husnrtretton

Efter en natt hemma i Gula Huset på Styrmansvägen så var det i fredags dags att bege mig till Köpenhamn och 14.52 satt jag på Öresundståget. 17.17 satte jag min fot (den högra först och den vänstra sen) på perrongen på Hovedbanegården.

Det var ett år sen jag var där, eller ungefär i alla fall. För ett år sedan så lämnade jag Svanevej med tårarna rinnandes nerför kinderna och en redan påbörjad saknad. Flyttlasset var på väg över bron och jag satt på bussen och struntade fullkomligt i att medpassagerare såg att jag grät.

Och nu var jag där igen, i mitt underbara Köpenhamn. Alla dofter och intryck förflyttade mig tillbaka i tiden och det kändes som det mest självklara att jag fortfarande bodde där och hade gjort det hela tiden. Som jag har saknat den där staden.

Ett litet uppvaknande fick jag dock när jag satte mig på bussen för att åka mot Kollegiegården, där kalaset skulle hållas, att åka buss i Köpenhamn är allt annat än underbart. Jag är i alla fall glad att jag överlevde.

Efter några minuters busstur, där jag mest satt med nosen tryckt mot fönsterrutan för att hinna se så mycket som möjligt av min gamla hemstad, så fick jag krama på min ex-sambo (ja jag vet att ex-kombo kanske är rätt ord men ändå...) igen. Fina fina ex-sambo, min termin i Köpenhamn hade inte varit hälften så bra som den var utan henne. Att få dela lägenhet på Svanevej tillsammans gjorde att jag vaknade med ett leende på läpparna varje dag och jag kommer alltid att se tillbaka på Köpenhamnstiden som en av de bästa i mitt liv.

Det blev en riktigt bra fest som inte slutade förrän klockan slog 04.17. Jag fick vara i min gamla hemstad, krama och träffa massa vänner, sova i min förra lägenhet och återigen cykla på Köpenhamns gator. Kan nog inte önskat mig så mycket mer av en fredag.

Sist men inte minst måste jag säga att det i mitt rum i lägenheten på Svanevej idag bor en mycket värdig efterträdare.