Tillbaka på jobbet

Sitter framför datorn och har precis hämtat min tredje kopp kaffe för dagen. Ögonen verkar ändå inte riktigt vilja hålla sig öppna.

Som sagt så var det väldigt nära att det inte blev något midsommarfirande för min del. Eller kanske rättare sagt att midsommarfirandet skulle bestå av många timmar framför datorn och sen några framför en film. Tur var väl att jag lyckades komma på bättre tankar. För jag har skrattat så mycket dessa dagar att tårarna har runnit längst mina kinder och träningsvärk i magmusklerna är ett faktum. Den där uppsatsen får helt enkelt bli klar en annan dag.

13.35 satte jag mig på tåget till Stockholm i torsdags. Myran mötte upp mig på centralen och lite senare mötte vi upp ytterligare 2/7 ur midsommarfamiljen. Sedan bar det av upp till Gävle. Självklart var det helt onödigt att jag åkte till Stockholm, för Uppsala ligger ju på vägen till Gävle, men ibland tänker man ungefär så långt som... Vad är det nu? Näsan? Jo men så är det. Ibland tänker man inte längre än vad näsan räcker.

Vi har varken åkt båt, dansat kring en midsommarstång eller plockat sju olika sorters blommer att lägga under kudden. Dock har vi spelat Alfapet, TP och biljard (vilket jag för övrigt är urusel på), ätit massor av helt underbart god mat, lyssnat på Love takes over ungefär hur många gånger som helst, suttit på altanen dagtid som nattetid, bastat, varit en sväng i Gävles nattliv, pratat om allt mellan himmel och jord, varit ordentligt trötta i perioder, utfört några bloopers och sen då skrattat, skrattat och skrattat. Hans Melange säger jag bara.

Så när jag klev innanför dörren i Hus Nr 13 igår så var det faktiskt ganska trist. Det var nog vetskapen av "ja ha, nu måste jag ta tag i det där livet igen" + att 6/7 helt plötsligt saknades. Efter att jag varit hemma bara i några minuter så körde det in en silvrig Saab på gården och jag tänkte direkt "åh, de kommer tillbaka". Tyvärr verkade det bara som så att det finns fler som har en silvrig Saab.

En cola, en pizza och några bitar gott & blandat senare så lyssnade jag på Love takes over en gång till och somnade för första gången på några dagar på rätt sida av midnatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0