Helgen som var...

Ungefär i onsdags förra veckan kom det fina vädret tillbaka till oss här nere i söder. Jazzfestivalen i Hällevik har alltid turen att ha fint väder, jag trodde nästan att detta året skulle bli det första utan strålande sol, men tji fick jag.


Hällevik fullkomligt invaderades av jazzmusiker och jazzälskare och under jazzens dagar så gjorde vårt hus lika så. Till slut slutade jag att fundera över vilka som gick in och ut ur trädgården där hemma på Styrmansvägen, någon anknytning hade de väl förhoppningsvis till oss.

I grunden är jag nog inte någon jazzfantast, men i och med att styvfar förde musiken till vårt hem så har jag lärt mig att tycka om den mer och mer. Och det är nog därför jag tycker om att lyssna mest för att se när styvfar spelar. Stolt som en tupp blir man.

Efter någon öl i fredags tog jag och familjen (eller delar av den, vissa delar pallade helt klart ett högre tryck) en tidig kväll och gick hem för att se en film. Det där "seendet" blev i och för sig ganska snabbt sömn för min del dock, ja jag vet jag börjar bli gammal...

Även lördagen bjöd på strålande sol. Så jag och Kajjan begav oss till stranden och spenderade dagen (joinat av Nea med kärlek) smuttandes på lite kaffe, läsandes en tidning och några dopp i havet. Underbara sommar säger jag bara.

Vi kunde inte hålla oss ifrån att ta en liten sväng i till Kristianstad och Banken sedan på kvällen. En trevlig förfest först hemma hos Nea, där vi återupptäckte spelet Twister och fick lära oss överlevnadsknep för Bromölla á "Rör ingenting i Bromölla, titta rakt fram och gå snabbt" Haha ja vad ska man säga?

Banken inträffade två högst oväntade saker, ungefär lika roliga fast på olika sätt. Den ena låter jag dock vara osagd, medans den andra var att jag i vimmlet fann mina kära vänner från Köpenhamn. OM jag blev glatt överraskad, fick nypa mig i armen flera gånger för att tro på att det inte var en dröm.

I söndags hade jag noll och ingenting planerat, vilket är ett stort undantag just nu. Underbart härligt kändes det i alla fall att inte ha några tider att passa eller platser att vara på. Så vi tog helt enkelt dagen som det kom. Vilket innebar en promenad genom stadens gator, ett underbart dopp i havet, några timmar på stranden och ett restaurangbesök på impuls.

Sämre kan man ha det, helt klart.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0