husnrtretton

Just nu är det väldigt mycket, med betoning på väldigt, och ibland känns det som om jag knappt hinner att andas. Så tyvärr får det bli så att denna bloggen får sig en liten paus. Tills jag hinner andas igen, då blir det nya krafter och nya tag.

All kärlek.

...och ögonlocken blir svårare och svårare att hålla öppna. Hur kul är man om man inte kan hålla ögonen öppna längre än till klocka 23 en fredagskväll?

Men efter en lång (egentligen är ju alla veckor lika långa, men om vi bortser från det just nu) vecka, som har varit både händelserik och som har innehållt mycket jobb och jobb under ett visst sjukdomstillstånd (ett annalkande halsvirus) så kanske det inte är så konstigt att det är "lite" tunga ögonlock just nu.

Och nu är det ju faktiskt så att det ska bli bättre imorgon, då är det minsann festligheter. Nea ställer till med kalas för att fira födelsedagen, om än något sent, och även den nya lägenheten - då ska jag vara en roligare människa. Med det menar jag i vart fall att vara vaken till längre än 23-tiden.

Nu - sängen.

Här är lillskruttan inte mer än nio veckor gammal och hade varit hos oss endast en vecka.

Strössel är inte alls nio veckor gammal längre, utan istället snart nio månader. Och det är nu dags att starta på Brukshundklubben med henne. Någon valpkurs finns inte längre, utan nu för tiden heter det Allmän Lydnad 1. Varför vet jag inte, men så är det. Och visst någon valp är Strössel inte längre, utan hon har faktiskt hunnit gått och blivit en unghund.

Bläddrandes bland bilderna från när hon var liten blev jag lite valpsjuk - igen. Hur liten och otroligt söt hon var vår lilla skrutta när vi hämtade hem henne, och känslan av att sitta där i bilen hem med henne i knäet och inse att livet för alltid skulle vara förändrat - till det bättre. Nu snuddar jag återigen på att låta som en nybliven mamma, vilket jag brukar göra när jag pratar om Strössel, men jag tycker ju så vansinnigt mycket om den där hunden.

Nu åter till Bruks - nu ska valpen (förlåt unghunden) lära sig massor av saker. Det där med sitt, ligg och stanna kvar och så lite andra cirkustricks kan hon redan, men det jag ser fram emot att hon ska lära sig är saker som att komma på inkallning (kan vara passande när hon rymmer), gå fint i kopplet (så kanske man kan slippa få kramp i armen varje gång man går ut med henne) och kunna vara lugn bland andra hundar (och inte vilja leka precis hela tiden).

Så off we go - så får vi se hur lektion ett går helt enkelt!

Planering, papper, datorer, telefoner och mail - ungefär så har dagens innehåll sett ut. Men så för några minuter sedan så var det som om en vägg av trötthet slog till. Vart det kom ifrån har jag inget bra svar på.

Det som är ännu mer olyckligt är att halsen börjar kännas lite raspig, vilket inte är ett gott tecken...

Det är ju en hel del som går runt och är sjuka just nu så baciller finns det nog en del av. Men som vanligt så finns det absolut ingen tid över att bli sjuk på. Så nu blir det mysbrallor, raggstrumpor och en stor kopp grönt citruste. Så ska de där bacillerna nog allt få sig en match.

Denna måndagen har känts lite sned... eller bakvänd... eller i vart fall lite upp och ner. En liten försovning imorse och stressen fick svetten att lacka i min panna. Sedan så hittades inte bilnyckeln, Strössel vägrade att äta sin mat trots att jag lockade med yoghurt ovanpå torrfodret och hur min garderob ser ut just nu vågar jag inte ens tala om - hittar någonting där gör man i alla fall inte.

Och det verkar vara lite så med dagar som börjar fel - de vänder sig inte riktigt. Balansen kommer liksom inte riktigt tillbaka. Så var det även denna måndag.

Balansen infann sig återigen först efter kvällens löparrunda och efterföljande middag. Middagen blev en dinkelmjöl- och sesamfröpanerad torsk som stektes i (rikliga mängder) smör och till det potatismos, grönsaker och citronsås. Mumsfilibabba är ordet. En middag värdig en måndag.

Både Strössel och Skrutten ligger utslagna medan jag kikar med ett öga på Big Brother. Man kan ju bara kika med ett öga i taget, då slipper man liksom erkänna att man faktiskt tittar på sådant program.

Ungefär lika lite som man vill erkänna att man vill köpa en skiva som heter Absolute Dance Spring 2011 - när köpte man en "Absolute"-skiva sist liksom? Nej just det, det var ett tag sedan. Stavas det förresten Absolute? Eller Absolut? I vilket fall...

Nu tror jag nog att nästa steg i livet är att böja sig framåt, snusa Strössel i nacken och viska god natt, sedan blir det att sluta mina små blå - för imorgon är en helt ny dag, en stor dag.

