Mer än Köpenhamn då?
Tiden just nu verkar nästan aldrig vara tillräcklig och fick väl känna på det ganska mycket när jag åkte söderöver i helgen.
Hade med mig resväskan till jobbet i torsdags, sprintar till stationen för att hinna med tåget och så efter några minuter(!) på Arlanda var jag uppe i luften och med siktet inställt på flygstationen i Blekinge.
Kära mor var stod redo och väntade på mig på flygplatsen, finns det något bättre än när man blir mött på en flygplats? Mina första frågor brukar vara precis samma när jag kommer hem;
1. Får jag köra hem? Man kan längta förvånadsvärt mycket efter att köra bil när man inte har någon egen...
2. Finns det chips hemma? Är ganska säker på att det inte finns någon med samma kärlek till chips som jag, min nya favorit är kombinationen chips och choklad - men i och med nivån av onyttighet i denna kombo så har jag lovat att inte berätta det för någon...
Bilresan hem till Hällevik tar cirka 45 minuter, och då hinner mor och jag att uppdateras på livet och allt vad som ingår där i och sen hämta en pizza till middag också. Innan jag somnar vill jag stå på vår altan och andas den där luften. Är övertygad om att luften som finns i Hällevik är magisk.
Sen var det som sagt dags att hoppa på tåget igen, över till Köpenhamn, hinna se staden, hinna gå på fest, hinna krama alla igen, hinna prata några ord danska, hinna cykla, hinna sova i min gamla lägenhet, hinna åka tillbaka, hinna med en fika med storebror i Malmö (alldeles alldeles för kort tyvärr), hinna möta upp lillebror på tåget, hinna uppdatera mig på hans liv, hinna äta middag med familjen... Nu har jag skrivit ordet "hinna" alldeles för många gånger så nu låter det bara konstigt.
Så nu byter jag för till slut hann jag faktiskt med flera timmar att inte alls tänka på vad som skulle hinnas med. Utan jag hann med att bara vara.
Hade med mig resväskan till jobbet i torsdags, sprintar till stationen för att hinna med tåget och så efter några minuter(!) på Arlanda var jag uppe i luften och med siktet inställt på flygstationen i Blekinge.
Kära mor var stod redo och väntade på mig på flygplatsen, finns det något bättre än när man blir mött på en flygplats? Mina första frågor brukar vara precis samma när jag kommer hem;
1. Får jag köra hem? Man kan längta förvånadsvärt mycket efter att köra bil när man inte har någon egen...
2. Finns det chips hemma? Är ganska säker på att det inte finns någon med samma kärlek till chips som jag, min nya favorit är kombinationen chips och choklad - men i och med nivån av onyttighet i denna kombo så har jag lovat att inte berätta det för någon...
Bilresan hem till Hällevik tar cirka 45 minuter, och då hinner mor och jag att uppdateras på livet och allt vad som ingår där i och sen hämta en pizza till middag också. Innan jag somnar vill jag stå på vår altan och andas den där luften. Är övertygad om att luften som finns i Hällevik är magisk.
Sen var det som sagt dags att hoppa på tåget igen, över till Köpenhamn, hinna se staden, hinna gå på fest, hinna krama alla igen, hinna prata några ord danska, hinna cykla, hinna sova i min gamla lägenhet, hinna åka tillbaka, hinna med en fika med storebror i Malmö (alldeles alldeles för kort tyvärr), hinna möta upp lillebror på tåget, hinna uppdatera mig på hans liv, hinna äta middag med familjen... Nu har jag skrivit ordet "hinna" alldeles för många gånger så nu låter det bara konstigt.
Så nu byter jag för till slut hann jag faktiskt med flera timmar att inte alls tänka på vad som skulle hinnas med. Utan jag hann med att bara vara.
Kommentarer
Trackback
