husnrtretton

En gång i tiden så hittade jag en  sommarstuga här hemma i Hällevik. Eller sommarstuga är nog kanske lite fel att säga, det var nog snarare ett ruckel. Det där lilla rucklet ville jag i alla fall köpa, renovera och göra till min sommarstuga.

Sen så blev det aldrig så. Antagligen främst för att jag var cirka 15 år när jag hittade sommarstugan och inte hade den blekaste aning om hur man renoverade en stuga eller ens om jag skulle vilja ha en sommarstuga i Hällevik i framtiden.

Men varje gång jag gick förbi den där stugan så tänkte jag på att jag skulle köpt den.

För något år sedan så berättade mor att stugan var såld och det kändes faktiskt väldigt konstigt.

Varje gång jag går förbi den nu så renoveras det för fullt.

Efter denna stuga har jag inte hittat någon lägenhet, stuga eller hus som jag har känt samma sak för, den där "måste ha"-känslan.

Förrän denna sommaren.

För första gången hittade jag ett hus som jag faktiskt skulle kunna ha köpt. Varenda dag efter det har jag kikat in på Svensk Fastighetsförmedlings hemsida för att se om det har blivit sålt, vilket det inte har blivit.


www.svenskfast.se

Förrän idag. Huset är sålt. Inte till mig, utan till någon annan.

Och hur känns detta då? Ologiskt trist faktiskt.

Även om jag vet att jag inte var/är i någon position alls att köpa hus (läs 24 år gammal, inget jobb, ingen fast eller ens säker inkomst och som ensam köpare) så kan jag inte riktigt skaka av mig känslan av besvikelse över att någon annan har köpt huset.

Ja ja vad är en bal på slottet...