M.I.A.
Har dessvärre varit lite m i a (missing in action) sedan en vecka tillbaka... Anledningen? Ja ni, det är att det har varit lite motigt... eller kanske inte motigt... men har varit lite smått otursförföljt här hemma på sista tiden. Fast å andra sidan går det mesta att också vända till något positivt. Men skulle man uttrycka sig från den negativa sidan så skulle man kunna använda ordstävet "en olycka kommer sällan ensam".
Detta kan utvecklas till...
Tillträdesdatumet
Det var det som inte riktigt gick som det var tänkt där vid kontraktskrivandet för huset. Tillträdesdagen blev bra mycket tidigare än vi tänkt, planerat och ens hunnit fundera på. Detta leder ju i sin tur till att vi just nu jobbar rumpan av oss för att kunna bolla två projekt samtidigt. Men sedan... ska man verkligen klaga när man hittat sitt drömhus som man ska få lov att renovera? Ett hus där det kändes "här ska jag uppfostra mina barn"? Ett hus som kändes rätt från första stund? Nej, det ska man verkligen inte göra.
Stockholmsresan som var svår att ta sig hem ifrån
Torsdagen i förra veckan spenderade jag i Stockholm, för kurs i jobbsammanhang, och tyckte att det var riktigt roligt att kunna svischa upp till Stockholm under dagen, gå på kurs, äta lunch på Undici och efter kursen träffa och fika med vänner. Allt det där hände också, och var fantastiskt. Lite storstadspuls så där mot slutet på arbetsveckan och massa ny intressant information.
Sedan att det började snöa och att jag faktiskt har blivit något avklimatiserad från det där storstadsformatet (varför människor inte kan ursäkta sig när man springer in i varandra är en gåta) det är en sak. Men sedan att det börjar snöa till den milda grad att inga flyg går hem till Blekinge det är en annan sak. Att sova på Arlanda i jobbkläder är inte att rekommendera, fråga mig för jag vet, av egen erfarenhet tyvärr.
Weekenden som blev dyrare än som var tänkt
Efter en sömnförlust utan dess like fick jag och Skrutten flytta på vår avfärd för weekenden som vi skulle ta oss i helgen. Istället för att åka på fredageftermiddag som det var tänkt så blev det avfärd lördagmorgon. Två tredjedelar av bilresan tog vi oss igenom, sedan gick bilen sönder. Kamremmen (stavas?) gick sönder (har vi fått reda på i efterhand) och bilen stod orubbar på motorvägen. Ringa efter bärgning, bli bärgade, hyra hyrbil, in med bilen på verkstad, ut med packning, in med packning i hyrbilen - men på weekend det skulle vi. En och en halv timme tog det för oss att få allting att flyta igen, ganska bra ändå måste jag erkänna.
Fast vi fick ju faktiskt ändå en riktigt mysig helg tillsammans, bara vi två. Strosandes, middagsätandes, pussandes.
Men hur otur kan man ha? Kunde det inte varit nog med Stockholmskaoset? Var bilen tvungen att rasa?
För att sedan avsluta på topp så fick jag igår jordens migränattack. Illa nog i vanliga fall, men har man tio mil hem (med bil) så är det inte superduperroligt. Usch, ack och ve. Väl hemma - medicin, mörkt och några minuters sömn. Komiskt nog så var det väl den där sömnbristen och stressan som var boven i migrändramat.
Men nu gör vi som knugen säger tycker jag - vänder blad.
Detta kan utvecklas till...
Tillträdesdatumet
Det var det som inte riktigt gick som det var tänkt där vid kontraktskrivandet för huset. Tillträdesdagen blev bra mycket tidigare än vi tänkt, planerat och ens hunnit fundera på. Detta leder ju i sin tur till att vi just nu jobbar rumpan av oss för att kunna bolla två projekt samtidigt. Men sedan... ska man verkligen klaga när man hittat sitt drömhus som man ska få lov att renovera? Ett hus där det kändes "här ska jag uppfostra mina barn"? Ett hus som kändes rätt från första stund? Nej, det ska man verkligen inte göra.
Stockholmsresan som var svår att ta sig hem ifrån
Torsdagen i förra veckan spenderade jag i Stockholm, för kurs i jobbsammanhang, och tyckte att det var riktigt roligt att kunna svischa upp till Stockholm under dagen, gå på kurs, äta lunch på Undici och efter kursen träffa och fika med vänner. Allt det där hände också, och var fantastiskt. Lite storstadspuls så där mot slutet på arbetsveckan och massa ny intressant information.
Sedan att det började snöa och att jag faktiskt har blivit något avklimatiserad från det där storstadsformatet (varför människor inte kan ursäkta sig när man springer in i varandra är en gåta) det är en sak. Men sedan att det börjar snöa till den milda grad att inga flyg går hem till Blekinge det är en annan sak. Att sova på Arlanda i jobbkläder är inte att rekommendera, fråga mig för jag vet, av egen erfarenhet tyvärr.
Weekenden som blev dyrare än som var tänkt
Efter en sömnförlust utan dess like fick jag och Skrutten flytta på vår avfärd för weekenden som vi skulle ta oss i helgen. Istället för att åka på fredageftermiddag som det var tänkt så blev det avfärd lördagmorgon. Två tredjedelar av bilresan tog vi oss igenom, sedan gick bilen sönder. Kamremmen (stavas?) gick sönder (har vi fått reda på i efterhand) och bilen stod orubbar på motorvägen. Ringa efter bärgning, bli bärgade, hyra hyrbil, in med bilen på verkstad, ut med packning, in med packning i hyrbilen - men på weekend det skulle vi. En och en halv timme tog det för oss att få allting att flyta igen, ganska bra ändå måste jag erkänna.
Fast vi fick ju faktiskt ändå en riktigt mysig helg tillsammans, bara vi två. Strosandes, middagsätandes, pussandes.
Men hur otur kan man ha? Kunde det inte varit nog med Stockholmskaoset? Var bilen tvungen att rasa?
För att sedan avsluta på topp så fick jag igår jordens migränattack. Illa nog i vanliga fall, men har man tio mil hem (med bil) så är det inte superduperroligt. Usch, ack och ve. Väl hemma - medicin, mörkt och några minuters sömn. Komiskt nog så var det väl den där sömnbristen och stressan som var boven i migrändramat.
Men nu gör vi som knugen säger tycker jag - vänder blad.
Kommentarer
Trackback
