Arbetsdagen slut
För bara några minuter sedan så slutade jag jobbet och alldeles alldeles strax ska jag möta Kajjan på tågstationen, för hon kommer också ifrån jobbet och ikväll är det minsann Filmklubben som gäller.
Ikväll ska vi se Tusen månader (om jag minns rätt) och innan dess så ska vi få lite mat i magen hemma hos Kajjan. Undra som en flundra vad Kajjan har tänkt att vi ska laga...
Eller var det jag som skulle komma på något?!
Nej... eller? Äsch jag är så trött i huvudet att jag knappt vet vart jag är. (tur att man har gps i iPhonen)
På tal om trött så blev jag just trött för cirka fem minuter sedan. Lite påtryckningar från "allmänheten" gjorde att jag började tänka på vad som är nästa steg. Med nästa steg menar jag då vad som ska hända efter årsskiftet när jag inte jobbar på bankens juristavdelning längre.
För det första ska jag skriva klart den där uppsatsen (jag ska, jag ska, jag SKA!) och sen då?
Någongång vill jag ju sitta ting. För att kunna sitta ting måste man ha tillräckligt med "tingspoäng" (och ja, jag vet, skrivit klart uppsatsen också) och de där tingspoängen är lite knepiga att få tag i.
Det tog ett antal försök med uträkningen av mina tingspoäng, behövde till och med en livlina i form av Ring en vän för att jag ens skulle förstå hur jag skulle räkna. Och när jag till slut lyckats så kom jag på att jag aldrig skulle lyckats.
Tingspoängen räcker inte alls. Det verkar vara omöjligt att komma upp i så många som jag behöver, ens om jag jobbar i 102 år till. Nattsvart ser det ut.
När sådant här händer brukar mina egna tips till mig själv vara att antingen
1. Börja gråta
2. Ringa en vän
Alternativ 1. skulle kännas lite skönt kanske, men är inte särskilt vuxet och folk runt omkring mig skulle nog undra hur tusan det var stält.
Och gällande alternativ 2. så tror jag att det hjälper föga. Om det inte är så att denna vän i så fall kan omorganisera hela anställningssystemet av tingsnotarier.
Ikväll ska vi se Tusen månader (om jag minns rätt) och innan dess så ska vi få lite mat i magen hemma hos Kajjan. Undra som en flundra vad Kajjan har tänkt att vi ska laga...
Eller var det jag som skulle komma på något?!
Nej... eller? Äsch jag är så trött i huvudet att jag knappt vet vart jag är. (tur att man har gps i iPhonen)
På tal om trött så blev jag just trött för cirka fem minuter sedan. Lite påtryckningar från "allmänheten" gjorde att jag började tänka på vad som är nästa steg. Med nästa steg menar jag då vad som ska hända efter årsskiftet när jag inte jobbar på bankens juristavdelning längre.
För det första ska jag skriva klart den där uppsatsen (jag ska, jag ska, jag SKA!) och sen då?
Någongång vill jag ju sitta ting. För att kunna sitta ting måste man ha tillräckligt med "tingspoäng" (och ja, jag vet, skrivit klart uppsatsen också) och de där tingspoängen är lite knepiga att få tag i.
Det tog ett antal försök med uträkningen av mina tingspoäng, behövde till och med en livlina i form av Ring en vän för att jag ens skulle förstå hur jag skulle räkna. Och när jag till slut lyckats så kom jag på att jag aldrig skulle lyckats.
Tingspoängen räcker inte alls. Det verkar vara omöjligt att komma upp i så många som jag behöver, ens om jag jobbar i 102 år till. Nattsvart ser det ut.
När sådant här händer brukar mina egna tips till mig själv vara att antingen
1. Börja gråta
2. Ringa en vän
Alternativ 1. skulle kännas lite skönt kanske, men är inte särskilt vuxet och folk runt omkring mig skulle nog undra hur tusan det var stält.
Och gällande alternativ 2. så tror jag att det hjälper föga. Om det inte är så att denna vän i så fall kan omorganisera hela anställningssystemet av tingsnotarier.
Kommentarer
Trackback
