En helt vanlig onsdag. Helt vanliga tankar.
Idag har varit en helt vanlig dag. En onsdag. Mitt i en helt vanlig vecka. Men mitt i denna vanliga vecka så började jag tänka på vad tankarna snurrar kring under en dag. Och resultatet - vitt skilda saker.
Morgonens start i bilen på väg till jobbet. Innan jag ens hade hunnit komma iväg så hade jag redan hunnit bli lite smått irriterad inombords över att vintern håller sig så där ihärdigt kvar. Den branta uppfarten och packning som skulle in genom bildörrarna fick sig också en släng av den där irritationen. En brant uppfart och öppna bildörrar är nämligen en väldigt dålig kombination.
Radion i bilen bjöd på P3 och September gästade trevligt nog Morgonpasset och det pratades om kaviarsmörgåsar, hur messmör ska uttalas och September berättade att hon fortfarande bor kvar i samma etta på fyrtio kvadrat som hon köpte för flera år sedan. Dock sneglar hon på de stora villorna som ligger kring hennes bostadsrätthus. Kanske tänker hon att hon en dag ska bo där istället.
Med risk för att låta som en morgonirriterad människa, ok det där morgonhumöret är kanske inte av bästa sort men så farligt är det inte. Hur som helst... Med risk för att låta som en morgonirriterad människa så kom nästa irritationsmoment när kaffemuggtermosen hade en "flärp" som hela tiden åkte igen till häften. Alltså släppte den ut väldigt lite kaffe när man försökte dricka. Det känns liksom som en kaffemuggtermos främsta existensbehov är att släppa ut kaffe, och till oss som älskar kaffe ska den släppa ut en hel del.
Under dagen seglade mina tankar titt som tätt bort mot det där huset, det där renoveringsobjektet, det där stora projektet som kanske kan bli mitt och min lilla familjs nästa hem. Även om det inte alls var så att vi var i ett "hitta hus"-läge just nu så råkade vi göra det. Inte riktigt meningen alltså. Men ibland är saker inte riktigt meningen, men kan kanske bli riktigt bra ändå. En liten tid till får vi vänta, sedan får vi se vad som händer.
Lunchen kom levererad från ett lokalt äldreboende och smakade förträffligt. Kanske lite otippat att det ska göra det. Inget illa mot maten på äldreboende men jag jämför det med maten som serverades i skolan för en tid sedan och den var ju ingen höjdare. Det var dock denna mat. Mätt och belåten och sippandes på kaffe efteråt i fikarummet så kom jag att tänka på grisnäringen i Sverige som helt håller på att utarmas. Detta på grund av alla billiga priser i övriga världen, eller främst då på grund av tyskarna som dumpar köttet, och att många därför importerar griskött istället för att handla svenskt, för att kunna hålla nere kostnaderna.
Vägen hem kändes lång och jag kände mig lite "mitt i veckan trött". Brukar bli så på onsdagar ibland. Vet faktiskt inte varför det kallas lill-lördag egentligen. Ibland kan jag tycka att onsdagen är varken eller. Varken början på veckan eller nära helgen.
Trött stannade jag på Statoil. Inte så långt hemifrån, men för att det inte finns så mycket att stanna på innan detta Statoilet. Där köpte jag en colalight, var egentligen ute efter en redbull men det saknades, och lite Läkerol och Extra... ja de där stora hårda halstabletterna som de har. Inte för att jag på något sätt har ont i halsen. Nej, för att det är godisfri månad och detta var det enda som piggade upp där i tröttheten i bilen utan att bryta mot mitt löfte.
Där på Statoil undrade jag lite nyfiket vad kassabiträdet var för filur. Om det var roligt att jobba på just det Statoilet. Om det fanns trevliga arbetskamrater. Och vad man gör när det inte är några kunder inne - plockar man bland varorna, eller surfar man runt på nätet?
När Läkeroltabletterna landade i munnen undrade jag varför jag inte köper Läkerol oftare. Vansinnigt gott ju. Smaklöksfest. Då mindes jag att min mor alltid hade Läkerol i handväskan när vi var små. Läkerol i en plåtask med grön etikett och vitt litet skirt papper som skyddade tabletterna. Det eller Emser. Undra om Emser fortfarande finns... Tänk att man kan komma ihåg precis hur de där tabletterna smakade, hur asken doftade lätt av mors handväska i skinn och hur stora och fina man tyckte att tabletterna var. Ofta fick jag flera stycken. Jag hoppades snabbt att mina framtida barn en dag kanske ska minnas något liknande litet minne över en liten vanlig vardagssituation som Emser- eller Läkeroltabletter. Minnas och älska, precis som jag.
Sist men inte minst lärde jag mig precis vad tempererad choklad är i Leila Bakar på TV4+. Och att det finns gott om fuskbyggare i detta landet. Lite tv-tittande har fått avsluta denna vanliga onsdag.
