Sängvy på Roast
En ordentligt dålig nattsömn förra natten grundade för en väldigt tidig sängtid ikväll, redan klockan halv nio började ögonlocken bli riktigt tunga och när klockan närmade sig tio så fanns det ingen återvändo.
För många är nog dessa tider inte särskilt tidigt att gå och lägga sig, vet ju exempelvis en av vännerna som lägger sig redan halv tio på kvällarna *host*pensionärsvarning*host*, men för mig som är och alltid varit en nattuggla så är det faktiskt tidigt att bli trött.
Men vi gjorde det "smarta" valet att se Paranormal Activity igår, visserligen under dagtid men ändå. Filmen handlar om ett demonhemsökt par i USA som börjar att med en videokamera spela in vad som händer i deras hus när de sover. Vilket de aldrig skulle gjort, dels får de reda på saker som de aldrig hade kunnat ana och sedan blir det bara värre för varje natt som går. Ett medium berättade för dem att i och med att de började spela in med videokameran så började de kommunicera med demonen.
Nej jag vet inte heller varför vi ser på skräckfilmer om och om igen. Det går rysningar längs min rygg bara av att jag påminns om filmen och i natt vaknade jag hela två gånger efter mardrömmar. Så där som när man panikslaget reser sig upp och drar efter andan. Men jag har inte den blekaste aning om vad mardrömmarna handlade om...
Någon mer skräckfilm blir det nog inte på ett tag i alla fall, den saken är säker. Istället ligger vi i sängen och vilar ögonen på Roast på Berns. Fast jag vet inte riktigt vad jag tycker om det programmet, egentligen är det nog mest elakt.
Imorgon - jobb.
För många är nog dessa tider inte särskilt tidigt att gå och lägga sig, vet ju exempelvis en av vännerna som lägger sig redan halv tio på kvällarna *host*pensionärsvarning*host*, men för mig som är och alltid varit en nattuggla så är det faktiskt tidigt att bli trött.
Men vi gjorde det "smarta" valet att se Paranormal Activity igår, visserligen under dagtid men ändå. Filmen handlar om ett demonhemsökt par i USA som börjar att med en videokamera spela in vad som händer i deras hus när de sover. Vilket de aldrig skulle gjort, dels får de reda på saker som de aldrig hade kunnat ana och sedan blir det bara värre för varje natt som går. Ett medium berättade för dem att i och med att de började spela in med videokameran så började de kommunicera med demonen.
Nej jag vet inte heller varför vi ser på skräckfilmer om och om igen. Det går rysningar längs min rygg bara av att jag påminns om filmen och i natt vaknade jag hela två gånger efter mardrömmar. Så där som när man panikslaget reser sig upp och drar efter andan. Men jag har inte den blekaste aning om vad mardrömmarna handlade om...
Någon mer skräckfilm blir det nog inte på ett tag i alla fall, den saken är säker. Istället ligger vi i sängen och vilar ögonen på Roast på Berns. Fast jag vet inte riktigt vad jag tycker om det programmet, egentligen är det nog mest elakt.
Imorgon - jobb.
Kommentarer
Trackback
