Snö, snö och åter snö
Såg precis att det faller välbekanta små vita flingor från himlen. Fast det är väl ingen som blir förvånad längre?
Till höger om mig har jag en snarkande hund och lite snett till vänster om mig så är en av historiens bästa filmer på. Den heter Pretty Woman. Mycket mycket bra är vad den är.
Denna vintern har, som jag kanske nämnt innan, varit en av de längsta någonsin. Eller den har känts som det. Nu är det ungefär en vecka kvar, lite mer men inte så mycket mer, i stugan. Efter det ska vi få låna Kajjans lägenhet i några veckor och därefter så är det nästan dags för inflyttning i huset.
Trots att det varit den kallaste vintern på flera flera år och vi har tillbringat denna i en sommarstuga så insåg jag och Skrutten en väldigt stor sak igår. Vi har inte varit sjuka. Sedan vi flyttade in i stugan så har ingen av oss varit minsta sjuk. Inte om jag minns rätt i alla fall. Jag var lite krasslig efter svinis-sprutan i höstas. Men efter det ingenting. Inte ens minsta lilla förkylning.
Är det inte ganska otroligt?
Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle vara tvärtom. Att vi skulle drabbas av lunginflammation efter denna stugvistelse med arktiska vindar. Eller i alla fall av att jag envisas med att springa mellan huset och stugan enbart iförd morgonrock eller handduk och med alldeles för blött hår efter duschar.
Men inga förkylningar, vinterkräksjukor eller något liknande här inte. Och glad för det är jag.
