskramar. Hoppas att du har haft en underbar dag trots förkylning.
Kramar
Helgens bilder
Sol och bad
Och så lite festligheter
Helgen som var
Det har varit en underbar helg. Både för mig och för Sverige. Zlatan vann skytteligan och Robin Söderling vann över Nadal. Samtidigt var det 25-30 grader varmt.
I fredags bar det ju av till Stockholm. Jag mötte upp Lilla K och åt middag vid vattnet på Strandbryggan, nästan ute på Djurgården. Det blev en hamburgare och ett (plus-minus några till) glas rosé. Efter en liten runda till Collage så avslutade vi kvällen med Ben and Jerrys-glass i soffan hemma på Kungstensgatan.
Ett stort minus för taxibolaget dock. När vi hoppade in i taxin på väg hemåt och sa "Kungstensgatan tack" så frågar killen "Ligger det i stan?". Två frågor: Är det inte meningen att taxichaufförer ska hitta? I alla fall inom stan? Och i annat fall, har de inte gps? Sen lite felkörning trots vägbeskrivning, att inte stänga av taxametern och krångel med att betala på det så blir det alltså minus i protokollet.
Ungefär så här nära Kristin vaknade jag. Förhoppningsvis tar hon det som ett tecken på hur mycket jag tycker om henne.
Någon fråga på vem som är brunast? Nä, tänkte väl det...
Sen var det dags för roadtrip ut till Enhörna. Vi traskade ut i det stekheta Stockholm, tyckte lite synd om de som skulle springa Stockholm Maraton i den värmen och mötte upp Ol och An ur KrOlAnPeSu. Hur hög töntfaktor är det på att ha ett gängnamn? Oavsett töntfaktorn så är KrOlAnPeSu i alla fall vårt kära tentapluggsgäng (och numera mycket mer än så) som hängt ihop sedan första terminen.
Så fyra vänner, en bil och ett stopp på Jysk för att 2/4 hade glömt handduk senare så var vi framme i Enhörna och hos Pe. Där möttes vi av strålande solsken, en underbar miljö och ett hejdundrande festhumör.
Inte så jobbigt helt enkelt.
Sol, bad, god mat, massa nya trevliga människor och dans till riktigt bra musik tills solen hade hunnit gå ner och sen upp igen - så kan man nog sammafatta lördagen.
Efter morgondopp och frukost var det tyvärr dags att ta sig tillbaka till staden och jag till Hus Nr 13. Myran stannade kvar i Stockholm eftersom idag är hennes första sommarjobbsdag. Nu ska vi vara ifrån varandra så där länge igen. Saknade henne ungefär 30 sekunder efter vi kramats hej då på centralen.
Tillbaka i Hus Nr 13 balanserade jag att sätta mig några timmar med uppsatsen eller gå ut på gräsmattan och få lite mer sol på nosen. Jag valde det sista. Svensk sommar och en söndagstidning - ibland är livet helt enkelt underbart.
I fredags bar det ju av till Stockholm. Jag mötte upp Lilla K och åt middag vid vattnet på Strandbryggan, nästan ute på Djurgården. Det blev en hamburgare och ett (plus-minus några till) glas rosé. Efter en liten runda till Collage så avslutade vi kvällen med Ben and Jerrys-glass i soffan hemma på Kungstensgatan.
Ett stort minus för taxibolaget dock. När vi hoppade in i taxin på väg hemåt och sa "Kungstensgatan tack" så frågar killen "Ligger det i stan?". Två frågor: Är det inte meningen att taxichaufförer ska hitta? I alla fall inom stan? Och i annat fall, har de inte gps? Sen lite felkörning trots vägbeskrivning, att inte stänga av taxametern och krångel med att betala på det så blir det alltså minus i protokollet.
Ungefär så här nära Kristin vaknade jag. Förhoppningsvis tar hon det som ett tecken på hur mycket jag tycker om henne.
Någon fråga på vem som är brunast? Nä, tänkte väl det...
Sen var det dags för roadtrip ut till Enhörna. Vi traskade ut i det stekheta Stockholm, tyckte lite synd om de som skulle springa Stockholm Maraton i den värmen och mötte upp Ol och An ur KrOlAnPeSu. Hur hög töntfaktor är det på att ha ett gängnamn? Oavsett töntfaktorn så är KrOlAnPeSu i alla fall vårt kära tentapluggsgäng (och numera mycket mer än så) som hängt ihop sedan första terminen.
Så fyra vänner, en bil och ett stopp på Jysk för att 2/4 hade glömt handduk senare så var vi framme i Enhörna och hos Pe. Där möttes vi av strålande solsken, en underbar miljö och ett hejdundrande festhumör.
Inte så jobbigt helt enkelt.
Sol, bad, god mat, massa nya trevliga människor och dans till riktigt bra musik tills solen hade hunnit gå ner och sen upp igen - så kan man nog sammafatta lördagen.
Efter morgondopp och frukost var det tyvärr dags att ta sig tillbaka till staden och jag till Hus Nr 13. Myran stannade kvar i Stockholm eftersom idag är hennes första sommarjobbsdag. Nu ska vi vara ifrån varandra så där länge igen. Saknade henne ungefär 30 sekunder efter vi kramats hej då på centralen.
Tillbaka i Hus Nr 13 balanserade jag att sätta mig några timmar med uppsatsen eller gå ut på gräsmattan och få lite mer sol på nosen. Jag valde det sista. Svensk sommar och en söndagstidning - ibland är livet helt enkelt underbart.
