husnrtretton

Det är ju inte särskilt tidigt, men ändå är jag fruktansvärt trött. Vet inte om det beror på att jag "var igång" i över tretton timmar igår, eller om det beror på att jag trots dessa tretton timmar inte kunde somna när huvudet lades på kudden.

Kallt är det också, fjorton minus för att vara korrekt, men detta verkar ju vara ett återkommande problem denna vintern. Behöver jag påpeka ironin igen över att denna vargavinter infaller just denna stugboende vintern? Nä tänkte inte det...

Insomnian (lätt överdrift där) igår berodde antagligen på de tusen tankar på hästar, att våga galoppen på lördag, jobb, uppsats, bilresan till Uppsala natten till torsdag, flytten från Djäknegatan, huset, köket till huset, badrummen till huset, alla resor fram och tillbaka till Ikea som finns kvar, matsäck till resan till Uppsala och så vidare, som for runt i mitt huvud tusen vändor.

Och de där tankarna finns ju av någon konstig anledning kvar när man vaknar, högst konstigt är vad det är.

Fast mitt bland allt det där som man kan kalla tankar av det mer problematiska slaget så finns ändå ett leende på läpparna som är helt omöjligt att sudda bort. Kanske beror just detta på att när saker at the moment känns lite småjobbiga som är det mesta riktigt riktigt bra.

Igår fick jag en ytterst god middag i magen av Kajjan, vi hittade tid till att bara hänga lite (som det så finns heter bland oss ungdomar), de där timmarna i stallet har en förmåga att lysa upp vilken dag som helst, när jag kom hem fanns där en hälsning i brevlådan från Köpenhamn (åh så jag saknar...) och om bara några dagar får jag krama på Myran igen.

Sen fanns det också andra saker som bara gav ren glädje.