husnrtretton

 
Bild lånad från www.piratforlaget.se

Under gårdagskvällen så ordnade ADASTRA en föreläsning på VG-nation med Malin Persson Giolito, författare, jurist och dotter till Leif GW Persson som är aktuell med boken "Dubbla slag".

Malin berättade om hur hon läst till jurist i Uppsala och fått jobb på den affärsjuridiska byrån Mannheimer Swartling. Den bilden som jag har av en affärsjuridisk byrå stämde väl överens med vad Malin berättade, hon slet hårt och hade arbetsveckor på cirka 60-70 timmar, men för detta slit så belönades hon också med allt viktigare och mer intressanta uppdrag. Förändringen kom när Malin fick sitt första barn.

Trots att hon bara tog ut fyra månader i föräldraledighet med sitt första barn så upplevde hon att det skedde en förändring på arbetsplatsen. Under ett utvecklingssamtal med arbetsgivaren, då dottern bara var några veckor gammal, fick Malin påpekat för sig att det minsann förväntades samma hårda arbete från henne som innan hon fick barn. Men Malin kunde inte längre jobba till klockan 21 på kvällarna utan gick från jobbet klockan 17 för att hämta dottern på dagis. Följderna blev att hon fick mindre intressanta uppdrag. När det andra barnet kom så kom även informationen om att Malin inte skulle kunna bli delägare och när hon väntade sitt tredje barn och var i sjunde månaden blev hon uppsagd.

Från www.piratforlaget.se:
"Dubbla slag" skildrar det dilemma många av dagens kvinnor ställs inför - hur kombinerar man barn och karriär? Huvudpersonen Hanna är en ung, begåvad jurist som får en eftertraktad anställning på en prestigefylld advokatbyrå. Hon tilldelas viktiga uppdrag och hennes arbetsgivare ser henne som en av deras mest lovande framtidslöften. Tills den dag hon får barn och inte längre kan jobba till sent in på kvällarna.

Jag vill nog inte ens jobba på affärsjuridisk byrå, och vill nog inte heller bli delägare. Men poängen är att jag inte riktigt vet detta och hur kan det under 2009 vara möjligt att det fortfarande är så här? Under utbildningen är detta något som jag absolut inte har missat, att verkligheten högst troligt ser ut så här. Men under utbildningen har man liksom kunnat gömt sig lite mer, problemet har inte berört mig lika reellt, för jag har varit student och inte varit ute på arbetsmarknaden än.

Men nu är jag det, eller i alla fall snart. Och jag måste nog erkänna att hjärtat känns något tungt över att det är så här det fungerar. Det är klart att man kommer att jobba hårt under de första åren som nyexaminerad och de första åren i arbetslivet, likadant som att vi har jobbat hårdare under vissa år i utbildningen. Det är kul att jobba hårt. Men det är inte kul att vara kvinna och att skapa en familj innebär inte bara begränsningar utan fullkomliga stopp för vissa möjligheter.

Inte minst för att det faktiskt inte behöver vara så.