Pingvinresan, plugg och ett nytt liv
Mätt och belåten efter en sen lunch sitter jag och har ena ögat på Pingvinresan och det andra ögat i skolböckerna. Har bara jobbat halvdag idag så den andra halvan blir att försöka tag tag i skolarbetet (sakta men säkert, sakta men säkert).
Pingvinresan kan vara en av de finaste filmerna som gjorts. Är väl en slags dokumentär egentligen men känns snarare som en spelfilm eller kanske till och med som en saga. Den handlar om kejsarpingvinen som en gång om året vandrar från havet 20 mil upp på land i Antarktis för att para sig. När honan har lagt ägget så går hon tillbaka till havet för att hämta mat (alltså går tillbaka alla 20 milen igen) medans hanen ruvar ägget, detta gör han genom att försiktigt hålla ägget ovanpå sina fötter. Ägget får inte trilla ner från fötterna för då fryser det snabbt av den kalla isen. Under denna tid äter hanen ingenting och det tar cirka två månader för honan att komma tillbaka. Efter att pingvinungen har fötts så klarar den fyra dygn utan mat, så det gäller för honan att komma tillbaka i tid med den fisk hon har fångat. I den svenska versionen är det Gösta Ekman som gör berättarrösten.
Så det är med gråten i halsen som jag ser när vissa av hanarna inte klarar av den långa väntan i den arktiska kylan eller när en hona själv blir mat när hon har kommit tillbaka till havet. En liten tår rinner ner för kinden när de små pingvinungarna föds.
Det som måste läggas till är att denna filmen faktiskt är en av anledningarna till att jag och Skrutten blev ihop. Det var när vi precis hade börjat dejta under sommaren 2008 och Skrutten blev sjuk. Kommer inte ihåg riktigt vad det var för sjukdom, tror att det var något halsvirus eller något liknande. Då åkte jag i alla fall hem till Skruttens lägenhet och överraskade honom med ett "krya på dig"-paket. I paketet fanns tidningar, godis, c-vitamin, halstabletter, glass och filmen Pingvinresan. Så där hamnade vi framför den 1,5 timmar långa filmen och åt hallonsorbet tillsammans.
Smart move va?
Kanske inte en riktigt lika svår resa som kejsarpingvinerna gör i Pingvinresan men ändock en lång resa har Skruttens syster gjort de senaste nio månaderna (plus några dagars övertid) och igår klockan 22.09 tittade äntligen en underbar liten pojke ut och sa hej till världen.
Det firades med champagne igår efter beskedet och under morgonen idag så fick jag en liten videosnutt till Iphonen som visade ett litet mirakel som sött vilade i sin mammas famn. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt fantastiskt detta är och jag längtar längtar längtar tills de kommer hem från BB så att vi får kramas, gratulera och framför allt bli presenterade för den nya familjemedlemmen.
Pingvinresan kan vara en av de finaste filmerna som gjorts. Är väl en slags dokumentär egentligen men känns snarare som en spelfilm eller kanske till och med som en saga. Den handlar om kejsarpingvinen som en gång om året vandrar från havet 20 mil upp på land i Antarktis för att para sig. När honan har lagt ägget så går hon tillbaka till havet för att hämta mat (alltså går tillbaka alla 20 milen igen) medans hanen ruvar ägget, detta gör han genom att försiktigt hålla ägget ovanpå sina fötter. Ägget får inte trilla ner från fötterna för då fryser det snabbt av den kalla isen. Under denna tid äter hanen ingenting och det tar cirka två månader för honan att komma tillbaka. Efter att pingvinungen har fötts så klarar den fyra dygn utan mat, så det gäller för honan att komma tillbaka i tid med den fisk hon har fångat. I den svenska versionen är det Gösta Ekman som gör berättarrösten.
Så det är med gråten i halsen som jag ser när vissa av hanarna inte klarar av den långa väntan i den arktiska kylan eller när en hona själv blir mat när hon har kommit tillbaka till havet. En liten tår rinner ner för kinden när de små pingvinungarna föds.
Det som måste läggas till är att denna filmen faktiskt är en av anledningarna till att jag och Skrutten blev ihop. Det var när vi precis hade börjat dejta under sommaren 2008 och Skrutten blev sjuk. Kommer inte ihåg riktigt vad det var för sjukdom, tror att det var något halsvirus eller något liknande. Då åkte jag i alla fall hem till Skruttens lägenhet och överraskade honom med ett "krya på dig"-paket. I paketet fanns tidningar, godis, c-vitamin, halstabletter, glass och filmen Pingvinresan. Så där hamnade vi framför den 1,5 timmar långa filmen och åt hallonsorbet tillsammans.
Smart move va?
Kanske inte en riktigt lika svår resa som kejsarpingvinerna gör i Pingvinresan men ändock en lång resa har Skruttens syster gjort de senaste nio månaderna (plus några dagars övertid) och igår klockan 22.09 tittade äntligen en underbar liten pojke ut och sa hej till världen.
Det firades med champagne igår efter beskedet och under morgonen idag så fick jag en liten videosnutt till Iphonen som visade ett litet mirakel som sött vilade i sin mammas famn. Jag kan inte med ord beskriva hur otroligt fantastiskt detta är och jag längtar längtar längtar tills de kommer hem från BB så att vi får kramas, gratulera och framför allt bli presenterade för den nya familjemedlemmen.
Kommentarer
Trackback
