Tisdagskväll i ett tyst hus
Kanske lite tidigt att säga att det är kväll redan, då klockan faktiskt bara har passerat 17. Men när det är så mörkt ute som det är under denna årstiden så känns det ju ständigt som om klockan är mycket mer än vad den egentligen är.
Samtliga av sambosarna är borta från huset. En snickrar hos sin syster och två av dem är på golfbanan och "slår några bollar". Och jag är alltså här hemma alldeles själv. Just nu är det faktiskt ganska så skönt bara, ovant, men skönt. Ordet "egentid" ligger rätt så nära att användas, men då detta absolut inte tillhör mina favoritord, utan snarare tvärt om, så håller jag mig ifrån det.
Helt själv är jag ju inte heller, Strösslan ligger ju en bit bort här i soffan också. Hon har faktiskt sovit en bra stund nu, inte så konstigt kanske med tanke på hur hon levde rövare när jag var hos fina Anna på frukost under morgonen. Underbart mysigt var det med frukost, men med en bebis och två hundar så var det absolut en hel del att stå i, och kanske lite svårt att fokusera på att bara umgås.
Och min lilla ängel till hund syntes inte till någonstans utan det var mer utav en liten byracka som hade intagit Strössels kropp och gjorde henne till en bitande liten best som omöjligt kunde lugna ner sig utan bara skulle fara runt runt runt hela tiden. Det tog ungefär tre timmar(!) innan hon lugnade ner sig och hennes matte hann bli både stressad, svettig och arg innan dess.
Egentligen är det hög tid för att ge Strössel hennes sista portion mat för dagen nu, men jag tror att jag njuter av den här tystnaden som råder en stund till, sen får hon sin mat.
Samtliga av sambosarna är borta från huset. En snickrar hos sin syster och två av dem är på golfbanan och "slår några bollar". Och jag är alltså här hemma alldeles själv. Just nu är det faktiskt ganska så skönt bara, ovant, men skönt. Ordet "egentid" ligger rätt så nära att användas, men då detta absolut inte tillhör mina favoritord, utan snarare tvärt om, så håller jag mig ifrån det.
Helt själv är jag ju inte heller, Strösslan ligger ju en bit bort här i soffan också. Hon har faktiskt sovit en bra stund nu, inte så konstigt kanske med tanke på hur hon levde rövare när jag var hos fina Anna på frukost under morgonen. Underbart mysigt var det med frukost, men med en bebis och två hundar så var det absolut en hel del att stå i, och kanske lite svårt att fokusera på att bara umgås.
Och min lilla ängel till hund syntes inte till någonstans utan det var mer utav en liten byracka som hade intagit Strössels kropp och gjorde henne till en bitande liten best som omöjligt kunde lugna ner sig utan bara skulle fara runt runt runt hela tiden. Det tog ungefär tre timmar(!) innan hon lugnade ner sig och hennes matte hann bli både stressad, svettig och arg innan dess.
Egentligen är det hög tid för att ge Strössel hennes sista portion mat för dagen nu, men jag tror att jag njuter av den här tystnaden som råder en stund till, sen får hon sin mat.
Kommentarer
Trackback
