Måndagmorgon - action in real life
Idag håller landstingsfullmäktige sammanträde här i Uppsala, de håller faktiskt till på mitt gamla jobb Uppsala Konsert och kongress.
Tyvärr kunde jag inte närvara på plats utan sitter istället på kontoret och följer mötet via tv-länk, ingen aning ifall det är rätt att säga tv-länk, men jag följer det i alla fall via web-tv. Nog för att man har gått media på gymnasiet, men det var ju ett tag sedan.
Gällande att ha gått media på gymnasiet så har jag en kär vän som alltid brukar köra med frasen "jag fixar, jag har faktiskt gått media på gymnasiet" så fort en bild ska tas haha. Kallas kvalitetssäkring för bilderna som slutligen oftast brukar hamna på Facebook.
Tillbaka till landstingsfullmäktige. Dels så var/är det faktiskt mer spännande än vad jag kanske hade väntat mig, är ju faktiskt en ordentlig debatt gällande vissa saker - vilken innehåller mothugg, starka uttalanden, några påhopp osv.
Men nu till det mest spännande. De bröt för lunch vid 12, alla lämnade sina platser och gick ut för en bit mat, men tv-länken fortsätter att sända. Och det är ju nu som det blir riktigt spännande. För hur lätt är det inte att glömma bort att kameran fortfarande är på under lunchpausen? Och framför allt då det inte är några andra kvar i lokalen?
Så helt plötsligt sitter jag här, helt fast och totalt koncentrerad på minsta lilla rörelse på bilden eller ljud som hörs. Tänk om någon "pratar bredvid mun"? (ja jag vet att jag har lovat att sluta hålla på med ordstäv) Eller tänk om någon saboterar någons anteckningar? Eller kanske till och med stjäl någons minnekort inför deras anförande?
Men för det mesta är det ju egentligen en tom sammanträdessal.
Oj, nu händer det grejer. Restaurangpersonalen kom precis in och städar bort använda kaffekoppar. Tänk om de gör något olämpligt? Tänk om de drar på benen efter sig när de jobbar? Då kan man ju alltid ringa deras chef tillika min gamla chef.
Fast de verkar sköta sig alldeles förträffligt, snabbt och lätt städar de bort kopparna, utan att ens minsta lilla snegla på politikernas möjligt hemliga material...
Och nu är det återigen om tom sammanträdessal.
Detta är ju vardagsspänning på högsta nivå, helt klart.
Tyvärr kunde jag inte närvara på plats utan sitter istället på kontoret och följer mötet via tv-länk, ingen aning ifall det är rätt att säga tv-länk, men jag följer det i alla fall via web-tv. Nog för att man har gått media på gymnasiet, men det var ju ett tag sedan.
Gällande att ha gått media på gymnasiet så har jag en kär vän som alltid brukar köra med frasen "jag fixar, jag har faktiskt gått media på gymnasiet" så fort en bild ska tas haha. Kallas kvalitetssäkring för bilderna som slutligen oftast brukar hamna på Facebook.
Tillbaka till landstingsfullmäktige. Dels så var/är det faktiskt mer spännande än vad jag kanske hade väntat mig, är ju faktiskt en ordentlig debatt gällande vissa saker - vilken innehåller mothugg, starka uttalanden, några påhopp osv.
Men nu till det mest spännande. De bröt för lunch vid 12, alla lämnade sina platser och gick ut för en bit mat, men tv-länken fortsätter att sända. Och det är ju nu som det blir riktigt spännande. För hur lätt är det inte att glömma bort att kameran fortfarande är på under lunchpausen? Och framför allt då det inte är några andra kvar i lokalen?
Så helt plötsligt sitter jag här, helt fast och totalt koncentrerad på minsta lilla rörelse på bilden eller ljud som hörs. Tänk om någon "pratar bredvid mun"? (ja jag vet att jag har lovat att sluta hålla på med ordstäv) Eller tänk om någon saboterar någons anteckningar? Eller kanske till och med stjäl någons minnekort inför deras anförande?
Men för det mesta är det ju egentligen en tom sammanträdessal.
Oj, nu händer det grejer. Restaurangpersonalen kom precis in och städar bort använda kaffekoppar. Tänk om de gör något olämpligt? Tänk om de drar på benen efter sig när de jobbar? Då kan man ju alltid ringa deras chef tillika min gamla chef.
Fast de verkar sköta sig alldeles förträffligt, snabbt och lätt städar de bort kopparna, utan att ens minsta lilla snegla på politikernas möjligt hemliga material...
Och nu är det återigen om tom sammanträdessal.
Detta är ju vardagsspänning på högsta nivå, helt klart.
Kommentarer
Trackback
