Ny vecka. Nya tag.
Fredagen blev faktiskt precis så där underbar som det skrevs om sist. Efter fikan nere på byn blev det en runda i stadens butiker och sedan fick fredagen avslutas med ett restaurangbesök med barndomsvännerna.
Stor del av restaurangbesöket ägnades åt att prata om gamla minnen och sedan skräcken inför att vi börjar bli gamla. Eller gamla är vi kanske inte på väg att bli, utan bara äldre. Och kanske vuxna också. Allt det där känns nog ibland lite läskigt.
Jag är övertygad om att man är någonstans "mitt emellan" när man är 25 (som vi alla tre nu är). Man står på något sätt med ena benet inne i vuxenlivet och tycker att det är skönare med lugna hemmakvällar och fredagsmys än att vara ute och röja till klockan fem på morgonkvisten, eller i vart fall inte varje helg. Till detta hör även tankar om jobb, framtid och familj. Men sedan känns det ibland som om det andra benet vill göra uppror genom att stanna kvar i det mer ungdomliga, det som kanske innebär lite mindre ansvar. Då vill man kanske hellre vara ute och klubba tills småtimmarna eller att strunta i det där med att söka jobb eller strunta i att planera för framtiden.
Det hela slutade med att en av vännerna, efter att vi gäspat i kör ett tag, undrade om det kanske inte "var dags att ge sig?" - vilket vi gjorde. Klockan var ju ändå 22.05.
Helgen har ägnats åt allt annat än att vila ut sig. Känns mer som en kavalkad av stress - flytt tillbaka till stugan, IKEA-besök, köksmontering i huset, ännu mer köksmontering i huset och sedan lite till köksmontering i huset.
Den som såg mig på IKEA Svågertorp i lördags eftermiddag lär nog ha undrat hur det är ställt egentligen. För att hinna med allt som skulle inhandlas till huset, och detta innan vi skulle hämta hem Kajjan från flyget samtidigt som jag försökte upprätthålla lite energi för oss alla tre IKEA-besökare då de andra två var sjuka i influensa, så sprang jag mellan hyllorna i tag-själv-lagret. Jag lekte att jag var med i programmet Amazing Race, vilket är det bästa tv-programmet ever (jämte Fångarna på Fortet), så mig gick det i och för sig ingen nöd på. Men det såg nog ganska roligt ut.
Helgen avslutades med en frusen match på Strandvallen, MAIF hade hemmapremiär för Allsvenskan och självfallet skulle vi vara på plats. Och ack så bra det gick.
Stor del av restaurangbesöket ägnades åt att prata om gamla minnen och sedan skräcken inför att vi börjar bli gamla. Eller gamla är vi kanske inte på väg att bli, utan bara äldre. Och kanske vuxna också. Allt det där känns nog ibland lite läskigt.
Jag är övertygad om att man är någonstans "mitt emellan" när man är 25 (som vi alla tre nu är). Man står på något sätt med ena benet inne i vuxenlivet och tycker att det är skönare med lugna hemmakvällar och fredagsmys än att vara ute och röja till klockan fem på morgonkvisten, eller i vart fall inte varje helg. Till detta hör även tankar om jobb, framtid och familj. Men sedan känns det ibland som om det andra benet vill göra uppror genom att stanna kvar i det mer ungdomliga, det som kanske innebär lite mindre ansvar. Då vill man kanske hellre vara ute och klubba tills småtimmarna eller att strunta i det där med att söka jobb eller strunta i att planera för framtiden.
Det hela slutade med att en av vännerna, efter att vi gäspat i kör ett tag, undrade om det kanske inte "var dags att ge sig?" - vilket vi gjorde. Klockan var ju ändå 22.05.
Helgen har ägnats åt allt annat än att vila ut sig. Känns mer som en kavalkad av stress - flytt tillbaka till stugan, IKEA-besök, köksmontering i huset, ännu mer köksmontering i huset och sedan lite till köksmontering i huset.
Den som såg mig på IKEA Svågertorp i lördags eftermiddag lär nog ha undrat hur det är ställt egentligen. För att hinna med allt som skulle inhandlas till huset, och detta innan vi skulle hämta hem Kajjan från flyget samtidigt som jag försökte upprätthålla lite energi för oss alla tre IKEA-besökare då de andra två var sjuka i influensa, så sprang jag mellan hyllorna i tag-själv-lagret. Jag lekte att jag var med i programmet Amazing Race, vilket är det bästa tv-programmet ever (jämte Fångarna på Fortet), så mig gick det i och för sig ingen nöd på. Men det såg nog ganska roligt ut.
Helgen avslutades med en frusen match på Strandvallen, MAIF hade hemmapremiär för Allsvenskan och självfallet skulle vi vara på plats. Och ack så bra det gick.
Hattrick av Ekenberg mot Gais
Uppdaterat 2010-03-21 18:27. Publicerat 2010-03-21 17:50
Det var ett kvarts sekel sedan Mjällby senast spelade allsvenskt på Strandvallen. Det var åtta år sedan Marcus Ekenberg gjorde mål i allsvenskan. I hemmadebuten på söndagen gjorde Ekenberg hattrick när Gais besegrades, 3—0. ”Jag tror det var mot AIK, när jag spelade för Helsingborg. Fast mer än ett mål har jag aldrig gjort i allsvenskan”, sade matchhjälten.
Från DN.se
Kommentarer
Trackback
