husnrtretton

Nu är hon äntligen här, mitt lilla hjärta, Strössel. Sedan i fredags klockan 12, då uppfödaren lyfte upp Strössel från sina syskon och gav till oss, så har all fokus varit på henne. Dagarna går åt till att äta, sova, ut och kissa och... ja det där andra man gör och sedan också till att mysa i massor - så klart.

Allting som görs här hemmet görs efter Strössels rytm - om det är matdags, om det är lekdags, om man behöver ut på kissrunda i trädgården eller om det är vila som gäller. Allt annat får liksom göras allt eftersom. Anar att detta liknar de rutiner (eller icke-rutiner snarare) som uppstår också när en mänsklig bebis kommer till världen. En liten inblick i småbarnsförälderlivet bjuds vi alltså på minsann.

Och jag kan inte sluta titta på den där fröken Strössel. Hon har någon sorts magi den där valpen, och beroendeframkallande är hon också. Inte ens när hon sover kan jag låta henne vara, utan klappar, snusar och pussar på henne. Tills hon säger ifrån att det inte passar sig att störas när hon sover.

Och här är hon...


Bilfärden hem spenderades i mattes knä.




Jag som trodde att hon lite omtumlat skulle sova hela vägen, men inte det inte. Det var istället ytterst svårt för henne att komma till ro och hon skulle tvunget runt överallt hela tiden.


Men till slut somnade det lilla livet i min famn.


Första rundturen på i trädgården, som i och för sig liknar en stor sandlåda mest just nu. På bilderna ser man verkligen inte hur liten hon är i verkligheten, alla som träffar henne blir faktiskt lite förvånade över hur pluttig hon är.


Här ser man kanske lite mer hur mini hon fortfarande är. Lilla hjärtat.


En av favoritpositionerna för TV-tittande.




En annan favorit är att sova på soffans armstöd.



Än så länge har vi mest tagit det lugnt, myst loss i den nya soffan på ovanvåningen och allmänt bara haft det bra. Igår tog vi en liten trip in till staden (för att lämna Skrutten som skulle på kräftskiva/30-års kalas) och på vägen hem fick Strössel åka i den nyinförskaffade hundburen i bagaget - vilket inte uppskattades vill jag lova.

Hon började med att gny, gnydde sedan lite till och efter en stund så ylade hon. Efter den åkturen sov hon i flera timmar i streck och skulle tvunget sova i knäet, antar att det blev aningens traumatiskt för henne. Men så är det när man är en liten valp och ska upptäcka den stora världen.

Och nu ska vi fortsätta att mysa lite på soffan.

Alla bilder på bloggen är privata bilder och får ej kopieras eller på annat sätt användas utan mitt tillstånd.