Dags att sluta ögonen snart
Och det är nog inga problem ikväll. Denna dagen går till historien som en av de jobbigaste i min och Strössels relation. Vi har inte direkt haft det tipptopp om man säger så.
Precis som för små människor (barn) så går små hundar (valpar) igenom faser och olika utvecklingssteg. Detta leder till diverse olika utbrott, tester, oförmåga att sitta still och visst uppmärksamhetssökande. Vilket i sin tur leder till att matte måste ha en stor dos av tålamod.
Det sistnämnda tog slut idag. Det tog nog slut ungefär när Strössel inte ens kunde vara lugn i ridhuset under Kajans ridlektion utan skällde och försökte nafsa mig i ansiktet, eller kanske när hon tvärvägrade för tredje gången att gå ut, eller kanske när hon (när hon väl var ute) vägrade att gå in igen, eller kanske när hon envisades med att äta upp mina fina liljor som står i en stor vas på golvet - gång på gång - eller kanske när hon hoppade upp och krafsade mig i knävecket för etthundrasjuttiofjärde gången i jakt på uppmärksamhet.
Suck...
En valppuss senare så vet jag inte ens varför denna dagen varit så jobbig. Inte ens varför jag känner mig så slut som artist. För trots allt så är allting värt det för den där j-kla hundvalpen. Man älskar ju henne så.
Precis som för små människor (barn) så går små hundar (valpar) igenom faser och olika utvecklingssteg. Detta leder till diverse olika utbrott, tester, oförmåga att sitta still och visst uppmärksamhetssökande. Vilket i sin tur leder till att matte måste ha en stor dos av tålamod.
Det sistnämnda tog slut idag. Det tog nog slut ungefär när Strössel inte ens kunde vara lugn i ridhuset under Kajans ridlektion utan skällde och försökte nafsa mig i ansiktet, eller kanske när hon tvärvägrade för tredje gången att gå ut, eller kanske när hon (när hon väl var ute) vägrade att gå in igen, eller kanske när hon envisades med att äta upp mina fina liljor som står i en stor vas på golvet - gång på gång - eller kanske när hon hoppade upp och krafsade mig i knävecket för etthundrasjuttiofjärde gången i jakt på uppmärksamhet.
Suck...
Men just nu ligger hon här bredvid mig och sover så sött, hon trycker sin nos nära nära mot mig, hennes ögon är sådär mörkt bruna som de varit sedan första dagen som vi hämtade hem henne och allt det där som varit innan idag blåses bort i samma sekund som hennes blöta valpnos hamnar mot min kind när jag sträcker mig ner mot henne.
En valppuss senare så vet jag inte ens varför denna dagen varit så jobbig. Inte ens varför jag känner mig så slut som artist. För trots allt så är allting värt det för den där j-kla hundvalpen. Man älskar ju henne så.
Kommentarer
Trackback
