husnrtretton

Först och främst - tennisen som jag spelade tillsammans med de andra i kollektivet gick riktigt riktigt dåligt. Sist gick det ju så himla mycket bättre än gången innan och jag trodde liksom att jag faktiskt kunde spela tennis ganska så hyfsat. Men idag var det tillbaka till noll - pinsamt är vad det är. Och bittert.

På tal om andra saker... Här kommer till uppdatering från dagarna som gått.


Resklar i fredags


Alltid en evig väntan på bagaget


Bagage - check!

Ungefär där började oturen. För hur underbart och roligt jag än hade under mina dagar i Stockholm så hade jag faktiskt en ordentlig otursresa. Denna otur började just när bagaget var hämtat och det var dags att bege sig till Arlanda Express som skulle snabbt och lätt ta mig in till Stockholm city.

Men tyvärr så hade de lite tekniska problem... eller egentligen var det faktiskt så tragiskt att en person hade slängt sig på spåret. Detta gjorde att all tågtrafik stod still ett tag. Vilket i sin tur ledde till att flygbussarna blev väldigt överbefolkade och jag fick vänta en timme innan jag kom iväg från Arlanda.


Fina Stockholm

Men sedan kom jag äntligen iväg och möttes upp av fina Ol på perrongen i Abrahamsberg och sedan satte vi av hem till C som snällt väntade med mat till våra magar. Extra skönt var det för mig som faktiskt hade lämnat hemmet för över sex timmar sedan, så lång tid har det nog aldrig tagit för mig att ta mig till Stockholm. Inräknat de gånger som färden gjorts per bil.

Efter lite utpustande, ett avkopplande glas rosé och god mat i magen så gjorde jag mig i ordning och begav mig, tillsammans med Ol, till Lilla K som stod värdinna för kvällens festilgheter. Det blev en kväll fylld av jurister, gott vin, gott tilltugg, massor av skratt och en runda till Solidaritet.  Denna kväll avslutades dock relativit tidigt, dels för att vi skulle göra Grönan på lördagen och för att både jag och Ol längtade hem till C som låg hemma och vilade bebismagen.

Och sedan då till lördagen...




Langos - lite mer gott, lite mindre nyttigt


Fina vänner



Jag, Myran och C innan Blå Tåget, eller vad det där spöktåget egentligen hette


Det enda tråkiga var att det regnade något så vansinnigt under mitt Stockholmsbesök, men vilken femkampssugen person hindras av lite regn?


Denna, något suddiga bild, visar på en av de grenar i femkampen som jag vann höhö


"Något" blöt på tunnelbanan hem


Man såg liksom inte riktigt trottoarkanten längre, helt galet

Om man räknar flygförseningen som det första otursmomentet, och tåg- och busskaoset som det andra så skulle man ju faktisk kunna säga att regnet var otursmoment nummer tre.

Och det finns ett otursmoment nummer fyra, men av pinsamhetsskäl så väljer jag att hålla den för mig själv.

Efter upptorkning av mig själv efter den blöta dagen på Grönan så begav jag mig hem till Myran för lite festligheter. Denna kväll blev inte riktigt lika tidig som kvällen innan, utan slutade kanske kring 06-tiden. Fast ska man göra det kan man väl lika gärna göra det ordentligt?

Ganska så trött och med ett högeröga som gjorde ordentligt ont så begav jag mig efter cirka fyra timmars sömn "hem" till Abramhamsberg för att ha mysdag tillsammans med C. Vi började med att hyra två filmer och köpa tillräckligt med snacks för en hel godisbuffé och sedan gick vi hem, satte oss i soffan och satt kvar där. Medan vi satt där i soffan så åkte både chips, dipp och godis ner.

Och för att göra det hela ännu bättre så kom Ol hem efter sin träning med thaimat till oss. Fantastiskt.


Spel nummer ett - Alfapet


Spel nummer två - Settlers

Måndagen spenderades sedan med lunch med Lilla K och efterföljande fika med resten av gänget. Under slutet av fikan satt jag så nära Myran som jag bara kunde för jag visste att för varje minut som gick så visste jag att det närmade sig mer och mer tiden då vi skulle behöva säga hej då. Hej då inför ett helt år utan varandra.

Så klart gick inte tiden att varken stoppa eller pausa, utan plötsligt stod vi där - jag med väskorna på Arlanda Express och biljetten i handen, Myran, Ol och C på perrongen för att hej då. Efter att ha kramat Ol och C så vände jag mig till Myran och en stor klump, som jag så hade kämpat mot under fikan, växte i halsen och tårarna smög sig upp i ögonen.

Det enda jag fick fram var - se bara till att komma tillbaka. Sedan grät jag hela vägen till Arlanda.

Efter en lång resa hem med ett plan fyllt av skrikande barn så landade jag äntligen i Ronneby och togs emot med både blommor och godis. Ett litet stopp på för kalas fick det bli innan ögonen slöts på Grottvägen.

Dagen efter (tisdag) var det dags för roadtrip till Köpenhamn och Malmö. Kajan skrattade lite när hon såg mig på morgonen för hon såg hur trött jag var och tyckte knappt att det gick att känna igen mig. Antar att sovtimmarna hade varit ganska så lätträknade de senaste dagarna.

Även denna dag blev helt underbar och fylld av massor, massor och ännu mer massor av skratt.


Nea och Kajan var väldigt pepp på Louisiana. Så vansinnigt söta mina vänner.


Konst på Louisiana.


Fina Malmö



Det var nog det hela faktiskt. Nu återstår det bara att se om denna helgen kommer att bjuda på lika mycket äventyr, av någon konstig anledning så tror jag mycket väl att det kan bli så, verkar nämligen vara temat för denna sommar.

Det är verkligen Summer of even more fun.