Underbar middag med smak av sommar. Grillad fläskkarré, ugnsbakade rotfrukter i fint samspel
med en kall mangosås.

I bilen på väg hem från jobbet så hade jag Skrutten på telefonen (pratade i handsfree så klart, inget annat medans körning) och samtalet gick ungefär:

Skrutten: Vill du ha mat när du kommer hem?
Suss: Nja... Vi ska ju hem till päronen i Hällevik på fika nästan direkt när jag kommer hem... Så jag ber nog bara mor att fixa en macka eller så...

Suss: Eller förresten - vad har ni lagat?
Skrutten: Vi har grillat och så är det lite rotfrukter till...

Suss: Grillat..? Som  i grillning...? Alltså grillning som i riktigt grillning?
Skrutten: Eh ja...

Suss: Jag äter hemma!

Hastighetsbegränsningarna hölls kanske inte riktigt efter det samtalet, vrålhungrig som jag också råkade vara, men snabbast hem ville jag. Och så gott det var. Speciellt för en grilltokig som jag. Premiärgrillning - check!

Bild från en av mina absoluta favoriter bland matbloggar Matplatsen som finns hos
Bloggfamiljen.

Något jag absolut, vilket jag lovat mig själv ett flertal gånger förr, är att bli bättre på frukostbiten. Just nu blir det mest att jag slänger i mig en macka i bilen på väg till jobbet. Även om det är fina Skrutten som ofta ser till att jag får med mig den där mackan i bilen, och utan den hade det antagligen inte blivit någonting alls, men egentligen vill jag både äta något mer men också något bättre.

Kanske är ett alternativ att stiga upp lite tidigare och kunna äta någonting hemma i lugn och ro - men hur?

Redan vid rubriken så började jag tänka på U2-konserten som vi var på sommaren 2009 och blev genast på bättre humör. Det där humöret var egentligen inte så illa innan heller för den delen, men blev det just en sväng bara.

Det blev ingen ridning som det vanligtvis brukar vara på måndagar, det blev istället övertid på jobbet och sedan så fanns varken tid eller energi till att bege sig till stallet. Det tråkiga är nog att det kommer att vara så ett tag framöver nu. Eller inte gällande övertiden då, men gällande tiden och energin. Och då börjar funderingarna över om jag ska fortsätta eller inte med den där ridlektionerna under våren...

Det var faktiskt lite skönt att komma hem tidigt denna måndagen, blev till och med en hyrfilm på vägen hem, för att fira den tidiga hemkomsten liksom. Om man nu räknar 19-tiden som tidig, men tidigare än vanligt blev det i alla fall.

I vilket fall...

Det var den där husaffären som snurrade till humöret lite. Jag kan liksom inte för mitt liv förstå varför människor måste ha taggarna utåt så ofta - vad tjänar man på det? Tänk om vi bara kunde vara lite mer förstående, öppna och vänliga mot varandra, världen hade nog sett ganska så annorlunda ut då.

Men ibland är det bara att ta ett djupt andetag och vända andra kinden till. Eller i detta fallet - ta ett djupt andetag och vänta tills på tisdag.

Just nu blir det i alla fall bara till att vara en liten stund. Hyrfilm och cola light. Är väldigt väldigt sugen på att öppna den där godislådan som finns i köket och ta del av allt godis som samborna köpt i Tyskland i helgen. Men har dessvärre ett löfte att hålla.

Underbara, efterlängtade, solstrålar under en fotbollsmatch igår.


Mer påhittigt än så här blev inte middagen igår, men ack så mumsigt.


Jobblunch under en söndag.


Efter jobb blev det dusch och sedan ihoppande i den rosa OnePiecen, skönare plagg har sällan
skådats.

Och nu blir det söndagsmiddag hemma i Hällevik.

Bild från lunch på Gourmet Grön för några veckor sedan

...och har hemma har det mesta tiden ikväll gått åt framför Ikea´s Homeplanner. Efter denna lilla planeringstid (inför vårt nästa projekt) så förstod jag ganska så snabbt varför allt gick så smidigt gällande huset på Grottvägen. Dels så var det först att det var (och är) de två herrarna i kollektivets projekt, vilket i sin tur gjorde att de stod för ritning, de flesta beslut och så vidare, och sedan också för att vi valde allt efter vad som skulle kunna tänkas vara omtyckt av många. Då alltså i många intressenters ögon, i och med att huset på Grottvägen är ett litet projekt som var tänkt för försäljning inom en snar framtid redan från början.

Nu är de där besluten och valen inte riktigt lika lätta att ta. Både jag och Skrutten ska tycka om det och vi ska också kunna tänka oss att leva med det ett bra tag.

Därav har vi ikväll suttit i nästan en timme och diskuterat hur och var vi ska sätta två "stolpar" på nedre plan. En timme var det.

Anar att detta nya projekt inte kommer gå riktigt lika smidigt som vårt första.