Öppet brev till SAS
Arga samtal och brev har ni nog fått en hel del av de senaste dagarna. Och ni kan vänta er ett till. För den ringa grad av oservicemindhet som ni uppvisade torsdagen den 10 februari har jag aldrig sett maken till.
Kl 20.00 kom jag till Arlanda, för en flight som skulle ta mig till Ronneby kl 21.30, i god tid alltså. För att mötas av röda markeringar över avgångstavlorna liksom ankomsttavlorna.
Snökaos? Visserligen. Men det första man tänker är ju att det faktiskt varit vinter ett tag, rejäl sådan också, samtidigt som det var en ganska så hård vinter förra året också. Sammantaget borde ju detta ha förberett er, som Sveriges största flygbolag för inrikesflyg, hur man hanterar sådana vintrar.
När man sedan får höra av gatepersonalen, som svar på våra upprörda frågor, att det inte alls har med vintern eller dess snö att göra - utan att det inte finns några flygledare, för det rekryteras inte några sådana, och flygledartornet därför är underbemannat - då blir man faktiskt på riktigt orolig, skakad och förfärad.
Så anledningen till att jag var tvungen att spendera flera vakna timmar på Arlanda, utan någon som helst komfort, svar på frågor eller ombokning av flygbiljett, vara vaken totalt 41 timmar innan jag fick sömn, boka om viktiga jobbmöten, komma sent till jobbet, sova i jobbkläder, göra mig i ordning på en flygplatstoalett, missa viktig tid med familjen och till och med få skjuta på en weekend, anledningen till detta är alltså inte ens snön - och därigenom någon form av force majure - utan att ni VÄLJER att inte ha tillräckligt med personal tillgänglig.
Alla inblandade i torsdagens kaos på Arlanda borde få sig en känga egentligen. Eller det kanske är något orättvist, för jag inser (nu) att det kan ha varit mycket värre att jobba under dessa förutsättningar än vad man som resenär kanske då insåg. Men ändå... Det hjälper inte att svara "men tänk på oss... vi har inte fått ens en fikarast idag..." när man får noll och ingenting som svar på hur tusan man ska bära sig åt för att ta sig hem för natten.
Inte minst tänker jag på de föräldrar som befann sig på Arlanda tillsammans med sina barn. Där barnens vagn, leksaker och andra tillhörigheter var incheckade som bagage. Speciellt tänker jag på det unga paret med en (cirka) sex månaders bebis som de fick bädda till i bagagevagnens korg.
Kanske borde man tänka tanken att det blir så här ibland, att vi nu för tiden är så bortskämda med att vi kan resa kors och tvärs över jordklotet. Att vi kanske borde få oss en knäpp på näsan ibland åt det där enkla. Det kanske inte ska vara så självklart att alla resor går att genomföra? Hur jobbigt var det till exempel inte att resa förr?
Men nu är det inte "förr" längre. Nu är nu. Och skulle man tänka i de tankar att man inte ska se resandets funktion som en självklarhet så blir ju resebolag, researrangörer och andra liknande ganska så ihåliga affärsidéer. Det kan ju tyckas vara själva grundbulten i deras affärsidé att få resenärer att just resa.
Tydligen tycker SAS inte att det är självklart att man ska få svar på frågan varför eller ens om ens flight är inställd, inte tycker de heller att man ska få svar på vart tusan man ska ta vägen mitt i natten på Arlanda och inte ens går de att få tag i för att reklamera den biljett som man aldrig utnyttjade.
Tack och lov att Blekingeflyg och Bromma Flygplats finns, för jag vet i tusan om jag kommer att våga resa med SAS igen. För snön det berodde det ju inte på.
Kl 20.00 kom jag till Arlanda, för en flight som skulle ta mig till Ronneby kl 21.30, i god tid alltså. För att mötas av röda markeringar över avgångstavlorna liksom ankomsttavlorna.
Snökaos? Visserligen. Men det första man tänker är ju att det faktiskt varit vinter ett tag, rejäl sådan också, samtidigt som det var en ganska så hård vinter förra året också. Sammantaget borde ju detta ha förberett er, som Sveriges största flygbolag för inrikesflyg, hur man hanterar sådana vintrar.
När man sedan får höra av gatepersonalen, som svar på våra upprörda frågor, att det inte alls har med vintern eller dess snö att göra - utan att det inte finns några flygledare, för det rekryteras inte några sådana, och flygledartornet därför är underbemannat - då blir man faktiskt på riktigt orolig, skakad och förfärad.
Så anledningen till att jag var tvungen att spendera flera vakna timmar på Arlanda, utan någon som helst komfort, svar på frågor eller ombokning av flygbiljett, vara vaken totalt 41 timmar innan jag fick sömn, boka om viktiga jobbmöten, komma sent till jobbet, sova i jobbkläder, göra mig i ordning på en flygplatstoalett, missa viktig tid med familjen och till och med få skjuta på en weekend, anledningen till detta är alltså inte ens snön - och därigenom någon form av force majure - utan att ni VÄLJER att inte ha tillräckligt med personal tillgänglig.
Alla inblandade i torsdagens kaos på Arlanda borde få sig en känga egentligen. Eller det kanske är något orättvist, för jag inser (nu) att det kan ha varit mycket värre att jobba under dessa förutsättningar än vad man som resenär kanske då insåg. Men ändå... Det hjälper inte att svara "men tänk på oss... vi har inte fått ens en fikarast idag..." när man får noll och ingenting som svar på hur tusan man ska bära sig åt för att ta sig hem för natten.
Inte minst tänker jag på de föräldrar som befann sig på Arlanda tillsammans med sina barn. Där barnens vagn, leksaker och andra tillhörigheter var incheckade som bagage. Speciellt tänker jag på det unga paret med en (cirka) sex månaders bebis som de fick bädda till i bagagevagnens korg.
Kanske borde man tänka tanken att det blir så här ibland, att vi nu för tiden är så bortskämda med att vi kan resa kors och tvärs över jordklotet. Att vi kanske borde få oss en knäpp på näsan ibland åt det där enkla. Det kanske inte ska vara så självklart att alla resor går att genomföra? Hur jobbigt var det till exempel inte att resa förr?
Men nu är det inte "förr" längre. Nu är nu. Och skulle man tänka i de tankar att man inte ska se resandets funktion som en självklarhet så blir ju resebolag, researrangörer och andra liknande ganska så ihåliga affärsidéer. Det kan ju tyckas vara själva grundbulten i deras affärsidé att få resenärer att just resa.
Tydligen tycker SAS inte att det är självklart att man ska få svar på frågan varför eller ens om ens flight är inställd, inte tycker de heller att man ska få svar på vart tusan man ska ta vägen mitt i natten på Arlanda och inte ens går de att få tag i för att reklamera den biljett som man aldrig utnyttjade.
Tack och lov att Blekingeflyg och Bromma Flygplats finns, för jag vet i tusan om jag kommer att våga resa med SAS igen. För snön det berodde det ju inte på.
Kommentarer
Trackback
