husnrtretton

En dag när jag och Skrållan låg i solen och stekte lite, eller ja hon låg mest i skuggan men det hade nog jag också gjort om jag hade gått och burit runt på en tjock päls hela dagarna, så började jag läsa denna boken;

Jag var på jakt efter en ny bok att läsa och denna stod helt enkelt  i mors bokhylla. Vad den handlar om?

En ful januarimorgon sitter Sara på ett plan till Teneriffa. Hon har lämnat man och barn för en veckas tankepaus. Hon har nämligen insett att hon är bitter trots att hon bara är 30 år. En riktig bitterfitta faktiskt. Det var inte meningen att det skulle bli så här, hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Men nu sitter hon på planet till tönt-Teneriffa och tänker på alla oförätter som någonsin begåtts mot henne. Tänker på hur lurad hon är av kärleksmyten. Den som får oss att vilja bilda familj. Tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon, dräneras på energi i familjehelvetet. Ett arv i rakt nedstigande led, från sin rastlösa mammas diskande eksemhänder till Saras nervösa duktighetskomplex. Med sig på planet har hon Erica Jongs 70-talsklassiker "Rädd att flyga" och Sara läser och önskar att det var 1975 istället för 2005. För det verkar som om allt var mycket roligare på 70-talet, med allt uppror mot familjen, alla lösa förbindelser och allt knarkande. Nu är det 2005 och Sara inser med fasa att hon längtar mer efter en hel natts sömn än efter ett vilt, knapplöst knull. Bitterfittan är en vildsint uppgörelse med kärleksmyten, moderskapet och hela skitkulturen som tenderar att färga allt i falskt kukrosa. En roman, en självbiografi, ett reportage om identitet, sexistisk socialisering och en av de viktigaste kvinnofrågorna: hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med dem vi älskar?

www.adlibris.com

Nu har jag läst de första hundra sidorna och... jag känner mig stressad. Helt plötsligt började det gro en liten ilska i min mage. Jag blev till och med lite smått förbannad igår i affären när det bara var kvinnor som gick runt och släpade på matkorgarna fulla med varor som lite senare skulle bli kvällens middag.

Egentligen kanske det inte är stress. Boken är nog snarare lite ångestframkallande. Sen riktigt varför har jag inte lyckats fundera ut än - är det för att det är så skrämmande sant?

Nu är det dock så att jag inte riktigt vet om jag pallar att läsa ut boken, vill nog snarare hitta en kvällsläsning som ger mig ett lugn inför nattsömnen inte som triggar amygdala. Men sen känns det på något sett som om jag strutsar om jag slutar läsa.

Vad att göra...