Trött
Sitter i soffan, där vi sitter hela gänget och försöker återhämta oss efter de senaste dagarnas festivalande. Jag har härmed varit med om min första Sweden Rock Festival. Och om vi har haft roligt.
Även om vädret har varit det sämsta på (gissningsvis) hela festivalens historia och att alla band kanske inte riktigt höll måttet och att Axl Rose bestämde sig för att diva lite under avslutningskonserten igår genom att låta oss vänta i 50 minuter innan han, och resten av Guns n Roses, kom ut på scen så har det varit vansinnigt roligt.
Det har lyssnats på rock som aldrig förr (för min del), ätits langos, struntat blankt i att det regnat, fått sjunga med i I don´t wanna miss a thing med Aerosmith, badats spa-bad, haft ordentlig fest för första gången i huset på Grottvägen, fått dela en festival med min Skrutten, och massor massor av andra roligheter.
Mer om dessa roligheter blir det när jag återhämtat krafterna något. Återhämtningen sker genom pizza, godis och häng framför fotbolls-VM.
Det där nyttiga livet får väntas med någon dag till, förslagsvis imorgon, imorgon är en annan dag. Förhoppningsvis en nyttigare dag.
Fastän att min kropp genomsyras av trötthet, så känns det ändå som om jag varit på en veckas semester. För under de tre senaste dagarna har jag struntat i allt vad heter jobb, jobbsökande, uppsatsångest, städning, storhandling och andra vardagssysslor. Istället har jag levt för stunden.
Fantastiskt.
