husnrtretton

Det händer ju allt som oftast i vardagen att det finns saker som man blir irriterad över, eller frustrerad, eller något liknande. Småsaker handlar det oftast om. Att det finns berg med tvätt att vika, att hundvalpen är extra uppmärksamhetskrävande och man inte tycks få någonting annat gjort än att sitta med en tygknut och leka dragkamp, att bilen behöver in på lagning igen, att det är lång kö i mataffären, att det är stökigt i hemmet, att mjölken är slut till kaffet, att löven faller från träden i allt för snabb takt... och listan kan fortsättas och göras lång.

Så händer det saker ibland, som liksom rubbar det där, eller gör att man vaknar upp ur sin frustrationbubbla och man istället inser hur bra man har det och hur många saker det finns som man är väldigt lycklig över. Ibland är det en mysig fika med en vän, pojkvännen som ger en extra lång puss, mys med mjuka bebiskinder eller en hundvalp som ligger tätt intill.

Ibland är det helt andra saker - som en blogg om en cancersjuk flicka som för bara några dagar sedan lämnade jorden - som gör att man kommer ur den där bubblan och förstår vad det egentligen är som är viktigt i livet.

Det var bara av en händelse som jag kikade i på den bloggen, men det tog inte många minuter innan en klump uppstod i halsen och tårarna översvämmade tårkanalerna och rann längst kinderna. Efter läsning av några sidor var jag tvungen att sluta, annars hade nog tårarna inte kunnat stoppas. Förfärligt är vad det är.

Nu ska jag pussa Strössels blöta nos en extra gång och tala om för henne hur mycket jag älskar henne, kanske gå ner till Becka och ge henne en kram eller varför inte till och med gå över till grannen och berätta hur bra de är som grannar...

Ok, Strössel får sig en puss i alla fall. De andra lär nog undra vad tusan som flugit i mig.