Ny energi
Dagen igår blev en riktig energiboost. Inte nog med att jag fick härlig lunchtid med Kajan utan vi slutade lite tidigt från våra jobb och begav oss till Kristianstad.
Där lämnade vi in dränkta iPhonen och jag som hade förberett Kajan på att vi skulle behöva lägga på charmoffensiven för att jag skulle få en helt ny telefon, istället för att den befintliga skulle skickas iväg för reparation och jag sedan skulle få tillbaka en ganska så mörbultad iPhone, behövde inte ens öppna munnen.
"Här är inlämningskvittot, du får en ny telefon inom tio dagar" kvittrar Telenor-killen. Eller ok han kanske inte kvittrade, men det var ljuv musik i mina öron i alla fall.
Efter incidenten om mitt mobila bredband, som jag har via Telenor, så måste jag säga att jag inte hade så särskilt höga förväntningar på hur det skulle gå med min stackars iPhone, trots att jag hade en särskild mobiltelefonförsäkring (de där som man vanligtvis tackar nej till för att det bara handlar om att överförsäkra sig, som jag tack och lov nu faktiskt tecknade).
Men *peppar peppar* så gick ju det här riktigt smidigt, och ingen är gladare för det än jag. Nu ska jag bara stå ut i tio dagar utan min iPhone... Anar att ingen är gladare för det än Skrutten.
Efter besöket på Telenor strosade jag och Kajan runt i några butiker, och fick med oss bodybutters från Body Shop och kläder från Åhléns hem. Klänningen som jag fick med mig från Åhléns var det faktiskt Kajan som hittade. "Det är en riktig Suss-klänning" hörde jag när Kajan pekade på den blommiga klänningen. Och efter en tur i provhytten så bestämde jag mig för att Kajan hade rätt och VISA-kortet drogs och klänningen packades ner i en påse och påsen fick följa med hem.
Efter shoppingen så letade vi oss till en thai-restaurang som Kajan hade blivit tipsad om för lite middag. Vi hade blivit förvarnade att inredningen var något out of date men att maten var himla god. Tur var nog att vi blev förvarnade för inredningen var nog bland det mest smaklösa som jag sett på länge. Men maten var faktiskt riktigt god.
Mätta och belåtna tog vi oss till Hemmakväll för att köpa med oss godis, från deras enorma godisutbud, till bion som vi skulle se. Och det var ju inte mindre än SATC 2-filmen vi skulle se.
Och som jag har längtat efter den premiären. Vi var som två stissiga (kan vara dialektalt det där sista...) tonårsflickor som förväntansfullt stod med biobiljetten i handen och väntade på insläpp till bioduken. Och den var himla bra filmen. Den slår nog ändå inte första filmen, men alla som känner mig vet ju hur förtjust jag är i den första filmen, men den var ändå bra.
Kläderna och modet som visades upp i filmen var så klart vansinnigt, precis som den första filmen, och inte något som någonsin skulle vara genomförbart i verkligheten att ha på sig. Men det är ju inte meningen att det ska vara verkligt heller. Utan istället är det som en saga.
Där lämnade vi in dränkta iPhonen och jag som hade förberett Kajan på att vi skulle behöva lägga på charmoffensiven för att jag skulle få en helt ny telefon, istället för att den befintliga skulle skickas iväg för reparation och jag sedan skulle få tillbaka en ganska så mörbultad iPhone, behövde inte ens öppna munnen.
"Här är inlämningskvittot, du får en ny telefon inom tio dagar" kvittrar Telenor-killen. Eller ok han kanske inte kvittrade, men det var ljuv musik i mina öron i alla fall.
Efter incidenten om mitt mobila bredband, som jag har via Telenor, så måste jag säga att jag inte hade så särskilt höga förväntningar på hur det skulle gå med min stackars iPhone, trots att jag hade en särskild mobiltelefonförsäkring (de där som man vanligtvis tackar nej till för att det bara handlar om att överförsäkra sig, som jag tack och lov nu faktiskt tecknade).
Men *peppar peppar* så gick ju det här riktigt smidigt, och ingen är gladare för det än jag. Nu ska jag bara stå ut i tio dagar utan min iPhone... Anar att ingen är gladare för det än Skrutten.
Efter besöket på Telenor strosade jag och Kajan runt i några butiker, och fick med oss bodybutters från Body Shop och kläder från Åhléns hem. Klänningen som jag fick med mig från Åhléns var det faktiskt Kajan som hittade. "Det är en riktig Suss-klänning" hörde jag när Kajan pekade på den blommiga klänningen. Och efter en tur i provhytten så bestämde jag mig för att Kajan hade rätt och VISA-kortet drogs och klänningen packades ner i en påse och påsen fick följa med hem.
Efter shoppingen så letade vi oss till en thai-restaurang som Kajan hade blivit tipsad om för lite middag. Vi hade blivit förvarnade att inredningen var något out of date men att maten var himla god. Tur var nog att vi blev förvarnade för inredningen var nog bland det mest smaklösa som jag sett på länge. Men maten var faktiskt riktigt god.
Mätta och belåtna tog vi oss till Hemmakväll för att köpa med oss godis, från deras enorma godisutbud, till bion som vi skulle se. Och det var ju inte mindre än SATC 2-filmen vi skulle se.
Och som jag har längtat efter den premiären. Vi var som två stissiga (kan vara dialektalt det där sista...) tonårsflickor som förväntansfullt stod med biobiljetten i handen och väntade på insläpp till bioduken. Och den var himla bra filmen. Den slår nog ändå inte första filmen, men alla som känner mig vet ju hur förtjust jag är i den första filmen, men den var ändå bra.
Kläderna och modet som visades upp i filmen var så klart vansinnigt, precis som den första filmen, och inte något som någonsin skulle vara genomförbart i verkligheten att ha på sig. Men det är ju inte meningen att det ska vara verkligt heller. Utan istället är det som en saga.
Kommentarer
Trackback
