Nej men...

...så glest det blir mellan inläggen här just nu. Anledningen var ju först julhelgen som sedan tätt efterföljdes av en fantastisk nyår. Och strax där efter, precis när det nya året hade börjat, så tog jag mina första steg på det nya jobbet.

Det sistnämnda är den senaste anledningen till glesheten. Den där energin är nämligen nästintill som bortblåst så fort jag kommer innanför dörren här hemma. Och precis som i alla andra hem så finns det, trots energiförlust, massor av göra när man kommit hem också. Efter detta så blir det ungefär noll och ingenting kvar av den där energin.

Tack och lov är det ju så att det är en liten invänjningsperiod som genomgås och jag utlovar därför bättring på uppdateringsfronten inom en snar framtid.

För att avsluta med lite småfakta så har det under kvällen letats efter viktiga papper under flera timmar, både jag och Skrutten fick till slut gråa hår, papprena är dock fortfarande försvunna. Det har kollats på en dokumentär om Wreeswijk. Det har sorterats en tvätthög som vars storlek skulle kunna göra vem som helst deprimerad. Det har ätits en utsökt laxmåltid. En av oss (faktiskt jag) har lyckats att hålla sig ifrån godisskålen. Det har vilats framför brasan tillsammans med Strössel. Och om det väntas några minuter till så har det även somnats i sängen.

Sist, men absolut inte minst, så är det en underbar känsla att jobba. Antagligen hade det inte uppskattats på samma sätt om det inte varit en "hemmaperiod" innan detta jobb erhölls. Jag känner mig mycket lyckligt lottad och det är verkligen med ett leende som jag kör till jobbet på morgonen. Även om det blir en körsträcka på en hel del mil varje dag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0