Ute på vift
Känner att min rumpa håller på att domna bort, kanske lite konstig sak att inleda med, men anledningen till denna rumpdomning är att jag sitter på ett kallt golv på Ronneby flygplats - förlåt flygstation - och har gjort det ett tag. Flyget som ska ta mig till Stockholm är försenat.
Trots försening så envisas de med att alla ska "go to gate" ändå. Vilket gör att jag nu trängs tillsammans med 7000 andra resenärer (ok lite kryddat där kanske) i avgångshallen där alla sittplatser är upptagna för längesedan och luften tog slut för kanske fem minuter sedan.
Hade det inte varit för att jag lyckades få med mig datorn och det mobila bredbandet så hade jag nog gett upp för ett tag sedan. Jag kanske inte är känd för mitt tålamod i sådana här situationer direkt, eller kanske inte andra situationer heller för den delen. Är nog bara att fråga någon av de som hängt med mig på stranden denna sommar, behövs liksom både kortspel, tidningar, frisbee och promenader i vattenbrynet för att hålla mig sysselsatt - inte direkt att bara ligga och steka i solen som gäller för min del.
Annars så var det lite småkaotisk där hemma, som vanligt när jag ska ta mig någonstans, innan det var dags för avfärd. Det blir liksom alltid som en dimma av "var är väskan som jag kan packa i??, var är bredbandet?!, ska jag verkligen ha med mig tjugo olika läppglans? - klart att jag ska!, kan jag ta med mig fem par skor för tre dagar i Stockholm? - nej det kan jag faktiskt inte, tre får räcka, kommer jag behöva två tjocktröjor - jo men det kommer jag nog, vilken handväska ska jag egentligen välja?, eller ska jag kanske ta med tre olika för säkerhetsskull, nej nu får jag minsann skärpa mig, åh jisses hur jag än gör kommer jag ändå sakna något...".
Och det hela brukar sluta med att jag packar med mig alldeles för mycket, som jag sedan bara blir irriterad på att jag får bära runt på flygplatsen, bussar och andra transportmedel. Fast nu packade jag i och för sig ändå bara en stor väska och två mindre... är väl ganska ok?
Nu ropade de i högtalarna här att planet som ska ta oss till Stockholm faktiskt har landat nu och alldeles strax är redo för ombordstigning. Så snart är jag faktiskt uppe i den kungliga hufvudstaden, tänk vad längesedan det faktiskt är nu.
Trots försening så envisas de med att alla ska "go to gate" ändå. Vilket gör att jag nu trängs tillsammans med 7000 andra resenärer (ok lite kryddat där kanske) i avgångshallen där alla sittplatser är upptagna för längesedan och luften tog slut för kanske fem minuter sedan.
Hade det inte varit för att jag lyckades få med mig datorn och det mobila bredbandet så hade jag nog gett upp för ett tag sedan. Jag kanske inte är känd för mitt tålamod i sådana här situationer direkt, eller kanske inte andra situationer heller för den delen. Är nog bara att fråga någon av de som hängt med mig på stranden denna sommar, behövs liksom både kortspel, tidningar, frisbee och promenader i vattenbrynet för att hålla mig sysselsatt - inte direkt att bara ligga och steka i solen som gäller för min del.
Annars så var det lite småkaotisk där hemma, som vanligt när jag ska ta mig någonstans, innan det var dags för avfärd. Det blir liksom alltid som en dimma av "var är väskan som jag kan packa i??, var är bredbandet?!, ska jag verkligen ha med mig tjugo olika läppglans? - klart att jag ska!, kan jag ta med mig fem par skor för tre dagar i Stockholm? - nej det kan jag faktiskt inte, tre får räcka, kommer jag behöva två tjocktröjor - jo men det kommer jag nog, vilken handväska ska jag egentligen välja?, eller ska jag kanske ta med tre olika för säkerhetsskull, nej nu får jag minsann skärpa mig, åh jisses hur jag än gör kommer jag ändå sakna något...".
Och det hela brukar sluta med att jag packar med mig alldeles för mycket, som jag sedan bara blir irriterad på att jag får bära runt på flygplatsen, bussar och andra transportmedel. Fast nu packade jag i och för sig ändå bara en stor väska och två mindre... är väl ganska ok?
Nu ropade de i högtalarna här att planet som ska ta oss till Stockholm faktiskt har landat nu och alldeles strax är redo för ombordstigning. Så snart är jag faktiskt uppe i den kungliga hufvudstaden, tänk vad längesedan det faktiskt är nu.
Kommentarer
Trackback