Så kan tankarna snurra när det är en helt vanlig onsdag.
Morgonens start i bilen på väg till jobbet. Innan jag ens hade hunnit komma iväg så hade jag redan hunnit bli lite smått irriterad inombords över att vintern håller sig så där ihärdigt kvar. Den branta uppfarten och packning som skulle in genom bildörrarna fick sig också en släng av den där irritationen. En brant uppfart och öppna bildörrar är nämligen en väldigt dålig kombination.
Radion i bilen bjöd på P3 och September gästade trevligt nog Morgonpasset och det pratades om kaviarsmörgåsar, hur messmör ska uttalas och September berättade att hon fortfarande bor kvar i samma etta på fyrtio kvadrat som hon köpte för flera år sedan. Dock sneglar hon på de stora villorna som ligger kring hennes bostadsrätthus. Kanske tänker hon att hon en dag ska bo där istället.
Med risk för att låta som en morgonirriterad människa, ok det där morgonhumöret är kanske inte av bästa sort men så farligt är det inte. Hur som helst... Med risk för att låta som en morgonirriterad människa så kom nästa irritationsmoment när kaffemuggtermosen hade en "flärp" som hela tiden åkte igen till häften. Alltså släppte den ut väldigt lite kaffe när man försökte dricka. Det känns liksom som en kaffemuggtermos främsta existensbehov är att släppa ut kaffe, och till oss som älskar kaffe ska den släppa ut en hel del.
Under dagen seglade mina tankar titt som tätt bort mot det där huset, det där renoveringsobjektet, det där stora projektet som kanske kan bli mitt och min lilla familjs nästa hem. Även om det inte alls var så att vi var i ett "hitta hus"-läge just nu så råkade vi göra det. Inte riktigt meningen alltså. Men ibland är saker inte riktigt meningen, men kan kanske bli riktigt bra ändå. En liten tid till får vi vänta, sedan får vi se vad som händer.
Lunchen kom levererad från ett lokalt äldreboende och smakade förträffligt. Kanske lite otippat att det ska göra det. Inget illa mot maten på äldreboende men jag jämför det med maten som serverades i skolan för en tid sedan och den var ju ingen höjdare. Det var dock denna mat. Mätt och belåten och sippandes på kaffe efteråt i fikarummet så kom jag att tänka på grisnäringen i Sverige som helt håller på att utarmas. Detta på grund av alla billiga priser i övriga världen, eller främst då på grund av tyskarna som dumpar köttet, och att många därför importerar griskött istället för att handla svenskt, för att kunna hålla nere kostnaderna.
Vägen hem kändes lång och jag kände mig lite "mitt i veckan trött". Brukar bli så på onsdagar ibland. Vet faktiskt inte varför det kallas lill-lördag egentligen. Ibland kan jag tycka att onsdagen är varken eller. Varken början på veckan eller nära helgen.
Trött stannade jag på Statoil. Inte så långt hemifrån, men för att det inte finns så mycket att stanna på innan detta Statoilet. Där köpte jag en colalight, var egentligen ute efter en redbull men det saknades, och lite Läkerol och Extra... ja de där stora hårda halstabletterna som de har. Inte för att jag på något sätt har ont i halsen. Nej, för att det är godisfri månad och detta var det enda som piggade upp där i tröttheten i bilen utan att bryta mot mitt löfte.
Där på Statoil undrade jag lite nyfiket vad kassabiträdet var för filur. Om det var roligt att jobba på just det Statoilet. Om det fanns trevliga arbetskamrater. Och vad man gör när det inte är några kunder inne - plockar man bland varorna, eller surfar man runt på nätet?
När Läkeroltabletterna landade i munnen undrade jag varför jag inte köper Läkerol oftare. Vansinnigt gott ju. Smaklöksfest. Då mindes jag att min mor alltid hade Läkerol i handväskan när vi var små. Läkerol i en plåtask med grön etikett och vitt litet skirt papper som skyddade tabletterna. Det eller Emser. Undra om Emser fortfarande finns... Tänk att man kan komma ihåg precis hur de där tabletterna smakade, hur asken doftade lätt av mors handväska i skinn och hur stora och fina man tyckte att tabletterna var. Ofta fick jag flera stycken. Jag hoppades snabbt att mina framtida barn en dag kanske ska minnas något liknande litet minne över en liten vanlig vardagssituation som Emser- eller Läkeroltabletter. Minnas och älska, precis som jag.
Sist men inte minst lärde jag mig precis vad tempererad choklad är i Leila Bakar på TV4+. Och att det finns gott om fuskbyggare i detta landet. Lite tv-tittande har fått avsluta denna vanliga onsdag.
Så kan tankarna snurra när det är en helt vanlig onsdag.
Kommentarer
Trackback
