Våren luras
Man skulle ju kunna tro att det är vår här i Uppsala idag, för det ser ju faktiskt ut så och om jag blev glad när jag vaknade och solen lyste genom fönstret... men bara för att mötas av snö när jag cyklade till jobbet.
Så nej det är inte vår än, det är egentligen bara en fin vinterdag.
Varför denna besatthet av våren?
Jag vet nog nästan inte själv, kan inte komma ihåg att jag någonsin har brytt mig så här mycket om vädret tidigare. Kanske att:
- våren bara är lite sen i år (och jag ska nog inte klaga som är sen till det mesta i livet)
- jag var i Köpenhamn förra våren och där kom våren betydligt fortare än här i norra Sverige
- jag fyller 25 i år och denna mogna ålder kanske innebär att man bryr sig mer om saker som väder och vind...
Något av ovan kanske det är, hoppas nog minst på det tredje alternativet - för det där med att fylla 25 i år vill jag inte tänka allt för mycket på, risken för kris är påtaglig, men om inte våren kommer snart så får jag nog krupp/lappsjuka/psykbryt.
