husnrtretton

I fredags tog jag en sallad (ost och skinka med chiliaioli) själv ute på kafé. I mina gamla hemstäder som Uppsala eller Köpenhamn så skulle aldrig fundera över om det är något konstigt i att äta lunch ute ensam, eller ta en fika ensam eller att ens gå på bio ensam. Men i lilla staden Sölvesborg känns det av någon anledning annorlunda, även om det är helt på eget initiativ. Och det kan ju faktiskt vara riktigt skönt ibland.

Och det var det i fredags.


Sen hade jag ju lite "sällskap" i och för sig.



I en av tidningarna hittade jag denna lampan. Kanske skulle passa ovanför matbordet i huset på Grottvägen? Måste höra med de andra i det lilla kollektivet om vad de tycker. Lilla Kollektivet på Grottvägen 3 - är inte det ett gulligt namn?

Fredagskvällen spenderades på bion Farsan. Banken (som jag jobbar på) hade ett event (gällande pension och det orangea kuvertet som har hamnat i de flesta brevlådor den senaste tiden) där man fick se filmen Farsan. Ganska smårolig svensk rulle, men mest roligt var nog att huvudrollsinnehavarens son var väldans lik Skrutten.

På vägen hem lät det ungefär så här: Alltså... Nu kanske det här blir lite konstigt men... var inte du och den där sonen lite lika? - sa jag med ett ganska brett smajl på läpparna. Haha jag satt faktiskt och tänkte precis samma sak - svarade Skrutten.

I och med att bion slutade ganska så tidigt så skulle man ju kunna tänka sig att jag och Skrutten satt uppe länge. Kanske tog ett glas rött vin och pratade om livets alla små egenheter, långt in på småtimmarna. Men nej någon har visst gått och blivit gammal. Klockan 22.45, efter att ha slumrat till på soffan både en och två gånger, så fanns det ingen återvändo- det var sovdags.

Klockan 22.45 vad har hänt?!

Trodde kanske att man kunde skylla tröttheten på en lång jobbvecka, men nja... igår så hände nämligen samma sak. Fast denna kväll höll jag ögonlocken öppna till 23.05. Fast å andra sidan så hade jag gått upp tidigt, varit i stallet, målat lister till huset under sex timmar och sedan myst loss hemma hos Skruttens syster på kvällen. Men ändå liksom...

På tal om det där mysa-lossandet så var det bebismys på högsta nivå igår. Melodifestivalen - Andra chansen var på i bakgrunden, men jag har inte alls någon koll på vilka som gick vidare. Istället så blev jag helt förtrollad av ett litet mirakels underbara ögon. Att en sådan liten varelse kan få ens hjärta att slå volter är helt vansinnigt. Allt han gör är fantastiskt. Gäspar han så tycker jag att han är bäst i världen på att gäspa. Sparkar han med sina små ben så tycker jag att han är den starkaste bebisen i världen. Och gör han något extraordinärt som att le (som antagligen inte är ett leende vid en månads ålder, utan snarare gaser i magen) så spricker man ju nästan. Och då är man inte ens släkt "på riktigt" med det lilla livet.

En av de bästa sakerna med helg-TV är att det ofta visas något slags maraton - exempelvis 16 & Pregnant på MTV eller Biggest Loser på Kanal 5. Söndagsslappande på hög nivå är vad det är. Och det ska det fortsättas med.