Välkommen mars
Jag frågade precis Skrutten vad han tyckte att jag skulle blogga om denna måndag. Det första förslaget kan jag nog inte ta upp, men sedan kom
Du kan väl berätta om vår iskalla kvällspromenad?
Det bosatta sig lite rastlöshet i min kropp efter middagen, eller kanske var det att ha suttit ner på jobbet hela dagen och sedan krängt resterna från gårdagens middag som råkade vara oxfilé med bea, som gjorde att vi vågade oss utanför dörren och på en liten promenad. För liten var precis bara vad den blev. Det var ju fruktansvärt kallt ute - vad då hade inte våren kommit? Inte? Nä hä.
Eller kanske om träningspasset i lägenheten?
Ja för efter promenaden som blev alldeles för liten så tyckte min sambo att det var på sin plats att utsätta mig för ett lite fyspass. Situps, armhävningar (av alla dess sorter) och rygglyft. Allt det där är ju lagom trevligt i vanliga fall, men ännu mindre trevligt då träningsdeltagaren lider av svår träningsvärk. Det var nämligen bara jag som behagade att dyka upp på ridlektionen i lördags = extra mycket träning för mig. I och för sig fasligt trevligt med privatlektion. Men det där fyspasset gnällde jag mig nog mest igenom.
Om nagellacksfiaskot?
För att piffa till mina numera tråkiga naglar som numera saknar fransk manikyr så tänkte jag måla dem lite fint rött. Det fina röda nagellacket hade dock torkat till ett tråkigt, kletigt gojs som jag försökte måla ut på naglarna. Det åkte bort illa kvickt i alla fall.
Tänk! Det händer ju något stort varje dag.
Nu ska vi busa till det lite här hemma och stanna uppe efter läggdags. Det blir att mysa ner i den rosa Lexington pyjamasen, släcka lamporna och sedan ska vi se premiäravsnittet av Boston Tea Party.
Du kan väl berätta om vår iskalla kvällspromenad?
Det bosatta sig lite rastlöshet i min kropp efter middagen, eller kanske var det att ha suttit ner på jobbet hela dagen och sedan krängt resterna från gårdagens middag som råkade vara oxfilé med bea, som gjorde att vi vågade oss utanför dörren och på en liten promenad. För liten var precis bara vad den blev. Det var ju fruktansvärt kallt ute - vad då hade inte våren kommit? Inte? Nä hä.
Eller kanske om träningspasset i lägenheten?
Ja för efter promenaden som blev alldeles för liten så tyckte min sambo att det var på sin plats att utsätta mig för ett lite fyspass. Situps, armhävningar (av alla dess sorter) och rygglyft. Allt det där är ju lagom trevligt i vanliga fall, men ännu mindre trevligt då träningsdeltagaren lider av svår träningsvärk. Det var nämligen bara jag som behagade att dyka upp på ridlektionen i lördags = extra mycket träning för mig. I och för sig fasligt trevligt med privatlektion. Men det där fyspasset gnällde jag mig nog mest igenom.
Om nagellacksfiaskot?
För att piffa till mina numera tråkiga naglar som numera saknar fransk manikyr så tänkte jag måla dem lite fint rött. Det fina röda nagellacket hade dock torkat till ett tråkigt, kletigt gojs som jag försökte måla ut på naglarna. Det åkte bort illa kvickt i alla fall.
Tänk! Det händer ju något stort varje dag.
Nu ska vi busa till det lite här hemma och stanna uppe efter läggdags. Det blir att mysa ner i den rosa Lexington pyjamasen, släcka lamporna och sedan ska vi se premiäravsnittet av Boston Tea Party.
Kommentarer
Trackback
